"Upp" en passande film för Allhelgona

Jag tog med mig de två äldsta barnen på bio, vi såg filmen "Upp". En väldigt passande film att se på Allhelgona visade det sig. Den handlar nämligen om livets korthet. När jag såg filmen så spelade Pelle Karlssons gamla låt från 70-talet runt i huvud på mig: "Ett liv, ett enda liv så fyllt av frågor och förväntan".

Filmens huvudperson heter Fredriksson, vi får följa honom från det han är en liten grabb som längtar efter det stora äventyret. Han träffar sin älskade Ellie, en tjej lika äventyrslysten som han själv. De gifter sig och de har en "Äventyrsbok" tillsammans där de drömmer om det stora äventyret. Vad händer? Jo åren händer, tiden går och livet och vardagen rullar på. "And the days go their ways in silence", de förblir lyckliga men får också sin beskärda del av prövning. Tillslut är allt förbi. Ellie dör och Fredriksson är ensam kvar. Ensam med äventyrsbokens tomma blad.

En gång hörde jag en föreläsare berätta att varje gång han gick över en kyrkogård så tänkte han på alla böcker som aldrig blev skrivna, alla tavlor som aldrig blev målade, alla äventyr som aldrig blev av. Vemodigt värre. Lite av samma känsla infinner sig i filmen men då sker det grejer. Fredriksson har inte släppt sin dröm än, han knyter tusentals ballonger till sitt hus och precis innan han ska tvångsförflyttas till servicehuset så lyfter hela huset! Med på resan så kommer en fripassagerare i form av en liten knubbig kille som Fredriksson först så klart ogillar men givetvis växer vänskapen fram. Utan att säga för mycket så får de sin beskärda del av äventyr. Filmen blir sen mer och mer av en konventionell digitalt tecknad familjefilm med en galen skurk, hisnande scener m.m. Barnen älskade den och jag också.

Filmen kan summeras med: Det största äventyret finner vi i de nära relationerna. Livet är kort, låt oss ta vara på det viktigaste. Nått att tänka på i Allhelgona.

”Lär oss betänka hur få våra dagar är, för att vi må undfå visa hjärtan” Ps 90:12

Bästa recensionen av Gardells bok?

Jag läser för fullt Jonas Gardells bok om Jesus och jag funderar på en recension här på bloggen men när jag läste Anton Fagerstedts så undrar jag om det behövs. Våra slutsatser av boken ligger nämligen väldigt nära varandra.

Google Chrome del 2

Ni som förväntar er teologi och inomkyrkliga problematiseringar får ursäkta. Även denna gång så är det datanörden i mig som skriver. Nu har jag hunnit lekt lite med den nya webbläsaren från Google, Google Chrome och jag måste säga att den är mycket bra. Den är snabbare än Firefox och jag har inte lyckats få den att krascha än och även om jag skulle lyckas så har den utvecklad multitasking vilket innebär att enbart den flik/sida där problemen uppstår stängs ner, inte hela webbläsaren. Trots att det är en beta så bedömer jag den som väldigt stabil. Opera verkar vara den webbläsare som klarar en jämförelse bäst.

Gränssnittet är snyggt och stilrent, Chrome har också inbyggd stavningskontroll för svenska vilket passar mig utmärkt. Ett irritations moment är att det konsekvent krånglar när jag försöker se YouTube filmer, följande meddelande dyker upp: "We're sorry, this video is no longer available." Detta trots att jag har den senaste Flash Player från Adobe och trots att samma film-klipp funkar utmärkt i Firefox. Sen lyckades jag inte heller få den Java-applikation som behövs för min e-legitimation att fungera. Lite irriterande.

Men även om jag på det hela taget är imponerad av Google Chrome och även om Firefox har anledning att känna lite oro så får den dock stå kvar som "default" än ett tag till. Jag gillar fortfarande en "underdog" bäst och det kan man knappast kalla Google för!

The Dark Knight

I går kväll så såg jag den senaste Batman filmen "The Dark Knight". Generellt sett så gillar jag Marvels hjältar mer än DC:s men Batman är ändå en av mina favoriter. Till skillnad från Superman som jag har svårt för, (han är ju en supervarelse som "leker" människa. Man skulle kunna se Clark Kent som en drift med oss människor) så gillar jag hjältar som i grund och botten är "vanliga" men som av olika anledningar blir hjältar. Nog om det, över till filmen.

Den var intressant på många vis, förutom att den är snyggt gjord med en rad hisnande scener så har den faktiskt ett budskap i stil med att våld inte lönar sig. Sen problematiserar filmen relativt bra kring svårigheterna att göra det rätta inför ofattbar ondska. Den ställer frågor som: När blir en god människa ond? Kan man kämpa mot det onda på ondskans villkor utan att sälja sin egen själ? och liknande. Förutom Batman (Christian Bale) och Jokern (Heath Ledger) så är karaktären Harvey Dent (Aaron Eckhart) en fascinerande person. Han är åklagare i Gotham och allierad med Batman i kampen mot ondskan. Samtidigt blir det lite väl mörkt ibland och någon antivåldsfilm är det verkligen inte.

Skurken i filmen är Jokern. Han har kallats för filmhistoriens värsta filmskurk och jag är nästan bered att hålla med. Här har vi en totalt oberäknelig och helt vrickad galning som inte söker något annat än kaos och förintelse. Batman får stora problem med en motståndare som så totalt handlar bortom logik. Jag som annars sitter och klurar på de sista detaljerna till mitt seminarium på Frizon om djävulen fick faktiskt några bra uppslag. Jokern är en bra bild på djävulen som ju enligt Johannes 10:10 kommer för att "stjäla slakta och förgöra". Ungefär vad Jokern sysslar med filmen igenom. Tillslut så segrar det goda (sort of), om än genom vedermödor och till ett fruktansvärt pris. Jag vill inte säga mer för att inte totalt spoila för dig som vill se den. En varning dock, trots sina problematiseringar så är filmen väldigt våldsam (kanske för våldsam?). Någon mer som sett den? Vad tyckte du?

Fler recensioner hittar du här:
Svd
DN
Rotten tomatoes
En intressant kritisk recension hittar du här.
Efter ett tips från Jonas Lundström rekommenderar jag även den här.

En lite varning. Som vanligt när man diskuterar en film så finns det risk för spoilers i kommentarerna.

The Shack

Jag håller som bäst på att läsa ut boken "The Shack" av William P. Young. Jag måste säga att jag uppskattar den mycket. Det här är en bok som orsakat en del uppståndelse i USA, en del älskar den (Tex Greg Boyd, Eugene Peterson) andra hatar den (tex Marc Driscoll). En sak är klar, den diskuteras flitigt på bloggar och forum.

Boken handlar om Mack som inbjuds att möta Gud i samma skjul som hans lilla dotter mördats i tre år tidigare. Det här låter som en hemsk och tragisk historia, det är det också alldeles i början men Macks gudsmöte förändrar allt och mest handlar boken om frågor kring gudsbild, förlåtelse och försoning. En av bokens styrkor är att den tar ett mycket fräscht grepp kring lidandets problem. Dessutom möter man treenigheten på ett garanterat nytt sätt!

Jag är inte klar än, några kapitel återstår, jag återkommer med en mer fulllödig recension. But So far So Good!

Här är ett citat av många jag fastnat för. Gud säger följande till Mack:

"Mack, just because I work incredible good out of unspeakable tragedies doesn´t mean I orchestrate the tragedies. Don´t ever assume that my using something means I caused it or that I need it to accomplish my purposes. That will only lead you to false notions about me. Grace doesn´t depend on suffering to exist, but where there is suffering you will find grace in many facets and colors."

PS. Idag har jag lagat ljuddämparen på vår gamla Nissan med en konservburk (Bullens Pilsnerkorv) Vad tror ni, hur länge håller det? DS.

"Ur mörkret" - en recension

Här kommer min lilla utlovade recension av Mackan Anderssons bok "Ur mörkret"

Först några ord om titeln. Mackan är ju frälsningssolat och jag kunde inte låta bli att tänka på William Booths klassiker "In Darkest England and the Way Out". Ut ur mörkret visserligen, men det här är något helt annat.

Boken består av fem noveller, den är lättläst och Mackan är helt klart en begåvad berättare. Noveller är inte enklare att skriva bara för att de är kortare än romaner, man har inte så värst många sidor på sig att måla upp karaktärerna och intrigen och sen dessutom komma till ett bra avslut. Mackan lyckas med det i alla de noveller som han bjuder på, möjligtvis känns någon av berättelserna lite skissartad. Jag kunde inte låta bli att ett par gånger tänka: "det här är ju stoff till en riktigt bra roman". Men kanske var det bara för att jag var besviken att det tog slut så fort.

Novellerna är varierande, du möter allt mellan Godzilla liknande Storsjöodjur till kallhamrade affärsmän. Boken är en blandning mellan fanatsy och skräck men endast en av berättelserna upplevde jag som riktigt otäck och det är "Iskallt uppvaknande". Den berättelsen hade verkligen räckt (räcker?) till en hel roman. Jag ska inte avslöja vad den handlar om, men det är en riktigt bra story som förutom en spännande historia ställer viktiga frågor om vår tids värderingar. För mig var den novellen höjdpunkten i läsningen.

Mackan är ju en kille med genuin humor och den lyser igenom titt som tätt. Roligast av alla berättelser är enligt min smak "The Clock strkes hen". Det är verkligen en spökhistoria med näbb! När jag läste den var det första gången på länge som jag skrattade rakt ut pga en bok. Riktigt bra! Även de andra berättelserna är klart läsvärda och har sina poänger. Tonåringar beskrivs tex väldigt träffsäkert i "Att vara 19 suger".
Mitt råd är att du genast kontaktar Mackan och beställer. Du kommer inte att ångra dig! Mackan, sluta inte skriva!