Evangeliska Frikyrkan är ett brett samfund (egentligen ett gäng fria församlingar som samarbetar kring mission, utbildning etc.). Här finns hela färgskalan på den evangelikala färgkartan. Du kan vara engagerad i Speak eller Claphaminstitutet. Du kan bli inspirerad av David Wilkersson eller Rob Bell. Du kan föredra Bibel 2000 eller Folkbibeln. Du kan dra åt det anabaptistiska arvet eller du kan attraheras av mer hierarki och strukturer. Du kan gilla Hillsong och Willow Creek eller husförsamlingar och enkelhet. Vi kan dra åt höger eller åt vänster, etc, etc. Vi är en brokig skara som är små nog att vara nyfikna mot omvärlden samtidigt stora nog att hantera mångfald och vi är mogna nog att leva med (och respektera) de skillnader som faktiskt finns.Hur kan det här fungera? Jo vi har JESUS i centrum. Vi drivs alla av längtan att göra honom känd trodd och älskad. Hela evangeliet till hela människan i hela världen!
Det är upp till den lokala församlingen att bestämma hur det hela ska gestalta sig, hur gudstjänsterna ser ut, vilka samlingar man har, vad man prioriterar, hur man ser på medlemskap, vilka böcker man vill rekommendera sina medlemmar etc, etc. (Sen är det klart att EFK som organisation hjälper till med idéer inspiration och annan viktig input) I min vision så ryms dessa friheter inom färgskalan. Jag ser ingen vits med tydliga gränser. Vi fokuserar på centrum. Generositet är ledordet. Färgblindhet förbjuden!
Att dessa spänning finns kan inte vara en hemlighet för någon EFK:are. Sen jag blev pastor för 10år sen så framträder skillnaderna mer och mer. Min vision är dock att vi kan leva med dessa spänningar. Ja till och med bli berikade av dem så länge vi respekterar varandra även när vi tycker olika, för det gör vi. Måtte vi alltid hålla samtalet vid liv!
Vad säger ni EFK:are och andra om min vision!
(De vackra fjärilarna hittade jag här)
