Ledig måndag

Ledig måndag. I helgen hälsade vi på goda vänner i Vattholma och igår hade jag glädjen att predika i Lyckebokyrkan, Storvreta. Alltid roligt att möta nya människor och dela nått angeläget.

Idag blir det inte mycket här på bloggen, men en intressant intervjuer får ni. Rob Bell om att predika och vara predikant. Fantastiskt bra och insiktsfullt!

Rob Bell Twittrar

Rob Bell (@realrobbell) twittrar saligprisningarna 140 tecken i taget:

Blessed are those who don’t have it all together.

Blessed are those who have run out of strength, ideas, will power, resolve, or energy.

Blessed are those who ache because of how severely out of whack the world is.

Blessed are those stumble, trip, and fall in the same place again and again.

Blessed are those who on a regular basis have a dark day in which despair seems to be a step behind them wherever they go.

Blessed are you, for God is with you, God is on your side, God meets you in that place.

The gospel is the counter-intuitive, joyous, exuberant news that Jesus has brought the unending, limitless, stunning love of God to even us.

(Allt det här finns på Bells twitter-sida men jag hittade sammanställningen här.)

The Importance of Beginning in the Beginning.

Här kommer ett helgtips. Som vanligt så rekommenderar jag Mars Hills predikoarkiv. Igår så lyssnade jag på en predikan av Rob Bell som heter The Importance of Beginning in the Beginning. Om du ska predika över söndagens evangelitext så finns det en del spännade perspektiv...

"A Christian, then, continually insists that
  through the resurrection of Jesus a
 whole new world is bursting forth right
    here in the midst of this one and
everybody everywhere can be a part of it."

Rob Bell

Rob Bell om de godaste av nyheter

Rob Bell, min vänner... Tack Jonathan Brink för tipset

Förpackningen förändras men innehållet är det samma. Eller?

I dag ska jag inte predika, jag ska bara hålla i gudstjänsten som förövrigt kommer att fylla kyrkan, alla andra församlingar kommer till oss idag på vår ekumeniska satsning. Spännande!

Det ger mig hur som helst tid att posta ett intressant klipp. (Hittade det här) Det är Rob Bell som intervjuar Shane Hipps.
Hur är det nu med budskapet som vi ibland tror kan förmedlas genom vilka medier som helst. Är det verkligen så?

Rob Bell Interviews Shane Hipps About Technology from Deadly Viper on Vimeo.

Tankeväckande eller hur?

Måste kyrkan fortsätta vara modern?

Jag har läst Stefan Swärds artikel i Dagen om "emergin church". Jag gillar att Swärd är nyfiken och öppen, samtidigt så tycker jag han missar några saker i det han skriver. Han ställer tex på ett olyckligt sätt hela "emerging" rörelsen mot det han kallar "genuin väckelskristendom". Jag menar att det är precis tvärt om. Rob Bell och Brian McLaren (två som brukar nämnas i dessa sammanhang) skulle kanske inte tala om "väckelse" men de skulle tala om "Guds rike". En term som är mer förankrad i skriften och som jag personligen gillar bättre. Sen förekommer det ett mycket intressant samtal om sund karismatik inom emerging rörelsen, något som Swärd helt bommar.

Swärds varning mot kulturanpassning är angelägen men att han nämner varningen i samband med "emerging church" känns faktiskt aningen malplacerat. Det är i dessa strömningar jag mött den tydligaste kritiken och utmaningen mot vår västerlänska livsstil, mot konsumtion och prylhysteri. Istället söker man presentera alternativ grundade på radikal Jesus efterföljelse, det om något bryter mot vår kultur. Läs tex Alan Hirsch och Shane Claiborne.

Stefan Swärd är också kritisk till användandet av begreppet postmodernism. Swärd ser inte alls att någon annan norm än den moderna skulle vara rådande. För mig är det uppenbart att något har förändrats, frågan är vad man ska kalla det. Jag återkommer.

Jag säger ja och amen till när Swärd skriver: "Att vara kristen är oförenligt med att vara både modern och postmodern, i ordens strikta betydelse." Helt riktigt! Men kanske ser jag ett större behov av att problematisera det moderna än han gör. Rubriken på Swärds artikel är: Måste kyrkan också bli postmodern? En minst lika viktig fråga är: Måste kyrkan fortsätta vara modern? Samtalet kommer att fortsätta!

För en mer fullödig genomgång av det hela så rekommenderar jag Carl-Henric Jaklunds lysande fundering utifrån Swärds artikel.

Rob Bell om 10 år med Mars Hill

Samtalet fortsätter på Stefans Swärds blogg om postmodernitetens vara eller icke vara och om det som kallas Emerging Church (EC). En av profilerna i EC är Rob Bell, även om han inte gillar etiketter typ EC.

Församlingen han leder, Mars Hill firar 10 år i dagarna, jag brukar regelbundet hämta inspiration genom att så ofta jag hinner lyssna på undervisningen därifrån. Den är alltid utmanande och tankeväckande. Jag rekommenderar verkligen den senaste predikan från deras 10 års jubileum, där berättar Rob om grunden för församlingens existens varvat med vittnesbörd från människor vars liv förvandlats under åren. Det är en bra introduktion till Rob Bells undervisning, en del har kritiserat honom för allt möjligt. Men lyssna inte på kritiken först och främst. Lyssna på Rob själv.

Jag vill passa på att rekommendera hans böcker som finns översätta till svenska. Om du inte läst "Elvis som hötorgskonst" och "Sex Gud" så gör det. Låt inte titlarna avskräcka dig, innehållet är något av det bästa och mest tankeväckande du hittar just nu. Böckerna finns på Marcus förlag. Om du är det minsta intresserad av kristen tro presenterad på ett sätt som postmoderna människor kan förstå så läs dem.

Uppdaterat:
Mer Rob Bell här

Intressanta intervjuer

Två av mina favoriter intervjuas i två olika intervjuer:
Rob Bell om konst
Alan Hirsch om senaste boken

Jesus wants to save christians

Jag har precis läst ut Rob Bells och Don Goldens senaste bok. Jesus wants to save christians och jag måste säga att jag är imponerad. Jag har läst Robs tidigare böcker och funnit dem väldigt inspirerade, så även denna.

Boken tar sitt avstamp i exodusberättelsen, Gud vill föra oss ut i frihet, inte bara oss utan hela skapelsen, men vi hamnar så småningom i exil, vi hamnar i Babylon.
Bokens undertitel är A manifesto for the church in exile. Den är en av de bättre och lättillgängligaste förklaringarna av bibelns stora story och våran del i den jag läst. Jesus och hans gärning är naturligtvis i centrum på ett utmanande och kreativt sätt.

Teman som återkommer:
Gud hör de förtrycktas rop.
Rättvisa
Guds rike
Imperier kan inte fatta Guds sätt att handla.
(Boken är skarp i sin kritik av USA men jag/vi träffas också).

Fundera bara på det här citatet om bibeln och vår (o)förmåga att förstå den:

“a book written from the underside of power. It’s an oppression narrative. The majority of the Bible was written by minority people living under the rule and reign of massive, mighty empires.... This can make the Bible a very difficult book to understand if you are reading it as a citizen of the most powerful empire the world has ever seen.”

Rob och Don har också mycket spännande tankar kring vad eucharistin (nattvarden) egentligen handlar om. När Jesus säger "Gör detta till minne av mig" Vad är "detta"? (En hint är att de här frågeställningarna är way off...)

Boken utmanar på många områden kring frågan vad det innebär att vara kyrka idag.

Bara ett par citat till:

"Jesus want to save us from preaching a gospel that is only about individuals and not about the systems that enslave them."

"Jesus want to save us from shrinking the gospel down to a transaction about the removal of sin and not about every single particle of creation being reconciled to its maker."

Jag hoppas Marcus förlag översätter och ger ut även denna.
Har jag då ingen negativ kritik? Jodå. Boken är lite väl tunn och väldigt lättläst. Det är ju bra men för den som vill ha mer kött på benen så är tex N.T. Wright bättre. Boken är lite "light" helt enkelt. Du läser lätt ut den på en eftermiddag, även om du kommer att återvända till den många gånger. Man kan säkert också kritisera dem för lite väl snabba slutsatser och lite väl tunn teologi ibland. Ett litet tips är att läsa fotnoterna, de är intressanta och ovanligt underhållande.
Jag rekommenderar den verkligen!

Här kan du lyssna på en intervju med Rob Bell om boken.

Rob Bell om Uppenbarelseboken

Som jag skrivit tidigare så är undervisningen om "den sista tiden" på uppsegling. Med den undervisningen så följer en massa mer eller mindre märkliga tolkningar av Uppenbarelseboken, tidstecken m.m.

Som en motpol så hittade jag den här predikan från Willow Creek 2003 med Rob Bell. Den är utmanande, bibliskt och historiskt förankrad. Ger en bakgrund till hela 666-grejen osv. Se och lär! 

Uppdaterat den 8 september. Dessa föräldrar borde verkligen se videon!

Dagens tips!

Alla ni som hänger på Facebook. Missa inte förhandsvisningen av Rob Bells senaste Nooma video: she.
Videon ska gå att se från måndag till onsdag. Läs mer här.

Citat och ett tips!

Dagen citat är från Jonathan Brinks blogg:

“Unless your theology leads to love, it’s bunk.”

Du som finns på facebook kan kolla in den senaste Nooma videon här.
Den ska enligt uppgift fungera mellan den 19 maj och den 21. Pröva själv!

För lite om Jesu återkomst?

Haggaj på bloggen Aletheia kom igår med påståendet att vi pastorer predikar för lite om Jesu återkomst. Själv vill jag hävda att vi faktiskt predikar om detta men att vi gör det på ett annat sätt med andra betoningar (Guds rike, hopp, här och nu) än vad många uppvuxna i frikyrkan associerar till detta ämne (uppryckandet, Israel, olika spekulationer).

Jag bifogar två videor där en får symbolisera det gamla sättet att tänka och den andra det nya. Den ena fokuserar på människor i kyrkobyggnaden som väntar på ett uppryckande, den andra på Guds upprättande kraft i vardagen.



Vad säger ni?

Tips i adventstid

Några tips i adventstid. Jag vill passa på att rekommendera den utmärkte förkunnaren Rob Bells advents serie.
Den kan man ladda ner här.
Byt ut julmusiken i din MP3 spelare mot riktigt bra undervisning!

Annars är det julblommor för hela slanten just nu. Vi delar ut dem till alla över 80 år i vår församling. Det är inspirerade och uppmuntrande att möta dessa härliga äldre människor.

Vill du förresten ge en digital blomma till någon så går det bra här.

Är vi inte ibland våra egna värsta fiender?

Några ord angående Dagens artikel om hur kristna skildras på film/TV. Självklart är det alltid olyckligt när präster/pastorer visas som hycklande, halvgalna despoter med klara psykopatiska drag. (vad får de allt ifrån?)

Men, och det här är viktigt! Jag tror inte det här är den största risken. Den största nidbilden av vad kristen tro handlar om kommer dessvärre från våra egna led. Jag vet inte om jag kan glädja mig åt kristna kanaler som God channel och liknande. Allt för ofta visar de en glättig bild av kristen tro som mest handlar om att TV-evangelister vill åt dina pengar. (ok, jag är lite orättvis nu, givetvis finns det undantag). Dagen skriver just nu om en granskning av predikanter som lever liv i ofattbar lyx bakom stängda murar.

Det värsta med det hela är att det faktiskt händer att vanligt folk ser eländet! Jag hade för en tid sedan ett samtal med en god vän som berättade att han trodde han hamnat på en kanal med ”Wrestling” (en amerikansk ”underhållning” med brottare som pucklar på varandra efter alla konstens regler) Det visade sig att det inte alls handlade om det, nej i själva verket var det en TV-predikant på en kristen kanal som härjade på!
Sånt är ju inte direkt bra för det kristna vittnesbördet heller!
Det går ju att göra bra grejer, kolla bara in Rob Bells Nooma serie. Den kan man sätta i händerna på vem som helst. Självklart gäller inte det här bara företeelser på TV, vad möter människor när de kommer till våra kyrkor? När de ser våra olika kampanjer? Vilken bild skapar vi av oss själva?

I stället för att ondgöra oss över hur kristna skildras på TV och på film, låt oss leva sådana liv att det blir uppenbart för alla som möter oss att dessa filmer inte har något som helst med verkligheten att göra. Måtte människor möta, kärlek, hopp, förbarmande i vår närhet! Måtte de möta de goda nyheterna om Guds rike! Då fattar man att Gunvald Larsson (+ ett gäng TV-evangelister) är på låtsas, men att vi är på riktigt!

andligt och oandligt del 2

Jag tror att det är ett jätte problem att vi delar upp vårt liv i en ”andlig” del bestående av "kristna sysslor" dvs, gå till kyrkan, sjunga lovsång, be, läsa bibeln, osv. Sen har vi de mer "normala" delarna av vårt liv dvs, vardagen, jobbet, alla bestyr, alla anda aktiviteter vi kan tänkas syssla med.
Det här tänket splittrar oss och gör att vi hamnar fel.

Varför vill vi så ofta skilja mellan andligt och oandligt? Varför är gränser så viktiga för oss? Varför är vissa saker fromma medan andra inte är det? Viss musik är kristen medan viss musik är...ja vadå?
(Här rekommenderar jag en video snutt med Brian McLaren.)
Självklart finns det saker som inte är bra för oss, negativa saker som drar oss åt fel håll, synd kallar bibeln det för. Men nu vill jag åt tanken att det ”vanliga” det ”normala” inte skulle vara fint nog, inte andligt nog. Jag rekommenderar verkligen den här serien: Dualism the enemy of the faith. där fortsätter funderingarna om vad som är andligt och inte.

Ibland krånglar vi till saker så förtvivlat. Jag undrar varför vi så ofta gått på att något måste vara i falsett, högljutt, konstigt, märkligt och gärna helt obegripligt för att vara riktigt andligt. Har du rört dig i någotsånär karismatiska kretsar så har du garanterat snubblat in på sånt här.

Jag blev både uppmuntrad och förfärad för någon vecka sedan när en av våra ungdomar i församlingen berättade om ett besök i en annan kyrka. Hon sa: ”När jag var i den där kyrkan så bad de så konstigt, dom lät plötsligt väldigt annorlunda på rösten. Men när du ber låter du ju som när du pratar vanligt.” Ja tack gode Gud för det! Jo jag vet att man ibland kan be högljut och att man inte behöver göra sig till inför Gud om man tex är förtvivlad, men grundregeln måste väl vara att man alltid är sig själv, eller hur?

Jag var vid ett tillfälle med på en bönesamling där vi kom in på riktigt spännande och viktiga saker. Vi samtalade och hade ett givande stund när en ”vän av ordning” sa: ”Nej, nu får vi sluta med det här pratet, nu måste vi be!” Varav en präst som deltog i samlingen sa: ”Vad har vi gjort alldeles nyss då? Tror inte du att Gud är med och lyssnar också när vi pratar?” Ja vad tror vi egentligen? Tänk om allt i livet är andligt?

Kolla in den här videon med Rob Bell:

Konstiga kristna?!?

Som ny bloggare så vill man ju att så många som möjligt ska hitta ens blogg, därför så har jag lagt den till diverse bloggportaler (du ser dem nere i hörnet, det är förresten det närmaste reklam du någonsin kommer att se på den här bloggen!)

Jag kollade runt lite för att hitta kristna portaler, då snubblade jag in på något som heter:
Jesus sajten top 100 kristna webbplatser & sajter. Jag har sett att en del av mina bloggande vänner länkar dit, så jag tog mig en titt för att se om det var något för min blogg.
När jag surfade runt där ett tag så hittade jag mer märkligheter än på länge. Där hittade jag ”superkristna” sidor, med tvärsäkra svar på allt. Där fanns massvis med höga anspråk på tilltal från Herren.
Jag snubblade också över några ”domssidor” (kom inte på något bättre namn på dem)
I ärlighetens namn så fanns det mycket bra där också, många sunda kristna hemsidor fanns med. (ni märker att jag är ruggigt subjektiv här, men den friheten får man ta sig ibland)

Jag vill verkligen inte sätta mig till doms över de sidor jag uppfattar som svart/vita, oreflekterade och rent av märkliga eller de personer som gjort dem. Jag vet verkligen inte allt, jag har haft min resa och de har haft sin och jag är övertygad om många av dessa sidor görs med de bästa av intentioner.
But its not my cup of tea.

Det här väckte dock några frågor hos mig. Varför ska det vara så svårt att berätta om Jesus? Inte en massa tvärsäkra åsikter om den sista tiden, inte en massa domsord över Sverige, andra kyrkor och avfall i största allmänhet, inte en massa mer eller mindre suspekta profetiska tilltal.
Utan det enkla budskapet om Jesus. (Givetvis finns andra diket där man inte alls nämner Jesus och det är precis lika illa) Men varför är det så svårt att presentera de goda nyheterna? Vad säger det om vår gudsbild? Vad är fokus? Räddas vi från något eller till något? Vad handlar Guds rike om? Är det om en vred Gud som bara väntar på att himmel och jord ska brinna eller är det en Gud som i Kristus vill upprätta allt? Jag tror det senare!

Om någon undrar vad jag står teologiskt så delar jag Lausanne deklarationen och jag tar just nu många intryck från ”Emerging church” tänket. Jag slänger med ett klipp från min favorit predikant. Rob Bell. Klippet är från Nooma videon: Bullhorn

Allt Gott!

Marcus förlag!

Jag vill idag lyfta fram Marcus förlag. Förr i tiden så hette det Evangeliepress. Som uppvuxen i frikyrkan har jag en speciell relation till Evangeliepress, det var dom som gav ut klassiker som Korset och Stileten. Förlaget har också en historia av ”sista-tiden-spekulationer-litteratur” vilket kulminerade med Left Behind serien. (Som inte är mycket bättre än Da Vinci koden rent teologiskt om du frågar mig...)
De glädjande nyheterna är att numera tillhör Marcus förlag mina absoluta favoriter. Förlaget ligger verkligen i framkant med bra, fräsch kristen litteratur. Det är dom som ger ut Rob Bells utmärkta bok. Velvet Elvis, även om den svenska titeln Elvis som hötorgskonst först fick mig att tro att det handlade om någon halvlyckad poets alster. Men icke! Den är toppen!
Rob Bell är en av de mest relevanta och intressanta förkunnarna idag.
(Jag kommer att återkomma till den gode Bell var så säkra, jag har redan publicerat ett videoklipp här).
Nu har Marcus förlag dessutom gett ut Robs andra bok Sexgud - på upptäcktsfärd i gränslandet mellan andlighet och sexualitet, även den mycket bra.
Marcus förlag ger även ut böcker av Erwin Mcmanus, Andy Stanley, Brian Mclaren och Donald Miller mfl. Dessa författare står för något mycket välbehövligt. De utmanar, de ställer de rätta frågorna och är så långt man kan komma från unkenhet och instängdhet. De utmanar oss att bli kristna på ett nytt sätt! Att gestalta den kristna tron här och nu i vårt samhälle.

Allt Gott!

Viktiga saker!

Jag skrev tidigare i dag om Harry Potter och reaktionerna mot Joel Halldorfs artikel. När jag fortsatte att läsa den eminenta dagen hamnade jag här.
Harry Potter i alla ära men det här känns verkligt viktigt!
Det är något på gång bland de kristna i Amerika! Något verkligt sunt och utmanande, fjärran från glansig framgångsteologi. Evangelium presenteras i ord och handling och människor som Shane Claiborne med fler utmanar oss alla! En annan amerikan som just nu utmanar mig mycket är Rob Bell här nedan kan du se ett litet smakprov från Nooma videon Rich. Samma tema som handlar om omsorgen om de fattiga, och att vi i den rika delen av världen behöver se över våra liv.