På ultraljud

Idag så var jag och Emma och kollade på lilla pyret i magen. Vi väntar vårt fjärde barn som ska komma i slutet av maj om allt går enligt beräkningarna. Jag måste säga att jag imponeras av tekniken, när vi väntade vår äldsta dotter för 8 år sedan så var upplösningen och bilderna mycket sämre, då kunde man med lite fantasi tänka sig att det faktiskt var ett barn där inne, nu är det nästan så att man kan se ansiktsdragen! (okej inte riktigt kanske).

Ännu mer imponerande var det att hjärtslagen syntes redan i vecka fem när Emma var inne på en kontroll. Det finns mycket att säga i abortfrågan men en sak är en självklarhet bortom alla tvivel och det är att det är ett barn därinne redan från första början. Att bli fyrbarnsfar är en svindlande tanke, nästa av laestadianska mått!

Allt det här gör att den bloggpost som berörde mig djupast under året kommer från en blogg jag annars inte läser. Det är bloggaren Christer Åberg som alldeles innan jul miste både sin gravida hustru och barnet i magen. Sånt här gör att i alla fall jag saknar ord. Låt oss komma ihåg Christer och hans lilla dotter i våra böner.