Idag ska jag predika om något helt grundläggande:
Gud älskar dig och mig!
"Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder." 1 Joh 4:10
Kristen tro handlar om en Gud som först älskat oss. En av kärlekens motsatser är rädsla. Rädslan är drivkraften i alla religiösa system, frågan där är: "hur jag ska kunna blidka gudarna?" Vad ska jag ge, vad ska jag offra för att möjligen få deras ynnest?
Dessa gudar kan vara gjorda av trä och lera och hittas på andra kontinenter men de kan lika gärna hittas i ditt och mitt vardagsrum tex i glassiga teknik och inredningsmagasin. De har dock det gemensamt att de kräver vår tillbedjan och de väcker fruktan i oss, fruktan att inte vara inne, att inte räknas, att bli glömd, att bli dömd.
Men kristen tro handlar om en annorlunda Gud
Vi är älskade, vi behöver inte vara rädda!
"Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet. Vi älskar därför att han först älskade oss." 1 Joh 4:18-19
Det enda denne Gud vill är att vi är kanaler för Hans kärlek ut i en brusten värld.
Hur berättar man det?
7 kommentarer:
Jag måste kommentera detta inlägg. Jag gör inte detta krångligt med NTs alla ord, som kan översättas med kärlek. Att tala om Guds kärlek, bör man förklara vad Guds kärlek är för något. En ytlig kärleks-predikan är rätt så meningslös. Varför fruktar människan Gud? Vad gör människan rädd inför Gud?
Synden, det som bor i oss, är orsaken till vår rädsla. Människans oförmåga att älska Gud och sin medmänniska är den primära orsaken till det, som Johannes skriver, att Gud älskade oss FÖRST genom att sända Sin Son till försoning för våra synder. Att tala om relation Gud - människan innehåller många aspekter och Joachim som pastor känner till det. Jag hoppas på att din församling kan se klart och tydligt på Jesus Kristus efter din predikan. Försoningen blev total och förlåten rämnade itu i templet och nu har den brustna gemenskapen återupprättats.
Vår kristna missions uppgift är att peka på Jesus, Han som förlåter alla våra synder och driver bort rädslan och har fött oss på nytt.
Den, som är rädd, bekänn dina synder och mottaga Guds nåd! Vilket budskap! En sång tänker jag på "Att vara försonad med himmelens Gud, det är nåd!"
Mvh
Hannu från Småland
Hannu: Tack för din kommentar. Det här var, som du säkert, förstod bara en kort, kort sammanfattning.
Helt OK!
Hannu
Hannu, att säga 'försoningen blev total' är ju också ganska meningslöst. För det är ju uppenbart att vi inte lever i total försoning här i världen. Jag tror som du att svaret är att ta emot Guds nåd - men det är lättare sagt än gjort, eller hur.
Intressant att du skrivit om rädsla vs kärlek just idag. Jag har just suttit och tänkt i de banorna också, och skrivit lite på Kristen underjords blogg (i nån samtal-med-elia-tråd).
Maja, vi samtalar här om människans försoning med Gud. I detta avseende var försoningen fullkomlig och total och accepterad av Gud. I denna syndiga värld finns bara ofullkomligheter ända tills Kristus kommer att regera.
Detta betyder inte, att vi inte skulle vara försonande i denna världen. Men denna gudomliga försoning som grund kan vi bli något av det, som Gud har tänkt med oss.
Mvh
Hannu från Småland
Jag sympatiserar helt med det du säger om kärlek contra rädsla, förutom att jag tycker det är onödigt med nidbilden av andra religioner. Det finns gott om kärlek och barmhärtighet och medkänsla även i andra religiösa system än det kristna.
Guds kärlek kommer först och människans svar sedan både i judendom och islam. Och medkänsla är själva grundidén i buddhismen, med barmhärtighetens boddhisattva Avalokiteshvara som inkarnation. Och så vidare. Säkert finns det trots detta rädsla i alla religioner, så även i vår. Så låt oss fokusera på den vi kan göra något åt.
Hapax: Bra poäng! Jag tycker kanske inte att jag pekade så mycket mot "gudar" i andra religioner som mot "gudar" jag själv har att brottas med här och nu. De som lika gärna hittas i ditt och mitt vardagsrum som jag skrev. Det är de jag tror skapar fruktan i oss, vare sig de kommer klädda i överdriven konsumtion eller kristendom gone wrong. Syftet var att utmanas av Guds kärlek, och förvandlas av den. Inte att polarisera.
Skicka en kommentar