Min sexåring har varit med fritids och badat idag. Det var toppen, bara ett litet problem. Han tappade sin lösa framtand i poolen. Gone for ever... Detta gjorde honom naturligvis ledsen för som många sexåringar så sparar han noggrant sina tappade tänder i en ask.
Jag skoj-tröstade honom med orden. "Gråt inte, vi köper en ny". Jag insåg genast hur idiotisk min kommentar var, ens som ett skämt. Samtidigt, är det inte precis så vi många gånger gör. Vi köper nya prylar och tror att allt på något sätt ska bli bra. Men allt kan inte köpas för pengar.
Vi närmar oss juletiden med raska kliv. Det betyder att risken är stor att vi kommer att köpa, köpa och köpa en massa onödiga prylar. Prylar som världsekonomin säger att vi måste köpa för att få snurr på hjulen igen. (Där har du ett dilemma att bita i) Jag gillar verkligen julen, jag uppskattar ljusen i fönstren och allt det där. Jag kan till och med tolerera en och annan tomte. Även om jag har svårt för Coca-Cola varianten, ni vet den röda luvan, det stora skägget, det bullriga skrattet. Kort och gott: konsumismen inkarnerad i "mänsklig" gestalt.
Måtte Gud bevara oss från lögnen att konsumtion är lösningen på alla våra problem!
2 kommentarer:
Jag är med svenska mått mätt riktigt, riktigt fattig, och jag kan rekommendera det! Jag tror att jag har färre problem med pengar än de flesta jag känner. För de har kanske åtta gånger mer i månaden än jag...
MEN det kan ALDRIG vara ett svar till den som har mindre än en själv. Det är som judeskämt: bara roligt när judarna själva säger det. Vi måste dela med oss. Jag prioriterar t ex rättvisemärkt mat över kläder och resor. Annars är det ju någon annan som subventionerar min billiga mat?
Så sant, så sant. "Konsumismen inkarnerad i mänsklig gestalt" - fantastisk formulering.
Skicka en kommentar