Jag ser två problem med det här:
Både det man räddades från och det man räddades till blev något som enbart hörde framtiden till.
Den logiska frågan blir då: Varför bry sig nu? Varför bry sig om det helvete som en massa människor redan nu upplever? Varför försöka komma med himlen redan här? Varför bry sig om fred, om skapelsen, om rättvisa, osv?
Kan det här vara en delförklaring till varför vi så lätt blir bänkvärmare istället för världsomskakare?
Jesu huvudbudskap handlade ju om det fantastiska med Guds rike, inte om att hota med en framtida förskräcklig plats. Bilden Jesus målar är ju att himmelriket skulle kunna genomsyra allt!
Han använde också en annan liknelse: "Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat." Matt 13:33Vad säger ni?
22 kommentarer:
Jag känner inte igen mig i din beskrivning. När jag var tonåring och nyligen hade börjat följa Jesus (mitten av 70-talet) var det inte så mycket Turn or Burn, utan mer Guds rike här och nu och i framtiden. Det låter som att du växte upp på 1800-talet! Men antagligen handlar det inte om olika generationer, utan om olika sammanhang. Jag präglades mycket av Magnus Malms helhetssyn som han förmedlade genom tidningen Nytt Liv på 70-talet och början av 80-talet. Sen fick den också en stark teologisk förankring hos mig genom läsningen av George E. Ladd. Jag tror att det är viktigt att både leva ut Guds rike här och nu (Gud vill ju att hans vilja ska ske här på jorden) och samtidigt ha evighetsperspektivet med framtidshopp, dom och dubbel utgång. Guds rike handlar både om att det redan nu har kommit och att det en gång ska komma i sin fullhet.
Nuförtiden verkar de flesta kristna ha fokus på här och nu och glömma bort hoppet om "en ny jord där rättfärdighet bor". Det är viktigt med balans!
Jonas: Tack för din kommentar! Den ger mig chansen att förklara mig lite.
Personligen så har också Ladd betytt mycket för mig i min teologi och jag har genom Wimber och nu på senare tid genom tex Brian McLaren och Tom Wright verkligen fått upp ögonen för att Guds rike handlar om här och nu också. (Redan men ännu icke, som det gode Ladd sa).
Kanske var 70-talet en friskare tid i det här avseendet än 80-talet? Det jag saknade hos Trosrörelen var en tydlig Guds rikes förankring, där var det mest (nu talar jag 80-tal, tidigt 90-tal) en betoning på att "ta ut i tro". "Våra rättigheter", Men förkunnelsen om framtiden (eskatologin)var nog mycket 30-tal. Ladd och Wimber gav mig många aha upplevelser.
OBS jag tar inte avstånd från den dubbla utgången, det enda jag menar är att mycket av himmel och helvetes resonemanget lades enbart i framtiden. Den tendensen kan jag fortfarande tycka mig se i frikyrkan (som nog fortfarande är mer 30-tal än vad som är lovligt) Men undantag finns hos tex emerging church tänket, hos teologer som Tom Wright (Hans bok Suprised by hope är verkligen bra) Shane Claiborne inte att förglömma men även Rob Bell, Greg Boyd m.m.
Du skriver: Nuförtiden verkar de flesta kristna ha fokus på här och nu och glömma bort hoppet om "en ny jord där rättfärdighet bor".
Det är sant och det är en stor utmaning, men utmaningen blir att göra Guds rike prio 1 nu! Att redan här. "Söka först Guds rike och hans rättfärdighet" Inte någon gång i framtiden bara, utan nu! Mitt bland karriär, husköp köksrenoveringa och "what ever" som min generation fyller sina liv med.
Har man Guds rike i fokus så väger vågskålen på ett sunt sätt över och påverkar nuet för att samtidigt hoppas på framtiden, eller vad tror du?
Kanske gör jag lite för mycket av "Dekalmissions spåret" ;-)
Någon har sagt typ: "Jesus kom inte för att föra människan till himmelriket utan himmelriket in i människan. Han kom inte för att rädda människan från helvetet utan föra helvetet ut ur människan".
Det innebär inte att fullkomning sker redan nu och här, men att Jesustron gör en aktiv, betydande och avgörande skillnad redan i tiden. Redan nu men ännu icke, alltså. Kanske funkar citatet ovan allra bäst om man läger till ett "enbart": "Jesus kom inte för att enbart..."
CH
Jag tycker det är intressant att det är svårt att se i NT att dom tidiga kristna drevs i sitt gudsrikessökande och budskapsspridande av "nöd" för att människor skulle komma till helvetet. Istället verkar dom ha trott att den väg som Jesus öppnat redan NU utgjorde ett attraktivare alternativ än annat. Faktum är att många av doms-texterna fungerar som tröst för dom troende (en dag så kommer era fiender som nu förföljer er att kastas ut), och inte som uppmaningar till evangelisation!
Men eftersom vi inte kan erbjuda ett sätt att leva som folk uppfattar som ett attraktivt alternativ, så måste vi fokusera på livet efter döden och skrämmas med helvetet, varför skulle någon annars hänga på?
/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188
Bra att du tar upp detta ämne...
I dag finns det väl divergerande tolkningar, men en problemställning som jag tror är en kärnfråga vill jag belysa med följande problematik.
En utav de mer kända förkunnarna i den svenska väckelserörelsen är otvetydigt Stanley Sjöberg.
Han skrev en bok för c.a. 10 år sedan, där han uttryckte tvivel om att människor kommer till helvetet. Han antog att till sist så finns det nog plats för alla i paradiset.
Dessa förklaringar understödde han med att han efter ett långt predikantliv kommit fram till att Gud inte är inhuman utan alla kommer säkert till himlen (fritt tolkat- men det var innebörden av hans bok).
Lika väl som våra yttranden kan bli felaktiga och ogenomtänkta, där vi får korrigera oss så var vi många som menade på att hans bok var missledande.
För endast ett år sedan besökte jag en bibelstudiedag med Sjöberg som lärare. Han inledde med att han stod fast vid sina slutsatser i boken & givetvis fick han en hel del "andliga suckar" som understöd som brukligt är när en predikant använder den sentimentala predikosträngen...
Men det allvarliga som jag ser det är inte bokens vara eller inte vara från en predikant som kanske inte ligger i topp på säljlistan längre över teologisk litteratur, utan vad hans utsagor ger för signaler...
Jag menar att väckelsepredikans signum går totalt förlorad genom hans konklusioner.
Man kan enkelt säga: Varför ska det predikas omvändelse, när predikanten ändå menar att människan når samma slutmål oavsett liv & leverne ?
Det är ju detta som tillspetsat är den allvarliga akilleshälen.
Visst ska vi vara visa hur vi förmedlar evangeliet, så att orden inte dödar utan ger liv.
Men väckelsens kärnbudskap har alltid handlat om att bli räddad, räddad från att gå evigt förlorad.
Tummas det på denna kärna, så tappar väckelseförkunnelsen sin essens.
Samtidigt vet vi att många tagit skada av ovisliga utsagor, men det ska inte förta att det som är räddningens kärna ej förvanskas eller tas bort. Räddning = frälsning.
//
Nils (återkommande efter ett tag)
Nils. Jag vill hänvisa till min kommentar ovan. Dom tidiga lärlingarna verkar INTE ha varit drivna i sitt budskapsspridande av helvetes-rädsla, utan av passionen att erbjuda ett annat och mer attraktivt sätt att leva redan nu. Det är just när "församlingen" inte är detta alternativ som man måste lägga betoningen (helt obibliskt) på själens frälsning och att få komma till himlen när man dör, trots att Jesus och apostlarnas budskap faktiskt inte handlar om detta alls!
Räddning är att vi befrias från Makterna och får del av det kommande gudsriket, och detta rike kan vi få del av redan här och nu genom Jesus.
Själv tror jag att Gud till sist kommer att bli allt i alla, och att alla knän kommer att böjas för Jesus.
/Jonas Lundström
http://blog.bahnhof.se/wb938188
Jaha, detta är inte så enkelt ämne. Som Joachim har påpekat, det har förekommit olika strömningar och betoningar under historiens gång. Det väsentliga tror jag är att lära sej av historien och inte upprepa dikeskörningar!
Att predika om frälsningen var och ÄR den kristna församlingens främsta uppgift. Den kristna församlingens uppgift har aldrig varit predika om himmel eller helvete. Men utan tvekan är de verkligheter. Jesus varnar på flera ställen om att gå förlorad. Livet är allvarligt på det sättet. Men det kristna svaret på frälsningen är inte det svar, som de icke-kristna idealister gör: "Gör allt vad du kan, Gud gör resten!"
Den kristna församlingen ska förkunna frälsningen genom tron allena! Jesus Kristus kom från himlen och återvände dit och vi väntar på Hans synliga ankomst medan vi lever här på jorden och predikar om frälsningen genom tro på Hans namn. Varför blir vi räddade genom tro? Vi alla, även de som bäst försöker, är under Guds Dom och vi alla är förtappade utan tro på Jesu fullkomliga gärning.
Guds Rike ÄR redan här osynligt, men det kommer en gång i sin fullkomlighet. Vår kunskap om livet efter detta är begränsat, men den trygghet, som finns i Jesu ord och i breven, att de, som TROR på Honom, ska inte dö även om dör. Man tillhör Herren vare sej man lever eller dör! Frälsningen är inte en politisk eller sociologisk såsom en del tror, utan det handlar om Guds rättvisa och rättfärdiga DOM, som drabbar ALLA människor. Denna rättvisa och rättfärdiga dom drabbade människan Jesus Kristus, den andre Adam, som Paulus skriver i Rom. Men här fanns INGEN synd och så blev Jesu död och uppståndelse till vår räddning, för oss, som TROR!
Att predika om helvetet är allvarligt. Det är inte vår sak döma någon till himmelen eller helvetet. Vi alla är förtappade i oss själva. Vi har inget företräde än "syndarna". Det är bara det, att vi har fått NÅDEN. Är inte detta underbart?
MVH
Hannu från Småland
Jonas Lundström.
Jag delar inte alls din slutsats om att "Gud blir allt i alla".
Visserligen finns det en enda bibelvers som har den frasen - men syftet är riktat till "de som tvagit sina kläder i Lammets Blod".
Det är just denna typ av "allmännelig kyrka" utan substans i Jesus, som lika gärna kan ha sina funderingar förknippade med "New Age" istället för bekännelse av Jesus Kristus som Herre & Gud.
Egentligen sätter ju du din tolkning över Jesu egna ord när Jesus själv säger "gå bort ifrån mig... " "jag känner er icke..." "... till evig förtappelse".
Matt. 25:41 "Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar"
v.46 "Dessa ska gå bort till evigt straffmen de rättfärdiga till evigt liv".
Mark. 9:43- "... hamna i helvetet, den eld som aldrig slocknar" (Jesu egna ord)
Eller menar Jonas Lundström att Djävulen också ska sitta till bords med Jesu lärjungar - för de förtappade som Jesus nämner delar ju samma gemenskap ???
Detta är ju logiken med att "Gud blir allt i alla"
Vidare säger han Jesus bl.a. i Matt.5:22 "".. undgår inte helvetets eld" (där han skärper lagens bud).
Matt:23:33 "Ormar hggormsyngel hur skall ni kunna undgå att dömas till helvetet ? (Jesu egna ord)
Lasarus fick förmedla en liknande syn när han inte fick vara med i Himmelen & ville varna sina bröder... " (Luk 17:19-)
Det finns många bibelord som talar om evig förtappelse, men framförallt Jesu egna ord hur det ska bli...
Och att han är den som är domare vid den yttersta domen...
- vilken måttstock han använder har vi givetvis svårt att förstå, men han har ändå gett tydlig vägledning för att vi ska slippa dömas till evigt skiljande från Gudsgemenskap.
//
Nils
Det är bra, Nils, att du lyfter fram den klassiska tron och just varningarna att gå förlorad. Eftersom Jesus så tydligt talade om det på flera ställen, kan man inte förneka det, hur positivistiskt vi än läser bibeln. Uppriktigheten mot bibeln och mot den klassiska uppfattningen ifrågasätts mer och mer i våra dagar.
Det viktigaste är att förkunna evangeliet, frälsningen, att inte gå förlorad. Jag kan förstå Jonas Lundström, att han hamnar i konstigheter, när man helt och hållet tar avstånd från alla kristna kyrkor och skapar sin egen lilla församling vid köksbordet. Att man avviker från den klassiska tron på treenigheten, att man förnekar försoningen och syndens djup, arvsynden och att frälsningen blir en gärningslära. Detta har vi sett, vi som följt denna blogg.
Som en inspirationskälla till sin teologi finner han i fribaptismen, som ställde sej utanför de andra kristna, förnekande all teologisk utbildning och ledaren Åkesson tillät ingen ens fotografera honom!? Detta är rätt så korkat tycker jag. Fribaptisterna dock har övergivit sina villovägar och ingått i EFK, som bedyrar, att man inte accepterar fribaptismens tidigare teologi.
Mvh
Hannu från Småland
Tack Nils och Hannu för att ni genom era kommentarer visar att jag inte var helt way off i min post. Ni menar alltså att Jesu huvudbudskap handlade om att hjälpa människor slippa hamna i helvetet när de dör?
Om vi tänker oss en våg där vi lägger allt vi ser Jesus säga och göra om Guds rike i den ena och hans varningar för ett straff efter döden i den andra, vilken skulle enligt ert sätt att läsa bibeln väga tyngst? Jag är nyfiken.
Hannu, jag tycker du är lite oschyst mot Jonas Lundström, du tillskriver honom en hel del åsikter. Jag och Jonas har våra skillnader, jag håller inte med honom om allt, men mycket av det han skriver kan du hitta hos erkända teologer som NT Wright, Gerg Boyd m.m. Dessutom är han extremt ärlig i sin längtan att följa Jesus, det utmanar i alla fall mig.
Joachim!
Jag tycker det är olyckligt att söka polarisering mellan Guds rike här och nu å ena sidan och frågan om evigheten å den andra. Gudsrikestanken är ju som flera sagt en fråga om "redan nu men ännu inte". Tycker det blir en högst tveksam bibelläsning om vi ska börja lägga Jesusord i olika vågskålar...
Vi har ju, som tidigare uttryckts ovan, mycket tydlig undervisning av Jesus angående både himmel och helvete, och samtidigt en lika tydlig undervisning om Gudsrikets verklighet här och nu kännetecknad av rättfärdighet, frid, glädje...
Varför denna ständiga lust att väga dessa perspektiv mot varandra?
Dessutom finns det ju gott stöd för tanken att Jesus räddat oss från straff: "...för att var och en som tror på honom inte ska gå under, utan ha evigt liv." Typ...
Kumlapastorn Fredrik
Fredrik: Välkommen till samtalet! Okej, det är möjligt att jag uttryckte mig lite klumpigt. Jag håller med dig i det du skriver, se mitt svar till Jonas Melin. Samtidigt så tycker jag Jonas Lundström har en poäng också. Det blir faktiskt skillnad om man blir en kristen för att räddas från något mer än att räddas till något? Även om varningarna finns där (det gör de) så verkar de inte ha varit det som drev lärjungarna utan istället visionen om Guds rike både som något närvarande och något kommande. Eller?
Du frågar "Varför denna ständiga lust att väga dessa perspektiv mot varandra?" Men är det verkligen så återkommande? Jag undrar som en följdfråga utifrån mina minnen av evangelisation och dess betoningar. (Se min tidigare post)
Joachim!
Också jag uttryckte mig olyckligt. Menar inte att just du uppvisar en ständigt lust att ställa dessa mot varandra, utan att jag stöter på det både här och där.
Jag tror av hela hjärtat att ett sunt förhållande till evighetsfrågorna framför allt gör oss mer alerta, och inte trubbar av oss. Därför känner jag inte igen mig i farhågorna att vi överbetonar dessa frågor. Jag tror tvärtom att vår tid med konsumism och fokus på västerländskt välbefinnande gör eskatologin till en ickefråga för många.
Självfallet är inte himmel och helvete vårt främsta tema i mötet med människor, men min erfarenhet är att många faktiskt tar upp frågan själva: "Vad händer i förlängningen? Om jag inte vill tro, vad händer då efter döden?"
Jag tror, precis som du, att budskapet om Guds rike är nyckeln. Att be "låt ditt rike komma" handlar om både nu och sedan. Därför kvarstår min häpna fråga: Var finns spänningen i det? Det är väl två sidor av samma mynt? Och i så fall handlar väl också samtalet med den som inte tror om både här och nu, men också sedan. Eller?
Allt gott!
Fredrik
Nils. Jag vet inte om det är rätt forum att utveckla helvetes-läran här, men jag är inte ensam om denna uppfattning, den har förekommit i olika strömningar även inom den kristna kyrkan och universalismen omfattades även av tidiga högst centrala kyrkofäder som Origenes och Gregorius av Nyssa. Att blanda ihop det hela med New Age tycker jag är rätt så ojuste, faktiskt. Med all respekt så gör du det för enkelt för dig.
Några kommentarer dock om det du tar upp;
-"Allt i alla" är ett citat från 1 Kor 15 och där förekommer ingen formulering om dom som blivit tvagna i Lammets blod. Liknande universalistiska inslag finns i Paulus teologi bla i Fil 2:9-11, Rom 5:12-21 och Rom 11:25-33 mfl. Detta har i sin tur sin bakgrund i dom många gammaltestamentliga profetior och psalmer som beskriver hur Gud ska bli hela jordens Ledare och hur alla folk och människor ska tillbe Gud
-"Gehenna" (översatt med "helvete") kommer från hebreiskan och betyder Hinnoms dal, en plats utanför Jerusalem som på Jesus tid var en soptipp och som förknippades med vissa profetior från GT. Att säga att någon kommer till "Hinnoms dal" är en bild, det är alltså inget namn på en plats dit man kommer efter döden.
-Jag tror att dom flesta människor kommer att ställas utanför Guds rike vid domen (kastas ut "i mörkret", eller "i elden"), men jag tror inte att detta utanförskap nödvändigtvis är utan återvändo. Ordet "evig" i grekiskan betyder inte alltid "tid utan slut", ordet används tex i Matt 28:20 (till "evighetens" slut).
Hannu. Jag tackar för denna värme som ständigt strömmar mot mig från ditt tangentbord! :) Seriöst så förstår jag att din passion är genuin och följer av din tron. Jag respekterar detta, trots att du har fel... ;)
/Jonas
Gud vad ni håller på.
Allt detta diskuterande emanerar ur att ni har i själva kroppscellerna med er från barndomen att hela sanningen ligger i bokstaven. Så även om man nu kallar sig postmodern så utgår man från samma gamla bok.. visst, bibeltexter i all ära, de är verkligen källor till oändlig klokskap, men vi har väl en hel del egen erfarenhet också..? Tror ni inte att det egentligen ofta är den som färgar glasögonen för det man läser? Bollande med bibelverser kommer man ingen vart med, om man inte förankrar dem i en egen tes, en egen åsikt, eller fråga. Jag tror att Jesus är vägen men inte för att Jesus säger det, utan för att jag tror på Jesus.
Med andra ord: man kan aldrig visa på vägen till Himmelen genom att påpeka att någon är på väg till Helvetet. För att vilja räddas från Helvetet så måste man ju själv tycka att det är ett Helvete först. Det blir liksom dekalmission som du talade om, Kolportören; 'hallå du där, ja just du som sitter där och äter en glass - vet du att du lever i en värld full av synd?'. Och glassmänniskan tänker stilla 'fast den kändes ganska bra tills du kom'.
Förstår ni mig?
Joachim & andra:
Jag måste för det första vara ödmjuk när jag lyfter fram skriftens ord.
Ska jag vara riktigt ärlig så kan jag ofta "tvivla att jag själv har fribiljett till himlen", speciellt när man låter Bibeln & Jesu egna ord träffa en.
Men - min inställning altsedan tidiga tonår är att för det första hålla skriftens ord högt.
När vissa försöker stämpla in mig i ett fack här med epitet som "helveteslära", så ställer jag faktiskt den första frågan:
Hur pass viktig är Bibelns egen beskrivning om frälsning visavi förtappelse ?
Om en kyrka eller församling inte är klar på den punkten så finns det ingen anledning att idka gemenskap där... då spelar jag hellrte fotboll med ungdomar eller naturvandrar.
Jag tillhör ingen husförsamling, men tycker inte man ska peka finger åt sådana företeelser heller som här görs.
Ställ det i relation till hur mycket tid vi numera ägnar åt TV, internetförströelse & annat - då kan det väl inte skada om man lyckas samla ihop några enfaldiga kring matsalsbordet med Bibeln i centrum ?
Nej - summa summarum är nog trots allt att läseriet är på utdöende.
Lära eller avart eller sanning, har sina yttersta källor i Bibeln.
Sedan är jag den förste att säga att "jag måste spegla mig själv som Jesu lärjunge enl. Bibeln"...
Minns vär hur Jesus också varnar "den som förför en av dessa mina minsta, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup".
Dessa "Jesu minsta" tillhör jag som Guds barn & det är sannerligen viktigt att varna för de som egensnickrar ett förförelsens evangelium.
Vaccinet: Åter till skriften & bönen = sant kristet läseri.
Jag orkar nog inte polemisera eller driva debatt i detta spörsmål. De bibelsammanhang jag omtalar, talar för sig själva - och det är ingen "tolknings-lära" förutom Jesu egna ord !!!
//
Nils
Jag blir beklämd när jag ser Jonas försök till tolkning av läror...
Är då Jesu egna ord så uddlösa att det ger dig förkunnarföreträde att negligera Jesu entydighet.
Du sprider ju "ormens gift" i dina påståenden !
Att sedan anmärka på att "tvagna i Lammets blod" inte är direkt kopplat till "Jesus allt i alla" förringar inte syftet:
att det är enbart de som bekännt Jesus som Herre & upptagits i Livets bok som omfattar detta är otvetydigt !
Joachim!
När man talar om den protestantiska och reformatoriska kristenheten som stort, bör du dock erkänna, att Jonas Lundström avviker avsevärt från den lutherska och reformerta traditionen och den svenska kristenheten har vilat på dessa teologier. Att det förekommer avvikelser är i för sej inget märkvärdigt, det har alltid funnits, som kristenheten har tagit avstånd från. Man behöver inte skämmas för att man tillhör avvikarna, om man är ärlig. Du betygar, att Jonas Lundström är ärlig. Men att vara ärlig är inte nog. Jag har träffat flera sådana avvikare innan och pratat med dem, men det är oftast meningslöst. Det är ingen människa, som kan tvinga sin tro på någon annan. Det är den Helige Andes uppgift att övertyga och föda på nytt en människa, men Gud kan använda bristfälliga människor att bevisa, att bibelns lära är sann. Eller är det så, Joachim, att var och en blir salig med sin hemmagjorda teologi? Alltså det finns inga egentliga sanningar. Jag får tolka bibeln hur jag tycker det är bäst just nu och jag kan strunta i det, som är omodernt och opassande i vår tid?
Joachim, du misstolkar mej, när du menar, att jag tror, att det viktigaste budskapet är att få själen till himlen.
Jag vet inte alls, hur du uppfattar frälsningen. Du skriver väldigt lite om det. Jag är rädd för att moderna pastorer tappar bort perspektivet på frälsningen. Hela människans tillvaro i alla religioner här på jorden pekar på människan, som offrar på det ena eller det andra sättet. Varför offrar man? Guds Ord ger sitt tydliga svar: Människan har syndat och ALLA människor i alla tider har syndat. Att förstå syndens djup går över vårt förstånd. Eftersom Gud är helig, skild från synden, kräver rättvis dom: DÖDEN. Rom 6:23. Guds heliga rättvisa dom består! Men Gud hade dock sin frälsningsplan, Han utvalde ett folk, Israel, där Hans Son Jesus Kristus kom att uppenbaras och ta vårt straff: DÖDEN. Jesus Kristus är hela världens frälsare. Den kristna trons kärnfrågor är Guds vrede - människans synd - försoningen - rättfärdiggörelsen genom tron på Jesus - evigt liv. Är inte soteriologin viktigt för dej? Man kan inte sätta olika undervisningar MOT varandra och väga vilket är mer och mindre viktigt. Då har man inte mycket respekt för bibelordet. Det är märkligt, att man läser bibel på det sättet.
En viktig del i frälsningen är livet efter detta. Jag har ingalunda förnekat Guds Rike här och nu medan vi väntar på DESS fullkomnande. Joachim, vi behöver sund balans i dessa frågor. Men om vi bara funderar på det jordiska och hur vi ska förverkliga Guds Rike i det svenska samhället, då har vi tappat perspektivet. Paulus skriver i Romarbrevet, om vi lever, så lever vi för Herren, om vi dör, så dör vi för Herren. Frälsningen har ett evighetsperspektiv. Visst är det viktigt att vi tar vårt ansvar för att leva kristet liv i samhället och det ska inte alls betyda flykt till kloster eller någon annan salig tillvaro. Villolärarna nu som alltid vill leda kristna från det normala och ärliga livet till någon konstlad tillvaro med sina bud och förbud, som jag har läst att Jonas Lundström funderar på vilka yrken är tillåtna eller lämpliga för de kristna. Är detta också ett tecken på en avvikande lära? Det räcker inte bara vädja till hans ärlighet. Det finns ingen undervisning i bibeln, som katalogiserar olika yrken, mer lämpligt och mindre lämpligt.
Jag tycker, att alla teologiska diskussioner blir meningslösa om vi inte har blicken fäst på Honom, trons fullkomnare, Heb 12:2 och om vi har tappat bort frälsningen i tron på Jesus Kristus, som har försonat vår synd och skuld. En viktig del i frälsningen är evigheten, att vara hos Herren!
MVH
Hannu från Småland
Joachim, jag kom på att tänka på Pauli tal i Athen på Areopagen i en hednisk miljö. Han var inte alls så rädd för att tala om DOMEN och gå emot grekernas tänkande, som förnekade kroppens uppståndelse. Han hade inte heller "framgång" där. Några anslöt sej till honom. Han började sitt tal med att anknyta till Den Okände Guden, men sedan var det klara puckar om den kristna tron. Domen och frälsningen går hand i hand genom hela bibeln, från 1Mosebok till Uppenbarelseboken!
Mvh
Hannu
Hannu: Jag håller med dig i stort. Självklart ska vi ha blicken fäst på Jesus och självklart är vi frälsta från synden. Jesus vill ju hela och upprätta oss och en dag så kommer hans rike i sin fulla kraft. Det är vårt hopp. Jag är bara lite tveksam till att stoppa in någon i vilolärare facket allt för fort. Jonas tex hämtar mycket från anabaptistiska strömningar och även jag inspireras av dem. Du vet, inte ens Luther hade hela sanningen ;-) Allt Gott!
Joachim! Tack för ditt svar. Jag måste fråga dej: Varför kallar du dej för anabaptistisk? Är det inte en villolära? Ef 4:5 säger tydligt ETT är dopet. Vare sej man är lutheran eller baptist, är anabaptism något, som inte stämmer med bibelordet.
De flesta baptister idag följer reformationens huvudlinjer och man tar avstånd från vissa tidiga baptister, som hade oklar teologi i fråga om treenighet och klosteridéer. Du som är baptistpastor bör veta detta om din rörelses historia. Anders Wiberg, som är den förste svenska baptistledare, tog väl inte avstånd från reformationens huvudtankar? Och här uppenbarar sej Jonas Lundströms vänner, som var en liten spricka i Skåne, Åkessons Fribaptister, som fick lämna Svenska Baptistsamfundet pga sina villoläror.
Jag tror självklart, att INGEN är perfekt, vare sej Augustinus eller Luther eller Wiberg. Men den kristna kyrkan bör komma fram till definition av läran.
Att definiera läran är svårt och inte enkelt, det erkänner jag. Men för dej, Joachim, är det väl viktigt att veta lite mer vad du bekänner dej till. Jag tror, att det är viktigt i ekumeniska samtal att ha själv någorlunda tydlig tro och bekännelse, då blir det lättare att bemöta andra teologier. Visst kan vi lära av varandra och det kan vara berikande.
Det viktigaste för mej är reformationens huvudlinjer och de har varit viktiga i väckelsetider. Och jag innerligt önskar, att du, Joachim, kan förmedla detta för din församling: "Var kan jag finna den nåderike Guden?" Jag önskar dej allt gott i ditt predikande, så att många Borlänge-bor komme till tro på Honom, som kom för att frälsa oss och ge evigt liv, som börjar HÄR och NU och fortsätter in i evigheten!
Allt gott!
Hannu från Småland
Jag borde inte gå in i en debatt så här sent och egentligen är jag inte intresserad av den diskussion som har emanerat från den här bloggposten.
Men Hannus post om areopagen lyfter ett perspektiv som oväntat visar på problemet. På Areopagen är de flesta medvetna om gudarnas dom. Det som avfärdas av grekerna är ju lösningen på problemet, nämligen uppståndelsen, inte tanken på en dom.
Det perspektivet har inte nutids människan, vi förstår inte oss själva i perspektivet av en kommande dom. Vi förstår i västerlandet oss själva inte som syndare. Våra gamla evangelisations modeller bygger på att det finns en förförståelse, en enhetskultur. Kanske är det i relation till detta som Joakims bloggpost skall förstås. Maja beskriver det bra. Vi måste helt enkelt börja i en annan ända. Hur skall vi hjälpa den samtida människan att förstå sitt behov av Jesus ?
Jag tror utifrån bloggkommentarerna att vi är rörande överens att det finns en dom och att människan är syndare i behov av räddning. Sen kan vi vara utifrån bibelordet vara oense om den slutgiltiga domen och hur den ser ut. I diskussion har tyvärr frågan om vilka perspektiv vi skall ge kommit bort. Här tror jag att Guds rikes perspektivet är en klok väg att gå. Jag delar inte Jonas universialism men måste medge att perspektivet han ger att de första kristna inte betonade helvetet är relevant. I det land och det sammanhang jag finns nu så är det så påtagligt att räddning börjar redan här då Jesus befriar till ett nytt liv och ny livstil.
I ett pluralistiskt samhälle kanske vi måste börja i frågeställningar som människor förstår. I det perspektivet tror jag att helevete/himmel är en evangeliatorisk återvändsgränd trots dess teologiska relevans
Skicka en kommentar