Ja vet, man behöver inte ha åsikter om allt. Det är bloggarens största frestelse. Nåväl, jag faller igen. Stefan Swärd hänger på Aletheia gänget och Pingstpastor Karlendal. Den här gången kritiserar de Brian McLaren för att denne deltar i Ramadan med sina muslimska vänner. Domen är hård. Brian sysslar med "religionssynkretism" och är "liberal" förstås.
Det finns mycket att säga om det här. Jag rekommenderar verkligen Pekka Mellergårds klarsynta kommentar på Stefans blogg (kommentar nr 11). Ett argument som förekommer är att McLaren gör det han gör för att försöka "ta bort det anstötliga i evangeliet". Bara lägger sig platt för de där muslimerna och gå dem till mötes på det här sättet! Indignationen är stor.
Jag protesterar! Jag menar bestämt att i det här fallet så handlar det inte om "religionssykretism", eller flummighet, eller att ta bort "det anstötliga i evangeliet". Tvärt om. Det är det här som ÄR det anstötliga. Att gå den extra milen, att göra sitt yttersta för att visa andra vem Jesus är. Att demonstrera kärlek och medkänsla! Att möta människor på deras planhalva. Finns det inte risker då? Absolut!
Det finns alltid risker med att följa en Jesus som låter sig kränkas, misshandlas och dödas för kärlekens skull. Vi kan knappast förvänta oss någon annan behandling när vi kallas att följa honom. Men vänta? Det här skakar om oss. Det här utmanar den verkliga religionssykretismen. Den som handlar om att vi alltför ofta knäböjer vid tryggheten, välfärden och den ohämmade konsumtionens altare.
Läs också gärna Monica Olsson Kolkmans bloggpost om det hela.
Visar inlägg med etikett Stefan Swärd. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Stefan Swärd. Visa alla inlägg
torsdag 20 augusti 2009
onsdag 12 augusti 2009
Är jag en liberalteolog om jag...
- efterfrågar en mer ödmjuk profil?
- menar att förkunnelsen om helvetet ibland behöver nyanseras?
- hävdar att vi behöver vara medvetna om att vi tolkar Bibeln?
- tycker att vi ibland inom frikyrkan varit för snävt fokuserade på privatmoraliska frågor?
Enligt Stefan Swärds krönika i Världen idag så ligger jag i farosonen.
Men å andra sidan så tror jag att:
- den Kristna tron är helt unik i förhållande till andra religioner.
- talet om omvändelse är oerhört viktigt
- bibeln är trovärdig
- vi behöver förstå vår samtid och samhällets utveckling och trender men att det inte ska styra över vår tro och hur vi lever.
Märkligt att en krönika i Världen idag ens skulle få mig att undra...
Vem är liberal? När blir det farligt? Fundisarna då?
Jag har av och till följt debatten om McLaren på Stefans blogg. Jag har inte haft möjlighet att skriva något själv då jag är på semester (skriver det här från mobilen) men såg till min glädje att Carl-Henric Jaktlund skrivit en riktigt bra kommentar. Jag tror han slår huvudet på spiken i sin analys av det hela. Missa inte den!
En sak jag funderar på är vad vi menar med begreppen "evangelikal" och "liberal". Jag räknar mig själv som evangelikal (åt Lausannedeklarationens varianten) men det är ju inget givet begrepp. Man kan vara evangelikal på en mängd olika sätt, du kan vara åt vänster och åt höger, du kan vara konservativ och pentakostal, du kan vara högkyrklig och lågkyrklig, du kan också vara anabaptist etc, etc. Brian McLaren själv räknas till den evangelikala fållan. Som jag förstår det hela är det vissa aspekter av evangelikal tro som McLaren kritiserar. Påverkade som vi är här i Sverige av USA även på detta område så är det inte konstigt om många känner igen sig i frågeställningarna. Därmed inte sagt att man köper allt han säger.
Du kan, om jag förstått det hela rätt vara liberal på lika många sätt. Själv är jag mycket kritisk till den liberalteologi som förnekar Jesus som historisk person och som menar att evangelierna är tvivelaktiga källor till berättelsen om Jesus och som förnekar det speciella i hans död och uppståndelse. Men sen finns det också "liberalteologer" som lärt mig massor om tex Jesus och ickevåld. Min poäng är att det inte är så enkelt att bara bunta ihop och avfärda.
När man läser Swärds inlägg (och de flesta kommentarerna) så får man lätt intrycket att evangelikal alltid är lika med god och liberal lika med ond. Själv så blir jag faktiskt mer nervös av fundamentalister än av liberala flummare. Det gäller att hålla sig på vägen. På ena sidan finns det liberala träsket och på andra sidan det fundamentalistiska minfältet.
Stefan bemöter i sitt senaste inlägg de få som varit kritiska till hans analys av McLaren, vore jag Stefan skulle jag bekymra mig mer över många av de positiva kommentarerna.
Hur tänker ni?
En sak jag funderar på är vad vi menar med begreppen "evangelikal" och "liberal". Jag räknar mig själv som evangelikal (åt Lausannedeklarationens varianten) men det är ju inget givet begrepp. Man kan vara evangelikal på en mängd olika sätt, du kan vara åt vänster och åt höger, du kan vara konservativ och pentakostal, du kan vara högkyrklig och lågkyrklig, du kan också vara anabaptist etc, etc. Brian McLaren själv räknas till den evangelikala fållan. Som jag förstår det hela är det vissa aspekter av evangelikal tro som McLaren kritiserar. Påverkade som vi är här i Sverige av USA även på detta område så är det inte konstigt om många känner igen sig i frågeställningarna. Därmed inte sagt att man köper allt han säger.
Du kan, om jag förstått det hela rätt vara liberal på lika många sätt. Själv är jag mycket kritisk till den liberalteologi som förnekar Jesus som historisk person och som menar att evangelierna är tvivelaktiga källor till berättelsen om Jesus och som förnekar det speciella i hans död och uppståndelse. Men sen finns det också "liberalteologer" som lärt mig massor om tex Jesus och ickevåld. Min poäng är att det inte är så enkelt att bara bunta ihop och avfärda.
När man läser Swärds inlägg (och de flesta kommentarerna) så får man lätt intrycket att evangelikal alltid är lika med god och liberal lika med ond. Själv så blir jag faktiskt mer nervös av fundamentalister än av liberala flummare. Det gäller att hålla sig på vägen. På ena sidan finns det liberala träsket och på andra sidan det fundamentalistiska minfältet.
Stefan bemöter i sitt senaste inlägg de få som varit kritiska till hans analys av McLaren, vore jag Stefan skulle jag bekymra mig mer över många av de positiva kommentarerna.
Hur tänker ni?
tisdag 4 augusti 2009
Swärd sågar McLaren
Jag har naturligtvis observerat att Stefan Swärd totalsågar Brian McLaren. Det finns mycket att säga om det men jag är faktiskt på semester så jag nöjer mig med att konstatera vilka han får som hejaklack.
Somliga gläds att Stefan "sätter ner foten". Samtidigt som jag och många med mig får ytterligare ett bekymrat veck i pannan. När han dissat färdigt så ska jag försöka knopa ihop en post om det hela.
Somliga gläds att Stefan "sätter ner foten". Samtidigt som jag och många med mig får ytterligare ett bekymrat veck i pannan. När han dissat färdigt så ska jag försöka knopa ihop en post om det hela.
fredag 8 maj 2009
Stefan Swärd
Stefan Swärd bloggar med den äran. Jag känner mig aningen delaktig, han frågade mig lite om det här med bloggning vid ett tillfälle och jag tyckte absolut att han skulle börja. Stefan skriver i en kommentar att han tycker sig se att hans blogg är i skottgluggen här på min blogg och jag tänkte förklara hur jag ser på det.
Det stämmer att jag inte alltid håller med Stefan. När jag tänker efter så är det fyra specifika gånger som våra åsikter spretat:
1. NOD-debatten, 2. Modern vs Postmodern samtalet 3. Saron-debatten och 4. Tolkningen av Eldebos artikel. I övrigt så nickar jag ofta instämmande till det Stefan skriver. (förutom att jag inte delar hans passionerade intresse för sport)
Jag gillar bla hans funderingar kring medlemsbegreppet. Vi behöver verkligen be och fundera över det i frikyrkan. (just därför tyckte jag det var onödigt att sopa på Saron) Så även om jag ibland skiljer mig lite från honom i en del frågor så angående skottgluggen: Nej, jag önskar inte att ha Stefan i någon skottglugg här. Tvärtom så är jag glad att samarbeta med ett samfund som tillåter att det bryter och bänder lite, där det är fokus på Jesus men högt i tak.
Jag tycker faktiskt Stefan har den bästa samfundsledarbloggen i kyrksverige. (Någon som kommer på en bättre?) Han tillåter kommentarer (ingen självklarhet). Han ger sig dessutom in och kommenterar bland sina egna kommentarer. (verkligen ingen självklarhet). Han skriver med humor även om han ibland kanske underskattar både sin bloggs genomslagskraft och sin teologiska förmåga. (vilket yttrar sig i att han ibland raljerar lite med teologer precis som om han inte var en av dem)
Jag tyckte hans initiativ att äta lunch med Jonas Gardell var mycket bra. Hoppas deras samtal fortsätter, jag tror såna här möten behövs.
Det stämmer att jag inte alltid håller med Stefan. När jag tänker efter så är det fyra specifika gånger som våra åsikter spretat:
1. NOD-debatten, 2. Modern vs Postmodern samtalet 3. Saron-debatten och 4. Tolkningen av Eldebos artikel. I övrigt så nickar jag ofta instämmande till det Stefan skriver. (förutom att jag inte delar hans passionerade intresse för sport)
Jag gillar bla hans funderingar kring medlemsbegreppet. Vi behöver verkligen be och fundera över det i frikyrkan. (just därför tyckte jag det var onödigt att sopa på Saron) Så även om jag ibland skiljer mig lite från honom i en del frågor så angående skottgluggen: Nej, jag önskar inte att ha Stefan i någon skottglugg här. Tvärtom så är jag glad att samarbeta med ett samfund som tillåter att det bryter och bänder lite, där det är fokus på Jesus men högt i tak.
Jag tycker faktiskt Stefan har den bästa samfundsledarbloggen i kyrksverige. (Någon som kommer på en bättre?) Han tillåter kommentarer (ingen självklarhet). Han ger sig dessutom in och kommenterar bland sina egna kommentarer. (verkligen ingen självklarhet). Han skriver med humor även om han ibland kanske underskattar både sin bloggs genomslagskraft och sin teologiska förmåga. (vilket yttrar sig i att han ibland raljerar lite med teologer precis som om han inte var en av dem)
Jag tyckte hans initiativ att äta lunch med Jonas Gardell var mycket bra. Hoppas deras samtal fortsätter, jag tror såna här möten behövs.
fredag 27 februari 2009
Måste kyrkan fortsätta vara modern?
Jag har läst Stefan Swärds artikel i Dagen om "emergin church". Jag gillar att Swärd är nyfiken och öppen, samtidigt så tycker jag han missar några saker i det han skriver. Han ställer tex på ett olyckligt sätt hela "emerging" rörelsen mot det han kallar "genuin väckelskristendom". Jag menar att det är precis tvärt om. Rob Bell och Brian McLaren (två som brukar nämnas i dessa sammanhang) skulle kanske inte tala om "väckelse" men de skulle tala om "Guds rike". En term som är mer förankrad i skriften och som jag personligen gillar bättre. Sen förekommer det ett mycket intressant samtal om sund karismatik inom emerging rörelsen, något som Swärd helt bommar.
Swärds varning mot kulturanpassning är angelägen men att han nämner varningen i samband med "emerging church" känns faktiskt aningen malplacerat. Det är i dessa strömningar jag mött den tydligaste kritiken och utmaningen mot vår västerlänska livsstil, mot konsumtion och prylhysteri. Istället söker man presentera alternativ grundade på radikal Jesus efterföljelse, det om något bryter mot vår kultur. Läs tex Alan Hirsch och Shane Claiborne.
Stefan Swärd är också kritisk till användandet av begreppet postmodernism. Swärd ser inte alls att någon annan norm än den moderna skulle vara rådande. För mig är det uppenbart att något har förändrats, frågan är vad man ska kalla det. Jag återkommer.
Jag säger ja och amen till när Swärd skriver: "Att vara kristen är oförenligt med att vara både modern och postmodern, i ordens strikta betydelse." Helt riktigt! Men kanske ser jag ett större behov av att problematisera det moderna än han gör. Rubriken på Swärds artikel är: Måste kyrkan också bli postmodern? En minst lika viktig fråga är: Måste kyrkan fortsätta vara modern? Samtalet kommer att fortsätta!
För en mer fullödig genomgång av det hela så rekommenderar jag Carl-Henric Jaklunds lysande fundering utifrån Swärds artikel.
Swärds varning mot kulturanpassning är angelägen men att han nämner varningen i samband med "emerging church" känns faktiskt aningen malplacerat. Det är i dessa strömningar jag mött den tydligaste kritiken och utmaningen mot vår västerlänska livsstil, mot konsumtion och prylhysteri. Istället söker man presentera alternativ grundade på radikal Jesus efterföljelse, det om något bryter mot vår kultur. Läs tex Alan Hirsch och Shane Claiborne.
Stefan Swärd är också kritisk till användandet av begreppet postmodernism. Swärd ser inte alls att någon annan norm än den moderna skulle vara rådande. För mig är det uppenbart att något har förändrats, frågan är vad man ska kalla det. Jag återkommer.
Jag säger ja och amen till när Swärd skriver: "Att vara kristen är oförenligt med att vara både modern och postmodern, i ordens strikta betydelse." Helt riktigt! Men kanske ser jag ett större behov av att problematisera det moderna än han gör. Rubriken på Swärds artikel är: Måste kyrkan också bli postmodern? En minst lika viktig fråga är: Måste kyrkan fortsätta vara modern? Samtalet kommer att fortsätta!
För en mer fullödig genomgång av det hela så rekommenderar jag Carl-Henric Jaklunds lysande fundering utifrån Swärds artikel.
måndag 9 februari 2009
Swärd och postmoderniteten
Om det är på grund av eller trots sin magsjuka låter jag vara osagt, men Stefan Swärd har i alla fall satt igång ett intressant samtal på sin blogg om hela Emerging Church och postmodernitets-grejen.
Stefan är kritisk medan jag som halvt på skoj och halvt på allvar kallar mig för "En postmodern kolportör i cyberrymden" tror det ligger betydligt mer i postmoderniteten än krusningar på ytan...
Ett spännande samtal lär det i alla fall bli.
Läs mer här och här och tveka inte att kasta dig in om du har något att säga!
Stefan är kritisk medan jag som halvt på skoj och halvt på allvar kallar mig för "En postmodern kolportör i cyberrymden" tror det ligger betydligt mer i postmoderniteten än krusningar på ytan...
Ett spännande samtal lär det i alla fall bli.
Läs mer här och här och tveka inte att kasta dig in om du har något att säga!
måndag 12 januari 2009
Swärd, NOD & äktenskapet
Någon som missat diskussionen på Stefan Swärds blogg om senaste numret av tidningen NOD?
Det här är inget ovanligt ämne, kampanjer för äktenskap och familj har vi sett förut. Men den här gången så ställde man från NOD:s sida lite nya frågor och man problematiserade en del saker, man valde att se möjliga problem där vi annars tenderar att bara se fördelar osv. Jag tyckte numret var mycket intressant.
Riktigt spännande blev det dock när Stefan Swärd hängde på och kom med några kritiska frågor kring NOD:s vinkling av det hela. Som jag tolkar honom så befarade han att man från NOD:s sida genom några av sina problematiseringar och frågeställningar riskerar ett "slippery slope" scenario där man riskerar att urholka synen på familj och äktenskap, eller så ser han helt enkelt läget som så allvarligt för dessa frågor att vi inte har tid för problematiseringar av det slag som NOD ägnar sig åt. I vilket fall så delar jag inte hans slutsatser. Jag tycker NOD tar upp viktiga och komplimenterade frågeställningar jämfört med vad som brukar höras.
Stefans sågning och reservationer sågas dock i sin tur aningen för hårt och onyanserat i en del av kommentarer på hans blogg, även om jag inte håller med Stefan i allt så tror jag nog att jag delar hans grundhållning i den här frågan (vilket jag ifs tror att NOD-redaktionen också gör). Den Stefan jag träffat har förresten aldrig framstått som så "ur-konservativ" som en del vill framställa honom. Min erfarenhet är tvärt om att Stefan ofta tänker väldigt fräscht i frågor rörande församling och synen på Guds rike. Dessutom är han inte bara en "tyckare", han är på alla sätt "med på banan".
Hur som helst så försegår det ett spännande om än lite rörigt samtal. Ta del av det på Stefans blogg (du får leta själv, det är omöjligt att länka till alla inläggen). En god frukt av det hela är att NOD har valt att lägga ut senaste numret i sin helhet så att alla kan läsa själva vad som egentligen skrivits.
Tänk att det är så känsligt och svårt att samtala om de här viktiga frågorna!
Hur som helst så försegår det ett spännande om än lite rörigt samtal. Ta del av det på Stefans blogg (du får leta själv, det är omöjligt att länka till alla inläggen). En god frukt av det hela är att NOD har valt att lägga ut senaste numret i sin helhet så att alla kan läsa själva vad som egentligen skrivits.
Tänk att det är så känsligt och svårt att samtala om de här viktiga frågorna!
måndag 24 november 2008
Swärds frågor om Lakeland-grejen
Stefan Swärd gör en skarp uppföljning på Lakeland-grejen och ställer några viktiga frågor.
"Min fråga kvarstår. Varför åkte man till Lakeland? Var det för att möta Jesus? Möter man Jesus på ett särskilt sätt i Lakeland i Florida? Varför har inte alla dessa människor fortsatt åka till Lakeland efter det att Bentley slutade predika? Det var ju inte för Bentleys skull man åkte dit, det var för att möta Jesus har ju alla sagt. Men om så var fallet, borde väl resandet till Lakeland fortsätta efter att Bentley slutade predika där, och Jesus borde ju bli ännu mer närvarande efter det att synden och dubbellivet avslöjades?"Läs hela hans bloggpost här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)