Filmens huvudperson heter Fredriksson, vi får följa honom från det han är en liten grabb som längtar efter det stora äventyret. Han träffar sin älskade Ellie, en tjej lika äventyrslysten som han själv. De gifter sig och de har en "Äventyrsbok" tillsammans där de drömmer om det stora äventyret. Vad händer? Jo åren händer, tiden går och livet och vardagen rullar på. "And the days go their ways in silence", de förblir lyckliga men får också sin beskärda del av prövning. Tillslut är allt förbi. Ellie dör och Fredriksson är ensam kvar. Ensam med äventyrsbokens tomma blad.En gång hörde jag en föreläsare berätta att varje gång han gick över en kyrkogård så tänkte han på alla böcker som aldrig blev skrivna, alla tavlor som aldrig blev målade, alla äventyr som aldrig blev av. Vemodigt värre. Lite av samma känsla infinner sig i filmen men då sker det grejer. Fredriksson har inte släppt sin dröm än, han knyter tusentals ballonger till sitt hus och precis innan han ska tvångsförflyttas till servicehuset så lyfter hela huset! Med på resan så kommer en fripassagerare i form av en liten knubbig kille som Fredriksson först så klart ogillar men givetvis växer vänskapen fram. Utan att säga för mycket så får de sin beskärda del av äventyr. Filmen blir sen mer och mer av en konventionell digitalt tecknad familjefilm med en galen skurk, hisnande scener m.m. Barnen älskade den och jag också.
Filmen kan summeras med: Det största äventyret finner vi i de nära relationerna. Livet är kort, låt oss ta vara på det viktigaste. Nått att tänka på i Allhelgona.
”Lär oss betänka hur få våra dagar är, för att vi må undfå visa hjärtan” Ps 90:12
