Igår var alla EFK pastorer i regionen inbjudna till pingstvännernas pastorsdag i Hedemora. Dagens talare var Hans Weichbrodt från Oasrörelsen. Hans är en mycket duktig kommunikatör och hans undervisning vänd till oss ledare var väldigt bra och utmanande. Han påminde om vikten av "accountability" alltså att stå till svars inför någon/några. Jag måste säga att Hans är en av de bästa komunikatörerna jag hört från Svenska Kyrkan någonsin (okej, min erfarenhet är begränsad). Han är rolig, bjuder på sig själv. Att han så klart är lutheran lyser naturligvis igenom. Men det finns ett område där Hans förvånar mig och det gäller hans eskatologi.
När han pratar om den yttersta tiden och tidens tecken (vilket han ofta gör) så låter han mer som en gammal pingstevangelist (inget fel med det iofs) än som en teologiskt bevandrad lutheran. Han nämnde det bara i förbifarten under gårdagen men han verkar bekänna sig till den dispensationalistiska läran om ett uppryckande. Lite märkligt tycker jag nog ändå att det är. Är den här teologin vanlig inom Oas och andra förnyelserikningar i SvK? Jag har så svårt att förstå varför man tar det tåget. Jag har själv lämnat det och fascineras av andra perspektiv från Tom Wright bland annat, perspektiv som jag tycker bättre stämmer överrens med Jesu undervisnig om sitt rike. Det här är ingen stor fråga för mig (vi lär väl se hur det blir så småningom) och jag uppskattade Hans Weichbrodts undervisning mycket men just här gör han mig lite förvånad. Faktum är att just synen på eskatologi är en av de saker jag uppskattat med klassisk luthersk teologi, en betoning på att Jesus kommer tillbaka för att döma/upprätta världen och att vi därför måste vara redo men samtidigt befriad från spekulationer och dyl som allt för ofta lagt krokben för oss i frikyrkan.
Alla mina vänner som är mer teologiskt bevandrade än jag. Hjälp mig reda ut det här om ni orkar.
