I dagarna har en händelse gått ganska obemärkt förbi och det är att våran kyrkolokal i Borlänge precis fyllt 70år. Jag tänker ta tillfället i morgon att tala om det självklara (ändå inte) att församlingen/kyrkan inte är en byggnad utan vi! Vi går inte till kyrkan, vi är kyrkan.
Sen kan det vara bra att ha en praktisk lokal att träffas i, är den sen i betald och i gott skick så är det ju ingen skada.
PS. Den som är intresserad av ett stycke frikyrkohistoria kan läsa den här ögonvittnes skildringen av hur det gick till när församlingen bildades. DS.
7 kommentarer:
Hej, Joachim!
Det är väl ganska självklart att den gudstjänstfirande församlingen och kyrkolokalen är två olika saker. Att kalla lokalen och församlingen för kyrka, är rätt så oväsentligt. Sådana här diskussioner påminner mej om något, som skedde för några årtionden sedan. Finska pingströrelsen var noga att undvika ordet "kyrka", men problemet uppstod, när finska pingstgrupper i Sverige använde ordet "Pingstkyrkan" och då fick man förklara, att det icke var frågan om en egentlig kyrka, utan pga det svenska språket. Annars hade ortodoxa pingstvänner reagerat på sånt utspel. Den rätta benämningen på finsk pingstlokal var bönehus eller när lokalen var lite större "tempel". Nu vet jag inte, om pingstvännerna har liberaliserat sin kyrkolokalbenämningen. Att strida om ord på kyrkolokalen, vad som är "bibliskt" eller "ortodoxt" är ganska oväsentligt, tycker jag.
Men om församlingen som ni, Korskyrkan,har en lokal, som är avskilts åt gudstjänstbruk, då är det inte oväsentligt, vad som försejgår därinne. Jag menar detta, att kyrkoinvigningen är ICKE tomma ord, när man helgar en lokal till gudstjänstbruk.
Som reformatorisk kristen, det allra viktigaste i en protestantisk kyrka är TALARSTOLEN, som redan i sej själv predikar: Här predikar man Guds ord, evangeliet! Reformationens och väckelserörelsernas viktigaste bidrag var predikan.
Jag önskar allt gott för dej och för församlingen, som samlas, att Evangelii Ord ska predikas rent och tydligt i denna kyrkolokal och att ni blir påminda, att platsen har helgats åt gudstjänstbruk!
På Lill-påsk-afton från Burseryd
Hannu
Hannu: Hur predikar talarstolen?
Jag använder den mindre och mindre då jag upplever att den skapar onödig distans till de människor jag talar med. Jag delar annars din entusiasm över predikan men jag är allt mer övertygad om att den inte kan se ut på samma sätt idag som den gjort. Det är en utmaning isig.
Jag tror att det viktigaste templet i det nya förbundet är du och jag. Sen är vi tillsammans levande stenar i Guds stora bygge. Kyrkobyggnade kan vi både ha och missta. Det dröjde ju tills trehundra talet innan man brukade kyrkor, innan träffades man ju i hemmen och det var lika heligt det.
Sälj kyrkan och ge pengarna till dom fattiga! Det vore väl härligt!? Kyrkan är inte neutral, den predikar. Och det är inte budskapet om Jesus den förmedlar.
/Jonas
Jonas: Visserligen vill SSAB (vår närmaste granne) ibland köpa den. Men vi behåller nog den ett tag till även om jag förstår vad du säger.
Ett problem med en byggnad är inte bara utåt (där undrar jag om det är ett så stort problem egentligen) men inåt som identitets markör. Där tror jag det stora problemet finns när vi identifierar oss med en byggnad. tex "Vi är de som samlas i Korskyrkan".
Hej, Joachim!
Du låter rätt så radikal, att det inte är så noga med kyrkobyggnader. Kyrkobyggnaden verkar skapa identitetsproblem för din församling.
Jag har också varit lite radikal åt det här hållet. Man ska kasta ut först och främst allt, som är "hedniskt" och sedan "katolskt", för att vara radikal protestant. Och man ska vara "biblisk", dvs. man ska ha endast sådant, som omnämns i bibeln. En finsk pingstpastor för några decennier sedan talade om "den bibliska klädseln", som en kristen bör ha. Det var någon riktig pingstvän i församlingen,som konstaterade, att det skulle bli kallt på vintern att gå i sandaler, när det är minus och snö på marken!
Jag själv har vägrat vapen i Finland och trodde, att jag verkligen kunde kapa av banden till det militära, men jag betalade skatt och en del av pengarna gick till det militära. Hur ska vi kristna leva i denna värld? Jag tror, att den lutherska definitionen om två regementen är bra och befriande. Det samhälle, som vi lever i och Guds Rike, dvs. församlingen. Det går inte skapa någon teokrati här på jorden. Vi kristna är syndare lika mycket som icke-kristna. Om vi nu inbillar oss att skapa något samhälle, där Gud styr, faller vi i högmod och vårt "Rike" är inte bättre än det, som var före oss.
Jag är FRI att leva som en NORMAL svensk medborgare, men SAMTIDIGT tillhöra Guds Rike. Självklart Guds Rike påverkar mitt sätt att leva i det svenska samhället och det leder mej absolut INTE till NÅGOT kloster eller någon askes, inte ens á la Halldorf, som du har besökt.
Det är så lätt på ett sätt skapa regler, påbud och förbud och riva kyrkorna och kasta ut bilderna och förbjuda det ena och andra för att man ska vara en god, uppriktig kristen. Till slut blir man bara en fariseistisk hycklare, som litar på sina regler.
Vad som gäller kyrko-gudstjänstlokalen, tror jag, att det behövs lite balansgång. Numera tänker jag så här, att de människor, som har byggt kyrkor och kapell, gjorde det utav uppriktiga motiv, de ville ära Gud på detta sätt. Det är inte min sak, att döma och fördöma dessa människor.
Jag vill vara frikyrklig på reformationens grund. Det betyder, att jag inte är begeistrad i pråliga kyrkor. Om man betraktar de tidiga missionshusen, så finner man knappast altarbord och liknande,utan korset och en bastant predikstol, som satt i mitten av estraden. Predikstolen talar sitt tydliga språk: Det centrala i denna lokal är Ordets förkunnelse.
Så ska det vara, en tydlig predikstol, som ICKE går att flytta, utan som alltid står där. Det är lite märkligt att du har svårt med predikstolen. När du är så radikal, att du inte anser predikstolen ha någon funktion. Nu frågar jag dej rakt på sak: -Varför har ni altarbord i kyrkan? Vad har den för funktion? Varför tänder ni altarljusen i malmljusstakar? Spelar det ingen roll? Ni har kanske målningar eller altartavla i kyrkan, varför? Ni har kanske ljusbärare som i katolska kyrkor? Är allt detta viktigare att skapa stämningsfull gudstjänst än predikstolen?
Jag är bedrövad över den utveckling, som försejgår i svenska frikyrkor. Man vill anamma mer och mer från det katolska och samtidigt kommer de lätta predikstolarna, transparenta á la Livets Ord eller sådana, som kan bäras hit och dit eller åtminstone sådana, som lätt kan skruvas väck. Predikan blir "samtal" och sådant enkelt vardagligt prat som saknar den gudomliga auktoriteten. Gudstjänsterna blir bönestunder, cafékvällar och andra trivselstunder.
Vi har fått nog av all sorts UNDERHÅLLNING i våra kyrkor, nu vill vi höra: "Så säger Herren..."
Som jag skrev innan, jag kan tända altarljusen i vår kyrka och se till att det finns färska blommor på altarbordet och att vi har vacker musik och så vidare. Men allt detta blir oerhört fattigt, om det inte predikas Guds Ord precis ssom det var i väckelsens början. Sedan har vi ljusbärare, men jag tänder inga ljus där. Jag har inte kommit på tanken att bära ut den, därför att det är katolskt. Om någon vill bruka det, så fördömer jag inte det.
Joachim, svenska frikyrkor föddes med predikstol och de utplånas utan predikstol! Utvecklingen verkar tyvärr gå åt det hållet.
Mvh
Hannu
Hannu, jag delar mycket av det du skriver jag tror du missförstått mig delvis. Jag ser kyrkan som ett stort vardagsrum där alla får plats. Vi är tacksamma för vår kyrka. Samtidigt är det lätt att vi identifierar oss med en byggnad istället för med en gemenskap. Utan gemenskapen är byggnaden värdelös, hänger du med hur jag tänker? Församlingen är en grupp människor som tillsammans vill leva ut Jesu sändning i världen. Därför går vi inte till kyrkan, vi är kyrkan.
Sen tror jag du snöat in dig på predikstolen. Den kan vi ha och missta, det finns ingen teologisk poäng med den. Däremot kan den vara praktisk ibland, att lägga bibeln och anteckningar på m.m. ;-)
Jag håller däremot helt med dig i det du skriver om underhållning. Jag skulle säga att vi måste gå från en "attraktionellt" tänkande till ett "missionellt". Gudstjänsterna har sitt värde om de rustar oss för Guds sändning i världen. Jag håller bibelordet lika högt som du men jag tror också på samtal. Har du tänkt på hur många av predikningarna i apg som föds ur samtal? Har du tänkt på hur många av Jesus predikningar och berättelser som kommer till ur ett samtal?
Allt Gott!
Joachim
Hej, Joachim!
Tack för svaret. Det är intressant att samtala om kyrka, kyrkobyggnad osv. Ditt svar säger något om skillnaderna, som vi har i fråga om församlingen. Jag menar, att kyrkan, kyrkobyggnaden, är först och främst plats för förkunnelsen om den kristna tron. Jag tror, att den utåtriktade verksamheten får inte konkurrera med församlingens gudstjänstliv. Vi hör i predikan Guds tilltal till oss. Det måste vara A och O i församlingens alla verksamheter. Kyrkan är inte främst för den sociala gemenskapen, utan platsen, där Gud talar genom sina tjänare.
Visst finns en kristen gemenskap i kyrkan, som grundar sej på vår TRO och BEKÄNNELSE. Jag är inte så noga med vilka som tillhör församlingen, utan jag vill vara noga med förkunnelsen. Jag vill flytta mer fokus på förkunnelsen från medlemmarna i församlingen.
Jag tror, att församlingar, som är mer konfessionella och mindre liberala i förkunnelsen klarar sej bättre i längden, om man målmedvetet är missionell, som du skriver. Jag tänker så här: En församling, som håller sej till fast lära och tro, har något tydligt att ge för en icke-kristen än församling, där man öppnar sej för olika teologier och betoningen ligger på gemenskapen.
Igår var jag i Värnamo och det var SAMs diskussionsforum om församlingsväxt och -utveckling. Det var många intressanta infallsvinklar, men det var ändå fiasko enligt min mening,därför att man talade ytterst lite om vårt budskap och tro.
Jag är innerligt trött på alla slags undersökningar och studier om metoder. Detta prat har inte åstadkommit någon församlingstillväxt i stort. Jag tänker på mej själv, att min tro på Jesus Kristus och Hans död för min skull och Guds rättfärdighet är fortfarande för svag. Det är detta budskap, som jag vill förmedla till mina medmänniskor. Jag kan inte garantera, att jag lever exemplariskt, att jag gör gärningar, som människor skulle beundra och så skulle människorna omvända sej till Kristus. Det vore fel, om man satte sin tro på mej, nej, jag vill, att Jesus Kristus skulle bli synlig och att människorna förstod att omvända sej till Kristus.
Visst ska jag sträva efter rätt liv, annars kan jag inte vara kristen. Joachim, hur ska vi nå ut till människorna, så att de förstår trons kärna - Jesus Kristus? Du som förestår församlingen i Borlänge, vad säger du?
Broderligen
Hannu
Skicka en kommentar