Det här blir något helt annat. Det är inte en post om ämbetssyn eller liknande utan helt enkelt om en bok som förbryllar mig. Jag är stormförtjust i berättelser, myter, legender och anekdoter av alla de slag. En vänlig faster hittade följande bok på en loppis och köpte den till mig. En mycket märklig bok må jag säga. Den heter "Prästhistorier" den är utgiven på Sundqvist och Emond 1942 och beskrivningen är som följer:
 |
Prästen i folktraditionen
Tro och verklighet, dikt och sanning om vördade själasörjare |
Precis en bok i min smak. Men det som förbryllar mig är att så många av historierna handlar om svartkonst och ren occultism. Visst var folk vidskepligare förr men att så många berättelser var knytna till just prästen är något helt nytt för mig. Se bara inledningen på det här kapitlet:
Jag studsar inför formuleringen "Alla de präster..." Det verkar inte heller handla om Gudsmän som fördrev ondskan (i några berättelse finns det perspektivet) utan oftast om "svartkonst" och "magi" som präster brukade. Här är
ett exempel på hur en typisk berättelse ser ut. Ett kapitel ägnas förresten åt riskerna med att kritisera prästen, har lagt upp ett exempel
här.
Med tanke på prästernas aktiva roll under
häxbränningarna finner jag de här uppgifterna extra anmärkningsvärda. Någon som vet mer?
Märkligt eller hur?
Uppdaterat: För den som tänker "Jag bara måste ha den där boken" så finns det i skrivande stund ett ex
här.
