Kolportörens eskatologiska checklista

"Den sista tiden" har den sista tiden varit i tiden. Jag vill därför hjälpa mina läsare i den snårskog som eskatologiska spekulationer är. För er som inte vet vad det handlar om så är "eskatologi" läran om den sista tiden. Extra viktigt i en del kristna traditioner. Vad kommer att hända i framtiden? Vad säger bibeln?

Jag har gjort en liten lista med saker att se upp med. Den representerar naturligtvis min uppfattning, givetvis är det helt okej att protestera, nåväl, här kommer den:

1. Se upp med en tendens att läsa bibeln utan att fundera på när, till vem och varför det skrevs. Denna tendens blir särskilt förödande i när det gäller Uppenbarelseboken. En varningsklocka är om förkunnaren genast läser in moderna händelser och företeelser i texterna. Typ Tjernobyl, 11 september 2001 och datorchips etc. OBS bibeln är aktuell, men inte på det sättet. Se upp för billiga poänger som förvirrar.
   
   
2. Profetiska anspråk bakom tolkningarna. Du bör definitivt dra åt dig öronen om förkunnaren vill styrka sin teologiska position med profetiska tilltal. Typ: "Det här är sant därför att Gud har visat mig..." Det är helt förödande för vidare samtal om olika perspektiv och tolkningar av texterna. Se upp!
   
   
3. Ett varningstecken är om förkunnaren verkar sakna perspektiv på andra sätt att tänka än det egna. Det är helt okej att ha tex en dispensionalistisk grundsyn på dessa saker bara men vet att det är en (bristfällig) tolkning bland andra och inte enda sättet att tänka.
   
   
4. Se upp om spekulativa antaganden är en viktig del av argumenten. Tex "Jag har hört att templet i Jerusalem håller på att återuppbyggas..." eller "Påven har sagt det och det...", eller "Mycket tyder på att vi håller på att få en världsvaluta" eller "Om man räknar på antalet naturkatastrofer ser vi tydligt att vi lever i den sista tiden..." etc. Om spekulationer som dessa är viktigare än att gräva i bibelordet så bör du se upp. Var skeptisk till predikanter som tar med sig dagstidningen upp i talarstolen.
   
   
5. Antikrist. Se upp med spekulationer kring vem antikrist är. Bibeln talar om antikrist och antikrister, den är till stor del skriven under förtryck av mäktiga imperier och deras korrupta ledare så det är inget konstigt med det. Människor idag förtrycks av mäktiga imperier (som vi är en del av) Frågor kring detta måste i min mening vara viktigare än spekulationer kring vem antikrist är. Som Jesus efterföljare är vi alltid kallade att följa honom och se igenom bedrägliga makter.
   
   
6. Uppryckandet. Jag har tidigare vänt mig mot den här teologin och jag tycker fortfarande den är märklig. Tanken att Gud  en dag ska rycka bort oss från världen för att sen förinta den. Se upp om förkunnelsen bygger på detta antagande då den lätt leder till isolering, eskapism och ett förandligande av Guds rike. 

För att sluta positivt så vill jag lista några saker där vi kan vara överrens med de flesta meningsmotståndare på den eskatologiska planhalvan:

1. Jesus kommer! Även om vi ser olika på exakt hur det går till så tror de allra flesta att Jesus en dag kommer tillbaka och att det är något att hoppas och glädjas över. Jag tror han kommer för att döma ondskan och upprätta skapelsen.
   
   
2. Vaksamhet! Bibeln talar gång på gång om vikten av att vara redo. Här är vi överens även om motivationen till detta kanske ser lite olika ut. Jag tror vi kallas att följa Jesus varje dag, det motiverar min vaksamhet mer än spekulationer om "tidstecken".
   
   
3. Guds rike! All förkunnelse som har ett tydligt fokus på Guds rike som något inte bara för framtiden utan något som vi kallas att gestalta här och nu är en förkunnelse du kan ta till dig.
   
   
4. Den sista tiden. Redan aposteln Johannes skrev att hans tid var den sista tiden (1 Joh 2:18) så det behöver vi inte bråka om. Vi lever alltså enligt bibeln i den sista tiden oavsett hur många jordbävningar etc det sker.

Slutligen. Bli aldrig, aldrig osams med någon kring dessa frågor! Låt oss vara så generösa att vi accepterar olika ståndpunkter samtidigt som vi håller samtalet vid liv. Så här tänker jag.

Fyll gärna på min lista!

Hans Weichbrodt är mycket bra men en fråga

Igår var alla EFK pastorer i regionen inbjudna till pingstvännernas pastorsdag i Hedemora. Dagens talare var Hans Weichbrodt från Oasrörelsen. Hans är en mycket duktig kommunikatör och hans undervisning vänd till oss ledare var väldigt bra och utmanande. Han påminde om vikten av "accountability" alltså att stå till svars inför någon/några. Jag måste säga att Hans är en av de bästa komunikatörerna jag hört från Svenska Kyrkan någonsin (okej, min erfarenhet är begränsad). Han är rolig, bjuder på sig själv. Att han så klart är lutheran lyser naturligvis igenom. Men det finns ett område där Hans förvånar mig och det gäller hans eskatologi.

När han pratar om den yttersta tiden och tidens tecken (vilket han ofta gör) så låter han mer som en gammal pingstevangelist (inget fel med det iofs) än som en teologiskt bevandrad lutheran. Han nämnde det bara i förbifarten under gårdagen men han verkar bekänna sig till den dispensationalistiska läran om ett uppryckande. Lite märkligt tycker jag nog ändå att det är. Är den här teologin vanlig inom Oas och andra förnyelserikningar i SvK? Jag har så svårt att förstå varför man tar det tåget. Jag har själv lämnat det och fascineras av andra perspektiv från Tom Wright bland annat, perspektiv som jag tycker bättre stämmer överrens med Jesu undervisnig om sitt rike. Det här är ingen stor fråga för mig (vi lär väl se hur det blir så småningom) och jag uppskattade Hans Weichbrodts undervisning mycket men just här gör han mig lite förvånad. Faktum är att just synen på eskatologi är en av de saker jag uppskattat med klassisk luthersk teologi, en betoning på att Jesus kommer tillbaka för att döma/upprätta världen och att vi därför måste vara redo men samtidigt befriad från spekulationer och dyl som allt för ofta lagt krokben för oss i frikyrkan.

Alla mina vänner som är mer teologiskt bevandrade än jag. Hjälp mig reda ut det här om ni orkar.

Domssöndagen

I dag predikade jag kring "domens dag". Ett lite knepigt ämne kanske men jag valde att utgå ifrån följande påståenden.

• Domen handlar om att Gud är den som har sista ordet. Inte kejsaren, inte världens makter. Detta tröstade de första kristna, men vad betyder det för oss i Sverige idag?
  
  
• Domen talar om för oss att Gud ser oss som ansvariga människor. Våra handlingar är viktiga nu men också ända in i framtiden. Påfallande ofta står det att vi ska dömas "efter våra gärningar". Vilket helt enkelt betyder att det rike vi är kallade att gestalta är ett rike som syns i konkreta handlingar. Hur visar det sig i våra liv?

Några andra viktiga aspekter ni tycker jag missat?

En sund teologi kring antikrist tack

När jag jobbade med min "Yttersta tiden predikan" inför i söndags så började jag fundera kring det här med hela antikristgrejen. Antikrist ligger i topp när det gäller dispensionalisters älsklingsområde för spekulationer. Nu senast har en del velat utmåla Obama som en lämplig kandidat. Den undervisning jag hört om det här var ofta genomdränkt av en spekulativ bibeltolkning. Ungefär så här såg det ut i min ungdom men hur ser det här ut frikopplat från dispensionalismens tentakler?

Bibeln talar ju om antikrist. Johannes, som säger mest om det här, talar om antikrister.

Mina barn, detta är den sista tiden. Ni har hört att en antikrist skall komma, och nu har också många antikrister trätt fram. Av detta förstår vi att det är den sista tiden. 1 Joh 2:18

Utan tvekan så har det genom historien funnits gestalter som, precis som Johannes säger, varit antikristliga. Ta de romerska kejsarna, ta alla despoter som dykt upp under århundradena. I modern tid är det lätt att tänka på Stalin, Hitler, Mao och grabbarna och den sista tiden är allt från Jesu första tillkommelse tills han kommer igen.

Men vad tror ni? Kommer det att dyka upp en Antikrist (2 Thess 2:3-4 pekar ditåt) som på ett aldrig tidigare skådat sätt tar makten över världen? Hur ser det i så fall ut? Eller ska vi tänka helt annorlunda här? Har vi missat något i dessa texter?

En sund teologi kring antikrist efterlyses.
Boktips välkomna.

Hjälp mig!

Söndagens predikan, två spår om den yttersta tiden

Jag predikade igår om den yttersta tiden. Jag utgick från två förhållningssätt. Det ena kallade jag "uppryckar-spåret". Tänk, dispensionalism, tänk "Left Behind" böckerna, tänk skrämselpropaganda och spekulationer. Jag problematiserade kring den här synen och de konsekvenser den fått för oss när det gäller allt från fred till miljön. Detta synsätt har skrämt och passiviserat en hel generation. En annan allvarliga följd är att det berövat oss helhetsbilden.

Mitt alternativ kallade jag för "upprättelse-spåret". Här argumenterade jag emot "allt ska ju ändå brinna varför bry sig" tänket. Om världen ska förtäras i eld, vad är det då skapelsen längtar efter enligt Rom 8:19-22? Jag tror att vår kallelse är att redan här och nu visa vad riket handlar om. Det vi behöver fokusera på är att leva som efterföljare till Jesus varje dag. Vi behöver inte spekulera kring "tidstecken" och en massa annat som är viktigt i "uppryckar-spåret" däremot är varje dag viktig. Gud jobbar med oss, han vill göra sitt upprättande verk i oss och genom oss. Det är inte skrämmande, det är spännande!

Jag slutade med att betona att jag tror på att Jesus kommer att komma tillbaka på ett sätt som är synligt för alla. Det är vårt hopp, då bryter riket fram i sin fullhet!

Kom Herre Jesus!

PS. Kolla gärna in SVT programmet Annas Eviga, med bla Holger Nilsson och Stefan Edman. Det handlar om de här frågorna. DS.

Framtiden

Bloggaren Kingdom Grace skriver i sitt senaste inlägg om framtiden. Rubriken är "De goda nyheterna om den sista tiden". Jag har här på bloggen berört det här med eskatologi vid flera tillfällen tidigare, själv är jag uppvuxen med lite för mycket av det här perspektivet. Jag tycker det Grace presenterar är väldigt tilltalande. Hos ställer bla följande fråga:

Maybe we have been telling the wrong story. What if instead of a sci-fi thriller, we are supposed to be telling a love story?

Vad säger ni om detta?
Presenterar Kingdom Grace skissen till en sund och hållbar eskatologi?
Är det rent av dags att kasta den gamla på flammorna?

Rob Bell om Uppenbarelseboken

Som jag skrivit tidigare så är undervisningen om "den sista tiden" på uppsegling. Med den undervisningen så följer en massa mer eller mindre märkliga tolkningar av Uppenbarelseboken, tidstecken m.m.

Som en motpol så hittade jag den här predikan från Willow Creek 2003 med Rob Bell. Den är utmanande, bibliskt och historiskt förankrad. Ger en bakgrund till hela 666-grejen osv. Se och lär! 

Uppdaterat den 8 september. Dessa föräldrar borde verkligen se videon!

Tidstecknen redux

En del är fortfarande helt fascinerade över spekulationer kring när Jesus ska komma tillbaka. Personligen har jag väldigt svårt att tänka mig Jesus säga så här:

"Visserligen har ni jobbat för att i ord och handling visa vad de goda nyheterna om mitt rike innebär men ni la inte ner tillräckligt med tid för att försöka räkna ut exakt när jag skulle komma (okej, visserligen sa jag åt er att inte bekymra er kring det, men men), ni missade i alla fall X antal judiska högtider + en massa årsveckor däremellan dessutom så glömde ni av att..."

Knappast!

Eller vad tror ni?

Tror någon på "uppryckandet" längre?

Jag håller på att läsa N.T. Wrights utmärkta bok "Surprised by hope". När jag läser så fylls jag av minnen på temat eskatologi och framtiden. När jag var liten så brukade jag och min bror somna till frikyrkosångaren Pelle Karlssons kassettband. En favorit var Pelles översättning av Larry Normas klassiker: I Wish We'd All Been Ready. Med Pelles ord blev det: Du blev lämnad kvar, Jesus kom, tog hem sitt folk men du blev lämnad kvar. (Sen fortsätter sången uppmuntrande, allting blev till krig och död, barnen dog i hungersnöd osv). Som du förstår så är jag inte så lite "frikyrkoskadad".

Sen kom tonåren med den gamla 70-tals filmen "Som en tjuv om natten" som vi tonåringar såg i pingstkyrkans (alltid i pingstkyrkans) källare. Jag gjorde ju också en sväng i trosrörelsen, där denna undervisning om ett uppryckande också fanns. Sen läste jag teologi på ÖMS och kunde så småningom lämna den här föreställningen/villfarelsen bakom mig. Det finns en mängd stora problem med detta synsätt, förutom att det skrämmer livet ur människor. Det handlar om eskapism, ett förlorat gudsrikes perspektiv, tappad förvaltartanke, gnosticism, osv.

Det som gör mig förvånad är att påfallande ofta så möter jag fortfarande den här undervisningen. Speciellt i pingst/karismatiska sammanhang. Om du inte orkar läsa hela Wrights bok men ändå är intresserad av ett sunt perspektiv på hela grejen så läs den här artikeln: Farewell to the Rapture. Den här synen är fortfarande stark i USA, det finns tom en hemsida där man kan se till att ens nära och kära får ett mejl när man ryckts upp! Läs bloggaren Kamp Krusty tragikomiska kommentar kring det hela.

Hur ser ni på det här med uppryckandet? Tror ni på det? Eller har ni också gjort upp med hela grejen?
Om du fortfarande tror på ett uppryckande så förklara gärna hur och du tänker och varför.

För lite om Jesu återkomst?

Haggaj på bloggen Aletheia kom igår med påståendet att vi pastorer predikar för lite om Jesu återkomst. Själv vill jag hävda att vi faktiskt predikar om detta men att vi gör det på ett annat sätt med andra betoningar (Guds rike, hopp, här och nu) än vad många uppvuxna i frikyrkan associerar till detta ämne (uppryckandet, Israel, olika spekulationer).

Jag bifogar två videor där en får symbolisera det gamla sättet att tänka och den andra det nya. Den ena fokuserar på människor i kyrkobyggnaden som väntar på ett uppryckande, den andra på Guds upprättande kraft i vardagen.



Vad säger ni?

Himmel och jord ska brinna? del 2

Morgan Forsberg skriver i dagens Dagen ett bra och tänkvärt svar på Hans Janssons (inte att blanda ihop med Hans Jansson, pastor i Kungsporten, Huskvarna) insändare den 30 november om att himmel och jord ska brinna. Personligen reagerade jag så här på den insändaren.

Morgans insändare fick mig att fundera på det här med insändare kontra bloggar. Kan det vara så att bloggandet gör att det blir mindre insändare?

Jag har skrivit några insändare till Dagen tidigare, innan jag började blogga. Nu känns det dock som att det räcker att kommentera här på bloggen, Dagen (och andra) länkar ju hit via Twingly. Fördelen (?) är att jag nu kommenterar betydligt mer än jag annars skulle gjort (på gott och ont?). Nackdelen är att debatten i ”pappers” tidningen riskerar bli lidande om alla bloggare gör som jag.

Himmel och jord ska brinna?

Apropå perspektivet i den här insändaren i Dagen.


Klicka på bilderna så blir de större. Kolla in ASBO Jesus för liknande humor.

Det finns två spår i bibeln när det gäller den här frågan. Ett betonar att allt ska brinna, det andra betonar alltings upprättelse.
Jag håller mig till det senare.

Guds rike och "den sista tiden"

En liten respons på Holger Nilssons debattartikel i Dagen för några dagar sedan. Holger, som också ger ut tidningen Flammor, återkommer gång på gång till att det är så tyst om den yttersta tiden och tidens tecken. Han tar i sin insändare upp klimatförändringarna som ett säkert tids tecken.
Holger företräder en dispensionalistisk kristendomstokning som lägger stor vikt vi olika tider, ”årsveckor” och dyl. Frågor rörande Israel och tidens tecken är centrala. Inom det här spannet finns en mängd olika varianter och tolkningsmöjligheter.

Frågor som: ”Kommer Jesus före eller efter vedermödan?” är viktiga. Många med den här tolkningen tror på ett ”uppryckande” innan ”vedermödan”. Vedermödan är i denna tolkning inte i första hand de kristnas lidande genom historien utan ett extra stort lidande som kommer i den yttersta tiden när antikrist fått makten. Synden och förfallet vi ser omkring oss är säkra tecken på att dom och elände är nära förestående.
Tanken på ett upprykande bygger ungefär på idén att när kristna i det moderna USA och Europa drabbas av lidande. (som kristna i andra delar av jorden drabbats av genom historien) då bestämmer sig Gud för att ta hem sitt folk genom ett uppryckande. (plocka upp dem helt enkelt). Jag finner detta synsätt märkligt av flera anledningar. Skulle Gud bli mer illa berörd om vi i väst lider än om, låt säga araber eller asiater lider? Självklart inte!

Den här tron har alltså naturligt varit stark speciellt i USA men även i Sverige.
Här frodades den för så där 40-50 år sedan då sk ”lakansprofeter” åkte land och rike runt, alla med sin variant av den ”rätta” tolkningen av den sista tiden. Som en gemensam nämnare finns en enorm fascination för siffran 666 (Upp 13:18) och modern teknik gör att spekulationerna på det här området frodas. I modern tid fick detta tänk en knuff framåt med ”Left Behind” böckerna och filmerna. (Kristen fantasy/science fiction litteratur som spekulerar i de här frågorna)
Göran Sahlbergs bok När tiden tog slut utspelar sig mitt i det här tänket. (Den finns på min önskelista) Lyckligtvis börjar andra (och sundare) perspektiv göra sig mer gällande.

Men är inte allt det här viktigt då? Mitt svar skulle vara att det som är viktigt är vad Jesus uttryckligen sagt till oss. Han har sagt till oss att gå ut i världen och göra lärjungar, han har sagt till oss att utbreda sitt rike. Han kallar oss att predika och gestalta det evangelium som är de goda nyheterna. Det är det här som Paulus, Petrus och de andra i den första församlingen sysslar med i första hand och det är det vi ska syssla med.
Här behöver vi bli bättre och tydligare. Här står vi inför enorma utmaningar!

Risken med ”undergångs profeter” är att deras förkunnelse leder till att vi struntar i förvaltarskap, vi struntar i skapelsen, den ska ju ändå gå under. Vi struntar i frågor som rör fred, det är väl lika bra att de har ihjäl varandra så fort som möjligt så Jesus kan komma. (Det finns till och med kristna som verkat mot fred i mellanöstern med den argumentationen!) Detta blir naturligtvis oerhört kontraproduktivt för en sund Guds rikes förkunnelse!

Vad vår värld behöver är evangelium! De goda nyheterna om Jesus och hans rike. Sen är det klart att vi är närmare Jesu återkomst nu än någonsin tidigare. När vi ber: ”låt dit rike komma” menar vi här och nu. Men vi ber också tillsammans med den kristna församlingen världen över att Jesus ska komma tillbaka och upprätta allt. Det är vårt hopp, det är det själva skapelsen längtar efter (Rom 8:22.)
Jag vill dock inte helt förkasta den här undervisningen även om jag har problem med stora delar av den. Det är möjligt att jag underskattar vikten av ”tidstecknen” som Jesus faktiskt nämner om, det är också möjligt att vissa av spekulationerna och antagandena stämmer.

Men ärligt talat spelar det ingen roll om vi gör det vi i första hand är kallade till, att utbreda och gestalta Guds rike där vi finns! Jesus sa ju att budskapet om riket måste nå alla folk innan slutet kommer. (Matt 24:14.) Förkunnelsen om Guds rike är viktigare än någonsin, här har vi som kristenhet mycket att ta igen! Det här behöver vi mer än olika mer eller mindre märkliga gissningar, antaganden och spekulationer!

Men jag håller med Holger om att vi behöver vi ta upp tex klimatpåverkan, men då ur ett förvaltarskaps perspektiv. När det gäller miljön och klimatpåverkan så vill jag rekommendera en predikoserie från Mars Hills i Grand rapids. Predikoserien heter ”God is green”.
Kolla också in följande klipp med Rob Bell, det sammanfattar ganska bra vad allt handlar om! Allt Gott!