I söndags så predikade jag om förkortningar och sammanfattningar. Jag menade att det är svårt att sammanfatta något på ett bra sätt. Som exempel tog jag kristna traktater. Jag menade att de ofta misslyckat ganska så rejält.
Huvudpersonen i min predikan var aposteln Johannes. Han är fascinerande på många sätt, man tror att hans skrifter tillhör de senaste i hela Nya testamentet. Man vet inte riktigt vad han skrev allra sist men det är inte omöjligt att det är hans brev. Han skriver dem ca år 90 efter Kristus. Det har alltså gått över 70 år sen Jesus gick förbi honom där han stod vid fiskebåten och sa "Följ mig". 70 hårda, spännande, intensiva, fantastiska år.
Nu är han en gammal man. Han har sett den kristna tron få fäste i det romerska imperiet. Det finns församlingar/gemenskaper överallt. Det har inte gått lätt, många har dött. Barndomsvännen Petrus är sedan länge död, avrättad av Rom, så även Paulus och så många av de andra. Därför att de envist hållit fast vid bekännelsen att Jesus är Herren. Själv har Johannes suttit fängslad på ett högsäkerhets fängelse på ön Patmos. Han överlevde det också.
Nu skriver han sina avskedsbrev och i de breven så hittar vi ett påstående så revolutionerande att du finner det först här i hela bibeln. Det är tre ord: "Gud är kärlek", detta skriver den Johannes som sett änglar kasta sig ner och bekänna "Helig, helig, helig är Herren". Men när han tänker tillbaka på sitt liv, när han sammanfattar allt skriver han: "Gud är kärlek". Jag tänker mig att om man bad Johannes sammanfatta vad allt handlar om till en mening så skulle det bli de här tre orden.
Vad tror du?
