Tre ord!

I söndags så predikade jag om förkortningar och sammanfattningar. Jag menade att det är svårt att sammanfatta något på ett bra sätt. Som exempel tog jag kristna traktater. Jag menade att de ofta misslyckat ganska så rejält.

Huvudpersonen i min predikan var aposteln Johannes. Han är fascinerande på många sätt, man tror att hans skrifter tillhör de senaste i hela Nya testamentet. Man vet inte riktigt vad han skrev allra sist men det är inte omöjligt att det är hans brev. Han skriver dem ca år 90 efter Kristus. Det har alltså gått över 70 år sen Jesus gick förbi honom där han stod vid fiskebåten och sa "Följ mig". 70 hårda, spännande, intensiva, fantastiska år.

Nu är han en gammal man. Han har  sett den kristna tron få fäste i det romerska imperiet. Det finns församlingar/gemenskaper överallt. Det har inte gått lätt, många har dött. Barndomsvännen Petrus är sedan länge död, avrättad  av Rom, så även Paulus och så många av de andra. Därför att de envist hållit fast vid bekännelsen att Jesus är Herren. Själv har Johannes suttit fängslad på ett högsäkerhets fängelse på ön Patmos. Han överlevde det också.

Nu skriver han sina avskedsbrev och i de breven så hittar vi ett påstående så revolutionerande att du finner det först här i hela bibeln. Det är tre ord: "Gud är kärlek", detta skriver den Johannes som sett änglar kasta sig ner och bekänna "Helig, helig, helig är Herren". Men när han tänker tillbaka på sitt liv, när han sammanfattar allt skriver han: "Gud är kärlek". Jag tänker mig att om man bad Johannes sammanfatta vad allt handlar om till en mening så skulle det bli de här tre orden.

Vad tror du?

Gud är Kärlek

Något vi aldrig får vifta bort med en fnysning är när någon frågar "Är inte Gud Kärlek?". Det är sant att ord som kärlek alltid riskeras att devalveras men jag blir mycket störd när vissa hela tiden känner sig tvungna att kompletera Guds kärlek, som om den inte räckte...

Det blir ofta så här: "Gud är kärlek MEN..." I värsta fall nått som liknar det här: "Kärlek" nästan spottar de fram. "Det är ett urvattnat begrepp vi inte behöver". "Min Gud är Helig!" (När de säger helig så misstänker du starkt att det betyder: Lynnig, vred och "passa dig!").

Jodå jag vet att bibeln visst tala om Gud som både helig och vred men så fort man får för sig att det handlar motsatser till hans kärlek som man ständigt måste lyfta fram för att "balansera upp" Gud. Då blir jag väldigt misstänksam.

Kolla vilken religion som helst, det finns alltför många arga, förnärmade, snarstuckna, lynniga, ilskna och hemska gudar för att vi ska dra ner den Gud som uppenbarat sig i Jesus till deras nivå! Vår Gud är helig, han är annorlunda, han ser ut som Jesus!

Så här på årets sista skälvande dagar så delar jag en av mina favorit musikvideos:


Den här videon väckte så många upprärda känslor att Michael Gungor kände sig tvungen att skriva så här på sin Myspace sida.

Some have criticized the "God is not a man" line. In this song I am not saying that Jesus is not God... I am primarily saying that God is not a male. In Jesus, God became human, and yes, even male. But the infinite GOD is not simply "a man". If you answered the question "what is God?" with the answer "God is a man", it would be a dreadfully inadequate statement. And too often God is portrayed in our minds, artwork and pictures as a white man on a cloud. The song was simply saying, "hey, that's not God..." God is infinity. You can not contain or put an image on infinity. Also.. People have used verses about Jacob and Easau to prove that God does not in fact love everyone. Perhaps we should just let these folks continue to worship the Bible, and more specifically their interpretation of the Bible, and politely apologize to the rest of the world for our embarassing cousin who sometimes gets a little carried away in strange ideas.

Gud är en sån pappa!

Jag är ingen stor fan av Baseball, ärligt talat så fattar jag inget av reglerna det är dock en stor sport i USA och så mycket har jag fattat att det är riktigt häftigt om man skulle få tag i bollen under en match. En souvenir för livet.

Den här killen lyckas fånga bollen och han ger den till sin lilla dotter som omedelbart kastar bort den! Pappan visar direkt och med all tydlighet att han älskar sin lilla tjej i alla fall. Precis så är min Gud, ibland kastar vi bort de chanser han ger oss men hans famn är alltid öppen

Kärlekens Ande

Det finns en sak vi aldrig växer ifrån och det är vårt behov av kärlek. De av oss som växt upp i en kristen församling har sen barnsben hört att Jesus älskar oss. Det kanske känns banalt, nästan lite väl basic. Ändå är ingenting viktigare, ingenting. Allt börjar och slutar där.

Magnus Malm skriver så här i sin bok "Under mandelträdet"

"Den stora skillnaden är mellan dem som arbetar för att de är älskade, och dem som arbetar för att bli älskade. Eller kanske snarare mellan det vi gör för att vi är älskade, och det vi gör för att bli älskade. Den största tillgången för en gemenskap är inte rikt begåvade och "starka" människor. Det är människor som vet att de är älskade av Gud."

Gud älskar oss! Det här behöver landa i våra hjärtan gång på gång på gång...

"Så älskade Gud världen" (Joh 3:16

"Och hoppet sviker oss inte, ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den heliga anden." (Rom 5:5)

Slutligen så rekommenderar jag den här videon med Brennan Manning. (aktuell med boken "The Furious Longing of God") Jag brukar inte gilla "klangmattor" när någon pratar men jag gör ett undantag för den gode Brennan:

Glad Pingst på er!

PS. Och glöm för allt inte bort att visa uppskattning till alla fantastiska mammor! DS.

Hjälp! Jag är en villolärare!

Här kommer en bekännelse. Jag är en villolärare! Innan de som anklagat mig för att vara just detta applåderar så vill jag förtydliga mig. Jag är inte en heretiker när det gäller min bekännelse. Jag får nog betraktas som en tämligen ortodox evangelikal. Några har här på bloggen försökt framställa min teologi som heretisk men det är den inte, i alla fall inte om du tittar på papperet. Hittar du fel där är det du som är petig. Variationer finns naturligvis, jag är en hyfsat karismatiskt baptist som gillar Lausannedeklarationen, det kan kanske någon reta sig på.
Men nej, det är inte där skon klämmer.
Det är värre än så.

"To fail to love like Jesus is the worst form of heresy, regardless of how true one's beliefs are." ~Gregory Boyd

Här kommer mitt problem: Jag älskar inte alltid som Jesus.
I min ljusa stunder så låter jag hans kärlek forma mig och flöda genom mig, men långt ifrån så ofta som den borde.

Men jag vet att Han älskar mig och jag vet att Han är fylld av nåd och barmhärtighet och det är det enda hopp som finns för villolärare som jag.

Hur mycket brustenhet klarar vi?

När Jesus hade korsfästs så låg all världens brustenhet bokstavligt talat på hans axlar. Den press han var under är bortom vad vi kan begripa. Ändå säger han "Fader förlåt dem, de vet inte vad de gör".

Hur han än hade slagits och misshandlats så kom det inget annat ur honom än kärlek. Tala om att vara kränkt, skymfad och hädad. Ändå är det bara kärlek som sipprar fram.

"Jesus hjälp mig att bli mer lik dig så att inte jag reagerar med förakt istället för kärlek i en värld så full av brustenhet"

Att älska teologiskt sett

Från blggen "Out of Ur"

Kärlek, inte rädsla

Idag ska jag predika om något helt grundläggande:
Gud älskar dig och mig!

"Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder." 1 Joh 4:10

Kristen tro handlar om en Gud som först älskat oss. En av kärlekens motsatser är rädsla. Rädslan är drivkraften i alla religiösa system, frågan där är: "hur jag ska kunna blidka gudarna?" Vad ska jag ge, vad ska jag offra för att möjligen få deras ynnest?

Dessa gudar kan vara gjorda av trä och lera och hittas på andra kontinenter men de kan lika gärna hittas i ditt och mitt vardagsrum tex i glassiga teknik och inredningsmagasin. De har dock det gemensamt att de kräver vår tillbedjan och de väcker fruktan i oss, fruktan att inte vara inne, att inte räknas, att bli glömd, att bli dömd.

Men kristen tro handlar om en annorlunda Gud

Vi är älskade, vi behöver inte vara rädda!

"Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet. Vi älskar därför att han först älskade oss." 1 Joh 4:18-19

Det enda denne Gud vill är att vi är kanaler för Hans kärlek ut i en brusten värld.

Hur berättar man det?