Dekalmissionen

(Varning denna bloggpost består av sentimentala minnen utan något tydligt syfte, den får räknas under kategorin "saker jag bearbetar")

Någon som minns Dekalmissionen? När jag tänker tillbaka så känns det längre sedan än de snart 20år det faktiskt handlar om. Kom ihåg att det här utspelade sig innan vi på allvar började reflektera över att vi faktiskt finns i ett efterkristet samhälle. Det här var innan alpha-grupper m.m, det måste ändå räknas som en förmildrande omständighet. Samtidigt är det inte 1930-talet jag minns utan 1990-talet.

Jag hade precis tagit körkort, min första bil var en blå golf. Jag ville vara så radikal som möjligt. Därför var jag med i Dekalmissionen, håll i minnet att det här var innan Internet, innan bloggar osv.

Tidigt 90-tal kunde man nämligen få hem klistermärken att evangelisera med. Rakt i brevlådan damp de ner med budskap som: "Välsigna Israel", "Du behöver bli frälst" osv. På min blå Golf stod det just: "Du behöver bli frälst". Med dekalerna så kom det också en liten pedagogisk seriestripp. Just den här handlade om två killar som såg en bil med dekalen på. Följande (komiskt osannolika) samtal utspelar sig i seriestrippen: "Du, kolla den där bilen där". "Ja titta, vad står det?". "Du behöver bli fräst". "Du Kalle, det har jag tänkt på länge, undra var närmaste kyrka är"...
Det märkliga är att då kändes scenariot inte helt "way off", det kändes tvärt om som om man var värsta evangelisten som åkte om kring. Samtidigt dånade Livets Ords senaste lovsångsband ut ur högtalarna på den stackars Golfen. Gissa om man var radikal!

Det vore otroligt spännande att höra om någon kom till tro genom dessa dekaler, min tveksamhet är stark men jag är bered att ändra mig.

Så tänkte vi då, hur tänker vi nu?

Commodore 64 nostalgi!

I helgen plockade jag fram min och brorsans gamla C64:a. Den är över 20år gammal så när jag kopplade ihop den hade jag inte mycket hopp om att den skulle fungera, men tro det eller ej, den funkade!
Det gjorde också diskettstationen (som gjorde kompisarna avundsjuka på 80-talet). De gamla floppy diskarna fungerade också! Läste någonstans att en CD-skivas livslängd inte är så mycket mer än 10 år men de här gamla disketterna gick då fin fint.
Grabben min är lika imponerad som över vilken Nintendo Wii, PlayStation eller X-box som helst!

Att spela de gamla spelen (som funkade!) och höra 64:ans särägna ljud gjorde mig inte så lite nostalgisk.
Det är vid sånna tillfällen man känner sig gammal! På sin tid var den ett under av häftig grafik, men det var innan e-posten, innan Internet. Det var innan Windows fanns i varje hem, innan alla gick omkring med små mobiltelefoner, innan MP3-spelar, bloggar osv. Ja, ni fattar!

En annan sak som förvånade mig var att jag kom i håg alla gamla Basic kommandon. LOAD”$”,8 för att få se innehållet på disken osv. Att jag inte lärde mig mer på den tiden!

Om det är någon mer som minns sin Commodore 64 men inte har den kvar, så kolla in den här emulatoren, en on-line C64-emulator helt i Java!