Dopdebatten, en kort reflektion

Jag har förvånats över att dopsamtalet (eller debatt, bedöm själv) här på bloggen faktiskt gjorde mig mer upprörd än kanske något annat jag diskuterat på min blogg och då är det bara trevliga och sunda personer jag diskuterat med. Det gör mig ödmjuk inför vissa frågors komplexitet. Ibland är det nyttigt för en som jag att förstå att allt faktiskt inte kan lösas över en fika. I dopfrågan tex så resonerar vi så fundamentalt olika att vi knappt förstår varandra fastän vi kan vara rörande eniga om det mesta annars.

Som baptist är det lätt att helt orationellt känner sig som "the underdog". Under "dopsamtalet" tidigare så var det nästan så jag kunde höra fångstkärrorna åka förbi på väg mot häktet i Falun (hände faktiskt några baptister 1853). Det är grymt orättvis och gör knappast samtalet sakligare men så är det. Jag är uppvuxen med dessa historier. Jag vet ju att inga av mina barndöpande vänner skulle stå för något sånt i dag. Men frågan har uppenbarligen fortfarande förmågan att uppröra och beröra.