Hur ser vi på människan egentligen? Som kristna så tror vi att Jesus Kristus är vår Herre och frälsare. Det är genom Jesus, genom tro på honom som en människa blir räddad. Med detta som grund så vill jag fundera vidare. Vi tror att människan är fallen, något har gått sönder, världen är skev. Vi ser det runt om kring oss varje dag, vi hör om det på nyheterna. Ondska och elände finns det gott om, runt omkring oss men även i vår egen brustenhet.
Men samtidigt finns det skönhet, glädje och kärlek i den här världen. Även om människan är fallen så har hon inte tappat allt av gudslikhet. Gud sa en gång att skapelsen var god, även om synden och döden härjat vilt så är det min övertygelse att allt inte gått förlorat. (OBS Jag talar inte om människans förmåga att rädda sig själv)
Jag tycker mig se två sätt att se på människan utkristalliserar sig, speciellt under diskussionen om Emerging Church. Det ena sättet har en väldigt mörk syn på människan. Människan är andligt död och fylld av all slags ondska. Hon är helt oförmögen att göra det goda. Det går att hitta bibelstöd för det här perspektivet. Det finns absolut sanning här också men...
Som ett komplement till det här sättet vill jag ställa en positivare syn på människan. Kom ihåg att även i det här scenariot så det inte goda gärningar som räddar oss utan endast Jesus och hans nåd.
Det är min övertygelse att kärlek, sanning och glädje fortfarande finns i den här världen pga den som en gång skapade den. Människor vill göra det goda, även de som ännu inte ännu tagit emot Jesus. Godhet kan inte rädda oss, men den verkar onekligen dra till sig Guds uppmärksamhet (apg 10). Jag är övertygad om att mina grannar älskar sina barn och vill deras bästa precis lika mycket som jag vill mina. På samma sätt finns det som är sant även utanför våra led, kanske på de mest märkliga ställen. Sen finns det en enorm brustenhet också, gissa om jag vet. Människor misslyckas så klart gång på gång. Men skönhet finns fortfarande i den här världen. en värld som det är mitt hopp att Gud en dag ska upprätta.
En fråga till den första gruppen: Varifrån kommer den osjälviska kärleken och glädjen som ändå dyker upp här och var? Från djävulen? Knappast. Den kommer från Gud. Alltså finns Gud med i mina vänners glädje, den Gud som själv är kärleken finns i deras kärlek. Utan Hans livsande skulle vi alla dö omedelbart. "Ty det är i honom vi lever rör oss och är till" som Paulus sa en gång för länge sedan i en stad långt borta inte helt olik vår tillvaro. (apg 17)
Jag tror att det finns ett tomrum i människan som bara Gud kan fylla, människan är obotligt religiös. Jag ser det som en längtan tillbaka till Eden, till gemenskapen med Gud som varje människa skapats för. Sen är det för mig självklart att vi behöver Jesus, han som själv är sanningen personifierad. Men Paulus verkar inte tveka att ta det här som utgångspunkt när han predikar.
Jag ska i en kommande post titta på konsekvenserna av dessa båda synsätt. Jag tror det här rör sig om kompletterande perspektiv som båda går att finna i skriften. Men min pendel slår mot det sista perspektivet, här finns också Rob Bell och Emerging rörelsen.
Hur ser ni på det här?
Ni som är mer teologiskt bevandrade än jag får gärna komplettera och korrigera.
18 kommentarer:
Går bit för bit:
Hur ser vi på människan egentligen? Som kristna så tror vi att Jesus Kristus är vår Herre och frälsare. Det är genom Jesus, genom tro på honom som en människa blir räddad. Med detta som grund så vill jag fundera vidare. Vi tror att människan är fallen, något har gått sönder, världen är skev. Vi ser det runt om kring oss varje dag, vi hör om det på nyheterna. Ondska och elände finns det gott om, runt omkring oss men även i vår egen brustenhet.
# Vill nog säga att ondskan finns först och främst i oss själva. Åtminstone i Guds perspektiv, Hitler är i Gud en lika stor syndare som den som har endast sagt en liten vit lögn i hela sitt liv.
Människan är inte bara lite fallen, utan total fallen- denna fall har ledd till två konsekvenser, först och främst andlig död (vi gömmer oss för Gud, vi kan inte välja Honom- Han måste välja oss), och kroppslig död.
Hur den andliga döden har haft för konsekvenser ser olika ut beroende på vilken teologi du bekänner dig till. Calvin ansåg att saker som exempel förnuftet m.m. är kvar, medan Luther exempel menade att människan är total fallen. Själv är jag nog mitt emellan, jag ser människan total fallen utifrån Guds perspektiv (utifrån Guds helighet och rättfärdighet), medan ur mänskligt perspektiv har vi endast "skadat" förnuft, moral, etik, förmågan att göra gott (totalt osjälviskt), och logisk tänkande. Så även om vi har vissa egenskaper delvis kvar, så hjälper inte dessa egenskaper att bli frälst, så syndafallet konsekvens är helt enkelt död. Men Gud har genom sin nåd även en helt underbar frälsningsplan- och har trädd i värk redan nu.
Men samtidigt finns det skönhet, glädje och kärlek i den här världen. Även om människan är fallen så har hon inte tappat allt av gudslikhet.
# Ju hon har tappat absolut allt.
Hon har förmågan att göra goda gärningar, men dessa goda gärningar- har fel motiv- så de blir fel i Herrens ögon (enligt Jesaja). Så till och med våran goda gärningar är utan god frukt, om således människan inte vandrar i Kristus (eftersom då beror det på honom och inte oss själva).
Gud sa en gång att skapelsen var god, även om synden och döden härjat vilt så är det min övertygelse att allt inte gått förlorat. (OBS Jag talar inte om människans förmåga att rädda sig själv)
# tillräcklig förlorat att Gud behöver göra allting nytt.
Jag tycker mig se två sätt att se på människan utkristalliserar sig, speciellt under diskussionen om Emerging Church. Det ena sättet har en väldigt mörk syn på människan. Människan är andligt död och fylld av all slags ondska. Hon är helt oförmögen att göra det goda. Det går att hitta bibelstöd för det här perspektivet. Det finns absolut sanning här också men...
Som ett komplement till det här sättet vill jag ställa en positivare syn på människan. Kom ihåg att även i det här scenariot så det inte goda gärningar som räddar oss utan endast Jesus och hans nåd.
Det är min övertygelse att kärlek, sanning och glädje fortfarande finns i den här världen pga den som en gång skapade den. Människor vill göra det goda, även de som ännu inte ännu tagit emot Jesus. Återigen så menar jag inte att vår egen godhet kan rädda oss. Men den verkar dra till sig Guds uppmärksamhet (apg 10).
# Cornelius hade ju redan kommit till tro. Det var inte hans gärningar som skapade Guds uppmärksamhet.
Jag är övertygad om att mina grannar älskar sina barn och vill deras bästa precis lika mycket som jag vill mina.
# Ja, men va är motivet bakom? Finns det några självisk motiv bakom deras kärlek?- Eller är deras kärlek ren såsom Herrens kärlek?
På samma sätt finns det som är sant även utanför våra led, kanske på de mest märkliga ställen.
# Men Gud anpassar ju sig inte våran standard.
Sen finns det en enorm brustenhet också, gissa om jag vet. Människor misslyckas så klart gång på gång. Men skönhet finns fortfarande i den här världen. en värld som det är mitt hopp att Gud en dag ska upprätta.
# När vi ger rum åt Gud att visa ritt rike och kraft, så händer underbara saker- ja!
En fråga till den första gruppen: Varifrån kommer den osjälviska kärleken och glädjen som ändå dyker upp här och var?
# Var duker den upp nånstans? Va vet du om dessa människors hjärtan? Är du profet?- Kan du se deras dolda motiv?
Från djävulen? Knappast.
# Vi har lätt att tro att djävulen är en skrämmande figur med horn i pannan- men glömmer han kan se ut som ljusets ängel (dvs Jesus). Det samma gäller de falska profeterna, vi tror dem är giriga falska predikanter som är lätt att genomskåda- men Bibeln talar om att de ser ut som får (dvs oskyldiga), och utgår ifrån oss- men tillhör inte oss. Så hur kan vi veta vilka som tillhör va?
Den kommer från Gud. Alltså finns Gud med i mina vänners glädje, den Gud som själv är kärleken finns i deras kärlek. Utan Hans livsande skulle vi alla dö omedelbart.
# Var står det nånstans? Gud andades inte sin livsande på djuren, varför lever de? Varför andades Jesus på sina lärjungar såsom Gud gjorde i skapelsen? Var har du för Bibel stöd för dessa uttalanden?
"Ty det är i honom vi lever rör oss och är till" som Paulus sa en gång för länge sedan i en stad långt borta inte helt olik vår tillvaro. (apg 17)
# Du för gärna citera v. 30 också- maning till omvändelse (Paulus håller ju här en missionstal)- se vidare V. 31.
Jag tror att det finns ett tomrum i människan som bara Gud kan fylla, människan är obotligt religiös.
# Sant. Människan i sitt kött gör allt hon kan för att själv bli värdig (oavsätt om hon är atheist eller muslim). En religiösitet och lagiskhet Herren önskar att vi ska dö bort ifrån, då allt blev fullbordat på Korset.
Jag ser det som en längtan tillbaka till Eden, till gemenskapen med Gud som varje människa skapats för.
# Hur kan man längta efter något man inte vet något om? Tilbaks till motiv :)
Sen är det för mig självklart att vi behöver Jesus, han som själv är sanningen personifierad. Men Paulus verkar inte tveka att ta det här som utgångspunkt när han predikar.
# Ge ett exempel
Jag ska i en kommande post titta på konsekvenserna av dessa båda synsätt. Jag tror det här rör sig om kompletterande perspektiv som båda går att finna i skriften. Men min pendel slår mot det sista perspektivet, här finns också Rob Bell och Emerging rörelsen.
# Du för ta en titt på min blogg, var jag talar lite om detta i första artikel kring "döm inte". Lite nya områden för mig, så du för gärna tillrättavisa mig om du anser jag skriver något obibelskt.
"Ty det är i honom vi lever rör oss och är till" skriver Joakim och har som poäng att det tyder på att människan lever i någon slags gudsgemenskap, även om den inte är frälsande. Och då har du som motargument Michael att man borde citera vers 30 om omvändelse. Du fattar ju inte. Det handlar inte om det, ingen här säger att man inte ska omvända sig från sina synder. Du kan inte blunda för det första Paulus säger genom att bara fokusera på det andra.
/Calle
Om EC inte vore så negativa till biskopsstyret så skulle man nästan kunna tro att ni var en väckelserörelse inom KK. ;-)
Johan: Där sa du det. Och just detta (och lite till) som gör att allt vänder i magen på mig när det kommer till EC, det innehåller inte evangelium. Sen är väl EC även en väckelse rörelse inom KK??
Kefas-JDFK. Jag skrev det som ett erkännande och inte som en smädelse.
Johan, om jag fattar ditt skämt rätt så saknar du lite förkunskaper om var i EC-frågan som Kefas står..
Kefas/Michael: Du skriver "Hitler är i Gud en lika stor syndare som den som har endast sagt en liten vit lögn i hela sitt liv."
Det tror INTE jag. Eftersom Gud är kärlek, och synd är bortvändhet från Gud, så måste det vara så att det finns grader av synd, mer eller mindre bortvändhet. En människa som är så rädd och så projicerande som Hitler var är väldigt långt borta från kärleken.
Att tro på Gud är inget intellektuellt beslut, det är en insikt om att man är älskad av Kärleken själv. Kärleken tränger sig in i alla människors liv förr eller senare på olika sätt oavsett om de kallar kärleken för Jesus eller Kristus eller Gud eller Yoshua eller Jahve eller något av alla namn som Kärleken har. Förhoppningsvis vågar man tro att den är sann när man erfar den. Hitler, tror jag, trodde inte det. Tyvärr.
Jag tror inte att man skall låta sig luras av att människan i sitt gudsfrånvända eller gudsfrånvarande tillstånd är i ett känsloläge eller i ett moraliskt fritt fall. Så är det inte.
Om människan var helt fallen skulle hon inte kunna urskiljas från demonerna, och det gör hon ju. Sven Riechmann ger en alldeles lysande liknelse av människan. Han liknar henne vid en "bil". En människa som är pånyttfödd har rätt bränsle för att driva sin bil, helt i linje med hur Gud vill att den skall drivas. En människa som inte har Guds Ande inneboende kan alltså inte få sin bil att fungera. Det skulle vara som att hälla sirap i en bensindriven bil, och resultatet blir att bilen inte fungerar. Men människan är otroligt uppfinningsrik, så hon kan använda bilen till annat, som bostad eller så kan hon spänna hästar till den och på så sätt få den att röra sig.
Jag tror att människan (den ofrälste alltså) är genom lagen "bunden" från det totala kaoset. Alltså att lagen också är en del av Guds nåd. Detta innebär inte att människan skulle vara återlöst, men hon är under någolunda kontroll. Skulle inte lagen ha getts till Moses, och dessutom om människan efter sitt kuppförsök i Eden ha ätit av Livets träd, då skulle våran verklighet sett otäckt mycket annorlundare ut. Människan skulle alltså i sin fallna natur ha levt för evigt i ett laglöst helvetet.
Sen när vi kommer till ondskan och efter vilka grader den fungerar, eller om alla ofrälsta människor innehåller samma mängd ondska, så kan man inte "mätta" den på det sättet på grund av människans förhållande till lagen. Den andliga delen av lagen finns i människans samvete, men inte i hennes hjärta. Skulle lagen bo i människans hjärta skulle inte Golgata kors ha behövts (grovt sagt). Lagens unika förmåga är just den att den avslöjar ondskan. Den är liksom oljestickan som kontrollerar hur djup ondskan eller laglösheten är.
Man kan kalla lagen för Guds "juridiska vilja och existens", den är inte Gud men den är av Gud. Lagen är egentligen ett av de största Gudsbevisen vi har.
Den fallna människan kan alltså göra ett medvetet val, antingen följer hon lagen eller så bryter hon den. Då de flesta människor har någon typ av självbevarelsedrift så väljer hon att göra små lagöverträdelser, som inte för med sig så stora konsekvenser. Eller så gör hon riktigt vidriga saker som t.ex. nazityskland sysslade med. Men man kan säga är att lagen har genom århundraden mer och mer manipulerats efter köttet - Det är tillåtet att i vissa länder göra abort, att gifta om sig hur många gånger som helst, att sälja sprit och tobak, mm - Det hade inte gått på GTs tid. Paulus talar ju också om att laglösheten kommer att bli normgivande.
När vi kommer till kärlek och mänsklig ömhet, så har det sin källa i Gud. Men det är bara delar av "strålglansen" så att säga, det är inte Kristuslivet, för då är man en "del" av den istället.
Så här har vi etikens och moralens fåfänga, vilka endast har till uppgift att hålla vilddjuret under någolunda civiliserade och mänskliga former. Människans kött mår väldigt bra av att leva efter moraliska mönster, för det bara bevisar hur förträfflig hon är. Så etiken och moralen kommer inte att föra människor till Gud, det kan bara Guds Ande göra.
Michael: Så du tror inte att dina grannar och vänner som ännu inte är kristna kan älska sina barn? Du är säker på att alla deras motiv är onda. I så fall tycker jag synd om dig. Du är säker på att deras kärlek är mer självisk än din.
Vet du vad som är problemet med dig. Din Gud är väldigt liten och väldigt opersonlig. Min Gud finns varhelst kärlek och glädje finns. Varhelst hopp och sanning existerar hittar du min Gud.
Din Gud är opersonlig, han bryr sig inte. Tänk dig en far som skulle se lika allvarligt på om hans barn tog ett tuggummi i affären som om barnet sprängde den samma. Självklart finns det grader när det gäller synder! (jag pratar fortfarande inte om räddningen som vi alla tar emot genom vad Jesus gjort). Jag är glad att din värld inte är min.
Calle: Tack för att du även denna gång fattat vad det handlar om.
Johan: Tack! Jag tar det som en komplimang! (Michael, om det vänder sig i magen på dig kanske du ska läsa lite mindre här, vi vill ju inte att du får problem med matsmältningen)
Maja: Tack för ditt resonemang om kärlek vs fruktan
Björn Horst: Det var en intressant post. Perspektivet med lagen tål att tänka på. Tack för att du komplimenterar!
Har tentamen på Etik & Filosofi på fredag - därav reflektionen...
Frågan är var reflektionen jag skrev för 15 minuter sen tog vägen...
Har man läst filosofi, så talas det bl.a. om två olika sorters etik: deontologisk och teleontologisk.
Den lutherska människosynen, som genomgående är negativ, förespråkar ofta en deontologisk etik (ex Karl Barth)med tydliga fasta moralregler som människan kan hålla sig till, inte olik GT:s lag.
Den teleontologiska, konsekvens-etiska synen, med förespråkare som Thomas av Aquino präglas av en mer positiv människosyn. En inte lika fyrkantig hållning, där ibland värdena och det goda måste gå före principerna och det rätta.
Kristen etik har båda delarna. Jesus ifrågasätter judarnas ibland alltför fyrkantiga regellydnad och för in barmhärtigheten och kärleken som överordnade principer.
Vad jag vill säga är: Även om det rent argumentatoriskt är lättare att renodla de respektive synsätten, så är det i praktiken inte hållbart. Vill vi följa Jesus så måste vi kunna vara flexibla - och då menar jag inte att han ändrar sig hela tiden - utan att Han låter kärleken gå före principerna gång på gång. Läs evangelierna.
Kefas: Att tolka allt tal om att vi har en "gudagnista" i oss som new age-läror är inte hållbart. Som många sagt så är inte det detsamma som att säga att vi inte behöver en frälsare. Att säga att allt är svart utan Jesus är som att säga att allt blir vitt med Jesus, och livet är ju mer komplext än så.
Om Jesus är vägen så måste det innebära att vi är i rörelse...så vi får fortsätta arbeta på vår frälsning. (behöver inte tolkas legalistiskt)
/ Thomas
Thomas: Tack! Du skriver: "Att säga att allt är svart utan Jesus är som att säga att allt blir vitt med Jesus, och livet är ju mer komplext än så." Helt lysande!
Jag tror inte att vara andligen död betyder att man är helt oförmögen att göra gott. Då hade nog världen blivit förstörd i ett atombombskrig för länge sedan...
Att vara andligen död är att inte ha gemenskap med Gud. Det betyder inte att någon som inte har gemenskap med Gud inte kan göra gott och älska.
Jag tror att kärlek är en gudagiven gåva, på samma sätt som ondska kommer från djävulen.
Och Gud låter sin sol gå upp över onda och goda, så att även "de onda" får ta del av de goda gåvorna.
I Matt 7:11 verkar Jesus i alla fall vara helt på det klara med att "ni som är onda" också har förmåga att göra gott.
Jag tror inte att förmågan att göra gott har med självbevarelsedrift att göra. Tex. kärleken för ett nyfött barn som väcks hos nyblivna föräldrar är en gudagåva, tror jag, inget biologiskt. Och om man är kristen eller inte verkar inte göra skillnad.
Bilden från Reichman om bilen är bra.
Människan är skapad till Guds avbild. Även efter syndafallet finns gudslikheten kvar, men inte gemenskapen.
Och detta "God-given hole" , tomheten, längtan, leder många tillbaka till Gud, medan andra fyller det med annat (och når inte fram).
Ja verkligen tänkvärt det där om lagen kontra frälsning.
Jag vill bara säga att kärleksbegreppet för mig inte är liktydigt med 'att vara kär' eller 'att känna kärlek' eller så. Kärlek är way bigger. Vill bara förtydliga det.
Joachim:
Jag kan tipsa om boken "The Lucifer Effect": http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0812974441
Du snur det på huvudet därför har vi olika perspektiv.
Att vara andlig död är inte det samma som att inte veta skillnaden mellan gott och ont: Hedningarna har inte lagen, men om de av naturen fullgör lagens krav, då är de sin egen lag fast de saknar lagen. Därmed visar de att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan; om det vittnar också deras samvete och deras tankar när tankarna anklagar varandra och försvarar sig."
Att vara andlig död innebär att man inte har förmågan att ta till sig Gud- just därför behöver Gud göra ett nytt skapelseunder i människan- och just därför kan vi endast bli frälst genom nåden allena.
Sen glömmer ni att Gud låter sin nåd komma över det onda som det goda. Det är Gud som är allsmäktig, och det är Han som bestämmer historiens gång- detta framkommer ganska så tydligt i Jesu tal om ändens tid som uppenbarelseboken. Därför har inte människan förstörd denna världen än, inte för att människan inte är ond nog- men för att tiden fortfarande inte är inne.
Thomas Arvidsson- sådan tal talar endast en som inte ser Gud som allsmäktig- utan önskar att ge lite extra makt åt människan så hon kan ära sig själv.
Om du funderar lite- så vill du själv förstå varför de olika filosofierna inte är hållbara.
Joachim Elsander:
Läs Upp kap 10 till 14, hur ser du på Guds rike här?
Eller tolkar du detta som redan uppfyllt?
Hur tolkar du att var och en som inte tror ska gå förlorad och till evig straff i helvete? Va betyder det för de människor som du anser sprider Guds kärlek?
Se historien om Saul och David, Saul var inte så ond- utan rätt god- ur humanistisk perspektiv- men han blev enda inte benånad av Herren.
PS: Här är en 5min video till alla som önskar att lyfta upp människan och förminska Gud: http://www.youtube.com/watch?v=lD1yv4J6ohE
Joachim! Jag vill skriva några tankar om det här. Min utgångspunkt är den apostoliska trosbekännelsen, Gud Fadern - Skaparen, detta som kallas för den första trosartikeln och Jesus Kristus - Frälsaren är den andra trosartikeln.
Man har betonat lite olika i kristenheten på dessa trosartiklar. Jag tror, att vi ska se positivt på Skapelsen, även om den är skadad av syndafallet. Att göra gott och visa medmänsklighet är självklart återsken av det gudomliga. Eller att bejaka skapelseordningen till man och kvinna är rätt än enligt NTs lära. Paulus skriver om att Guds Lag kan finnas redan i hedningarnas samvete, som vittnar för och emot.
En fanatisk "andlighet" har i olika kristna rörelser ibland lett till att man vill förneka det jordiska. Jag har själv varit en gång för länge sedan i det diket, och idag uppskattar jag att vara ute i naturen, och se på konst, lyssna på musik osv. Jag ser i konsten något av den gudomliga skönheten, det är Guds gåva att tillverka saker och ting. Pappa Bach skrev till sina verk, Soli Deo Gloria! Och visst är det gott att lyssna på sådan musik. Idag vill jag inte riva ner kyrkorna och kyrkokonsten. Jag tänker, att de, som har tillverkat det, har gjort det till Hans ära, som har gett denna gåva till människor.
Jag är tydlig reformatorisk i detta, att det yttre INTE får ta den främsta platsen, dvs. jag tror inte på heliga bilder, ikoner och liknande. Vi har Guds ordet, bibeln, och vi tar emot frälsningen genom tron.
Joachim! Bra, att du tog upp detta! Låt oss göra gott och skapa vacker musik och smycka kyrkorna till Herrens ära, men förkunna frälsningen endast i Kristus, i Hans fullbordade verk!
Mvh
Hannu från Småland
PS. Jag har lyssnat på J.P.E.Hartmanns första symfoni, fint!
Skicka en kommentar