En påskdagssägen

Jag minns en sägen från min tid som pastor i Tärnsjö, Heby kommun. Det berättades om en präst som någon gång för längesen skulle resa till kyrkan i Tärnsjö för att predika på påskdagsmorgonen.

Av någon anledning så reste prästen på natten och tidigt på morgonen när han färdades genom en djup och skrämmande skog såg han hur troll och annat oknytt  kom emot honom. Prästen ska då ha ropat "Kristus är uppstånden!" och då flydde varelserna för att aldrig mer visa sig igen. Prästen kom fram och kunde hålla en mäktig påskdagspredikan.

Hur reagerar du på en sån här berättelse?

1. Strunt och sagor är inget kristna ska fundera på, berättelser som den här är enbart löjliga.
2. Poängen med berättelser som den här är inte att troll etc finns men att det onda besegras.
3. Sagor som sagor...

Glad påsk på er förresten!

Jag tror på Gud därför att...

Vi började vår alphakurs i onsdags och jag höll i det inledande snacket. Alpha resonerar ju väldigt logiskt och vill visa på rimmligheten i den kristna tron. Det är naturligtvis viktigt att med hjärnan i behåll kunna visa på historiciteten osv. Det här är ett bra och klassiskt sätt att argumentera för trovärdigheten i tron.

Samtidigt så efterfrågar människor jag möter i allt mindre grad de här argumenten. (Det är min helt subjektiva bedömning) Folk jag pratar med resonerar i allt högre grad som Michael Nyqvists gör i Dagen. Michael säger: ”Världen vore tonlös om inte Gud fanns”.

Jag samtalade häromdagen med en vän. Han berättade hur han gått från att klamra sig fast vid en massa "bevis" för Guds existens på olika sätt till att bara säga: "Jag tror på Gud för att jag vill, jag behöver det". Vi resonerade och kom fram till att ett viktigt argument för vår tro är att vi inte skulle stå ut att leva i en ond värld om det inte fanns en god Gud, (sen konstaterade vi att vi nog är väldigt postmoderna.)

Mitt främsta argument att tro är att min lilla berättelse har fått en plats i den stora och den lever jag i tillsammans med Jesus, varje dag.

Varför tror du på Gud och hur har dina argument förändrats?

Du som inte tror på Gud får naturligtvis gärna hänga på med dina skäl!

Din roll i det hela

Ibland när jag pratar med ungdomar (och andra) gillar jag att ta "regissörs perspektivet". Tänk dig att ditt liv är en film, vilken roll skulle du då vilja spela? Hjälten eller skurken? Vad skulle du vilja ha med i berättelsen? Det brukar sätta igång associationerna. Sen fortsätter jag med att förklara att våra liv faktiskt är berättelser, berättelser som vi skriver varje dag, genom våra ord och våra handlingar, och som inte bara påverkar oss själva utan alla omkring oss.

När du och jag ställs inför olika saker. Ta frestelsen till otrohet tex, då är en väldig bra fråga att ställa sig den här: "Okej, vill jag ha det här i min berättelse?" eller kanske ännu viktigare: "Vill jag ha det här i min frus berättelse?", "I mina barns berättelser?" osv. Eller när jag frestas att vara pastorn som alltid är borta på nått viktigt: "Vill jag ha den gudsbild det lätt leder till i mina barns berättelser?". Eller när jag är försenad på väg till något och en bil kör sååå sakta framför mig..., eller när jag träffar den där dryga... etc, etc.

Utmaningen är dock att jag kan låta Jesus (berättelsens verkliga hjälte) forma mig och berättelsen om mitt liv när jag samarbetar med honom och möter behoven runt omkring mig. Då påverkar jag också andra människors berättelse men på ett positivt sätt. Ja, ni hänger med. Walter Brueggemann säger att det viktigaste vi som förkunnare kan göra är att få människor att byta manus. Spännande perspektiv tycker jag.

Tänk så tragiskt att en dag komma på att man varit skurken (eller rättare sagt, gått "skurkens" ärenden). För en komisk twist på det hela kolla in den här videon:

"Hans, Are We the Baddies?" Lysande!
Den här versionen av samma dram är om möjligt ännu roligare med citat som detta:
"I am just increasingly uncomfortable about our place in the narrative structure of this war..."

Ja men berättelser då...

Men visst sker det ändå ett skifte på något sätt? Ett exempel, ta det här med berättelser. Jag upplever att människor i allt högre grad förstår sina liv genom berättelser, det har man iofs alltid gjort men visst har det här med berättelsers vikt ökat? Tonåringar som jag möter förstår sina liv utifrån TV-serier och filmer i allt högre grad. I alla fall tolkar jag det så? Eller för att bli ännu mer konkret låt mig ge några exempel: Ta det här med bibelläsning. Jag kan under min livstid se en förskjutning från att se bibeln som i första hand en instruktionsbok, en "Handbok för livet" helt enkelt (och med andra ord något ointressant för människor som söker berättelser att förstå sina liv ifrån) till mer och mer av perspektivet att just se bibeln som en berättelse som förvandlar oss.

Eller ta det här med naturvetenskap och bibeln, jag har en känsla att det är ett väldigt modernt perspektiv att allt måste förstås och kunna bevisas enligt en strikt vetenskaplig mall. Medan berättelse perspektivet tar fasta på frågan "Vad handlar den här berättelsen om egentligen?" Eller ta det här med predikan. Min erfarenhet, och jag predikar ändå nästan varje vecka är att människor är allt mindre intresserade av tre punkter hit och dit. De längtar efter berättelser. Jag skrev om det här. Har inte det jag beskrivit här något att göra med ett paradigmskifte eller är jag helt ute och cycklar?

Nyårslöften, Bibeln & YouVersion

Jag gillar egentligen inte nyårslöften av den anledningen att jag tror att varje dag, ja tom varje stund kan bli en nystart. Men för er som tänkt ta tag i det här med bibelläsandet under året så vill jag verkligen rekommendera YouVersion. Det är som ett socialt nätverk men det är byggt kring bibeln, enda nackdelen är att den enda svenska översättning som finns är är 1917:s men å andra sidan finns det mängder av bra engelska översättningar + mycket annat. YouVersion funkar också utmärkt från mobilen.

Registrera dig idag så har du en bra bibelläsningsplan med dig överallt. Jag tänker återigen fascineras och formas av den stora berättelsen, gör det du också. Låt oss peppa varandra här!

Dagens Cash: "Singer of Songs"

Jag älskar musik, speciellt musik som berättar bra berättelser. Troligtvis var det därför jag föll för Johnny Cash för några år sedan. Lyssna bara på "Singer of Songs", en av hans sista sånger.

Vikten av berättelser

Jag älskar berättelser, jag förstår mitt liv genom berättelser. Den berättelse jag önskar ska prägla mig mer än alla andra finner jag i bibeln och jag är inte ensam. Allt talar för att människor vill ha berättelser.

Jag träffar ofta ungdomar som kan återberätta varje avsnitt av vilken TV-såpa som helst. Varför? Jo de behöver berättelser att förstå sina liv utifrån. Som en som predikar regelbundet blir det här mer och mer tydligt. Frågan som finns hos varje åhörare är inte i första hand:
Vilket ämne är det här? Vilka punkter har han?
Frågan är istället den här:
Vad handlar den här berättelsen om egentligen?
Berättelser rör vid oss på ett sätt som torra fakta aldrig kan, berättelser gör mer med våra liv än instruktioner någonsin kan.

Jag läser just nu i Seth Godins bok: Tribes: We Need You to Lead Us. Ärligt talat har jag svårt med mycket av sk "managementlitteratur", men den här boken har onekligen sina poänger. En av hans huvudteser är att berättelser skapar förändring. Det är lätt att hålla med honom. Var det inte precis det här som Jesus gjorde? Han gav människorna en annan berättelse att förstå sina liv utifrån när han målade upp visionen om sitt rike.
Så här skriver Godin:

People don't believe what you tell them.
They rarely believe what you show them.
They often believe what their friends tell them.
They always believe what they tell themselves.

What leaders do: they give people stories they can tell themselves.
Stories about the future and about change.

Vad säger ni, stämmer det här?
PS. Precis samma resonemang finner du här.

Israelgrejen

Låt mig försöka beskriva hur jag ser på Israel och judarnas roll, få se vad ni säger. För att citera en en bloggkompis. Det här är "work in progress" så rätta mig, komplettera och ta bort.

Som jag läser bibelns så skapar Gud en perfekt värld. (1 mos 1) Något går riktigt snett (1 mos 3) och vi har syndafallet. Guds plan är upprättelse. Han finner en man, Abraham. (1 Mos 12:1-3) Gud kallar honom att bli ett stort folk, syftet är att genom detta folk ska alla folk bli välsignade. Gud siktar redan här emot upprättelse av hela skapelsen. Gud har genom förbundet med detta folk fått en "landningsplats" i sin fallna skapelse.

Sen har vi Israels historia, Mose som leder sitt folk ut ur Egypten vi har David och de olika kungarna. Vi har attackerna från olika fiender, vi har förfall och fördrivning, vi har återkomst till landet. En massa elände helt enkelt profeterna var viktiga under den här tiden. Sen är det tyst ett tag och vi hamnar till slut i Betlehem där Jesus föds under en tid då landet är ockuperat av Rom. Jesus vänder sig naturligtvis till judarna, han är själv jude men de man förväntar sig skulle ta emot honom, de skriftlärda och fariséerna gör det inte. (Joh 1:11) Däremot de utstötta, de som misslyckas. (Luk 15:1-2) Gud sträcker sig i Jesus ut till alla. Det börjar bland judarna men det handlar om alla. (Matt 28:19) Han vägrar konsekvent att grunda ett jordiskt rike. (Joh 6:15) Istället presenterar han vad Guds rike handlar om. (Bla Luk 4:18; Matt 5, 6, 7)

Jesus dör och uppstår, Anden kommer och församlingen föds. Först består den naturligtvis av judar, den startar ju i ett judiskt sammanhang. (Apg 2) Men snart ser vi hur budskapet om Guds rike når även hedningarna. Det är egentligen klart från början att detta gäller "alla folk" och "hela skapelsen" (Mark 16:15).

Som jag ser det hela så kallas vi alltså till en ny mänsklighet där vi inte längre bedöms utifrån etniskt ursprung, sociala sammanhang osv. (Gal 3:27-29) Som jag ser det har Gud ETT folk bestående av både judar och greker och svenskar osv. (Ef 2:14-22) Självklart ska vi respektera judarna, vi har ju vårt ursprung hos dem. (Rom 11:18-19) De är för alltid en del av vår berättelse.

Men de är i lika stort behov av den räddning Jesus erbjuder som vilken annan grupp människor som helst. (Rom 1:16; 10:12-13) Nu handlar det om visionen om Guds rike. (Matt 24:14; Apg 19:8) Församlingen (bestående av alla grupper) kallas att vara en försmak av, och att gestalta detta riket. Jesus är vår Herre och frälsare men han är också vårt stora föredöme. Han vill fortfarande upprätta oss och hela skapelsen och genom frälsningen är vi en del av denna nya skapelse! (2 Kor 5:17; Gal 6:15-16)

Som jag ser det är Guds mål upprättelse, att hans rike ska bryta fram. Guds kallelse till Israel ersätts inte av församlingen men den fullbordas i församlingen (bestående av judar och hedningar) som i sin tur väntar på att riket ska bryta fram helt och fullt. En fjäril ersätter tex inte puppan, men den fullbordar puppans syfte. Från början fanns Gud och hans skapelse, vi har syndafall och hela storyn däremellan men till slut ser vi Gud och hans upprättade skapelse. (Upp 21:1-2) Däremellan så spelade både Israel och församlingen viktiga roller i olika tider.

Köper ni min "basic storyline"?

Om inte, vad är problemet?

Är det här ersättningsteologi?
(Jag länkar till Henrik Engholms artiklar om detta ämne, här och här)

Hur får man utifrån Nya Testamentets texter in det moderna Israel i bilden?

Help me please!

Det här blev ett lika spretigt som intressant samtal.
Det fortsätter på följande ställen:
Teologiskt forum, här och här.
Metanoia

Why I love fantasy! Dagens citat

För alla oss som älskar fantasy, tugga på det här Chesterton citatet!

“Sagor är mer än sanna: inte för att de lär oss att drakar finns, utan för att de lär oss att drakar kan besegras.“
G.K. Chesterton

“Fairy Tales are more than true; not because they tell us that dragons exist, but because they tell us that dragons can be beaten.”
G.K. Chesterton

Uppdaterat 15 april efter ett tips från signaturen jaken.
Citatet ska tydligen vara så här:

"Fairy tales do not tell children that dragons exist. Children already know that dragons exist. Fairy tales tell children that dragons can be killed."

En "efterkristen" tid

Ett stort problem är att många i våra församlingar vägra förstå att vi lever i en efterkristen/postkristen tid/kultur. Istället gräver man envist ner huvudet i sanden och hävdar att Sverige minsann är ett kristet land, det enda som behövs är en uppryckning i vissa nyckelfrågor så ska nog allt återgå det det "kristet normala".

Det här tänket tror jag är en av de främsta orsakerna till att församlingar och kyrkor minskar och tappar relevans i vårt land. Flera saker i debatten de senaste dagarna har gjort detta smärtsamt tydligt. Det hela började med Niklas Piensoho samtal med Birger Schlaug och har sen fortsatt på en mängd bloggar och debattforum (min kommentar finns här). Ett problem är att det nästan är omöjligt att göra sig förstådd hos de som finns kvar i det gamla paradigmet. Den intresserade kan läsa ett samtal jag försökte föra på bloggen Aletheia, jag insåg snabbt att det inte var någon idé. (Man ska inte lägga näsan i blöt överallt). I en insändare i dagens Dagen visar Birger Schlaug att han, till skillnad från många i kyrkan, förstår vad det hela handlar om.

En kommentar på min blogg som kom igår från signaturen Marcus sätter fingret exakt på vad det handlar om.

"Denna debatt uppstår eftersom det finns två helt skilda paradigm i den svenska frikyrkan. Jag väljer att se det som det moderna kontra det post-moderna. Den moderna människan kommer aldrig att förstå hur en person kan bli ett varumärke, varför vad du säger kommer att färga hur dagens samhälle tänker om dig."

Samma problematik ser jag hos Bitte Assarmos insändare i Dagens dagen. Hennes oförmåga att förstå vad Runar Eldebo menar när han i sin senast bok "Tillbaka till Jesus" säger att han hellre kallar sig en "efterföljare till Jesus" än en "Kristen" är signifikativ. Även om jag inte läst boken än så är det tydligt att Bitte bygger sina argument utifrån felaktiga antaganden. Vad jag har sett av Runar så är det solklart att han är en av dem som befinner sig i frontlinjen i dessa viktiga frågor. Barnläkaren Eric Carlssons gör i sin insändare i samma tidning däremot en korrekt, hoppfull och träffsäker analys av det hela.

Den oerhörda utmaning till oss är att klä evangeliet i ord och handlingar som är begripliga för dagens människor. Nej, det handlar inte om att kompromissa/och bli "världsliga". Det handlar om att på nytt berätta hela berättelsen om Jesus och inte bara berätta med våra ord utan att med hela våra liv gestalta vad det handlar om.
Det borde hålla oss sysselsatta ett tag!

Niklas har rätt men lite fel

Niklas Piensoho har kritiserats mycket efter hans samtal med Birger Schlaug, anledningen är att han tar Åke Green och Helge Fossmo som exempel på vad "vanligt folk" vet om kristen tro. Men vari består problemet? Är vi riktigt ärliga så har varken Åke Green eller Helge Fossmo hjälpt oss på traven när vi ska presentera vad kristen tro verkligen går ut på, det är det hela saken handlar om.

Åke är säkert en varm pingstpastor av den gamla stammen (som lever i tron att Sverige i grunden är ett kristet land och att de flesta nog känner till de kristna berättelserna). Niklas enda misstag var att han kanske borde ha anat åt vilket håll det kunde tippa när han exemplifierade något med hjälp av en kollega. Niklas får väl ta och bjuda Åke på fika någon gång.

Men det här (och Niklas och Birgers utmärkta samtal) sätter fingret på vårt problem som kristna i Sverige idag; Människor kan inte längre de kristna berättelserna och vi kan inte längre bara komma med sammanfattningar i olika ämnen. (tex. homosexualitet) Vi måste alltid vara beredda att berätta hela berättelsen, det här utmanar inte bara Åke utan oss alla.

(Uppdaterat den 20 mars)
Niklas förklarar sig i dagens Dagen, jag tycker han gör det bra. Bedöm själva.

Återerövra bibeln

Den allmänna uppfattningen idag är att det inte finns någon större berättelse. Ingenting hänger ihop. Allt vi har är små fragment, små bitar. Problemet är att det saknas sammanhang att förstå allt utifrån. För när vi skippat den stora berättelsen så är vi helt utlämnade till våra egna små berättelser, vi söker finna någon form av mening i de små dramer som är våra liv.

Jag tror därför att det är en oerhörd utmaning till den kristna församlingen att återerövra den stora berättelsen. Vi måste återvända till bibeln för att finna den där. (Läs gärna Jonas Lundströms inlägg) Misstaget vi många gånger gjort är att vi har närmat oss bibeln endast som en uppslagsbok, som en manual. Egentligen gillar jag inte att vi ibland kallar bibeln för ”handbok till livet”. Vi lever i en tid då folk läser bibeln mindre och mindre. Därför tror jag vi gör ett fatalt misstag om vi bara försöker framställa bibeln som en instruktionsbok, när läste du senast en bruksanvisning och blev inspirerad och upprymd? Enda gången jag plockar fram en bruksanvisning är när jag stöter på problem när något pajar. Jag tror inte livet i första hand är är ett problem som ska lösas. Det är långt mycket större än så.

"Jag tror att vi behöver inse att Bibeln är en vild, ocensurerad, passionerad berättelse om människor som har närkontakt med den levande Guden! Människor som tvivlar, som brottas med, som blir arga på, försonas med, älskar, tillber tackar och följer den Gud som skapat allt"
Rob Bell i Elvis som Hötorgskonst

Bibeln är en fantastisk livsförvandlande berättelse! Den börjar med att Gud skapar världen och säger att den är god, i sin kärlek skapar han människan med fri vilja men allt går åt pepparn ordentligt. Gud kallar Abraham, vi har berättelsen om Israels folk. Jesus kommer och demonstrerar vad Guds rike handlar om, han dör och han uppstår. (vad tycker du förresten om min bild uppe i hörnet?) Vår berättelse slutar med att allt återupprättas. Det här var en otroligt kort sammanfattning men någonstans däremellan lever vi våra liv!

Vi påminns om den här berättelsen överallt i böcker och filmer. I de sagor som vi berättar för barnen. Jag går så långt att jag hävdar att varje berättelse du någonsin hört som berört ditt hjärta är ett eko från den stora Berättelsen.
Det bästa av allt är att vi inte behöver vänta på att alla delarna ska komma, vi har dem redan!
Så låt oss återerövra bibeln!

Potter igen!

Jag har tidigare kommenterat insändarreaktioner på vad Joel Halldorfs skrev förra veckan om Harry Potter. Nu är det dags igen. Marcus Jonsson & Lukas Berggren varnar i dagen Dagen för att kristna är naiva och ser Gud i för mycket.
Dom syftar då på Halldorfs recension av den sista Harry Potter boken. Jag tycker att dom sparkar in öppna dörrar då de drar både rätta och felaktiga slutsatser. Dom skriver så här:
"Och även om det inte är svårt att förstå varför många författare har funnit inspiration från den största och bästa historien, hjälper det inte sökande människor så länge det saknas direkta källhänvisningar, eller tydliga vägvisare till Kristus." Jag håller med. Absolut!

Men min poäng är att vi, precis som Paulus på areopagen (apg 17:22-31) bör känna till och använda vår tids "skalder" som kommunikations hjälpmedel när vi presenterar den största berättelsen!
De skriver helt riktigt: "För alla läsare av Harry Potter som inte kan de bibliska berättelserna framträder inte Jesus." Sant! Men just därför bör vi känna till Harry Potter och liknande berättelser då dessa berättelser kan bli perfekta avstamp för att sen presentera Jesus och den största berättelsen av alla. Därför delar jag inte deras oro över att det här perspektivet gör budskapet suddigt. Tvärt om! Återigen, vi behöver inte räddas berättelser!

Även idag kommer ett boktips, det är Frederick Buechner bok: Telling the Truth: The Gospel as Tragedy, Comedy, and Fairy Tale. Jag rekommenderar även ett besök på Ransomed Hearts hemsida.

Allt Gott!

Harry Potter

Joel Halldorf skrev förra veckan om Harry Potter böckerna. Jag tycker att hans perspektiv känns fräscht. Personligen uppskattar jag fantasy böcker väldigt mycket, speciellt Tolkien och C.S. Lewis. I ärlighetens namn måste jag erkänna att jag bara läst den första Harry Potter boken. Men rent generellt så tror jag vi gör fel om vi enbart resonerar som dagens insändare i Dagen.
Visst, jag förstår Vincent Ihlbergs intentioner och jag håller med om att vad som helst inte kan kallas evangelium. Man måste se upp med vad vi läser det är självklart att omdöme behövs.
Men jag hävdar bestämt att om man är trygg i den "stora berättelsen" så behöver man inte vara rädd för "små berättelser". Vare sig de handlar om Harry Potter, Stjärnornas Krig, Sagan om ringen, Narnia, osv. Eller för den delen Pippi Långstrump, Prins Mio eller Bröderna Lejonhjärta.

Känner ni igen det här temat? En gång i tiden var allt frid och fröjd men sen kommer ett mörker, en skugga faller över världen. Någon sorts skurk uppenbaras. Något ond kommer in i bilden, kanske en drake eller något annat monster, kanske en ond härskare. En djävulsk figur dyker upp och slut är det med friden. Folk förslavas, det fina förstörs. Allt ser hopplöst ut. Det skulle vara outhärdligt om berättelsen slutar där, men det gör den aldrig, för förr eller senare så kommer det en hjälte!

Riddaren dödar draken, pojken besegrar jätten, eller den unge prinsen lyckas störta den onde härskaren. Visst har vi hört det här förut? Den här historien i dess många varianter, ligger till grund för många av våra favorit berättelser och sagor. Varför attraheras vi av det här? Jag tror att det har att göra med att människan instinktivt förstår att hon skapades för något mer, för något bättre, hon inser att det är något som gått förlorat, hon kan bara inte sätta fingret på det, men tomheten finns där, hon försöker fylla den med allt möjligt men inget tycks riktigt hjälpa. Varför? Originalet till den här historien finner vi i berättelsen med stort B. Den om Gud och människan, den om kampen mellan ljus och mörker. Den om Jesus som besegrar ondskan.

Är vi trygga i den berättelsen så behöver vi inte räddas Harry Potter och annan litteratur av det slaget, tvärt om så kan vi använda den, kanske till och med lära oss något.
I stället för att förfasa oss över vad människor läser så får vi peka på Jesus som är vår stora hjälte! Vi behöver lära oss att se och uppskatta vår egen berättelse och det är min övertygelse att vi överlag behöver bli bättre på att använda berättelser.