Jag har hört de här orden ofta angående Jesu lidande på långfredagen och jag har nog sagt dem själv också:
"Och ändå var inte det värsta det fysiska lidandet utan det andliga...".
Men är inte det egentligen dualism på gränsen till gnosticism?
För det första kan vi överhuvudtaget föreställa oss något värre än det Jesus gick igenom runt korsfästelsen? Är det inte ganska så förmätet av oss att tona ned det på bekostnad av ett "andligt lidande"? Förresten kan man överhuvudtaget skilja dem åt?
Jag har i grunden en holistisk syn och ställer mig verkligen frågan.
Hur tänker ni?
PS. I dag predikade jag bla utifrån det här perspektivet. Spännande! DS
