Jag har blivit utmanad av Charlotte Therese att dela med mig av mina skämmigaste exempel på musik jag har gillat/gillar. Först lite om mig själv, jag är ju uppvuxen i ett tryggt frikyrkohem där man lyssnade på Pelle Karlsson och Bröderna Samuelsson.
Mitt allra pinsammaste minne har att göra med just nämnda bröder. Tänk dig till tillbaka till 80-talet. Mina kompisar lyssnade på Queen, Depeche mode och Eurythmic men jag lyssnade alltså på Samuelssons. Jag har ett väldigt levande minne som jag nu delar med er: En dag kom en tjej från klassen förbi, innan jag hann stoppa henne så tog hon min Freestyle (en gul Sony Walkman) och satte på sig hörlurarna. Hon fick något märkligt i blicken varvid hon säger: "Ja sånt kan man kanske också lyssna på." Jag minns fortfarande hur röd om kinderna jag blev, jag ville bara försvinna. Så Håll till godo med Samuelssons mitt allra pinsammaste musikminne.
Sen gjorde jag ju en sväng i trosrörelsen, (lägg märke till att jag fortfarande sitter fast i den frikyrkliga subkulturen). Här var det Carman som gällde! Gissa om jag tyckte hans låt "Satan bite the dust" var häftig, det var musik för radikala kristna det! (den måste bara kvala in som pinsam)
Genom en god vän (tack Micke!) så kom jag i kontakt med Pink Floyds musik och gillade den skarp, sen upptäckte jag U2 och där någonstans börjar min resa från den frikyrkliga subkulturen. (Visst, jag är till viss del fast fortfarande, har tom försonats med Samuelssons musik och jag respekterar verkligen människor som gjorde andliga upplevelser när de såg "Minns du sången")
I dag så lyssnar jag fortfarande på U2 men också på bla Cold Play och min käre svåger Mats band Mando Diao förstås. Men även Nick Cave och Johnny Cash är favoriter. Listan skulle så klart kunna göras längre. Men nu var det ju om pinsamheter jag skulle skriva...
När det gäller nutida skämmigheter så antar jag att den här låten kvalar, japp jag hittade den på min mp3-spelare. Sen blir jag fortfarande berörd på något sätt av det här. Lite halv patetiskt va?
Utmaningen går vidare till den som törs hänga på!
3 kommentarer:
Kul att du antog utmaningen! Ska kolla - och lyssna - in länkarna en dag när jag är mer vaken än just nu... :-)
Försöker och försöker och försöker, men det mest pinsamma jag kan komma på är att jag lyssnade på Spicegirls när jag var mindre, men det är ju inte speciellt farligt... Får göra bort mig och återkomma med resultatet ;)
"Search and Destroy" med Iggy Pop (agression) som jag brukade köra med full volym. "The End"(my only friend..) med The Doors.(dödslängtan) "Oh Lonsome me" med Neil Young (total självömkan)
"Symphaty For the Devil" med Rolling Stones (Total rebellion)
etc, etc
Pink Floyd lyssnade jag på t.o.m "Dark Side of the Moon". Då dom blev pk."(början av -70-talet, fastän jag bara är lite äldre än Kolptören. Hur man nu får ihop det) Måste erkänna att U2 blev jag inte så inponerade av när dom kom i början på -80 talet. Lyssnade hellre på nya N.Y.musiken än engelska New Waven (som "all" ny musik kallades direkt efter punken). Först efter att ha varit frälst många år har jag börjat uppskatta en del av deras låtar.
Som nyfrälst var " Jesus, jag älskar dej" (enda texten i sången) min favorit, och den tillhör det jag skäms minst för.
So what is my point. Jag har adresserat det någongång i andra sammanhang ang nåt jag inte minns.
( Så det har inte med Kolptören personligen att göra) Men det är frikyrkokidsens komplex för sin bakgrund och sitt behov av att bli accepterade som icketöntiga. Man har upptäckt allt "det goda i världen" Musiken.etc etc och alkohol är REGEL bland de flesta ungdomar uppväxta i frikyrkan nu.
Ibland liknar det ett försenat tonårsuppror med tillhörande kaxighet...
Sorry om jag spårade ur tråden, det var bara en allmän reflexion ang "töntig musik"
Skicka en kommentar