Jag stöder intentionerna bakom Jesusmanifestationen, Elisabeth Sandlund argumenterar väl för den. Samtidigt så kan jag inte undvika frågan som gnager: "Det är väl bra, men visst måste det finnas bättre sätt att manifestera Jesus?". Jag har också reagerat lite på retoriken som ibland dyker upp inför sånt här. "Vi ska ta tillbaka Sverige för Jesus!", "Sverige ska bli ett kristet land igen", "Revansch för de kristna" osv.Efter att ha lyssnat på Allan Hirsch i två dagar så är det solklart att församlingen måste tillbaka till ursprungskallelsen, tillbaka till lärjungaskapet och sändningen ut i världen. Jesus sänder oss ut varje dag att manifestera/gestalta vad hans rike står för! Jag är övertygad att det är det som vinner i långa loppet. En Jesusmanifestation som den i Stockholm kan i bästa fall (och det är inte att förakta) leda till att kristna inspireras och finner varandra. Men låt oss inte inbilla oss att den påverkar vanliga svenskar i någon större utsträckning.
Däremot är jag övertygad att våra liv talar desto högre. Det är bara det att det inte är lika häftigt, det är rent ut sagt ganska vardagligt. Det ska i alla fall bli spännande att höra rapporterna i morgon från de som var med!
Mats Larsson på Götabro har skrivit alldeles utmärkt om det här. Läs!
Uppdaterat den 4 maj. De första rapporterna börjar komma in. Jag blev verkligen glatt överraskad, speciellt av Emanuels blogg från Sergelstorg. Starkt! Läs mer här.
