Konsumtion som religionssynkretism?

Den här posten kanske inte passar sig i jultider, eller så är det just det den gör. Den här julen har verkligen all denna prylhysteri drabbat mig. Julhandeln kommer att slå alla rekord säger de igen. Är det någon gång den inte gjort det? Mitt i allt detta så påminns av något som Allan Hirsch sa på en föreläsning för några år sedan. Han pratade om den kristna församlingen i Kina och fick då frågan från en av oss: "Men är det inte mycket villolära där?" En befogad fråga kan tyckas, de har brist på biblar, liten teologisk utbildning etc. Så vad svarade Hirsch? "Jodå, man räknar med att ca10 procent är i någon form av villolära/religionssynkretism etc" Sen fortsatte han "Men det är ändå bättre än de 70 - 80 procent av de kristna i väst som tillber både Gud och konsumtion samtidigt." Det är lätt att peka finger på fattiga kristna i Afrika Asien och Sydamerika och säga att de sysslar med religionssynkretism när de kanske har kvar nån gammal avgud eller skum ritual. Men vi då?

Den berättelse vi får i tutade i oss från början är att glädje och tillfredsställelse får vi genom att köpa prylar. Ju mer desto bättre. Vad är en religion? Är det inte något som gör anspråk på att ge oss trygghet, hopp, tillfredsställelse och glädje? Prylar gör det, i alla fall ett tag. Sen kommer tomheten. Om berättelsen om glädje genom konsumtion vore sann så skulle vi vara de lyckligaste människorna på jorden, men det är vi inte. Ändå går vi på det om och om igen. Tänk om köpcentren verkligen är tempel för denna tillbedjan.

Jag föreslår verkligen inget fattigdomsideal men jag tror att vi gör rätt i att fundera igenom det här både en och två gånger. Om Jesus fick tre presenter varför ska mina barn få så många att de omöjligen kan glädja sig åt alltsammans?

Slutligen så vill jag rekommendera den här predikan. (Jag fick tipset här). Den är visserligen i en amerikansk kontext men inte desto mindre utmanande. Glöm inte bort Advent Conspiracy!

1:a Advent

Idag så predikade jag (inte helt oväntat) om Jesu intåg i Jerusalem från Matteus 21:1-11. Jag konstaterade att de romerska soldaterna knappast kan ha sett killen på åsnan med ett gäng trashankar och barn omkring sig som ett hot. (därför ingrep de inte) Ändå finns det så mycket av Messiasförväntan i den här texten.
Folk ropade: "Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn."

Vad betyder det? Davids son, få se nu, vad gjorde David? David var ju hjältekonungen som judarna idealiserade, man drömde om "the Good old days of David". Vilken berättelse om David är fortfarande den kanske mest kända? Jo den om när han mot alla odds besegrade jätten Goliat. Vad var det David sa den gången?

"Du kommer emot mig med svärd och spjut, men jag kommer emot dig i Herrens namn"

"Välsignad är han som kommer i Herrens namn!"

Fanns det en förväntan att Jesus, Davids son, ändå på något sätt skulle kunna besegra ockupanterna och ge romarna en läxa precis som filistéerna fick en gång?

Det man missade då och det vi riskerar att missa nu är att Jesus mål var mycket större än att besegra kejsaren, romarriket eller någon annan enskild maktfaktor. Hans mål var att besegra ondskan självt. Han gör det genom att ge sitt liv, han besegrar det onda med det goda, det starka med det svaga. Han är kung i riket annorlunda, han berättar en annan berättelse...

Apropå andra berättelser så lägger jag så här till första advent upp den här videon. Den är lite amerikansk i sitt perspektiv men likväl talande. Jag låter också Advent Conspiracy länken ligga kvar i mitt sidofält fram till Jul.

Allt kan inte köpas för pengar

Min sexåring har varit med fritids och badat idag. Det var toppen, bara ett litet problem. Han tappade sin lösa framtand i poolen. Gone for ever... Detta gjorde honom naturligvis ledsen för som många sexåringar så sparar han noggrant sina tappade tänder i en ask.

Jag skoj-tröstade honom med orden. "Gråt inte, vi köper en ny". Jag insåg genast hur idiotisk min kommentar var, ens som ett skämt. Samtidigt, är det inte precis så vi många gånger gör. Vi köper nya prylar och tror att allt på något sätt ska bli bra. Men allt kan inte köpas för pengar.

Vi närmar oss juletiden med raska kliv. Det betyder att risken är stor att vi kommer att köpa, köpa och köpa en massa onödiga prylar. Prylar som världsekonomin säger att vi måste köpa för att få snurr på hjulen igen. (Där har du ett dilemma att bita i) Jag gillar verkligen julen, jag uppskattar ljusen i fönstren och allt det där. Jag kan till och med tolerera en och annan tomte. Även om jag har svårt för Coca-Cola varianten, ni vet den röda luvan, det stora skägget, det bullriga skrattet. Kort och gott: konsumismen inkarnerad i "mänsklig" gestalt.

Måtte Gud bevara oss från lögnen att konsumtion är lösningen på alla våra problem!