Skulle Jesus gillat våra traktat?

Jag har gått igenom en del evangelisationsmatreal, både på nätet och i böcker/traktater. Det som slår mig är att väldigt ofta så det första dessa alster vill berätta för läsaren är att Gud är helig och han är vred på människan därför att han hatar synden.

Det ligger naturligtvis sanning i detta Gud är en helig Gud, vad vi sen menar med det är en annan sak och behöver kanske förklaras mer än det som regel görs i matrealet jag tittat på. Det betonas också väldigt starkt att Gud är vred på oss människor i vårt syndiga tillstånd. Att Gud hatar synden är det stora problemet. Sen introduceras Jesus som den som oskyldig tar straffet så att vi skyldiga kan klara oss (bli frälsta).

Jag har dock en fråga. Utifrån evangeliernas beskskrivning av Jesu liv och undervisning. Tror ni det här var det som var hans huvudbudskap? Var det verkligen den här berättelse om Gud som tullindrivare, prostituerade och andra flockades kring Jesus för att höra? Jesus visade och talar med dem om Guds rike han säger: "Omvänd er och tro på budskapet" och han säger saker som "De första ska bli de sista". Jag ser aldrig Jesus vara hård och dömande mot den här kategorin människor på samma sätt som han är mot den religiösa eliten mot fariseerna, mot dem kan han vara riktigt tuff.

Det här har fått mig att undra. Presenterar vi kanske rent av ett annat evangelium än det Jesus själv kom med? Skulle han känt sig bekväm med våra "andliga sanningar", traktater och häften? Vad tror ni?

Spännande att höra hur ni tänker kring detta?

Kolportörens traktat-utmaning!

Jag kallar ju min blogg för kolportören ändå så måste jag erkänna att kristna traktater gör mig nervös. Ni vet småskrifter med en presentation av det som i bästa fall är en rimlig variant av kristen tro.

Det finns säkert undantag (tips välkomna) men ofta innehåller de förenklingar, vinklingar och betoningar som inte alls fångar dynamiken i det rike Jesus presenterar. I alla fall är det min erfarenhet.

Men istället för att klaga. Låt säga att du har lite utrymme på en bit papper. Hur skulle du så kärnfullt som möjligt berätta vad evangelium handlar om?

Häng på kolportlörens "traktat-utmaning". Skriv ditt bästa traktatförslag i kommentarerna!

Dekalmissionen

(Varning denna bloggpost består av sentimentala minnen utan något tydligt syfte, den får räknas under kategorin "saker jag bearbetar")

Någon som minns Dekalmissionen? När jag tänker tillbaka så känns det längre sedan än de snart 20år det faktiskt handlar om. Kom ihåg att det här utspelade sig innan vi på allvar började reflektera över att vi faktiskt finns i ett efterkristet samhälle. Det här var innan alpha-grupper m.m, det måste ändå räknas som en förmildrande omständighet. Samtidigt är det inte 1930-talet jag minns utan 1990-talet.

Jag hade precis tagit körkort, min första bil var en blå golf. Jag ville vara så radikal som möjligt. Därför var jag med i Dekalmissionen, håll i minnet att det här var innan Internet, innan bloggar osv.

Tidigt 90-tal kunde man nämligen få hem klistermärken att evangelisera med. Rakt i brevlådan damp de ner med budskap som: "Välsigna Israel", "Du behöver bli frälst" osv. På min blå Golf stod det just: "Du behöver bli frälst". Med dekalerna så kom det också en liten pedagogisk seriestripp. Just den här handlade om två killar som såg en bil med dekalen på. Följande (komiskt osannolika) samtal utspelar sig i seriestrippen: "Du, kolla den där bilen där". "Ja titta, vad står det?". "Du behöver bli fräst". "Du Kalle, det har jag tänkt på länge, undra var närmaste kyrka är"...
Det märkliga är att då kändes scenariot inte helt "way off", det kändes tvärt om som om man var värsta evangelisten som åkte om kring. Samtidigt dånade Livets Ords senaste lovsångsband ut ur högtalarna på den stackars Golfen. Gissa om man var radikal!

Det vore otroligt spännande att höra om någon kom till tro genom dessa dekaler, min tveksamhet är stark men jag är bered att ändra mig.

Så tänkte vi då, hur tänker vi nu?

Dagens bild

Så här kan det kännas ibland...Men jag skulle ta en kopp kaffe istället...

Kolla in Cartoon Church för mer underhålande små serier!

Intelligenta samtal

61 % av de unga pingstvänner som deltog i en undersökning menade att tro på evolutionsteorin är synd. Det finns mycket att säga om det, jag minns själv pressen att i skolan försöka överbevisa läraren om den bibliska skapelseberättelsens sanningshalt. Idag är jag allt mer övertygad att vi gör våra ungdomar en rejäl björntjänst om vi betonar det här på fel sätt. Vad tror ni om följande:

Någon frågar dig om du tror på den bibliska skapelseberättelsen, Adam och Eva och hela grejen.

1. Du börjar citera Mats Molén från minnet och förklarar att för det första så är jorden inte äldre än 10.000 år och Adam och Eva fanns visst "på riktigt" och Kain gifte sig minsann med en syster, vilket var helt okej för de var genetiskt rena från början, och förresten står det inte hur många barn Adam och Eva fick... Du slänger också in lite fossiler och kol 14 i samtalet.

2. Du svarar att du tror att Gud skapat världen och människorna men att storyn i 1 Mosebok inte handlar om naturvetenskap utan om något mycket större. Du berättar om vem Gud är, om vårt ansvar för varandra och skapelsen, du talar om de val vi människor fattar och vilka konsekvenser de får för oss... Du lyssnar på den andre personens berättelse.

Vilken modell tror du leder till det mest givande samtalet?

Uppdaterat den 2 oktober: Med anledning av att flera insändare i tidningen Dagen lyfter frågan så tar jag och putsar upp den här frågeställningen igen. Det finns många evangelikala teologer som kan tänka sig en evolution. Efter ett tips från Elof länkar jag till Greg Boyd. Se här och här. Jag har tidigare skrivit om frågan här.

En kniv i väggen

Jag har varit pappaledig hela dagen och följde med min sjuåring på ridning. Själv vet jag i stort sett inget om hästar. Men jag börjar faktiskt bli lite intresserad, fascinerande att man kan få så stora djur att lyda och vara så följsamma. Dessutom är hästar onekligen vackra och ståtliga. Bäst av allt är min dotter verkar älska det.

Men det märkligaste kom strax innan vi skulle gå från stallet. Över en ingång så satt en kniv inkörd i dörrposten. Nyfiken som jag är så frågade jag kvinnan som har ridkursen, varför i hela världen man har en kniv i väggen. Hon tittar på mig och sen säger hon på största allvar: ”Kniven finns där för att hålla oknytt borta.” Varvid jag lite korkat säger: ”Du menar typ tomtar och troll och sånt?” Då svarar hon: ”Det här är en gammal gård, här finns mycket folk, och då menar jag inte de levande...”. Kvinnan pratade med mig om spöken!

Innan du frågar, så nej, jag hade inte en utläggning för henne om demonologi och fallna änglar. Jag stammade bara fram ett ”Jaha”. Min dotter var redan på väg ut så hon hörde inte konversationen, lika bra det, hon tycker redan det är jobbigt nog att vara klassens ”mythbuster” när det gäller tomtens existens.

I bilen på väg hem så slog det mig med vilken självklarhet den här kvinnan pratade om ”oknytt” och "spöken". Frågan kom till mig: Ja, men vi då? Vi som tror på de bästa nyheterna av alla, vi som tror att Jesus lever, att döden makt är bruten. Vi som tror på Guds rikes befriande och upprättande kraft mitt i den här världen. Är vi lika frimodiga som den här kvinnan?

Låter vi vår bild av verkligheten lika blixtsnabbt få tolkningsföreträde? Vi som har så oändligt mycket mer att komma med än en kniv i väggen!

Ska bli spännande att följa med på ridningen under våren.