En av grundbultarna i min förståelse av bibeln är att något helt nytt kommer med Jesus. Alla löften, alla förhoppningar i det gamla förbundet syftar fram till honom. I Jesus så visar Gud verkligen vem han är. Vi ser aldrig Gud så tydligt som vi ser honom i Jesus.
I Gamla Testamentet ser vi som en skuggbild som hebreerbrevets författare skriver. Allt pekar fram mot Jesus och det nya förbundet. Jag kan inte se att det gamla på något sätt fortsätter parareellt med det nya utan det uppgår och fullbordas i Jesus. Paulus är kristallklar att alla Guds löften fått sitt ja i Honom. Löftena om återupprättelse, löfterna om en ny kung, en messias och följaktligen även löfterna till Abraham om ett land. Paulus lämnar inte rum för undantag i sin undervisning här.
Det är det här som är det fantastiska i det nya förbundet. Gud vill upprätta hela sin skapelse, hela den värld om vilken han en gång sa att den var god. Den här tron är en av huvudanledningarna till att jag kallar mig en kristen, att jag vill följa Jesus som min Herre och Messias.
Därför kan jag inte förstå hur de läser bibeln som hävdar att Gud fortfarande har en speciell förkärlek till en landremsa i mellanöstern. Det kan låta drastiskt men är inte det man teologiskt säger då att Gud inte gör något nytt och revolutionerande i Kristus? Pauls har fel, Gud har aldrig fört fram någon ny mänsklighet i Kristus. Jesu försoning har inte rivigt några murar. Inget har förändrats, ingen nytt kommer med det nya förbundet. Gud trivs fortfarande i rollen som en stam-gud, han gillar fortfarande vapen och soldater, politisk-makt och vissa nationer mer än andra.
Om det trots allt är så här, om jag fått allt om bakfoten, undrar jag ändå. Varför sa Jesus inget om det? Tvärtom ser vi att Jesus är helt ointresserad av politisk makt, han är faktiskt helt ointresserad av det politiska Israel så vitt jag kan läsa evangelierna. Själva poängen är ju att hans rike är av ett annat slag. Varför skulle han ha ändrat sig? Paulus undervisar inte heller en enda gång om det.
En hörnsten i den här tolkningen är att det är en av församlingens huvuduppgifter är att föra judarna tillbaka till staten Israel. Man bygger på bibelord som det här: Jesaja 43:5-6
Var inte rädd, jag är med dig. Från öster för jag hem dina barn, från väster samlar jag er alla. Till norden säger jag: Ge mig dem! och till södern: Släpp dem! För hem mina söner från fjärran och mina döttrar från jordens ände,
Men vi vet att det här uppfylldes år 556 f Kr när judarna återvände från Babel. Alla texter i GT om ett återvändande har uppfyllts. Man kan naturligtvis hävda att det handlar om en andra, framtida uppfyllelse. Men utan stöd från Nya Testamentets undervisning finner jag en sådan tolkning väldigt bristfällig. Defenetivt ingenting att med säkerhet slå fast och undervisa. Speciellt inte med tanke på mitt resonemang ovan.
När jag läste teologi fick jag lära mig från att mindre än 2% av GT:s profetior handlar om Messias. Mindre än 5% beskriver det nya förbundets tidsålder. Mindre än 1% berör sådant som ännu inte inträffat.
Jag tror det är en bra tumregel.
Men jag kan ha helt fel.
Kom igen nu, försök att övertyga mig. Jag har ändrat mig förr!
