Vad sa Jesus? Del 3. Jesu råd om barnuppfostran, eller?

Jakob Ståhle tycker att jag är för seg att svara på hans jesuscitat. Han har rätt i att det kanske går lite långsamt, min ursäkt är dock att jag är rätt ringrostig som bloggare. Jag har helt enkelt inte fått upp farten än efter min långa paus.

Nåväl, här kommer ett svar om Markus 7:10 "Mose sade: Visa aktning för din far och din mor och: Den som smädar sin far eller sin mor skall dö.  (Jag slår två flugor i en smäll och bakar in  parallellstället i Matt 15:4 som handlar om samma sak)

Som vanligt är den viktigaste frågan inför ett lösryckt bibelcitat. Vad är sammanhanget? Jo, Jesus är i Markus 7:1-10 (Läs hela stycket) i en diskussion med fariséerna som precis har kritiserat Jesu lärjungar för att inte följa "fädernas regler" om handtvagning. Fariséerna följde en massa regler, från Torah (lagen) förstås men också andra regler som var deras egna tolkningar. Hur som helst så tillhörde handtvättning det religiösa tänket kring renhet och ansågs viktigt. Den som läser evangelierna upptäcker snart att just frågan kring hur Jesus hanterar "orena" är en stötesten för de religiösa.

Jesus står här för en tolkning där barmhärtighet är det viktigaste, där omsorg om medmänniskor trumfar religiösa regler och tolkningar. Det är därför han blir arg på fariséerna och sätter fingret på en praktik som de sysslade med. De struntade nämligen i sin egna gamla föräldrar. De gav sina pengar till templet så inget blev kvar till de närmaste. För Jesus är det här ett hyckleri utan like, givetvis är det viktigare att ta hand om varandra rent praktiskt än att ge pengar till religiösa grejer! Sensmoralen är att fariséerna fokuserar på småsaker (handtvättning) men missar det viktiga (att ta hand om varandra).

För att spetsa till sin argumentation så citerar Jesus från 2 Mos 21:17. I vår text handlar det alltså inte om barnuppfostran utan om det alvarliga i att strunta i omsorg om de som behöver hjälp. 

Men säger Jesus då inget specifikt om just den här frågan? Hur ska en förälder enligt Jesus behandla en uppstudsig son, en som smädar, en som visar ringaktning? 

Jesus har faktisk ägnat en av sina viktigaste liknelser åt just den frågan. Läs den liknelsen från Lukas 15:11-32. Jag kallar liknelsen för "liknelsen om den upprättande fadern". Berättelsen handlar om en pappa som blir skymfad och kränkt av sin yngste son som är fräck nog att rent ut önska livet av sin far genom att begära sitt arv i förtid. Vad händer? Stenas han? Vill pappan döda honom? Nej, pappan förlåter och upprättar helt och fullt.

Vad sa Jesus? Del 2 Är Jesus trots allt en blodtörstig hämnare?

Jag tänkte fortsätta min serie om tillsynes märkliga Jesuscitat. Ett som ofta återkommer på twitter från ateistiskt håll är Matt 24:45-51 som sammanfattas så här av Jakob Ståhle aka Ateistbibeln
(Jag vill varna känsliga läsare för att klicka på länken, Jakob har hittat hemska bilder för att illustrera några av sina poänger):

"Jesus: då skall hans herre hugga ner honom & låta honom dela lott med hycklarna. Där skall man gråta och skära tänder."

Jag ska återkomma till Jakobs citat och dess sammanhang men först lite om den tid Jesus levde. Det var en grym och brutal tillvaro under romersk ockupation. Tänk mer "Game of Thrones" än "Alla vi barn i Bullerbyn". Det är det här som gör Jesus så radikalt annorlunda, det saknades inte människor med messiaskomplex på hans tid. Upprorsmän som med vapen i hand trodde sig ha Guds mandat att driva Romarna ur landet. Ofta verkade de i terroristliknade band som nu och då slog till mot de romerska soldaterna. Även hos de mer teoretiska och mindre drastiskt våldsbenägna fanns drömmen om att Gud på något sätt med våld skulle bryta in i historien.

Här kommer Jesus, en rabbi som kallar sina lärjungar att vända andra kinden till. Han leder aldrig några arméer, inte ens ett lite band. (Han varnar att den som tar till svärd dödas med svärd, han sätter fingret på det eskalerande våldets matematik) Det som provocerar med honom är hans radikala undervisning och praktiserande av Guds rike som handlar om Guds erbjudande om förlåtelse, nåd och upprättelse till alla som vill ta emot. Människor från samhällets skuggsida flockas runt honom. Bland det sista han säger blodig och sönderslagen av maktens män är: "Förlåt dem, de vet inte vad de gör". Han ropar aldrig på hämnd.

Som judisk rabbi så öser Jesus från den judiska visdomslitteraturen, tänk Ordspråksboken. Där ställs ofta kontrasterna "Dåre", alltså den som struntar i Gud mot "Vis" alltså den som lyssnar på Gud mot varandra som ett retoriskt knep. Jesus är en fantastiskt historieberättare som ibland använder det här greppet. Hans liknelser är drastiska och träffande. Så även denna. Här är hela texten ateistbibeln syftar på från Matt 24:45-51:

"Tänk er en trogen och klok tjänare som av sin herre satts att ha uppsikt över tjänstefolket och ge dem mat i rätt tid.  Salig den tjänaren, när hans herre kommer och finner att han gör vad han skall.  Sannerligen, han skall låta honom ta hand om allt han äger.  Men om det är en dålig tjänare, en som tänker: Min herre dröjer,  och så börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med de druckna, då skall hans herre komma en dag när han inte väntar honom och vid en tid som han inte vet om och hugga ner honom och låta honom dela lott med hycklarna. Där skall man gråta och skära tänder."

Här finns de klassiska kontrasterna mellan "klok tjänare" och "dålig tjänare". Israels folk har fått uppdraget att representera Gud inför världen. Ett uppdrag de i stort misslyckas med (undantag finns), speciellt har de som borde veta allra bäst, de religiösa experterna misslyckats. Den religiösa elitens oförmåga att se vem Jesus är ett genomgående tema i evangelierna. I stället låtsas man ha koll.

Jag skulle kalla det här en drastisk berättelse med syfte att varna. Det är alltså inte Jesus som ska hugga ner någon, inte heller uppmuntrar han till nedhuggande. Men poängen står fast, det är riskfullt att som Guds utvalda folk strunta i och missbruka det förtroende man fått. År 70 efter Kristus så krossas templet och Jerusalem av Kejsar Titus efter att man gjort ett dödfött uppror mot Rom.

Läsarna av Matteus hade det i färskt minne. Varningen liknelsen visar på träffar fortfarande mig idag. Jag vill inte dela lott med hycklarna. Faktum är att jag ser frestelsen som fariséerna föll för som en av de största riskerna kyrkan i dag står inför, Religiöst nit kan fortfarande få oss att missa Jesus.

Jesus är alltså inte någon blodtörstig hämnare, han är en djupt engagerad rabbi som ser människor gå käpprätt åt skogen. Han vill väcka dem, bland annat genom sina drastiska berättelser.

Det var min "take" på den här liknelsen. Komplettera gärna i kommentarerna. (Som jag hoppas fungerar för er, jag uppgraderad Disqus idag och hade problem att få till det)

Vad sa Jesus? Del 1 Kränker Jesus sina lärjungar?

Jag tänkte börja med Mark 8:17-18:
"Han märkte det och frågade: ”Varför säger ni att ni inte har bröd? Har ni ännu inte fattat och förstått någonting? Är ni så förstockade?  Kan ni inte se fast ni har ögon och inte höra fast ni har öron?"

Ateistbibeln har gett det här rubriken "Jesus tillrättarvisar sina korkade adepter". Poängen han har är att Jesus "kränker" sina lärjungar. Vad är det här för pedagogik? Att kalla de värnlösa lärjungarna för förstockade och säga att de inte fattat någonting?

Var befinner vi oss i evangeliet? Jo Markus har vid det här laget beskrivit Jesus tjänst ganska ingående. Skiljelinjerna börjar dra ihop sig. Fariséerna är nu verkligen ute efter Jesus. Kapitel 7 börjar med en ordentlig uppgörelse med den religiösa eliten. De religiösa stirrar sig blinda på yttre saker. Jesus pekar på hur de missförstått alltsammans genom att sätta religiösa grejer före det viktigare, i det fallet, att bry sig om sin föräldrar. Jesus har precis innan vår text gett mat till fyra tusen men fariséerna vill ändå se mer "tecken" som om matundret inte räckte. Trots allt han gjort så kvalificerar Jesus inte in i den mall av hur en messias ska se ut som de religiösa ledarna har. Det här är sprängstoff, det är precis här striden står. Vad handlar Guds rike verkligen om? Hur ser det ut?

Jesus varnar därför sin lärjungar för fariséernas och Herodes surdeg. Han varnar för den korrupta eliten alltså. Han tar en tydlig bild från surdegsbak (Vanligt nu, vanligt då). Korruptionen har spritt sig precis som en deg syras, både religiöst (fariséerna) och politiskt (Herodes). Jesus vet att han provocerat och utmanat mäktiga makter. Nu vill han som rabbi göra sina vänner lärjungarna införstådda i situationens allvar. Men de fattar inte, (de tror Jesus pratar om vanligt bröd. Som de förresten glömt ta med sig, personligen finner jag också komik i texten. Den är tydligt skriven med glimten i ögat.)

Ofta i evangelierna så låter författarna (I det här fallet Markus) lärjungarna framstå som lite bortkomna. Det intressanta är att evangelierna är skrivna av samma lärjungar eller människor i deras närhet. För mig hade trovärdigheten upplevts som krystad om lärjungarna hela tiden utmålat sig själv som överlägsna och supersmarta. Poängen är att de är lite bortkomna precis som de kristna Markus skriver till, precis som vi många gånger är.

De läser situationen fel. Jag känner igen mig i det. Jesus är en tålmodig lärare, men hur många pedagogiska illustrationer och exempel från "real life" han än använt, så verkar inte palleten falla ner i vår text. Jesus curlar inte. Det fanns inte i pedagogiken hos en rabbi på den här tiden. Han tillrättarvisar och utmanar. Kränkande? Nej, Kränkande hade varit att bara anta att de inget kunde fatta eller förstå. Jesus vet som deras rabbi vad de kan, han vet deras kapacitet och han förväntar sig därefter. Mycket står på spel. Påminner mig om en pinsam incident när jag övningskörde och höll på att köra ut framför ett tåg. Läraren tvärbromsade och ruskade på huvudet. Kränkande? Knappast.

Förresten, strax efter så visar lärjungarna att de förstått något som de religiösa ledarna missat, de har förstått att Jesus är messias.