Det slår mig att några av de hätskaste diskussionerna om bibeln ofta handlar om början och om slutet. Är inte det lite märkligt? bråket om början handlar om bibeltolkning kring första Mosebokens första kapitel och bråket om slutet handlar bla om hur Uppenbarelseboken ska läsas.
Själv har jag en ganska generös teologi. Så länge Gud är "Skapar Guden" som gjort allt så är jag med, hur han gjort det vill jag inte bråka om däremot att han gjort det och att han vill nått med sin skapelse. Det är viktigt för mig.
När det gäller slutet så har jag hjärtligt svårt för precisa tolkningar om microchip, jordbävningsstatistik och olika turer kring vedemödan. Däremot är jag helt övertygad om att bibeln lär att Jesus ska komma tillbaka för att döma ondskan och upprätta världen. Vaksamhet skapas inte av snurriga spekulationer utan av att sätta Guds rike främst och det mina vänner utmanar mig grymt mycket mer än de senaste "tidstecknen".
En sak till, mellan början och slutet finns en story och den storyn pekar på Jesus. Att han kom, levde, visade oss vem/hur Gud är, dog på ett kors och uppstod är nått jag inte prutar på. Just det! Han sänder oss ut i världen att i ord och handling berätta alltsammans och då alltså inte om pseudovetenskap och microchips!
Någon som vill bråka?
