Nu har jag bloggat ett tag. Jag gillar det skarpt. Det är givande och jag har lärt känna många trevliga människor genom bloggen och jag har också lärt mig jättemycket. Just nu känns det dock lite segt, uppslagen växer inte på träd direkt. Därför vänder jag mig till er mina kära läsare.
Vad saknar du här på Kolportören? Vad kan bli bättre? Finns det något dike du tycker jag kört fast i? Alla synpunkter motages tacksamt.
Om du aldrig skrivit en kommenter förrut, gör gärna det. Det vore jätteskoj att höra från just dig!
15 kommentarer:
Mer naket?
(mer seriösa bloggkommentatorer?)
Joachim! Skriv något om den kristna/sakrala musiken! Lite olika synvinklar. Jag lyssnar gärna på den klassiska kristna sången, typ Lina Sandell och Nils Frykman, men också lite country-inspirerad Aage Samuelsen. Men jag lyssnar gärna på Hector Berlioz' Te Deum och Requiem eller Charles Gounod's mässor, Brahms' Ein deutsches Requiem är fantastiskt samt Lovsångssymfonin av Mendelssohn. Varför inte Haydn? Det är väl nu Haydn-år, när det blir 200 år, när han dog och visst då samma år föddes Felix Mendelssohn-Bartholdy, som har verkligen berikat kristenheten med många kristna verk, bl.a. Elia och Paulus. Det var väl han, som upptäckte "den gamle perukstocken", alltså Pappa Bach och satte upp Matteus-Passionen, var det 1829?
Man blir häpen hur mycket den kristna tron har betytt i kulturlivet, i musiken och konsten. Jag tror, att många av de gamla mästarna, tog det på allvar, att "låta allt, vad ni gör i ord eller handling ske i herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom."
Till orgeltoner (heavy organ)
Hannu från Småland
Att läsa en blogg utan att "visa sig" känns som att tjuva från ungarnas godispåse (vilket jag ändå gör med gott samvete, med deras hälsa i åtanke naturigtvis). Så... vill bara tala om att jag dyker in här på bloggen med jämna mellanrum och med stor behållning. Keep up the good work. /Martin från Tollarp
Hannu, Ein Deutsches Requiem är faktiskt berömt för att det är så nära ett profant verk som man kan göra en mässa. Det var därför Brahms ville kalla det tyskt och inte döpa det efter evangelieförfattaren.
Joachim, jag tycker att är du trött så låt det gå längre mellan postningarna. Du har inte nånslags uppgift att mätta oss. Det är det ena. Om du ändå vill ha tips så använder ju många bloggare (modellerat efter det förhatliga "gammelmedia") vissa återkommande former som lördagsyoutube, dagens bild, osv. Ett annat tips är att släppa fram någon annan - be någon från församlingen gästblogga - kan bli succé! Ett tredje tips är att själv skriva eller be någon annan skriva en recension.
Det vore roligt att höra lite om församlingslivet är i den församling som du tjänar. Vad händer en vanlig dag?
Dessutom vill jag veta mer om bibelexeges i EFK.
Jag funderar på att ringa dig en dag; jag behöver lite tankestoff utifrån ett ämne. Watch out!
Jag älskar din jordnära upplevelser, så fortsätt gärna med dem - dina vardagliga betraktelser är en oas.
Björn
http://my.opera.com/bjornhorst/blog/
Jag ser gärna lite vardaglig frikyrko berättelse, hur går det med förberedelserna för predikan? Vilka frågor funderar du kring i predikan? Hur formas Gudstjänsten, konkret alltså? Hur gör du för att få Jesus och din församling relevant bland människor? Lite sånt skulle jag gärna se mer på bloggen. Sen tycker jag iofs att hellre 1 inspirerat inlägg i veckan än 9 "påtvingade" inlägg och 1 inspirerat så skriv när anden faller på ;)
Maja! Det var märkliga påståenden om Johannes Brahms "Ein deutsches Requiem". Vem har påstått sådant? Eller är det din privata åsikt? Du får gärna tycka illa om det och mena att det knappast kan kallas kristet/sakralt, men jag tror, att de flesta uppskattar verket som välgenomtänkt vad som gäller själva musiken och texterna, som visserligen inte följer de latinska texterna. Det är väl inte minus att tonsätta bibeltexter eller hur? Jag är inte katolik, men uppskattar musiken även från den miljön.
Maja, lyssnar du på orgelmusik? Min favoritområde är den romantiska franska orgeln men det finns intressant orgelmusik lite här och varstans.
Som absoluta toppar av orgelmusiken är Charles-Marie Widor (1844 - 1937) och Alexandre Guilmant (1837-1911). Jag lyssnar gärna på Alexandre Boëly, César Franck (född i Belgien), Louis-James-Alfred Lefébure-Wély, Camille Saint-Saëns, Léon Böellmann, Eugène Gigout, Augustin Barié, Louis Vierne, Joseph Bonnet och andra. Nu igår lyssnade jag på Charles Valentin Alkan's intensiva Benedictus, fantastisk orgelmusik! Som jag nämnde, det finns orgelmusik även i andra länder, särskilt i Belgien, som är i tät förbindelse med den franska orgelmusiken och då lyftes fram särskilt Jacques-Nicolas Lemmens, som var Widors och Guilmants lärare. Hans kompanjon hette Francois-Joseph Fétis, musikforskare och musikpedagoger av stora mått! Bland andra orgelkompositörer, som jag brukar lyssna är August de Boeck och Edgar Tinel. Tyskland har flera organister med Pappa Bach i botten. Det lilla alplandet, Liechtenstein, har en stor kompositör, som visserligen levde mestadels i München, Josef Rheinberger, mycket orgel och två symfonier för orkester, mycket mässor och andra körverk. Hans skivor och noter kan du köpa på det tyska bolaget, Carus, eller här i Sverige kan du vända dej till Euroton, som fixar skivor, noter och böcker från Carus. När man går österut, tunnas orgelmusiken ut, Antonin Dvorak har komponerat några mindre orgelverk i sin ungdom, hörvärt. Polen har Felix Nowowiejski med orgelsymfonier, lite mer modernt. Stackars ryssarna, som inte har haft riktiga Cavaillé-Coll-orglar i sina kyrkor, men där fanns en produktiv kompositör, Alexandr Glazunov, som fattade mod och komponerade vacker musik för orgeln. I Norden är det inte så mycket orgelmusik, mest gillar jag Niels Gade och kan lyssna på J.P.E.Hartmann, alltså danskt. Allra sist blickar jag söderut, till Italien och har lyssnat lite på Marco Enrico Bossi. Amerika har Charles Ives, som har skrivit en del fint för orgel. Innan man kommer till Amerika finns England däremellan och där finns bl.a. Edward Elgar och Parry med en del orgelmusik.
Jag gillar mycket symfonierna för orgel och orkester. Du kanske känner till Camille Saint-Saëns' trea, Alexandre Guilmant's etta och tvåa,han skrev ännu mer mindre verk för orgel och orkester, Charles-Marie Widor's trea och Sinfonia Sacra och Francois-Joseph Fétis' svängiga Fantaisie symphonique pour orgue et Orchestre. WOAW!!
Jag tänkte, Maja, att du verkar vara musikkännare och då tänkte jag öppna dörren lite grann till den musikvärld, där jag trivs.
Mvh
Hannu från Småland
Joachim. Jag diggar din blogg som du vet. Ibland skulle jag dock önska att du satte ned foten lite tydligare. Det blir en hel del problematiserande och "kan man inte se det från den här synvinkeln också", och när du får kritik säger du ofta något i stil med att det ena inte behöver utesluta det andra. Det är förstås bra att du säger så om det är så du känner, men jag hoppas på att du framöver ibland skulle säga tydligt "ja" till något och samtidigt "nej" till något annat, även i kontroversiella frågor. Ibland kan det bli lite för mycket antydningar för min smak...
Ämnesförslag: treenighetsläran, samkönade relationer, rikedom, troendedop/dopålder.
/Jonas Lundström
Joachim! Det är inte antalet ämnen att "blogga" kring, som är det viktigaste, utan innehållet. Jag tror inte att kvantitet vinner över kvalitet. Och - som någon annan skrivit i detta ämne - våga sätta ner foten lite tydligare. Det är kvalitete, det också!
Hej Hannu, tack för din jättelånga uppräkning av orgelverk. Jag har ingen som helst lust att tala orgelmusik, tyvärr. Och nej, det är inte min privata åsikt om Ein Deutsches Requiem att den är den mest sekulära mässan (observera motsättningen) som dittills hade skrivits. Det har jag träffat på lite här och var när den uppförts och kanske också på föreläsningar, det minns jag inte nu. Sen var det intressant att du uppfattar det som att jag inte gillar den därför. Det skrev jag inte. Jag ser inte benämningar som 'kristet' och 'sekulärt' osv som synonymer för subjektiva tyckanden. Det är olika saker.
Joachim!
Jag är mycket förtjust i ditt anslag. Du är en stor förebild för mig i din vardagsnära bloggning. Du har en öppen och ödmjuk "ton". Samtidigt vore det kul om du ibland kom med något påstående eftersom jag anar vad du tycker och tänker om vissa saker. Jag gillar din öppning mot samtal och dialog, men ibland skulle jag vilja att det jag anar tar synlig form på skärmen. Mer "SÅ HÄR TYCKER JAG!", Jag tror nämligen att du står för grymt bra och progressiva saker. Men fortsätt också på det inkuderande spåret "KAN MAN TÄNKA SÅ HÄR?"!
Kärlek
Anton
Joachim!
Vill bara säga att jag verkligen uppskattar din blogg. Jag dyker in på bloggar lite då och då men din är en absolut favorit. Jag förstår att det kanske är jobbigt att leva upp till höga förväntningar :-) men det finns alltid något matnyttigt och vardagsnära här! Instämmer med föregående kommentatorer: skriv för din egen skull...det blir oftast bäst så!
Ha det gött
Beo Christensson
Förslag på tema: "Bloggandets baksidor - ett verktyg för narcissister och en arena för pratmakare."
Jag är inte ironisk utan seriös!
Nu tycker jag att du skriver med en hel del självkritik så du behöver inte ta åt dig så väldigt, men faktum kvarstår. Det finns risk för att det bara blir ett åsiktsforum för likasinnade eller meningskombattanter. När det är som bäst blir det en mötesplats - hur komma dit?
Ja, det här bottnar i en viss frustration över allt som diskuteras digitalt men inte levs ut irl.
Blessings!
Joachim
Det som är bäst med din blogg är själva stämningen, och att du just är en pastor som är lite mer missionskyrkeaktig än Livetsord-aktig. Som katolik har jag förut trott att alla pastorer varit åt Livetsordhållet. Kul med omväxling också.
Jordnära betraktelser, som en föregående kommentator nämnde, that's the deal, humor, att du är lite mer...ödmjuk, än den typiska pastorsstereotypen.
Lite mer mediterande i sinnet än andra frikyrkliga. Jag saknar sådant i de sammanhang där jag kommit i kontakt med frikyrkor/Pingst, etc.
Skicka en kommentar