Fortsättning på min post om 90-talet. Varning mycket internkristet innehåll!
Det finns (åtminstone) två sätt att se på lovsång som jag finner problematiska. Det ena är argumentet att lovsång skulle vara "mer i samtiden", mer som den musik vanligt folk lyssnar på och därför helt nödvändigt. Man argumentera att det är sk "contemporary music". Det kanske var så från början, men dagens lovsånger är inte direkt den musik du hittar i ipoden hos gemene man. Jag skulle vilja säga att det här är en illusion vi behöver släppa. Visst fräcka gitarrsolon och trumsolon, coola basister etc ligger kanske närmare vad folk lyssnar på än orgel och klockspel men samtidigt måste vi förstå att vi byggt en subkultur här. Jag säger inte att det är fel, bara att vi behöver se det. Det är med andra ord inte givet att sekulariserade människor känner sig mer hemma i en gudstjänst bara för att det är mycket lovsång.
Den andra, och som jag ser den allvarligare missuppfattningen är att just modern lovsång som vi känner den skulle vara unikt bra för tillbedjan. Jag tror vi får slappna av här, människor har i alla tider tillbett Gud med musik och den musiken har varit präglad av den tidens och kulturens musik, Inget konstigt alls. Problemet nu är att vissa tycks tror att nu har vi funnit Musiken, den med stort M som Gud alltid gillar och bekänner sig till. Bara att folk säger "Även en psalm kan vara en lovsång" visar hur snett vi hamnat. Det är som att säga "Även vatten kan vara blött". Mitt sätt att skriva om "lovsång" i den här posten är förresten medvetet smalt.
Lägg sen till den industri som vuxit fram kring "lovsång". Det har blivit en egen genre i den kristna subkulturen och det borde göra oss misstänksamma. Min erfarenhet från konferenser och gudstjänster är att man frestas att tänka att när vi sjunger på det här sättet då är det lovsång, då blir Gud nöjd, då "bygger vi en tron" (som man sa på 90-talet). Självklart kan det vi kallar lovsång också vara det, jag säger inget annat. Men lått oss vidga begreppet. All musik kan lova Gud! Låt oss vidga ännu mer. Våra liv och handlingar i vardagen, fjärran från klangmattor och skickliga musiker, kan också lova Gud. Lovsång är långt större än en genrer!
Låt oss för all del fortsätta sjunga lovsånger, men låt oss samtidigt se att det inte handlar om något mer magiskt är en genre bland andra. Gud är inte mer närvarande när vi sjunger vissa sånger.
Gud är större än alla våra stilar och smaker!
Det som händer när vi låser lovsång till en viss stil är att vi bygger, inte en tron men väl ett nytt tempel och vi tror att Gud är begränsad till att endast möta oss där. Men Gud är större, Gud bor inte längre i ett tempel, han vill bo i våra liv. Vi är templet!
"Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst." Skriver Paulus i Rom 12:1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar