Här kommer äntligen en liten rapport från resan till London. Vi var ett härligt gäng pastorer från EFK som gjorde London osäkert under några dagar. Först vill jag säga att en sån här grej gärna blir riktigt bra. Bara gemenskapen i sig är värt resan, kort och gott, vi hade riktigt kul. Vi bodde förresten på det utmärkta Highbury Centre. Rekommenderas!
På fredagsmorgonen startade vi upp alltihopa med att besöka en angelikansk församling som hette ChristChurch Fulham det här var en lite speciell församling med en väldigt betoning på "Andlig krigföring". Kyrkoherden Stuart Lees fick mig att inse hur fast jag sitter i inomvärldsliga förklaringsmönster, samtidigt har jag en del frågetecken kring deras fokus på demoner och bindningar. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om släktförbannelser och argument typ: "Du har fruktan i ditt liv för att din mormors mor blev inlåst på utedasset"??? Svårt det där med balansen ni vet.
Sen var vi på en intressant föreläsning med Dr Chris Voke på Spurgeon's College,
han gav oss en utmärkt bild över den kyrkliga kartan i Storbritannien. Där lyssnade vi också till den inspirerade baptistpastorn Mike Wood. Mycket bra! Vi hann också med att besöka Lewin Baptist Church, Streatham.Under lördagen så bar det av till "alpha kyrkan": Holy Trinity Brompton. Jag blir alltid lika imponerad av deras organisation, deras effektivitet och framför allt deras iver att nå ut med evangeliet. Vi fick ett mycket intressant samtal med en av deras präster. (kommer inte ihåg vad killen hette)
På söndagen så åkte vi på gudstjänst till church.co.uk, en församling som ibland placeras i "emerging church" facket. (även om pastorn inte riktigt ville associera sig med den "mycket prat lite verkstad mentalitet" som ibland finns hos postmoderna "emergent snubbar").
Församlingen relaterar till Oasis nätverket. Gudstjänsten var avslappnad och familjär utan att göra nya besökare obekväma. (Jag måste erkänna att jag blev imponerad av enkelheten). Det här besöket berörde mig mest. Med på gudstjänsten fanns Steve Chalke, tidigare ledare och numera medlem i församlingen. Efter gudstjänsten så mötte vi Dave Steell som är pastor i församlingen. Han pratade om deras värderingar med en verklig holistisk betoning. Visionen var att verkligen finnas till för människorna i deras närhet. Jag fick mycket att tänka på och blev ordentligt utmanad.
Dagen var inte slut med det, vi lyckades klämma in två gudstjänster till. Jag hann med att se den svulstiga show som Hill Song står för på Dominion Theatre. Kanske var jag trött, kanske var det något annat men hur proffsig hela föreställningen än var så lämnade jag stället oberörd. Bättre blev det när vi kom till St Mary's Church, London. En fantastisk gudstjänst där vi alla satt i en cirkel med lovsången och predikanten i mitten. Naomi Hill, den enda kvinnliga talaren vi hörde i London, höll en fantastisk predikan om smågrupper och gemenskap.
Ett stort tack till Øyvind Tholvsen och Anders Blåberg som var
våra reseledare!Väl hemkommen från resan så tror jag verkligen på församlingen. Jag fick hopp! Det är inte illa det. Jag fick en spark i baken, en del saker jag pratat om här hemma i Borlänge är det nog dags att göra allvar av. Spännande!
(Øyvind såg inte så här bekymrad ut hela tiden, jag lovar)
Förresten, ni som var med och läser det här. Komplettera gärna!
