Våld!

Sociala medier är rätt intressanta. Jag hamnade nyligen i en spännande och märklig debatt om våld. Det hela började med att jag gillade ett inlägg som Josef Bengtson skrev på sin blogg.

En ny bekantskap på twitter som heter Pelle Poluha reagerade på Josefs inlägg med ett på sin egen blogg.

Jag gav mig in i samtalet och fick möta en syn på våld som faktiskt är ny för mig. Läs gärna Pelles blogg och sätt er in i problematiken. Våra positioner är verkligen olika och stundtals hettar det till. Det är märkligt att man kan dra så olika slutsatser av vad evangelium och Jesu efterföljelse handlar om.

Även om jag inte delar den så har jag respekt för Pelles syn som delas av många kristna. Jag har bara inte mött den så tydligt tidigare.

Jag avslutar med ett klipp från en av mina favoritteologer:
Stanley Hauerwas om våld:

Religion and Violence from CPX on Vimeo.

Skulle Jesus gillat våra traktat?

Jag har gått igenom en del evangelisationsmatreal, både på nätet och i böcker/traktater. Det som slår mig är att väldigt ofta så det första dessa alster vill berätta för läsaren är att Gud är helig och han är vred på människan därför att han hatar synden.

Det ligger naturligtvis sanning i detta Gud är en helig Gud, vad vi sen menar med det är en annan sak och behöver kanske förklaras mer än det som regel görs i matrealet jag tittat på. Det betonas också väldigt starkt att Gud är vred på oss människor i vårt syndiga tillstånd. Att Gud hatar synden är det stora problemet. Sen introduceras Jesus som den som oskyldig tar straffet så att vi skyldiga kan klara oss (bli frälsta).

Jag har dock en fråga. Utifrån evangeliernas beskskrivning av Jesu liv och undervisning. Tror ni det här var det som var hans huvudbudskap? Var det verkligen den här berättelse om Gud som tullindrivare, prostituerade och andra flockades kring Jesus för att höra? Jesus visade och talar med dem om Guds rike han säger: "Omvänd er och tro på budskapet" och han säger saker som "De första ska bli de sista". Jag ser aldrig Jesus vara hård och dömande mot den här kategorin människor på samma sätt som han är mot den religiösa eliten mot fariseerna, mot dem kan han vara riktigt tuff.

Det här har fått mig att undra. Presenterar vi kanske rent av ett annat evangelium än det Jesus själv kom med? Skulle han känt sig bekväm med våra "andliga sanningar", traktater och häften? Vad tror ni?

Spännande att höra hur ni tänker kring detta?

Varför krångla till det så?

Längst upp i vår kyrka hänger en tavla som är över två meter lång. Den föreställer "Guds plan genom tidsåldrarna". Det är klassisk dispensionalism DeLux. Här finns allt med för den vetgirige. Israel, vedemödan, uppryckandet, antikrist m.m. Eller?

Själv så blir jag mest förvirrad av alla pilar hit och dit. Sånna här "lakan" var vanliga under 30-40 och 50-talen kanske en bit in i 60-talet. (och jag anar en rennäsans för liknande spekulationer idag) När människor av en viss generation i våra kyrkor säger att "Det talas för lite om Jesu återkomst idag". Så är det ofta sånna här scheman man famlar efter.

Min enkla fråga är. Hur i hela världen kunde man tro att sånna här märkliga, långsökta och otroligt komplicerade förklaringsmodeller skulle öka folks vaksamhet inför Jesu återkomst? Ärligt jag förstår inte?

Jesus nöjde sig med att säga: "Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet."

Ett tips: Amen.se

Vill bara tipsa om ett spännande projekt som Svenska Missionskyrkan dragit igång. Det är sidan amen.se. Just nu så skriver man en serie om Guds rike på Internet. Nils Brynteson är ansvarig för det hela. Kolla in!

Kolportörens traktat-utmaning!

Jag kallar ju min blogg för kolportören ändå så måste jag erkänna att kristna traktater gör mig nervös. Ni vet småskrifter med en presentation av det som i bästa fall är en rimlig variant av kristen tro.

Det finns säkert undantag (tips välkomna) men ofta innehåller de förenklingar, vinklingar och betoningar som inte alls fångar dynamiken i det rike Jesus presenterar. I alla fall är det min erfarenhet.

Men istället för att klaga. Låt säga att du har lite utrymme på en bit papper. Hur skulle du så kärnfullt som möjligt berätta vad evangelium handlar om?

Häng på kolportlörens "traktat-utmaning". Skriv ditt bästa traktatförslag i kommentarerna!

En teolog från tredje världen

Jag hörde om ett experiment som en lärare gjorde på ett Bible College någonstans i USA. Han gav studenterna följande textstycke och berättade att det var skrivet av en teolog från tredje världen. Deras uppgift var att studera, utvärdera och bedöma det hela. Här är texten:

Ni som är rika: gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er. Er rikedom förmultnar, era kläder äts upp av mal, ert guld och silver rostar, och rosten skall vittna mot er och förtära er kropp som eld. Ni har samlat skatter i dessa sista dagar. Lönen till arbetarna som bärgade skörden på era ägor har ni undanhållit. Den skriar till himlen, och skördefolkets rop har nått Herren Sebaots öron. Ni har levt i lyx och överflöd här på jorden. Ni har gött er på slaktdagen. Ni har dömt, ni har dödat den rättfärdige, och han gör inte motstånd mot er.

Studenterna var extremt kritiska. omdömen som: "dömande", "laggärningar" och "social gospel" nämndes. Man saknade nåden och tyckte på det hela taget att det var ett stycke obiblisk och primitiv teologi. Då sa läraren: "Nu vill jag att ni jämför det här med Jakobs brev kaptitel 5..."*

Den här berättelsen illustrerar något viktigt. Hur läser vi bibeln? Vilka kriterier avgör vad som känns viktigt och relevant för oss? Ta tex den sista halvan av Jak 5, ni vet, vers 14: "Är någon av er sjuk skall han kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall smörja honom med olja i Herrens namn och be böner över honom.". De flesta med frikyrklig/karismatisk bakgrund kan versen utantill. Men hur många associerar den ofattbara rikedom vi lever i med att vi har gött oss till slaktdagen (v 5)?

Uppdaterat: Jag kom just på ett citat av Rob Bell som jag tycker passar och som sätter fingret på vår oförmåga att förstå eller ens registrera vissa bibelställen. Han skriver om bibeln:
“It's a book written from the underside of power. It’s an oppression narrative. The majority of the Bible was written by minority people living under the rule and reign of massive, mighty empires.... This can make the Bible a very difficult book to understand if you are reading it as a citizen of the most powerful empire the world has ever seen.” Jesus Wants to Save Christians. Sid 121

Det här gäller givetvis USA men det går alldeles utmärkt att tillämpa på oss i Sverige.

*Om någon vet mer om den här berättelsen så är jag tacksam.

Rob Bell om de godaste av nyheter

Rob Bell, min vänner... Tack Jonathan Brink för tipset

En trosbekännelse där kärleken och Guds rike finns med

I min förra post så skrev jag att jag saknade Jesu liv i de klassiska trosbekännelserna. Som någon har sagt. Jesu liv reduceras till ett komma. "...född av jungfrun Maria, pinad under Pontius Pilatus..." Sen så saknar jag betoningen på Guds kärlek.

I kommentarerna så delade Max med sig av en Indonesisk trosbekännelse som jag tycker fångar viktiga aspekter av vår tro som de klassiska missar. Jag tror inte på antingen eller däremot så tror jag denna trosbekännelse kan vara ett viktigt komplement. Här kommer den:

Indonesiskt Credo

Vi tror på Gud, som är kärlek
och har givit jorden till alla folk.
Vi tror på Jesus Kristus,
som kom för att hela oss,
och för att göra oss fria
från alla former av förtryck..
Vi tror på den Heliga Anden
som verkar i och genom alla
som är vända till sanningen.
Vi tror på trons gemenskap
som kallar oss att tjäna alla folk.
Vi tror på Guds löfte att
förgöra syndens kraft i oss alla,
och skapa ett rike av fred och rättvisa
för hela mänskligheten
*
Vi tror inte på de starkas rätt,
inte heller på arméernas stryka
eller förtryckets makt
*
Vi tror på mänskliga rättigheter,
i förbundenhet med alla folk,
på icke-våldets kraft.
*
Vi tror inte på rasism,
inte på makten som kommer
från välstånd och priviliegier,
eller på någon annan ordning som förslavar.
*
Vi tror att alla kvinnor och män
har samma värde,
att en ordning grundad på våld och orättvisa
inte är en god ordning.
*
Vi tror inte att krig och hunger
är oundvikliga
eller fred onåbar
*
Vi tror på enkelhetens skönhet,
på kärlek med öppna händer,
på fred på jorden
*
Vi tror inte att allt lidande är meningslöst,
inte att döden är slutet,
inte att misshandeln av vår jord
är Guds vilja.
*
Vi vågar
alltid och trots allting
tro på Guds kraft att förändra och omforma,
och uppfylla löftet om en ny himmel
och en nu jord
där rättfärdighet och fred ska växa

Sen tror jag Mackan har en poäng när han skriver att han ska fundera över hur hans trosbekännelse ser ut. Det behöver vi nog göra allesammans. Låt oss främst inspireras av Jesus men också av både gamla och nya trosbekännelser som människor före oss formulerat.

Den rätta läran???

Låt mig börja med ett påstående. Varje gång den kristna kyrkan gått fel i historien genom att tex ägna sig åt makt, våld och förtryck så går det tillbaka till en sak. Man har kastat loss från Jesus. Det spelar ingen roll vilken kristen variant du tittar på, katoliker, ortodoxa, protestanter etc.
Utan Jesus i centrum går det fel. När en tolkningen av kristen tro inte längre ser ut som Jesus och det rike han representerar så är det något annat.

Jag har funderat lite kring de klassiska trosbekännelserna och tycker mig på det här området se en brist i dem. Hur kan jag drista mig till att säga något sådant? Om ni är överens med mig om att den kristna kyrkan alltid gått fel när man kastat loss från Jesus. Den Jesus som vi möter rakt upp och ner i Matteus, Markus, Lukas och Johannes. Den Jesus som med ord och handling visar vad hans rike handlar om. Inte Jesus som en idé som någon teoretisk abstrakt teologiskt detalj att förhålla sig till.

Det här gör mig fundersam till det fokus som ganska snabbt kommer in i den kristna kyrkan där Jesus teoriseras, man ägnar enorm kraft åt att fundera kring treenigheten inbördes förhållande, man bråkar om hur vi ska se på Jesu preexistens etc. Inget fel med det, spännande spörsmål i och för sig, men samtidigt, runt 300-talet och framåt så börjar våld att ursäktas i Jesu namn. Den kristna tron blir så småningom en religion som vare sig räds makt, våld eller eller svärd. Med det här perspektivet är det inte märkligt att trosbekännelserna vars uppgift just var att skydda läran lägger förvånansvärt lite fokus på Jesu liv, exempel och undervisning?

"...född av jungfrun Maria,
pinad under Pontius Pilatus..."

"...genom den Helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa;
som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus..."

Ja men allt däremellan då? Guds rike? Bergspredikan? Jesu exempel?
Ja allt Jesus sa och gjorde? Saknas inte nått här?

Innan ni stenar mig totalt. Jag tar inte avstånd från dessa bekännelser jag menar bara att det finns risk för felfokus när Jesus liv kommer i skymundan. Vad säger ni?

Tänka rätt eller göra rätt. Del 2

"Vad säger ni om det här: En man hade två söner. Han vände sig till den ene och sade: "Min son, gå ut och arbeta i vingården i dag. Han svarade": "Nej, det vill jag inte", men sedan ångrade han sig och gick. Mannen vände sig till den andre och sade samma sak. Han svarade: "Jag skall gå, herre", men han gick inte. Vilken av de båda gjorde som fadern ville?" De svarade: "Den förste." Då sade Jesus till dem: "Sannerligen, tullindrivare och horor skall komma före er till Guds rike.
Matt 21:28-31

Ja, vad säger vi om det här? Här har vi två söner. Den ene säger att han ska gå och arbeta i vingården. Han har den rätta bekännelsen. I vår tid skulle han platsa som en god evangelikal kristen. Han har minsann skrivit under på alla de rätta trosbekännelserna. Det är absolut inget fel på hans ortodoxi, i alla fall inte i teorin.

Men den andre sonen. Hurdan är han? Han är tveksam till att formulera sig efter strikta mallar. Han vill helt enkelt inte och han är ärlig med det. Hans bekännelse är inte mycket att hurra för. Kanske skulle vi evangelikala klassa honom som liberal, flummig eller rent av avfällig?

I den här berättelsen så finns bekännelse och förnekelse. Men vad är det egentligen som räknas till slut. Den som gjorde faderns vilja var den som kavlade upp armarna och faktiskt arbetade i vingården. Inte nödvändigtvis den med den rätta bekännelsen. Det här talar till mig om att ortodoxin aldrig får bli viktigare än ortopraxin. Poängen är att Guds rike är riket annorlunda, riket där de första lätt blir de sista, ett rike där intellektuell kylighet och vältrimmade formuleringar inte räcker.

Guds rike är ett rike som måste gestaltas i både ord och handling.

Jag vet att båda behövs. Jag vet att det egentligen inte borde finnas någon motsättning mellan ortodoxi och ortopraxi. Det är bara det att jag är uppvuxen i en kristen tradition som nästan enbart betonat bekännelsen. Att bli en kristen handlade bara om Rom 10:9 "Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad."

Jag tror fortfarande att bekännelsen är viktig, absolut. Men jag är övertygad om att undervisning om kristen tro också måste inbegripa evangeliernas perspektiv.

Vad säger ni?

Missionellt nätverk

I dag har jag gått med i det nystartade nätverket Missional Tribe. Där funderar, utmanar och samtalar (och allt annat man gör i ett socialt nätverk av "tribe modell") ett gäng människor, mest från USA men även från Europa, bla. Storbritannien och Sverige kring hur vi på bästa sätt kan gestalta de goda nyheterna om Guds rike i vår tid.

Som pastor i en församling så utmanar det här mig mer än det mesta. Jag ser allt det som sker i Svensk kristenhet genom den här linsen. Ta enhetsfrågorna tex, enhet javisst! Om det hjälper oss att nå ut med budskapet, att inkarnera evangeliet. Om det ger oss redskap att ännu mer vara "församling" mitt i den kultur och det sociala sammanhang där vi finns. Jag tror förresten inte det finns några motsättningar mellan enhet och att gestalta evangeliet, tvärt om.

Det är därför jag tror att enhet fungerar bäst mellan individer, inte mellan institutioner. Jag tror inte på institutioner, jag tror tvärt om på en enkel gemenskap där alla är viktiga, där allas gåvor räknas, där ingen är förmer än den andre. (därav mina tvivel kring "ämbeten") Jag har mer än gärna gemenskap med alla som längtar efter det här oavsett vilken variant av kristenhet de kommer från. Det är därför jag gillar sociala nätverk av den här typen.

Tycker du förresten att att "missionell" är ett nytt och konstigt ord så hittar du bra förklaringar här.

The Big Story

Det händer mycket spännande i bloggvärlden. Här följer ett axplock, Monica har skrivit väldigt intressant om "Skapelsen väntar ivrigt" apropå en viss Holger Nilssons möte med några ungdomar. (Självaste Birger Schlaug ger sig in i samtalet).
På Jonas Lundströms blogg pågår ett annat samtal om bibelsyn som jag rekommenderar.

Över till något annat (eller kanske inte) Som ny bloggare så ifrågasatte jag den klassiska broillustrationen. Idag snubblade jag över ett YouTube klipp på samma tema. Det är gjort av en kille som heter James Choung. Se det nedan:



Hela min bloggpost idag handlar alltså på olika sätt om samma sak: "The Big Story"

Vikten av berättelser

Jag älskar berättelser, jag förstår mitt liv genom berättelser. Den berättelse jag önskar ska prägla mig mer än alla andra finner jag i bibeln och jag är inte ensam. Allt talar för att människor vill ha berättelser.

Jag träffar ofta ungdomar som kan återberätta varje avsnitt av vilken TV-såpa som helst. Varför? Jo de behöver berättelser att förstå sina liv utifrån. Som en som predikar regelbundet blir det här mer och mer tydligt. Frågan som finns hos varje åhörare är inte i första hand:
Vilket ämne är det här? Vilka punkter har han?
Frågan är istället den här:
Vad handlar den här berättelsen om egentligen?
Berättelser rör vid oss på ett sätt som torra fakta aldrig kan, berättelser gör mer med våra liv än instruktioner någonsin kan.

Jag läser just nu i Seth Godins bok: Tribes: We Need You to Lead Us. Ärligt talat har jag svårt med mycket av sk "managementlitteratur", men den här boken har onekligen sina poänger. En av hans huvudteser är att berättelser skapar förändring. Det är lätt att hålla med honom. Var det inte precis det här som Jesus gjorde? Han gav människorna en annan berättelse att förstå sina liv utifrån när han målade upp visionen om sitt rike.
Så här skriver Godin:

People don't believe what you tell them.
They rarely believe what you show them.
They often believe what their friends tell them.
They always believe what they tell themselves.

What leaders do: they give people stories they can tell themselves.
Stories about the future and about change.

Vad säger ni, stämmer det här?
PS. Precis samma resonemang finner du här.

Jesus wants to save christians

Jag har precis läst ut Rob Bells och Don Goldens senaste bok. Jesus wants to save christians och jag måste säga att jag är imponerad. Jag har läst Robs tidigare böcker och funnit dem väldigt inspirerade, så även denna.

Boken tar sitt avstamp i exodusberättelsen, Gud vill föra oss ut i frihet, inte bara oss utan hela skapelsen, men vi hamnar så småningom i exil, vi hamnar i Babylon.
Bokens undertitel är A manifesto for the church in exile. Den är en av de bättre och lättillgängligaste förklaringarna av bibelns stora story och våran del i den jag läst. Jesus och hans gärning är naturligtvis i centrum på ett utmanande och kreativt sätt.

Teman som återkommer:
Gud hör de förtrycktas rop.
Rättvisa
Guds rike
Imperier kan inte fatta Guds sätt att handla.
(Boken är skarp i sin kritik av USA men jag/vi träffas också).

Fundera bara på det här citatet om bibeln och vår (o)förmåga att förstå den:

“a book written from the underside of power. It’s an oppression narrative. The majority of the Bible was written by minority people living under the rule and reign of massive, mighty empires.... This can make the Bible a very difficult book to understand if you are reading it as a citizen of the most powerful empire the world has ever seen.”

Rob och Don har också mycket spännande tankar kring vad eucharistin (nattvarden) egentligen handlar om. När Jesus säger "Gör detta till minne av mig" Vad är "detta"? (En hint är att de här frågeställningarna är way off...)

Boken utmanar på många områden kring frågan vad det innebär att vara kyrka idag.

Bara ett par citat till:

"Jesus want to save us from preaching a gospel that is only about individuals and not about the systems that enslave them."

"Jesus want to save us from shrinking the gospel down to a transaction about the removal of sin and not about every single particle of creation being reconciled to its maker."

Jag hoppas Marcus förlag översätter och ger ut även denna.
Har jag då ingen negativ kritik? Jodå. Boken är lite väl tunn och väldigt lättläst. Det är ju bra men för den som vill ha mer kött på benen så är tex N.T. Wright bättre. Boken är lite "light" helt enkelt. Du läser lätt ut den på en eftermiddag, även om du kommer att återvända till den många gånger. Man kan säkert också kritisera dem för lite väl snabba slutsatser och lite väl tunn teologi ibland. Ett litet tips är att läsa fotnoterna, de är intressanta och ovanligt underhållande.
Jag rekommenderar den verkligen!

Här kan du lyssna på en intervju med Rob Bell om boken.

Att ingjuta hopp

Jag tror det var Napoleon som sa: "En ledares viktigaste egenskap är att kunna ingjuta hopp". För mig är det solklart att det är förklaringen till varför Barack Obama vann presidentvalet. Alla de ledare som jag respekterar har haft den gåvan. Winston Churchill hade den medan bomberna föll över London under "The Blitz". Martin Luther King hade den definitivt. Listan skulle kunna göras lång.

Jag måste säga att jag rent retoriskt tyckte att Obamas tal i morse var lysande och efter att ha lyssnat på olika tal av honom på YouTube är det lätt att se att den killen vet hur man skapar hopp och förväntan. Sen är det en annan fråga om han kan leva upp till det, säkerligen blir det tufft. Samtidigt så måste en ledare kunna måla upp en bild av hopp. Även om jag inte satt mig in i detalj vad han står för så är jag i alla fall fascinerad av detta. Samtidigt får vi inte låta oss bländas av någon jordisk ledare. Den enda som kan skapa verkligt hopp är ledaren för riket vi tillhör. Jesus Kristus!

Slutligen en fråga till oss som predikar världens bästa budskap om världens bästa rike.
Hur mycket hopp skapar vi?

Himmel eller Helvete

Jag funderade i min senaste bloggpost kring sätten att evangelisera som var vanliga under min uppväxt. Huvudpoängen i den kristna tron blev ofta att man räddas från helvetet för att istället tillbringa evigheten i himlen. Turn or Burn!
Jag ser två problem med det här:
Både det man räddades från och det man räddades till blev något som enbart hörde framtiden till.

Den logiska frågan blir då: Varför bry sig nu? Varför bry sig om det helvete som en massa människor redan nu upplever? Varför försöka komma med himlen redan här? Varför bry sig om fred, om skapelsen, om rättvisa, osv?

Kan det här vara en delförklaring till varför vi så lätt blir bänkvärmare istället för världsomskakare?

Jesu huvudbudskap handlade ju om det fantastiska med Guds rike, inte om att hota med en framtida förskräcklig plats. Bilden Jesus målar är ju att himmelriket skulle kunna genomsyra allt!

Han använde också en annan liknelse: "Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat." Matt 13:33

Vad säger ni?

In the end, it is all very simple.

Via Jonas Lundström hittade jag till den här fantastiska bloggposten. Den är skriven av Poseror prophet. Den är så bra så jag lägger upp den här också! Varför krånglar vi till allting så förskräckligt?

In the end, it is all very simple.

Love God. Love neighbour. (In this way you will learn to focus on others more than on yourself.)

Care especially for the vulnerable and the abandoned. (In this way you will discover that these people are the agents of your salvation.)

Do good in secret, and be especially tender with those who refuse to do good to you. (In this way you will learn that good overcomes evil — both in yourself and in the world.)

Share. Give generously. Rejoice. (This is what love requires.)

Tremble. Mourn. Be silent. (This is also required by love.)

Smile when you cry, and cry when you smile. Dance when you hurt, and hurt when you dance. Laugh when you fail, and fail when you laugh. Hope.

Eat. Sleep. Live. Die.

Be made new.

Simple.

Vem byggde din mobil?

Jag menar inte om du har en Nokia, Sony Ericsson eller rent av en Iphone. Jag undrar vem som satte ihop den? Hur kliniskt och mekaniskt vi än riskerar att tänka kring elektronik så är det någon som monterat ihop datorn jag skriver på nu och skärmen du läser från. Hur mår den personen? Under vilka förhållanden jobbar den personen? Vilka rättigheter har den personen? Har den personen överhuvudtaget några rättigheter med våra mått mätt?

Jag försöker göra små saker rätt, jo stora också förstås men nu handlar det om de små sakerna. En liten sak är att jag alltid köper rättvisemärkt kaffe och rättvisemärkta bananer. Varför? Jo för jag tror att det gör skillnad för människorna som jobbar på fälten och plantagerna. Vi tillhör den delen av världens befolkning som konsumerar mest, om vi nu ska konsumera låt oss åtminstone tänka på vad vi konsumerar. Därför blev jag beklämd av den här artikeln om de förhållandena under vilka våra tekniska prylar tillverkas.

Visst borde rättvisemärkta mobiler och andra tekniska prylar vara en självklarhet?

Läs hela rapporten här.

En sommarutmaning!

Vänner!
Kolportören går nu in i vad som närmast är att betrakta som en sommardvala. Vilket innebär att jag inte kommer att hålla tempot uppe med nya uppdateringar, jag ska vara riktigt ledig och bloggen är trots allt förknippad med en del arbete.

Däremot har jag en sommarutmaning för er att bita i. Här kommer den. Ta, daaa!



Allt Gott!

I festival yran

"Ni kristna, ni hatar homosexuella va?"

"Du är emot evolutionsläran va?"

"Jag är uppvuxen i kyrkan med skapelsen, båten och hela grejen. Jag gillade Jesus men sen så såg jag hur illa kristna behandlade varandra"

"Prästen pratar om saker som inte angår min vardag, föresten verkar han inte tro på vad han själv säger"

Så här har några av alla samtal jag haft med människor under festivalen varit. Det verkar som om pingstpastorn från Öland med fler verkligen lyckats trumma in sitt budskap att vi kristna i första hand är emot saker.
Jag som vill prata med människor om Jesus! Och vet ni? Jesus är otroligt attraktiv för dagens människor. Låt oss skippa allt annat och berätta om honom!

Jag är trött och ska lägga mig, imorgon har jag passet mellan 02.00 och 05.00, vill hinna få några timmars sömn innan dess.

Här är en länk att läsa vidare på under helgen:
Greg Boyd lockar fram anabaptisten i mig med det här inlägget.

"From the Emergent Church movement to the Urban Monastic Movement to a thousand other independent groups and movements, people are waking up to the truth that the Kingdom of God looks like Jesus and that the heart of Christianity is simply imitating him."

Glöm inte bort Pia Koivula blogg från Peace & Love festivalen.

Jag återkommer med att berätta om mina musikintryck och skivorna jag köpt.

PS. Jo, igår kväll jag var på buffé med grabbarna i Mando Diao och deras familjer och vänner. Det var riktigt skoj men så är jag ju svåger till Mats Björke också. DS.