RFSU:s generalsekreterare Åsa Regnér skrev i helgen en debattartikel i SvD med med namnet: Avskaffa kyrkornas vigselrätt. Även om mina och Åsas skäl till det hela skiljer sig åt något håller jag i princip med henne. Artikeln är en bekräftelse på att vi tänker rätt i Evangeliska Frikyrkan. Hos oss finns det just nu en diskussion huruvida vi ska skippa vigserätten eller inte. Det pågår ett spännande samtal på EFK:s hemsida och nästa vecka så ska jag till Örebro för att delta i ett möte kring detta.
Jag lutar personligen åt att vi borde släppa den. Varför ska vi gå statens ärenden? Om man (som jag) är emot en sammanblandning mellan kyrka och stat så är det egentligen den enda rimliga hållningen. Sen är det klart att vi gläds med, ber för och välsignar människor i vår gemenskap som hittar varandra och vill dela livet tillsammans men det är en helt annan sak. När det finns så goda skäl att skippa vigselrätten så är det bättre att vi gör det själva än att Åsa och gänget tvingar oss till det om några år.
Svenska Kyrkan klamrar sig fast vid vigselrätten. Man anar väl att om människor måste krångla med den juridiska biten någon annanstans så kommer vigslarna att sjunka drastiskt. För dem är vigseln, ihop med dop och begravning ett viktigt tillfälle att för en gång skull möta sina medlemmar. Svenska Missionskyrkan verkar dock kunna tänka sig att lämna ifrån sig vigselrätten, om alla andra hänger på.
Ska bli spännande att följa det här men jag säger: let's drop it
Vad säger du?
Uppdaterat den 2 oktober: Dagen tar upp frågan här.
30 kommentarer:
Definitivt!
I de flesta länder i Europa, också Holland, är vigseln civil. De som vill ha en kyrklig vigsel gifter sig "två gånger". Fungerar bra.
Det är enda sättet att slippa tjafset om vem kyrkan ska viga eller inte.
Det primära måste vara att en kyrka har en historisk trovärdighet.
Anpasslighet efter politisk korrekthet eller tidsanda gör att trovärdigheten naggas.
Här tror jag en del kyrkor & samfund har påtagit sig en felaktig diplomatisk hållning gentemot samhälle & externa röster.
Paradoxen ser vi när de äldre klassiska kyrkorna som katolska & de ortodoxa åtnjuter ett ökat förtroende, inte enbart hos deras traditionella medlemmar i form av invandrare utan också i den allmänna debatten.
Man kan fråga sig vilken tradition & praxis de andra "hemtama" frikyrkorna lutar sig emot ?
- när man påvisar en anpasslighet med i snitt en 5-årig eftersläpning till det allmännas uppfattning.
Ex.vis partnerskapsproblematiklen...
De homosexuellas inkluderande etc.
Men vigselrätten specifikt, så visst förstår jag SVek:s dilemma.
Det är ju trots allt "folkkyrkan" - i bekännelsen "allmännelig" där allmännelig tenderar att växa i betydelse före "en Helig" som tidigare föregått både i text & bekännelse.
De andra frikyrkorna ska nog inte dröja med att återlämna sin vigselrätt av skäl som:
* ökat sekulärt tryck på att politisk korrekthet ska råda innanför kyrkportarna också.
* att kunna bibehålla och stärka ordvalet "en Helig allmännelig kyrka" - där helighetsbegreppet inte devalveras.
Kanslke lite tankar utanför de gängse rågångarna/
Nils
drop it as a rock, efs förespråkar ju också att släppa det! och det är ju en del av svenska kyrkan!
Det är bara att släppa. Kyrkan har ju bara haft sin vigselrätt i typ 50 år, så det är knappast något som är hugget i sten. Jag anser att man slipper mycket tjafs/krångel med att släppa den.
Och som du själv skrev: varför ska kyrkan gå statens ärenden?
Allt gott!
Jag vill att kyrkan skall behålla vigselrätten. Däremot anser jag att man inte skall kunna tvinga någon att viga om det är något denna präst/pastor efter seriösa reflektioner inte anser sig kunna få att gå ihop med sin tro.
Jag tycker själv det vore enklast om man fick den juridiska biten "på köpet" när man ändå gifter sig i kyrkan.
Jag tycker gärna att man kan skilja på juridisk vigsel och religiös ändå utan att kyrkan ger upp vigselrätten. T.ex. skulle då en präst kunna viga ett par i juridisk mening och utföra den övriga religiösa ceremonin i det fall han/hon anser att det rör sig om ett "bibliskt" äktenskap. I annat fall skulle prästen kunna utföra den juridiska biten, men inte kunna tvingas att utföra den religiösa delen. Det skulle kunna resultera i den situation som väl råder nu, d.v.s. att man som homosexuell får hitta sig en präst som vill viga en, men man skulle samtidigt inte kunna tvinga någon att viga om det går emot den personens tolkning av Bibeln. Hoppas det inte blev alltför rörigt nu. :)
För övrigt tycker jag det är fint med vigsel i kyrkan men eg. har jag lite svårt för det där med när man tjatar om att man vill ha "Guds välsignelse" över sitt äktenskap. Så här ser jag på det hela: om Gud vill välsigna en relation så spelar det väl ingen roll om prästen ifråga inte vill det, Gud välsignar ju ändå - och omvänt - om Gud nu inte skulle vilja välsigna en relation av någon anledning så spelar det ju ingen roll hur mycket än en präst säger att Gud gör det. Det är ju från Gud välsignelsen kommer och inte från prästen.
Håller med dom flesta andra här. Släpp den! Guds församling bör undvika att gå i partnerskap med makterna, och det här är förhoppningsvis ett steg mot en större frihet för Guds folk. Det gagnar också oss som troende om det blir tydligare att vår syn på äktenskap skiljer sig från samhällets i stort.
Sen finns det förstås fler frågor i detta. Även borgerliga vigslar är en rest från ett kristet samhällle i sin struktur, det som sägs osv. Vem har egentligen rätten att "viga" någon? En pastor (hur går det med din ämbetssyn, Joachim)? Staten? (Om nej, varför då alls gå till staten för att bli sammanvigd?) Församlingen? Eller är det ett förbund som två personer ingår och som sen erkänns och bekräftas av någon annan? (Och i så fall av vem?) Osv...
/Jonas LUndström
http://blog.bahnhof.se/wb938188
Alla: Spännande. Tack för era inlägg.
Jonas: Jag tänker så här. Jag tror att våra liv angår varandra i församlingen därför har vi någon sorts handling när två personer funnit varandra och vill leva tillsammans. Vi vill som gemenskap be för dem, säga i ord och handling att vi står med dem osv. Det handlar alltså inte att jag som pastor "viger" någon. Utan att vi som församling bekräftar och står med. Men du har rätt, jag måste utveckla det där tydligare.
Annars tycker jag i princip att vi skulle kunna koppla bort äktenskapet totalt från lagen. Vill två människor leva tillsammans så får de upprätta testamenten m.m. bäst de vill. Problemet är att det skulle ställa till en ordentlig oreda. Jag har tex sett sambo situationer där en dött/ skilsmässa där det blivit megastruligt pga att de saknar skydd. Det skulle ställa större krav på människor att se om sina egna liv. Men i princip håller jag med dig.
Ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud, det finns ingen anledning för kyrkorna att gå statens ärenden. Skippa vigselrätten nu.
Några tankar om det sista du sade, Joachim.
Jag har aldrig riktigt förstått när folk förfasar sig över när icketroende struntar i att gifta sig och blir sambo. (Kan däremot inte förstå troende som inte vill ha någon form av välsignelse över sitt förhållande, i vilken form det vara må, varför är det bara en präst/pastor som skulle kunna "ge" det? Åandrasidan är det Gud som välsignar, så behöver vi egentligen en mellanhand...?)
Vad jag tycker folk borde reagera på är när par flyttar ihop höger och vänster utan att lagligt komma överens vad som ska ske vid dödsfall eller separation.
Där är det trots allt enklast att gå fixa en vigsel, civil om man så vill. Vi tvekar inte inför att dela livet med någon (och ägodelar) utan papper, något vi aldrig skulle göra med en affärspartner. Är inte det konstigt och oansvarigt?
Det där med romantiska kyrkbröllop är en typisk svensk (möjligen också engelsk) grej. Här i Holland är det inte alls så, man gifter sig helt enkelt inte i kyrkan om man inte är kyrkligt aktiv på något sätt.
Det är kul när nästan alla är överens! :-) Jag håller också med dig Joachim!
[Off topic: ofta kommenterar man bara när man har avvikande uppfattningar (i detaljfrågor). Därför framkommer det inte alltid hur rörande överens vi kristna är i det stora hela.]
Håller med dig.
Va roligt att du kommer nästa vecka. Har följt din blogg lite anonymt ganska länge, så det blir kul att få träffa dig.
Joachim. Men det är väl också viktigt vad som de facto sägs i ceremonierna? Och förutsätter inte ceremonins struktur att personerna blir man och hustru just genom denna ritual och i kraft av dens ämbete som leder ceremonin?
I övrigt är jag överens om dig om att det hela inte är något privat. Som jag ser det bör församlingen vara delaktig både innan beslutet att leva tillsammans fattas och ge vägledning osv, och sedan ger sitt kontinuerliga stöd under äktenskapets gång. Jag är alltså absolut inte för någon privatisering av det hela. Men själva förbundet ingås mellan dom två personerna och sexet är inseglet på det hela. Så tror jag att jag tänker i alla fall. (Detta implicerar ju också att jag inte tycker sambo behöver vara något problem.)
I övrigt gillar jag Johans kommentar. Kul att hålla med varandra ibland!
/Jonas
Jonas, du har en intressant kommentar kring ritualen. När vigselförrättaren har juridisk auktoritet så blir det just så. Om den formella vigselrätten inte föreligger blir akten en bekräftelse inför Gud och människor och kan därför vara annorlunda, det centrala blir då att människor ger löften till varandra och bekräftar dem och får förbön för dessa beslut. Det centrala blir då inte det som sägs av en mediator ...utan parterna som vill leva ihop och att gemenskapen bekräftar det, och är villiga att bistå paret att leva tillsammans. Den juridiska vigselrätten gör något med vår syn på äktenskapet och dess ingående som jag inte tror är bra ...men om ni fick bestämma ( jag oxå) så kommer den snart vara borta
Jag tycker att man ska släppa vigselrätten, så att man antingen väljer enbart den juridiska delen eller kompletterar den med en religiös ceremoni. Jag anser att homosexuella ska kunna vigas i kyrkan, om de vill det. Ingen präst eller pastor ska kunna vägra dem vigsel. Även kristna kan vara homosexuella, och för dem kan det kännas lika viktigt att få vigas i kyrkan precis som för troende heterosexuella. Ingen präst eller pastor ska ha rätt att vägra att viga homosexuella, eftersom det ger signaler om att man inte anser att homosexuellas kärlek är likvärdigt med heterosexuellas. men det är den ju, och homosexuella vill precis som heterosexuella leva i livslångt förhållande byggt på kärlek, respekt och trohet.
/Anna
Släpp vigselrätten!
Varför ska vi klamra oss fast vid ett gammal myndighetsutövande som för många mskor inte leder ett skvatt i riktning mot en relation med Jesus K.
Svenska kyrkans dilemma klargörs:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_1796829.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1803017.svd
vidare tar tidningen "Världen i dag" upp problematiken utifrån den propaganda RFSU bedriver:
http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=3002&Itemid=98
och Dag Sandahl sticker ut hakan (igen):
http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=3003&Itemid=98
Han har förresten en intressant blogg som irriterar de politiskt korrekta som Helle Klein m.fl.:
http://www.ostran.se/bloggar/dagblogg
//
Nils
Jag tycker det finns en historisk respektfullhet i katolska kyrkans hållning:
"att äketnskapet är ett heligt sakrament"
Vill man vara bivlisk, så är det bara att konstatera att Jesus själv deltog gärna vid bröllop.
Hans första beskrivna under var vid ett bröllop.
Hans hantering av problematik kring äktenskap visar på hans engagemang i äktenskapsfrågor.
Den bibliska framtidssynen beskrivs med brudgum visavi brud.
Den kristna församlingens förenande med kristus har sin förebild med äktenskapet.
En bibelbok "Höga Visan" har sin klangbotten med äktenskapet man/kvinna.
Sedan säger Christian... "Varför ska vi klamra oss fast vid ett gammal myndighetsutövande som för många mskor inte leder ett skvatt i riktning mot en relation med Jesus K."
Då undrar jag stillsamt - Vad tror du själva vigselakten i kyrkan symboliserar ?
Det är ju den absolut finaste bilden som Kristus ger församlingen !
Men det är givetvis en helt annan sak att överlåta de juridiska samhälleliga formaliteterna på myndigheterna.
sista var givetvis Nils kommentar också... ursäkta.
Elsander:
I hastigheten la jag inlagan 10:21 under fel textrubrik.
Skulle nog passa bättre under din tidigare text om "kvinnligt ledarskap"
//
nils
"Anonym sa":
"... Då undrar jag stillsamt - Vad tror du själva vigselakten i kyrkan symboliserar ?
Det är ju den absolut finaste bilden som Kristus ger församlingen!
Men det är givetvis en helt annan sak att överlåta de juridiska samhälleliga formaliteterna på myndigheterna."
Jojo. DET är jag helt med på. Jag är inte emot att mskor ingår äktenskap, däremot undrar jag hur många ickekristna som sätter Gud i centrum när de vill ingå äktenskap. Om de inte gör det inför Gud "i deras hjärtan" - varför i hela världen ska vi hålla teater i kyrkan? För att vi har en vacker lokal?
Däremot har jag varit på flera vigslar där bilden av Guds längtan efter sitt folk blir så stark just i bilden av äktenskapet, och hur de ingår förbund med varandra pekar på något annat...
Oj, nu såg jag att "anonym" var Nils. Sorry för avpersonifierandet :)
Christian:
Vi är nog överrens.
Däremopt förstår jag Svenska kyrkans dilemma utifrån sin folkkyrkotanke.
Sedan ska man nog inte underskatta betydelsen av att även sekulära svenskar någon gång i livet efterlyser "kristna symbolkryckor".
Inramningen kan säkert vara till stöd & minne som ger goda återkopplingar till...
När det krisar sig i relationen, så kan man återkoppla till - ja men vi har ju faktiskt lovat varandra i kyrkan (inför Gud & människor kanske de inte uttrycker) & förhoppningsvis ger det energi till att arbeta på en äktenskapsrelation...
//
Nils
Anna: Välkommen hit. Om man frikopplar kyrkan från det juridiska så blir det enklare. Däremot kan staten naturligtvis inte lägga sig i hur församlingarna utformar handlingarna kring äktenskapet om "vigselrätten" försvinner. '
Jonas: Daniel har en viktig poäng. Om vi inte längre är statstjänstemän när vi viger så kan vi göra om hela ritualen till att passa bättre.
Nils: Tack för länkarna!. Men jag hänger inte riktigt med hur du menar? Ingen här nedervärderar äktenskapet, tvärt om, vi vill bara koppla loss oss från de juridiska bitarna. Annars håller jag med dig. Äktenskapet är en vacker bild. (och mer)
Elsander:
Länkarna tycker jag var intressanta för att ge din tidigare textsträng om kvinnligt ledarskap en bredare belysning..
Men åter till denna textsträngs inledning:
Visst vi är till synes eniga om att skilja det juridika från det ceremoniella dvs. återlämna vigselrätten.
Vad jag försöker lyfta är att själva vigselakten är en kristen högtid & handling (och givetvis ett frivilligt val) som inte bör sekulariseras för att samhället sekulariseras
//
Nils
För mig spelar det inte så stor roll om kyrkorna har vigselrätt eller inte. Det går bra vilket som.
Men jag tycker det vore fel tajming att avsäga sig viselrätten just nu. Det skulle, med viss rätt, uppfattas som att kyrkorna vill få diskriminera homosexuella i lugn och ro. Alla de bra argumenten för avskaffad vigselrätt skulle hamna i skymundan.
Hapax: Du skriver: "Men jag tycker det vore fel tajming att avsäga sig viselrätten just nu" Jag kan också tycka det är beklagligt att inte den här diskussionen kom tidigare, men samtidigt lär inte tajmingen bli bättre bara sämre.
Nu kan vi fortfarande göra det utifrån goda ideologiska grunder, när/om tvingande direktiv angående vigsel av samkönade par kommer så skulle det onekligen se sämre ut och vi skulle definitivt hamna i den situation du beskriver. Jag tror dock inte det är försent än.
Visst skulle det vara ett stort steg framåt för EFK som församlingsrörelse om vi kunde avsäga oss vigselrätten nu i detta läge. Om vi kan faktiskt kan vara proaktiva i en fråga som vi tror spelar roll och som i förlängningen skulle ge ett tydligt innehåll åt vad en församling tror och handlar när det gäller äktenskap och relationer. För det handlar ju faktiskt om att vi själva vill bestämma vad vi tror ett kristet äktenskap är och hur det kan ingås. Jag ser verkligen fram emot samtalet nästa vecka!
(Att samtalet dessutom har nära relation till andra områden där vi måste ställa allvarliga frågor kring hur EFK ska ha det med staten är ju bara bonus.)
Hej på er!
Den här frågan är helt enkelt chokerande. Ska man gifta sej överhuvudtaget i kyrkorna och i rådhusen?
Jag förstår dej, Joachim, i din iver riva ner. Vad har äktenskapet och att ingå i äktenskapet att göra med kyrkan? Det är världsligt och vi ska inte blanda kyrkan med det hela. Kyrkan kan ge sin fritt formulerad förbön. Så här pratar en liberalteolog och okunnig i kyrkans historia. Visst, jag förstår, att EFK har tappat perspektivet.
Jag kämpade inte mitt tidigare pentekostala liv mot vigsel i kyrkan, men jag resonerade helt i linjen med "bort med sammanblandningen av församlingen och samhället".
Jag har fått revidera min syn på detta. Jag förstår, att många tidiga baptister kämpade för att skapa "Guds samhälle", det ligger just i linje med klostertanken. Vi protestanter har Jesus-rörelsen i vår närhistoria och Bjärka-Säby hämtar sin inspiration från de tidiga kristna klostren. Jag har trott ÄRLIGT att vi kunde skapa ett kristet idealsamhälle genom att isolera oss från "världen" och att de kristna dvs. församlingen läser bibeln och skapar sina egna lagar, osv. Visst lockar den sortens liv många människor. Men de urkristna flydde inte från samhället, det romerska, utan levde i samhället.
Jag tror visst, att det finns två regementen, församlingen och samhället. Det svenska samhället har varit påverkad av den kristna tron, men under den senaste tiden har avkristningen tagit vid. Nu är det frågan, om Joachim &co ställer sej bakom dem, som vill AVKRISTNA landet. Det verkar inte vara större bekymmer för dej, Joachim. Har du inget ansvar för att påverka vårt Sverige åt det kristna hållet? Jag menar, att när du vill ta bort det juridiska i äktenskapet, då klingar fritt formulerade förböner mycket tomt i kyrkan.
Det var egentligen en stor skada, att bekännelsetrogen kristendomsundervisning försvann i skolorna. När tron inte kan definieras, då är det fritt fram, tro vad man vill i skolan. Så här efteråt skulle frikyrkorna kämpat för bevarandet av kristendomsundervisningen och INTE resonerat, att samhället får sköta sitt och kyrkorna sitt. Vad hände då? Unga svenskar fick LITEN relevant KUNSKAP om den kristna tron och bibeln. När jag talar så här, kan du invända, att ingen blir frälst genom kristendomsundervisningen i skolan. Det kan vara sant, men man fick KUNSKAP, som kunde leda till senare omvändelse och frälsning! Jag är inte längre pingstvän, utan jag tror, att Gud kan använda skolkunskap till att människor kommer till tro.
Den kristna kyrkan i Sverige har haft stort inflytande på svenska folket och vigseln, ingåendet i äktenskap har alltid varit en naturlig del i det kyrkliga livet och man har verkligen räknat med det, som startpunkt för det sexuella samlivet. Ingåendet i äktenskap är en offentlig och juridisk handling och tidigare ingicks det i kyrkan. Jag har respekt för ateister av olika kulörer, de får har sin vigsel, som det beskrivs i lagen, visst. Varför ska man bryta det självklara, att Gud har instiftat äktenskap och vi har ingått i det inför våra pastorer? Är det den samkönade varianten med fri förbön på gång i EFK eller det räcker kanske med sambo och partnerskap?
Jag vågar sticka upp hakan och försvara vigseln i kyrkan såsom det har varit. Detsamma sker här som i kvinnopastorsfrågan. Under de sista decennierna har man "kommit fram", att... Så låter det i samhället och till stor del även i kyrkan. Är det inte sant?
Undrar
Hannu från Småland
Rent bibliskt ingås äktenskapet i och med samlaget, när man och kvinna blir ett. Står det om någon speciell vigselritual i Bibeln?
Någon som vet mer om kyrkohistoria kan kanske säga om jag har rätt eller fel: Kyrklig vigseln har inte alltid varit en kyrklig angelägenhet. Under bla senantiken var äktenskapet en ren civilrättslig angelägenhet. Kyrklig vigsel existerade ännu inte (Peter Halldorf skriver om detta i 21 kyrkofäder).
Äktenskapet är något mellan man, kvinna och Gud. (Jag ger mig inte in på samkönade äktenskap här just nu...). Skulle vi leva någonstans utan vigselförättare skulle två personers förhållande inte vara "olagligt" inför Gud.
Sedan kan jag tycka att det har stora fördelar att ingå äktenskap inte bara inför Gud, utan också inför församlingen (samhället). Man annonserar offentligt att man vill leva tillsammans och åtar sig vissa skyldigheter mot varandra. Juridiskt sett kan detta ske enbart genom ett civilt äktenskap.
Är man kristen är det för mig logiskt att dessutom gifta sig inför församlingen, med de ritualer våra olika kyrkor redan använder sig av.
Hannu
Jag håller inte med dig om att vi skulle ha fortsatt ha ett skolämne som heter kristendomskunskap i skolorna. Varför då? Jo, därför att jag tycker att det är viktigt med religionsfrihet i ett demokratiskt land.
Vi har nu istället ämnet religionskunskap där förstås kristendomen ingår tillsammmans med övriga världsreligioner. Kristendomen har funnits länge i vårt land och påverkat vårt samhälle. Men elever behöver även få kunskap om andra religioner, för att förstå omvärlden och bli allmänbildade.
Idag har vi elever som har andra trostillhörigheter än kristendomen, i de flesta skolklasser. Ateister finns också. Likaså personalen har olika trostillhörighet.
Samhället är helt enkelt inte lika homogent som förut. Barn från vitt skilda kulturer och världsdelar finns representerade i skolklasserna. Även lärarna kommer från olika delar av världen.
Det står i skollagen att skolan ska vara konfessionsfri, och att alla föräldrar ska kunna skicka sina barn till skolan utan att vara rädda för att de ensidigt ska bli påverkade. Skolan får inte framhäva eller hävda att en viss religion är mer "rätt" än en annan, och det är inte skolans uppgift att göra eleverna kristna.
Skolan får heller inte lägga upp undervisningen så, att vissa elever inte kan delta pga religiösa skäl. Skolan får inte hålla religiös andakt eller gudstjänst där man ska utöva en tro, och t ex be fader vår. Eleverna har skolplikt och måste delta på alla aktiviteter under skoltid,och då kan man inte ha gudstjänst eller liknande där elever och personal med annan tro inte vill delta.
Det är klart att eleverna lär sig om kristendomen idag också, för det är ett skolämne som finns under hela skoltiden! Dessutom lär man sig om andra religioner, och det är då ett plus att det oftast finns elever el. lärare med olika trostillhörighet som kan bidra med sina kunskaper.
För de som vill, kan man konfirmera sig och förstås vara aktiv i en fösamling. Men det får man göra på sin fritid.
Religionsfrihet är något vi ska värna om, och vara stolta över att vi har för det är ingen självklarhet.
I det ligger att man ej tvingar på någon sin tro, och därför kan man inte ensidigt enbart undervisa eleverna i kristendom. Det betyder inte att man på något sätt förringar kristendomen, eller förnekar att den har haft stor betydelse i vårt land.
Likadant får inte skolan förespråka endast ett politiskt parti, utan eleverna ska få kunskap om alla partier vi har och om hur vårt politiska system fungerar. Meningen är att var och en ska få bilda sin egen uppfattning.
Om det är så att det finns färre som är kristna i Sverige idag, tror jag att orsakerna är andra, än att vi har religionskunskap istället för kristendomskunskap.
/Anna
Skicka en kommentar