Det vansinniga kriget

I dag är det 90år sedan första världskriget slutade. Jag är fascinerad av historia och 1:a världskriget är verkligen ett svårbegripligt vansinne. Det kriget kom att döda fler människor än alla andra krig sammanslagna dittills i historien. Ändå framträder ingen tydlig skurk som Hitler (även om det helt klart fanns många galningar). Inte heller någon tydlig hjältegestalt, bara tragedi och elände. Krigets orsak var en komplicerad soppa av nationalism, prestige och maktanspråk. Dessutom så är det ett viktigt krig för att förstå resten av det våldsamma 1900-talet. 1:a världskriget var ju förutsättningen för det 2:a som lade grunden till det kalla kriget med upprustning och kärnvapen.

Vad passar idag bättre än ett citat av Dwight D. Eisenhower?

"Every gun that is made, every warship launched, every rocket fired signifies, in the final sense, a theft from those who hunger and are not fed, those who are cold and not clothed. This world in arms is not spending money alone. It is spending the sweat of its laborers, the genius of its scientists, the hopes of its children. This is not a way of life at all in any true sense. Under the cloud of threatening war, it is humanity hanging from a cross of iron."

Dwight D. Eisenhower

PS. Monica tipsar om den här boken om första världskriget, verkar riktigt bra! DS

Byggnaden fyller år

I dagarna har en händelse gått ganska obemärkt förbi och det är att våran kyrkolokal i Borlänge precis fyllt 70år. Jag tänker ta tillfället i morgon att tala om det självklara (ändå inte) att församlingen/kyrkan inte är en byggnad utan vi! Vi går inte till kyrkan, vi är kyrkan.

Sen kan det vara bra att ha en praktisk lokal att träffas i, är den sen i betald och i gott skick så är det ju ingen skada.

PS. Den som är intresserad av ett stycke frikyrkohistoria kan läsa den här ögonvittnes skildringen av hur det gick till när församlingen bildades. DS.

Israelgrejen

Låt mig försöka beskriva hur jag ser på Israel och judarnas roll, få se vad ni säger. För att citera en en bloggkompis. Det här är "work in progress" så rätta mig, komplettera och ta bort.

Som jag läser bibelns så skapar Gud en perfekt värld. (1 mos 1) Något går riktigt snett (1 mos 3) och vi har syndafallet. Guds plan är upprättelse. Han finner en man, Abraham. (1 Mos 12:1-3) Gud kallar honom att bli ett stort folk, syftet är att genom detta folk ska alla folk bli välsignade. Gud siktar redan här emot upprättelse av hela skapelsen. Gud har genom förbundet med detta folk fått en "landningsplats" i sin fallna skapelse.

Sen har vi Israels historia, Mose som leder sitt folk ut ur Egypten vi har David och de olika kungarna. Vi har attackerna från olika fiender, vi har förfall och fördrivning, vi har återkomst till landet. En massa elände helt enkelt profeterna var viktiga under den här tiden. Sen är det tyst ett tag och vi hamnar till slut i Betlehem där Jesus föds under en tid då landet är ockuperat av Rom. Jesus vänder sig naturligtvis till judarna, han är själv jude men de man förväntar sig skulle ta emot honom, de skriftlärda och fariséerna gör det inte. (Joh 1:11) Däremot de utstötta, de som misslyckas. (Luk 15:1-2) Gud sträcker sig i Jesus ut till alla. Det börjar bland judarna men det handlar om alla. (Matt 28:19) Han vägrar konsekvent att grunda ett jordiskt rike. (Joh 6:15) Istället presenterar han vad Guds rike handlar om. (Bla Luk 4:18; Matt 5, 6, 7)

Jesus dör och uppstår, Anden kommer och församlingen föds. Först består den naturligtvis av judar, den startar ju i ett judiskt sammanhang. (Apg 2) Men snart ser vi hur budskapet om Guds rike når även hedningarna. Det är egentligen klart från början att detta gäller "alla folk" och "hela skapelsen" (Mark 16:15).

Som jag ser det hela så kallas vi alltså till en ny mänsklighet där vi inte längre bedöms utifrån etniskt ursprung, sociala sammanhang osv. (Gal 3:27-29) Som jag ser det har Gud ETT folk bestående av både judar och greker och svenskar osv. (Ef 2:14-22) Självklart ska vi respektera judarna, vi har ju vårt ursprung hos dem. (Rom 11:18-19) De är för alltid en del av vår berättelse.

Men de är i lika stort behov av den räddning Jesus erbjuder som vilken annan grupp människor som helst. (Rom 1:16; 10:12-13) Nu handlar det om visionen om Guds rike. (Matt 24:14; Apg 19:8) Församlingen (bestående av alla grupper) kallas att vara en försmak av, och att gestalta detta riket. Jesus är vår Herre och frälsare men han är också vårt stora föredöme. Han vill fortfarande upprätta oss och hela skapelsen och genom frälsningen är vi en del av denna nya skapelse! (2 Kor 5:17; Gal 6:15-16)

Som jag ser det är Guds mål upprättelse, att hans rike ska bryta fram. Guds kallelse till Israel ersätts inte av församlingen men den fullbordas i församlingen (bestående av judar och hedningar) som i sin tur väntar på att riket ska bryta fram helt och fullt. En fjäril ersätter tex inte puppan, men den fullbordar puppans syfte. Från början fanns Gud och hans skapelse, vi har syndafall och hela storyn däremellan men till slut ser vi Gud och hans upprättade skapelse. (Upp 21:1-2) Däremellan så spelade både Israel och församlingen viktiga roller i olika tider.

Köper ni min "basic storyline"?

Om inte, vad är problemet?

Är det här ersättningsteologi?
(Jag länkar till Henrik Engholms artiklar om detta ämne, här och här)

Hur får man utifrån Nya Testamentets texter in det moderna Israel i bilden?

Help me please!

Det här blev ett lika spretigt som intressant samtal.
Det fortsätter på följande ställen:
Teologiskt forum, här och här.
Metanoia

Bernhard och det andra korståget

Bernhard av Clairvaux (1091-1153) är ett mycket känt kristet helgon. Han betonade ofta Guds nåd i sin undervisning därför var det också många av reformatorerna som såg en själsfrände i honom. Hans skrifter brukar räknas till de andliga klassikerna. Här är ett citat:
Jesus is honey in the mouth, music in the ear, a song of gladness in the heart

Vackert! Då är väl allt bra, eller?
En av Bernhard kändaste predikningar handlar inte om Guds kärlek, den handlar inte om nåden, den handlar inte om Jesus, nej den är istället ett stridsrop. Bernhard är nämligen en av de största ivrarna för det andra korståget, ett korståg som slutade i katastrof för dessa vilseledda korsfarare. Ett korståg vars själva grundtanke var att med svärd fördriva "de otrogna". Bernhards predikan eldar massorna att dra iväg till det heliga landet, han använder all sin skickliga retorik. I sin predikan återkommer han gång på gång till att "ta upp sitt kors", som i hans tanke inte handlar om att i kärlek och ödmjukhet följa Jesus utan om att döda och fördriva "hedningar". Bernhard lovar till och med syndernas förlåtelse till dem som ger sig ut i detta "heliga krig". Vid ett annat tillfälle säger han om villolärare: "it would without doubt be better that they should be coerced by the sword than that they should be allowed to draw away many other persons into their error."

Den här sidan av Bernhard är våldsam och enligt mig helt främmande för den Jesus vi möter i Nya testamentet. Ett vanligt försvar brukar vara något i stil med: "Ja, men det var våldsamma tider". Fast då säger jag att våldsamma tider har det alltid varit. Det var ganska våldsamt på Jesu tid också. Den första församlingen växte fram i en våldsam tid utan att för den skull ge sig åt våldshandlingar så den ursäkten håller helt enkelt inte. Bernhard var nitisk i sin kamp mot villoläror men hade själv förväxlat korset med svärdet och helt kastat loss från själva grundtanken om vad Guds rike handlar om.

Vad säger ni om Bernhard, kan man verkligen ha överseende med sånt här?
Har han verkligen en given plats bland de andliga klassikerna?
Var han verkligen bättre än de villoläror han bekämpade?
Viktigast av allt, vad kan vi lära oss?

Nästa gång jag skriver om det här ska jag ta mig an reformatorn Jean Calvin