En parantes bara. Jag har observerat att människor i trosrörelsen, Livets Ord etc blir väldigt irriterade (OBS, inte alla) när jag och andra tar upp saker från sent 80-tal och tidigt 90-tal. För mig personligen var jag med om grejer då i den delen av kristenheten som jag har haft anledning att bearbeta ordentligt (som läsare av den här bloggen vet). Nåväl, det här handlar inte om mig utan om ett svar som alltid kommer som ett brev på posten: "Sluta dra upp det där, det var ju så längesedan. Kom inte med 80-talet igen". Jag har alltid undrar kring det. För 80-talet faktiskt inte så där förtvivlat långt bort, i alla fall inte för oss som nåt kring de fyrtio.
Jag har funderar och kommit fram till följande. Det de egentligen menar är precis tvärtom. "Kom inte dragande med 80-talet, det är för nära". Precis så tror nämligen jag att det är. Det är för nära, de ledare som var ledare när saker spårade på riktigt är fortfarande ledare. Man har lämnat det men ännu inte fått distans. Så enkelt är det. Om så där 10-15 år så kommer kritiska uppsatser att skrivas från de egna leden om saker som Sam och Jane whaley demonologi, om urspårad framgångsteologt och "krigstungor" etc, det tvivlar jag inte en sekund på. Jag kan dock tycka att det är ärligare att säga som det är: "Jag vill inte prata om det än, det är för nära".
Men som sagt, det här var bara en parantes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar