Min bloggvän Henrik Engholm skriver just nu en serie om pacifismens omöjlighet. Henrik argumenterar bra och det här är svåra frågor som kristna brottats med genom historien. Ett problem är att såna här samtal väldigt lätt blir hypotetiska, "tänk om" eller "what if" blir viktiga argument från båda hållen. (Den som vill kan förresten se ett samtal från Frizon som undertecknad försökte hålla i.)
Själv har jag tagit intryck av teologen Walter Winks resonemang om "The myth of redemtive violence" eller på svenska: "Myten om det försonande våldet". Han driver tesen att människan alltid haft en tendens att ta till våld för att lösa konflikter och att det aldrig lyckats vidare bra. Hans hämtar sitt argument från de tidigaste berättelserna som överhuvudtaget finns från olika kulturer ända fram till dagens actionfilmer. Historien upprepas igen och igen. Den starke vinner tillslut genom våld. Det här berör förresten inte bara populärkultur utan rent praktiskt hur nationer handlar mot varandra, folk mot folk etc. Problemet är att våldet alltid poppar upp igen och historien upprepas i all evighet. Eller nej förresten. Det dyker upp någon som säger: - Nu räcker det!
Jesus kommer in på spelplanen och visar i ord och handling på ett annat rike. En helt unik sak med Jesus är att han konsekvent bryter med den här våldsmyten. Han vägrar helt enkelt att spela det spelet.
Ett exempel, när Petrus plockar fram sitt svärd i Getsemane för att försvara Jesus så säger Jesus något märkligt (Matt 26:53). Han förklarar för Petrus att han skulle kunna kalla till sig tolv legioner med änglar. Vad betyder det? Det hade betytt ett Hollywoodslut på den romerska armen. För att visualisera scenariot. Tänk dig slutstriden i filmatiseringen av Tolkiens "Sagan om Konungens återkomst". Änglarna hade på nolltid svept fram ända till kejsaren i Rom och totalt förintat dess arméer. Helt klart häftiga specialeffekter men det hade bara varit ytterligare ett varv med samma gamla myt.
Det är som om Jesus säger: - Petrus, det där fungerar inte, har vi inte sett nog av det tänket genom historien? Min väg är en annan väg.
Jesus väljer korsets väg, han gör det som James Bond aldrig skulle göra, han förlåter sina bödlar samtidigt som myten skriker: - Nej! Det är inte så vi hanterar konflikter!
Okej, en trevlig liten utläggning men vad betyder det i praktiken?
Jag inser att det här är en fråga där det finns gråzoner. Men jag kan inte se annat än att vi som följer denne Jesus först och främst är kallade till med hans exempel söka att besegra det onda med det goda som Paulus säger i Rom 12:21. Vi är kallade att vara en försmak på Guds fredsrike redan här och nu. Men vad det innebär kan se olika ut för oss det är därför viktigt att vi samtalar om hur mycket våld vi kristna kan vara en del av i samhället.
Gemensamt för oss är dock att ytterst så tror vi inte på våldet som det sista svaret på synden och ondskans problem.
Där någonstans står jag.
För mig betyder det att vi har jättemycket att lära av människor som Gandhi och Martin Luther King som faktiskt visat på förändring genom icksvåld. För mig betyder det självklart en kritisk hållning till våld och vapen. Läs gärna Greg Boyds utläggning om ickevåld i bibeln.
Jag tror vi måste respektera varandra här. Vi pacifister får vara ödmjuka inför att andra kristna genom historien valt andra sätt att tänka och förstå här. Samtidigt får de respektera vår hållning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar