De goda nyheterna för de fattiga!

I går morse när jag läste Svenska dagbladet (pappersvarianten) så fascinerades jag över en artikel om pingstväckelsen världen över, den fortsätter att växa så det knakar och den växer mest i de fattigare delarna av vår värld.
Roligt att Svd uppmärksammar en sån sak!

Pingstväckelsen karakteriseras ju bl.a av en levande karismatik. Men samtidigt är ju under och tecken inte något som vi ser så där förtvivlat myckt av här hemma i Sverige. Jag menar helanden, mirakler och sånna grejer. (även om det händer ibland)

Varför ser vi så lite av den varan? Jag tror att det är för att vi har det så bra.
Vi behöver inte Guds hjälp på det här områdena i samma utsträckning helt enkelt. Blir vi sjuka så kan vi lätt ta oss till en vårdcentral. (OK det kan vara lite krångligt här också, men jämfört med de flesta människor på jorden är det rena paradiset).

När jag besökte Malawi för ett antal år sedan så såg jag en helt enastående förväntan och förtröstan på Gud när det gällde helande och under av olika slag. Malawi har 2 läkare per 100000 invånare! (Sverige har 3.28 läkare per 1000 invånare).
"I Europa ligger antalet läkare per 1000 invånare ungefär mellan 2-4 st medan i Afrika söder om Sahara är förekomsten av läkare runt 0,1. Detta trots att det är just söder om Sahara som behovet är som störst, p.g.a. AIDS, svält, malaria och många andra sjukdomar."
(Uppgifterna från Wikipedia)

Är det då så konstigt att pingstväckelsen växer i dessa delar?
Jesus sa ju i Luk 4:18-19 "Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren."

Med det här har jag inte sagt att vi inte behöver Gud här i Sverige och Europa.
Det gör vi, gissa om! Det finns fler sorters fattigdom!

Allt Gott!

Vad är moroten?

Etikkollegiet skriver idag på SVD:s Brännpunkt om girigheten inom näringslivet.

Jag har funderat mycket på vad det är som driver oss människor, vare sig vi är direktörer eller pastorer, vaktmästare eller undersköterskor är det verkligen bara pengarna? Eller är det att få syssla med det man tycker om, det man brinner för, det man har gåvor och talang för.

Hur mycket pengar behöver man förresten? Ser man globalt på det hela så är de flesta i Sverige snuskigt rika. Den som tjänar 16 000 kronor i månaden tillhör de rikaste tio procenten i världen. Kolla själv här. Det är alltså bara 10 personer mellan dig och Bill Gates, (eller vem det nu är som för tillfället är rikast) men 90 personer mellan dig och den allra fattigaste!

För mig är frågan om vad som är drivkraften viktig. Skulle man inte som direktör, styrelseproffs m.m. kunna se själva utmaningen att leda som moroten? Utmaningen att använda sin erfarenhet och kunskap för att få företaget att utvecklas och gå så bra som möjligt.
Sen är det klart att en hyfsad lön hör till, men är det bara därför man gör det man gör? Så kan det väl ändå inte vara. Eller...

Bibeln talar om något som är väldigt underskattat i vår tid och det är sund förnöjsamhet.
Paulus skriver i 1 Tim 6:6: "Ja, gudsfruktan i förening med förnöjsamhet är verkligen en stor vinning." (1917års översättning)
För mig innebär gudsfruktan i det här sammanhanget att man förvaltar de gåvor man fått av Gud. För mig som kristen ser jag Gud som givaren av alla goda gåvor, vare sig det handlar om visheten att leda ett stort företag eller förmågan att visa kärlek och omtanke inom sjukvården. Förnöjsamhet innebär helt enkelt att jag är nöjd med den jag faktiskt är och med det jag faktiskt har. Inte på ett liknöjt och resignerat sätt, inte på ett sätt som släcker nyfikenheten och kreativiteten, men på ett sätt som gör att jag har en trygg och sund självbild.
Det är verkligen en stor vinning!

Allt Gott!