Här kommer en bekännelse. Jag är en villolärare! Innan de som anklagat mig för att vara just detta applåderar så vill jag förtydliga mig. Jag är inte en heretiker när det gäller min bekännelse. Jag får nog betraktas som en tämligen ortodox evangelikal. Några har här på bloggen försökt framställa min teologi som heretisk men det är den inte, i alla fall inte om du tittar på papperet. Hittar du fel där är det du som är petig. Variationer finns naturligvis, jag är en hyfsat karismatiskt baptist som gillar
Lausannedeklarationen, det kan kanske någon reta sig på.
Men nej, det är inte där skon klämmer.
Det är värre än så.
"To fail to love like Jesus is the worst form of heresy, regardless of how true one's beliefs are." ~Gregory Boyd
Här kommer mitt problem: Jag älskar inte alltid som Jesus.
I min ljusa stunder så låter jag hans kärlek forma mig och flöda genom mig, men långt ifrån så ofta som den borde.
Men jag vet att Han älskar mig och jag vet att Han är fylld av nåd och barmhärtighet och det är det enda hopp som finns för villolärare som jag.
8 kommentarer:
Det stavas "Lausanne", va?
Kanoncitat, för övrigt.
Och jag önskar att jag kunde skriva något vist här, men jag kommer inte på något.
Mackan: Att jag aldrig får det där rätt!
Vad krävs för att vara en heretiker ur ett EFK-perspektiv? (jag antar att helgondyrkan och påvelydnad faller inom ramen ;-) )
Jag vet inte jag. Kan du verkligen kallas för villolärare? Om du sa att du älskar som Jesus eller att din förmåga att älska är fullt tillräcklig.
Då skulle jag nog höja ett varnande pekfinger:-)
Ånej, du är syndare, eller möjligen hycklare,om du har åstått att du faktiskt älskar Jesus fast du inte gjorde det.
Johan: Det perspektiv som utmanar mig mest handlar om hur vi hanterar konsumtionen runt om kring oss. Här ser jag en risk för att vi kommer vilse. Vad tycker du om citatet annars?
LeoH och Tomas: Ni har rätt båda två!
Kanske funkar det här citatet bättre på stora skeenden än på individ basis. Jag tror verkligen att kyrkan genom i historien oftare gått fel när det gäller kärlekslöshet och praktik än den gjort i "läran". Vad tror ni?
Joachim. Kärlek är vår högsta form av trosbekännelse så visst har han en poäng. Citatet griper tag i en och påminner om hur skrällande den kristna tron är om den reduceras till enbart lärosatser.
Samtidigt riskerar nog ett sådant här uttryck att förringa betydelsen av Läran, och dra bort vår uppmärksamhet från den. Det är synd, för den som avfaller från Läran ljuger om Kristus - och det är väl ganska allvarligt?
Johan: Håller med, jag tror också att balansen är viktig. Men jag tror ändå risken är större med att plocka bort kärleken från läran. (om man nu spetsar till det hela till ett helt vansinnigt val)
Sa inte Augustinus "Älska Gud och gör vad du vill"? dvs om man har Guds kärlek och Jesu exempel som ledstjärna så finns det ett inbyggt bevarande av Läran. Eller?
Den som avfaller från Kärleken men ändå kommer med Läran ljuger ju också om Kristus, kanske än värre?
Skicka en kommentar