Låt oss fortsätta funderingarna kring gudstjänsten. Jag brukar säga att vi firar Gudstjänst av två skäl: möta Gud och möta varandra. Vad säger ni om det? Är det för enkelt, smalt? När det gäller mötet med Gud så betonar jag två saker: Gud talar till oss främst genom sitt ord genom predikan men också på andra sätt. Genom nattvarden, det profetiska, sång och musik, kreativa inslag m.m. Vi talar till Gud genom våra böner och genom vår tillbedjan. Sen har vi gemenskap med varandra därför är kyrkkaffet något omistligt.
Här är mitt dilemma. Jag ser fördelar med en tydlig liturgi, människor kan komma och sitta ner, inget förväntas av dem, de kan bara uppleva skeendet i Gudstjänsten. Det här blir lite mer som en traditionell mässa så att säga. Det som händer sköts framifrån efter en given mall. Det är det ena spåret. Många gör det här väldigt bra och det har sina fördelar.
Det andra spåret är en enklare gudstjänst där betoningen ligger på delaktighet och gemenskap. Vi sjunger, vi delar ordet och nattvarden. Vi har gemenskap med varandra. Vi samtalar om olika frågeställningar m.m, våra berättelser är viktiga. (det man förr kallade vittnesbörd). OBS! Detta betyder inte att vi prutar på värdigheten.
Församlingen jag verkar i har just nu oftast en ganska traditionell frikyrkogudstjänst som ingen är riktigt nöjd med. Därför jobbar vi med det här och det känns jättespännande. Det intressanta är att det är dessa två (motstridiga?) alternativ som seglar upp. Jag ser fördelar i båda.
Vad säger ni?
PS. Apropå predikan så ställer David en intressant fråga på Metanoia. DS
11 kommentarer:
Åter blir igenkännandet tydligt. Har själv svårt att få dessa två sidor att mötas i en och samma gudstjänst. Kanske ska man låta båda dessa former finnas jämsides i församlingen. Den mer lågaktiva, liturgiska formen, med mer fokus på Guds handlande och tilltal än vårt eget. (Jag tycker att nattvardsgudstänster lämpar sig bra för den mer "liturgiska" formen.) Och vill man ha en söndagsgudstjänst som är öppen för icke-kyrkliga så är nog en tydligare struktur/liturgi bättre.
Kanske är det sen dags att damma av onsdagkvälls-mötet och låta det vara en mer församlingsinriktad gudstjänst med tid för samtal och delgivning?
Jag tror att gudstjänsten är viktig att återerövra och förnya. Den frikyrkoliturgiska formen, den "fria" formen - som märkligt nog alltid ser likadan ut, har haft sin tid.
Vad var det Jonas Qvarsebo sa en gång: "Jag mötte Jesus, jag mötte församlingen, jag mötte 30-talet."
Liturgi eller inte, jag tror oavsett vilket man väljer så är det bra att gudstjänster har en slags mall. Jag tror det är viktigt att vi lär oss att tillbedja. I vissa församlingar försöker man tillfredställa allas smaker för att ingen ska känna sig utanför och då blir ingen nöjd. Så en gudstjänst kan se olika ut från söndag till söndag. Jag tror inte det är bra. Folk vill känna igen sig och veta vad som händer på det stora hela. Jag tror det är viktigt att det finnas en enhetlighet genom alla gudstjänster samtidigt som det kan finnas variation, men det bör inte bara finnas variation.
Jag är mycket skeptisk till om några tydliga förändringar av liturgin är möjlig med mindre än att man avskaffar kyrkobyggnaden, predikstolen och (sorry, Joachim) pastorn. Jag hoppas jag har fel...
Men mick, predikstol, scen, pastor och kyrkbänkar signalerar ständigt något helt annat än det som praktiserades i Korinth - att alla hade unika bidrag vid sammankomsterna (1 Kor 14:26).
Och nattvarden behöver firas vid ett bord med riktig mat för att bli den MÅLTID som Jesus och dom tidiga lärlingarna praktiserade. Kyrklunchen ligger närmare Herrens måltid än "nattvarden"...
Och så länge vi möts i en helig byggnad så kommer barriären mellan det heliga och det vardagliga att bestå, och många kommer kunna delta år efter år i gudstjänsterna utan att deras liv i vardagen förändras.
/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188
Jag känner igen frågorna och vi brottas mycket med detta. Hos oss är den gemensamma gudstjänsten kl 16 varje söndag en viktig del i församlingens liv. Vi betonar att församlingen är det liv vi lever tillsammans sju dagar i veckan, men att vi också behöver fasta punkter då vi möts. Man kan kalla det för nådefulla strukturer. Husförsamlingarna i hemmen och den gemensamma gudstjänsten på söndagen är båda lika viktiga hos oss. Vi har en stor variation i gudstjänsterna, men betoningen är oftast på delaktighet med många som bidrar. Vi har alltid många utomstående på gudstjänsterna. En gång i månaden har vi något vi kallar för "50 minuter tillsammans" som är för alla åldrar. Då är både barn och vuxna med hela tiden. Inspirerande gudstjänster där man möter Gud och församlingen och förnyas i sitt andliga liv känns viktigt.
Spännande detta,
I vår församling har vi omformat nattvardsgudstjänsterna. De innehåller nu mer av liturgi, växelläsning, musik, stillhet, lovsång, bön, förbön och ljuständning. Predikan finns med men nattvarden är gudstjänstens centrum och får lov att ta tid. Vår erfarenhet är att detta varit mycket positivt. Det ger en trygghet och skön rytm i gudstjänsten som jag uppfattat hjälpt människor att öppna sig för Gud. Vi har oxå märkt att flera som vanligtvis gått till svenska kyrkan sökt sig till oss vid dessa gudstjänster. Någon uttryckte det så här "ni har förenat det bästa från två fåror".
Jonas: Jag uppskattar mycket möjligheten att samlas i hemmiljö runt matbordet och jag tror att vi behöver dela gemenskap där oftare. Men jag vet inte hur du bor, för min del är det i alla falla svårt att samla hela församlingen i vårt hem. Det är ju härligt med närhet men oxå en klar fördel med luft.
Sedan blir jag fundersam kring att du är så negativ till mikrofoner. Det är ju roligare att samlas och människor i alla åldrar hör vad som sägs. Det betyder ju inte att det bara är pastorn som talar, utan oavsett vem det är som säger något är det ju viktigt att vi kan höra vad som sägs, eller?
Jag är övertygad om att om du skulle tala med flera av de nykristna som kommit med i vår församling de senaste åren så skulle de kunna berätta att gudstjänsten är jätteviktig för deras vardag. De vill inte vara utan den. De vill heller inte vara utan sin husgrupp.
Jag tycker att det lilla och lite större sammanhanget berikar varandra.
Följer samtalet med fortsatt intresse! I USA (och säkert på fler ställen) har jag förstått att det är vanlit med "söndagskola" för vuxna i många sammanhang. Det vill säga efter en kort gemensam gudstjänst (efter vad jag antar med en tydlig liturgi och kort predikan) delas hela församlingen upp i grupper där undervisning sker i olika former (ämnen, bibelböcker, alfakurser?) som riktar sig till olika målgruppers behov. Är det någon som har erfarenhet av något liknande och kan berätta mer?
Ett sådant upplägg med undervisning är förstås krävande eftersom det förutsätter många som är engagerade i undervisningstjänst varje söndag, men jag antar att det skulle gå att ha ett upplägg där alla är mer delaktiga också? Samt inkludera gemenskap och kaffe?
Thomas A: "Jag mötte Jesus, jag mötte församlingen, jag mötte 30-talet." Underbart citat! Är han någon man borde känna till?
Kalle. Jag tycker inte en församling ska vara större än att alla har utrymme att bidra (utan mikrofoner...), att alla känner varandra, och att man kan mötas på ett familjeliknande sätt.
/Jonas Lundström
Jonas, bygger du ditt ideal om församlingens storlek/allas delaktighet i sammankomsterna mest på din erfarenhet eller på teologiska argument (Du nämner 1 Kor 14:26)? Ifall det senare, menar du i så fall att församlingar/gudstjänster som inte reflekterar det är obibliska?
Alla: Tack för ett bra samtal! Jag tror personligen att det viktigaste är atmosfären, människor ska känna sig välkomnade och sedda men samtidigt uppleva att de kan sänka garden och slappna av.
Iden med onsdags möten är bra, problemet är att det lätt blir mycket "kyrkgrejer" i veckan. Husgrupp, Alpha osv. Vi behöver inte ytterligare en grej tror jag. Jag tror fortfarande att söndagens samling ihop med husgrupperna (eller vad man kallar den mindre gruppen) är de viktigaste samlingarna. Jag set både för och nackdelar med att göra nattvardsgudstjänsten mer liturgisk. En annan utmaning är att göra den mer som en kärleksmåltid. Som jag förresten tror fungerar även i en lite större samling.
Fortsätt gärna samtalet!
Henrik. Jag stöder mig bla på Paulus teologi om församlingen som en kropp där alla är delaktiga (inte bara 1 Kor 14:26), den återkommande beskrivningen av församlingen som en familj, Jesus aversion mot ledarskap där makten begränsas till dom få och visionen om alla troende som smorda (1 Joh 2), som profeter, kungar och präster (Upp 1, 1 Pet), dom tidiga kristnas praktik att samlas i hemmen och se församlingen som Guds hus mm.
Jag tror att det mesta som går under namnet församling och kristendom idag inte är detta på riktigt, utan är en perversion, ett förfall. Det betyder inte att jag hatar och tar avstånd från människor som befinner sig i detta system, jag tror det finns genuina lärlingar även i den etablerade kyrkan.
/Jonas LUndström
Jag har skrivit tidigare om gudstjänsterna, men nu vill jag lyfta fram lite sidotankar.
Att bygga sådana kyrkobyggnader, där akustiken är bra, så bra att man inte behöver mikrofoner, är inte alltid möjligt. Så att jag kan förstå användning av mikrofoner i sådana situationer. Jag tänker lite på musiken i gudstjänsterna och nu menar jag inte församlingssången, utan när en grupp/solist framför något musikverk till Herrens ära. Det är tyvärr inte allt ovanligt, att man knappt öppnar munnen och saknar rätt teknik att framföra sin musik. Ofta kunde man minska mikrofonanvändning, om man brukade rätt sångteknik.
I vår reformatoriska iver är det väl lätt att man vill förbjuda all estetik och "kultur" i gudstjänsterna. Det är klart, att jag tror på predikans centrala plats och att gudstjänstens fasta former skapar trygghet och ram. Men utöver det kan vi tänka, att det konstnärliga skapande ärar Gud.
Ibland när man gå in i en stor kyrkobyggnad, kan man uppleva, hur dessa, som byggde denna byggnad, ville ära Gud.
Den kristna tron har varit den viktigaste inspirationskälla för konstnärer och kompositörer i historien. Tänk på Johann Sebastian Bach, som är en av musikhistoriens främste kompositör, som skrev efter sina kompositioner SOLI DEO GLORIA!
Och Felix Mendelssohn-Bartholdy, som lyfte fram Bach ur glömskan, hans kristna musik för körer och orkestrar, är också betydande. Jag kollade precis www.carus-verlag.com, där man kan köpa cds och noter. Om man inte vill handla på nätet, ta kontakt med www.euroton.se i Stockholm, de tar hem Carus-produkter.
Så att man kan ha olika synpunkter på församlingens gudstjänster. Att bli så fanatisk, att man bannlyser allt kulturellt och vackert i gudstjänsten är inte bibliskt utan sekteristiskt.
Mvh
Hannu
Skicka en kommentar