Några saker har fått mig att ifrågasätta lite av detta. Visst, jag tror gudstjänsten är viktig men är den verkligen SÅ viktig? Dave Steell som vi träffade på church.co.uk sa att gudstjänsten bara var en bråkdel av allt de gjorde som församling. Något förvånade så var det mycket riktigt inte mer än max 100 besökare och många stolar stod tomma. Det var helt tydligt att gudstjänsten inte var navet kring vilket allt snurrade. Ändå får väl church.co.uk räknas som en av de mer livaktiga och inflytelserika församlingarna. Dave betonade att vårt (och församlingens) liv 24 timmar om dygnet var det viktigaste, inte vad som händer några timmar på söndag förmiddag. Det här väckte min nyfikenhet. Sen läste jag en intressant bloggpost av John Smulo på samma tema som han kallade just: The Sunday Driven Church.
Han problematiserar kring vår gudstjänstfixering och lyfter upp följande risker:
- Entertainment. I think this focus has created a Christian culture that mirrors mainstream culture's thirst for entertainment. Sunday services have largely become a spectator sport where most observe what is occuring from a stage.
- Consumerism. Many Christians go to church to consume knowledge and worship songs. As is the case in a consumer culture, if one local church doesn't provide the desired product--whether of worship, sermons, or youth group--there are always plenty of other churches that do.
- Isolation. In most places in the world, there are only a very small percentage of people who attend churches. As a result, Christians find themselves hidden away from the world around them during most of the time they gather together.
14 kommentarer:
Det verkar trots allt som att du gillar söndagsgudstjänsten. Detsamma var huvudanledningen till varför jag inte kunde vara kvar i frikyrkan. Gudstjänsten som Performance och Entertainment. De förkvävande "gudstjänsterna" som knappast hade något med mässa att göra över huvud taget. Där det andlig-sociala positionerandet ofta blev obehagligt framträdande.
Frikyrkorna och väckelserörelserna borde satsa på det som de har goda förutsättningar för: det sociala och andliga livet utanför kyrkobyggnaden. Utveckla det livet ännu mer och gå till de historiska kyrkorna på söndagsmässan - då tror jag att vi får en perfekt komplettering. :-)
Emergent Church utanför kyrkobyggnaden och Historical Church inne i kyrkobyggnaden.
Ju mer åren går, desto mer uppskattar jag söndagsmässan i Bjuråkers eller Norrbo kyrkor.
Att efter veckans arbete, kunna överlämna resultatet till Gud och få förlåtelse för eventuella misslyckanden, ta del av måltiden och känna Jesus närvaro. Få höra texter och lyssna till predikan.
Att få ta del av välsignelsen och sen gå i frid i vår Herres Jesu namn, att möta världen igen.
Det är stort!
Jag håller med dej, leoh. Vi behöver höra också lite av de "vanliga" kristna, hur de tänker.
Det verkar vara modernt att ifrågasätta gudstjänstens vikt. Man testar det ena och det andra eller att man är kristen under dygnets 24 timmar, då är det inte SÅ viktigt med söndagens förmiddags gudstjänst. Joachim, jag vet, att jag har en annan syn på gudstjänsten och församlingen än du. Du utgår mer om människan och att skapa en gemenskap och förkunna det kristna budskapet sedan. Jag, som reformatorisk kristen lik reformatorerna, vill poängtera att den kristna församlingen är först och främst en plats, där Gud talar genom sina tjänare till de församlade. Gemenskapen är viktigt, men det får inte vara grunden för församlingen. Grunden ligger i Ordets förkunnelse.
Jag vill gå till gudstjänst på söndagarna. Det är bra och gott att ha fasta former, som garanterar, att det finns något annat i gudstjänsten än det, som gudstjänstledaren/mötesledaren kommer på just vid den stunden. Formerna kan variera, men ett är säkert att predikan står i centrum, om man följer reformationens och väckelsens väg i församlingen!
Du, Joachim, verkar ha haft en skön och trevlig London-resa. Varför gjorde ni den här resan? Skulle ni hämta "nyheter" och "häftiga idéer", som ni i EFK skulle experimentera? Är detta ändå jagande efter vind? Varför ska ni besöka just såna exceptionella kyrkor? Om ni i EFK gör en resa till England, vore det ändå bättre besöka "vanliga" kristna församlingar? Vanliga baptistförsamlingar?
Joachim, under 30 år minst har man jagat efter förnyelse och församlingstillväxt i Sverige och man har förkunnat olika idéer och man har provat olika metoder och ändå går de kristna församlingarna bakåt! Man bör söka problemlösningar på annat plan eller hur?
Mvh
Hannu från Småland
Jag tror söndagens gudstjänst är viktig, men jag tror att den kan vara alldeles resurskrävande i en lite församling om den ska hålla hög kvalitet. Måna församlingar strävar efter liknande gudstjänster som i de riktigt stora församlingarna med en kavalkad lovsång, predikan, etc. Jag tror att sådana här "lovsångskoncert"-inspirerade gudstjänster räcker det att man har en gång i månaden och då ska man satsa ordentligt. Resten av söndagarna kan satsa på mindre resurskrävande och enklare samlingar. Kanske t.o.m. i mindre grupper om 75-100 st om man är en stor församling.
Något som är viktigt i alla sådana här samlingar är att det är en ordenlig förberedelse, inte bara för predikan och sång och musik, utan i målmedveten bön: bönen behöver genomsyras av en längtan att Gud ska verka påtagligt i gudstjänsten. Och det är Guds närvaro som är det viktiga! Det kan t.o.m. uppväga en dålig predikan... Gudstjänstens innehåll gör det möjligen lättare eller svårare för människor att se bortom det synliga och förnimma Guds närvaro. Där tror jag formerna kan komma in. Vi lär oss tillsammans som gudstjänstfirande gemenskap att komma närmare Gud.
Har ni gått in i en samling där du känner Guds påtagliga närvaro? När det känns som det är elektricitet i luften? Eller då Guds härlighet är utgjuten så att luften är tjock och man blir stilla i förundran över Guds storhet?
Men även om det är viktigt att satsa på gudstjänsten så får inte all kraft gå dit. Det är också viktigt att satsa på de små grupperna. Något som jag tro saknas är ledarträning för gruppledarna. Många gånger får dessa klara sig själva efter bästa förmåga. Jag tror att en pastors roll behöver vara att frigöra andra ledare i församlingen. Smågrupperna är nämligen nyckeln till lärjungaträningen. Den kan svårligen ske i den stora samlingen.
Bara några spridda tankar.
Johan och Leoh roligt att ni kommenterar från en delvis annan kyrkotradition än jag. Jag kan se att mässan inte riskerar att falla i grop 1, den om underhållning lika lätt som, låt säga, en "Willow Creek inspirerad" frikyrka. Däremot borde väl 2:an & 3:an även tåla att funderas på även för er. Eller?
Tomas: Jag håller med dig helt och hållet! Utan bön och förväntan så blir det platt. Jag delar även din syn på hur vi bör förvalta våra resurser. Jag tror också smågrupperna är minst lika viktiga som den stora samlingen.
Förresten hur ser ni från de mer "historiska kyrkorna" (Johan, katolik och Leoh Svensk kyrklig) på den lilla gruppen, hur ser den ut hos er?
Slutligen Hannu, vi reste för att få se hur andra jobbar på andra ställen. Är det fel? Församlingarna vi besökte var baptistförsamlingar och angelikanska församlingar som växer och berör människor i sin omgivning. Det räcker med att titta på statistiken för att jag i alla fall vill vara ödmjuk nog för att lära av andra. Hur "vanliga" de var kan jag inte bedöma. Men jag tycker du är orättvis om du kallar det för "jagande efter vind".
Replik till Joachim om punkt 2 och 3. Jag tror inte att vi nödvändigtvis ser något problem med dessa punkter.
Punkt 2 (konsumtion): Mässan är emottagandet och hyllandet av "vårt dagliga bröd" som vi i möjligaste mån äter varje dag. Men det är nog inte någon av oss som kallar det för "konsumtion". Vi behöver inte bli så upptagna av samhällsengagemang och mission att vi skjuter himmelriket på framtiden. Om man däremot "konsumerar" och hyllar något substitut för Frälsaren, tex musik, så är det naturligtvis mycket allvarligt - direkt okristligt.
Punkt 3: Isolation är inte per definition okristligt hos oss (såvida det inte handlar om flykt). Vill man bli eremit eller karmelitnunna så är det fritt fram. Dessa bidrar till missionsbefallningen genom ständig bön.
Om du med isolation däremot menar den typ av klubbmentalitet som bygger murar mot de otroende så förekommer det säkert sporadiskt i alla kyrkor och jag håller med om att det är bedrövligt.
Angående den lilla gruppen: Där det finns behov för organiserade smågrupper så kan man starta sådana. Men på det stora hela så tror jag att vi i KK fortfarande har mycket att lära av frikyrkorna vad gäller smågrupper. Vi behöver lära oss av er att man kan ha gemensamma bön och bibelstudier även när prästen inte har tid att vara med. Jag skall försöka dra mitt strå till stacken och starta en cellgrupp så småningom.
Som jag skrev i min första kommentar så tror jag alltså att vi har mycket att lära av er vad gäller cellgrupper och off-church-aktiviteter, medan jag tror att ni kanske möjligen kan lära er något av oss vad gäller mässan.
Joachim, välkommen tillbaka till Svedala!
Intressant diskussion! Jag har mer och mer kommit att värdesätta söndagsgudstjänsten som veckans viktigaste händelse. Tidigare har jag funderat mycket på hur vi gör sökarvänliga gudstjänster och har "låga trösklar" osv, men jag blir mer och mer övertygad om att detta inte först och främst bör gälla söndagsgudstjänsten. Söndagens gudstjänst ser jag som en plats för just Guds-tjänst (tillbedjan), Ordets förkunnelse och de troendes gemenskap och nattvarden. Det är alltså en plats där vi TILLSAMMANS prisar Gud och TILLSAMMANS mottar hans välsignelser. Allt mottagande måste ju inte vara någon felaktig konsumerism. Vi är ju beroende av honom. Likaså är det ju lite motsägelsefullt att tillbedjan kan klassas som underhållning för de troende, även om jag tyvärr håller med om att det kan fungera så.
Mycket av önskan att reformera gudstjänster och församlingsliv handlar väl just om att bryta isolationen. Det är förstås ett måste och här råder stor kris. Jag tror dock att det bäst görs på ett plan där vi inte riskerar att urvattna den bibliska och traditionella gudstjänstformen för att vara tidsanpassade.
Hellre cell-liknande grupper och andra anpassade möten/samlingar i kyrkan för att nå de icke-troende eller icke-besökande. Här behöver vi förstås bli bättre på att just vara kyrka 24-7.
Apg 2:42-47 lyfter fram vikten av förkunnelse, gemenskap, brödsbrytelse och böner. Gemenskapen skedde i detta jude-kristna sammanhang både i templet och i hemmen.
Håller förresten med Tomas om risken med att allt måste göras så stort, också i små församlingar. Jag tror att det grundläggande innehållet ryms också med små medel.
Jag längtar efter att längta till kyrkan på söndagar. Jag längtar efter att känna, äntligen söndag då vi som familj kan gå till kyrkan för att be tillbe Gud och sedan umgås med våra kristna syskon.
men jag är så trött på frikyrkan och vet inte vilken annan väg man ska gå riktigt, när man inte är så van vid andra traditioner.
Jag är så trött på just "underhållningen" i kyrkan. Underhållning som bara blir dålig, kultur som jag lika gärna kan vara utan. Jag vill ha djupet! Jag vill ha allvaret, jag vill ha heligheten. Jag är så trött på flamset...
Alla pratar om att församlingen är så mycket mer än att gå till kyrkan på söndagar. Men är det verkligen så? Räknas man inte bara om man har en "tjänst" i kyrkan som skall visas upp på söndagar?
Jag tycker att man säger en sak men visar en annan.
Min längtan är att finna en samling kristna syskon att leva livet med. Vet inte om det är en traditionell församling med byggnad och gudstjänster, men en grupp människor med samma hjärta och uppriktiga längtan efter Guds närhet.
Där man räknas för att man är den man är och inte för att man kan spela gitarr, trummor eller sjunga andra stämman i lovsången.
Joachim, jag menar inte att det är fel att besöka andra kyrkor i andra länder. Men jag ville se detta i ett större perspektiv och sammanhang. Som jag skrev och du måste hålla med, att under de sista 30 åren har det handlat väldigt mycket hur man ska få församlingarna växa. Man har ordnat konferenser eller besökt växande församlingar i andra länder. Ändå har man inte lyckats att bryta den negativa trenden. Då måste man fråga: "Är detta den rätta vägen att lösa problemen?" Man måste våga IFRÅGASÄTTA detta sätt att lösa problemet!!
För det andra, fixera dej inte vid medlemsantalet! Det finns inga garantier att en församling, som växer numerärt, är en sund församling. Titta bara på Karisma Center! Det finns flera exempel på att man lockar folk med olika metoder.
Det, som är väsentligt i en kristen församling, är inte STILEN, utan en SUND LÄRA. Om man är med i en församling pga skön gemenskap, häftig musik, viljan att lyssna på profetiska budskap eller något annat i stället för den kristna läran och förkunnelsen, då är det mycket ytligt eller hur?
Vi bör kunna vara kritiska och självkritiska och plöja i djupet, varför tillhör jag DENNA församling? Vad har jag relation till dess tro och lära?
Vi lever i en annan tidsålder än för 70-60 år sedan. Då var det väckelse och väckelser, så tycker vi. En viktig orsak var, att man inte hade så mycket fritidssysselsättningar. Jag läste en bok om Hilding Fagerberg och han berättade om sin omvändelse, att man inte hade något annat på fritiden än att gå på mötet. Idag är det tusen grejer på fritiden, som man bör hinna med. Fritidsutbudet är ett stort problem för att 1) nå ut till de utomstående och 2) att de kristna skulle prioritera sin församling. Visst är det bra att ha bra intressen och hobbyn, men det är lätt att den kristna tron blir en grej bland alla andra.
Risken är väl att vi kristna vill skapa "kristna fritidssysselsättningar". Jag tycker att det är beklämmande att den församling, som jag tillhör, är känt bland folk i byn "att ha scouting och andra fina hobbyn för ungdomar". Jag menar, att en församling missar sin uppgift om de utomståendes viktigaste uppfattning om oss inte är "att de i kyrkan tror på Jesus som sin Frälsare. Och att de tycker att det är viktigt för alla."
Jag förstår leoh, att frikyrkans svaghet är att man testar och testar, man saknar trygghet och ro i gudstjänster. Som du tidigare skrev, att du ser ingen viktighets skillnad mellan din söndagspredikan och det samtal, som du för i smågrupper. Ditt samtal är naturligtvis ledigt i smågrupper, och det är helt ok, men om du är lika ledig och familjär i predikostolen, kan det slå fel. Som jag har uppfattat, du erkänner inte någon ordning i gudstjänsten, utan vill göra den familjär och trevlig såsom i smågrupper. Här ser jag just problemet med att överdriva "det allmänna prästadömet". Luther, som du ändå har respekt för, skrev mycket om den kristnes frihet och han bekämpade den katolska kyrkans sätt att styra de enskilda kristnas liv. Men han insåg ändå, att det behövs ordning, ämbetsordning i gudstjänstlivet. Han insåg, att det finns "en god ordning" i församlingen. Att leda församling på lösa boliner kan bli tungt och gå helt fel.
Sk. växande församlingar blir lätt som kometer, som snabbt poppar upp och bländar folk med sin verksamhet, men snabbt försvinner, om det inte finns fast grund i lära och i kyrkans historia samt att man vill kanalisera väckelsen till sunda banor för att det skulle bli bestående och något att bygga på vidaregående verksamhet. Därför är det gott och tryggt att ha en bra organisation och ordning!
MVH
Hannu från Småland
Om man vill förbättra kvalteten, inte bara på gudstjänsten, utan i hela församlingen så tror jag att Naturlig församlingsutveckling (NFU) är en bra resurs. Den fokuserar inte på någon specifik modell för församlingen, fungerar för traditionella som icke-traditionella, husförsamlingar så väl som liturgiska församlingar. (har för mig att jag sett att den finns i ett speciellt utförande även för Ortodoxa kyrkan). Med det verktyget kan alla församlingar bli bättre på att vara sig själva.
Joachim, du som är pastor i EFK och rest med Öyvind kan väl inte undgått att lära dig om NFU? Hur ser du på den? För modernistisk?
Alla: Hoppas ingen missförstått mig. Jag tror verkligen att söndagens gudstjänst är mycket viktigt. Det har alltid varit min utgångspunkt. Däremot var det spännande att för första gången möta en mer holistisk syn där allt man gjorde som församling var lika viktigt.
Anna: Du sätter fingret på problematiken och du är inte ensam.
Hannu: Jag håller med dig i mycket av det du skriver men jag tror vi underskattar "förpackningen" om du hänger med. Missionsteologen David J. Bosch sa så här: “The gospel always comes to people in cultural robes. There is no such thing as a ‘pure’ gospel, isolated from culture" Det betyder att stilen faktiskt har betydelse. Det är skillnad på Jerusalem och Athen så att säga.
Tomas: Jo vi har kört NFU en gång och ska väl göra det igen. Alla sånna där undersökningar har ju sina brister men jag tror NFU är en av de bästa (om inte den bästa). Där betonas ju "levande gudstjänster". En sak till. Tomas hur var det man fick länkarna så där snyggt i en kommentar. Help me out please!
Joachim, jag skriver länken som HTML: <a href="http://www.dagen.com>test</a> Nu ska vi se om detta blir som jag hoppas...
Oj, jag missade ett citationstecken i urlen... men det kanske du kan ordna själv...
Skicka en kommentar