(Varning denna bloggpost består av sentimentala minnen utan något tydligt syfte, den får räknas under kategorin "saker jag bearbetar")
Någon som minns Dekalmissionen? När jag tänker tillbaka så känns det längre sedan än de snart 20år det faktiskt handlar om. Kom ihåg att det här utspelade sig innan vi på allvar började reflektera över att vi faktiskt finns i ett efterkristet samhälle. Det här var innan alpha-grupper m.m, det måste ändå räknas som en förmildrande omständighet. Samtidigt är det inte 1930-talet jag minns utan 1990-talet.
Jag hade precis tagit körkort, min första bil var en blå golf. Jag ville vara så radikal som möjligt. Därför var jag med i Dekalmissionen, håll i minnet att det här var innan Internet, innan bloggar osv.
Tidigt 90-tal kunde man nämligen få hem klistermärken att evangelisera med. Rakt i brevlådan damp de ner med budskap som: "Välsigna Israel", "Du behöver bli frälst" osv. På min blå Golf stod det just: "Du behöver bli frälst". Med dekalerna så kom det också en liten pedagogisk seriestripp. Just den här handlade om två killar som såg en bil med dekalen på. Följande (komiskt osannolika) samtal utspelar sig i seriestrippen: "Du, kolla den där bilen där". "Ja titta, vad står det?". "Du behöver bli fräst". "Du Kalle, det har jag tänkt på länge, undra var närmaste kyrka är"...
Det märkliga är att då kändes scenariot inte helt "way off", det kändes tvärt om som om man var värsta evangelisten som åkte om kring. Samtidigt dånade Livets Ords senaste lovsångsband ut ur högtalarna på den stackars Golfen. Gissa om man var radikal!
Det vore otroligt spännande att höra om någon kom till tro genom dessa dekaler, min tveksamhet är stark men jag är bered att ändra mig.
Så tänkte vi då, hur tänker vi nu?