Keep it Simple

Jag har varit till Dalagården på midsommarkonferens som det så käckt heter. Jag och de två äldsta barnen sov i bilen medan frun och de två minsta stannade hemma. Barnen älskade att springa omkring (eller klaffsa omkring, det regnade mycket) på området och gå på bra samlingar.

Det som gav mig mest på hela konferensen var att jag hann med en snabbfika med Victor John och hans fru Solevi. Victor är en oerhört fascinerande man som står i ett explosivt arbete i Norra Indien. I det som förr kallades missionärernas begravningsplats växer den kristna kyrkan som aldrig förr. Den rörelse Victor startat har vuxit till över 3000 församlingar. 10.000 tals döps årligen. Detta är faktiskt en av de kristna rörelser som växer snabbast i världen.

Victor berättade hur han som missionär i Indien drömde om att få leda en megaförsamling, med en stor kör (tänk Yonggi cho typ). Men det blev inget med det. Gud sa åt honom att han aldrig skulle komma att leda en "elefant församling". Varför? Jo en elefant konsumerar hejdlöst mycket och det tar 25år innan den kan få sitt första barn. Gud sa till Victor att han istället skulle grunda "kanin församlingar". Församlingar som inte konsumerar en massa utan som istället förökar sig och växer så det knakar, de är inte stora och svårhanterliga utan små och fruktsamma. Och så blev det med Guds hjälp.

Det Victor står i är ett arbete som verkligen fungerar. Man predikar evangeliet i all sin enkelhet och under och tecken sker, sen grundas församlingar helt utan byråkrati och en massa hierarkier. "Trust the Holy Spirit" som Victor säger. Man är måna om att möta människor i den kultur där de finns. Mönsterbilden tar man från evangelierna (tex Luk 10). Jag är övertygad om att det finns principer här som skulle fungera bra även här hemma i Sverige.

Det som jag kommer att bära med mig från mötet med Victor är följande råd: Keep it Simple

Mer om Victor John kan du läsa hos Mattias Neve här och här och hos Richard Hultmars här och här. Jag har skrivit om honom tidigare här.

Swärds frågor om Lakeland-grejen

Stefan Swärd gör en skarp uppföljning på Lakeland-grejen och ställer några viktiga frågor.

"Min fråga kvarstår. Varför åkte man till Lakeland? Var det för att möta Jesus? Möter man Jesus på ett särskilt sätt i Lakeland i Florida? Varför har inte alla dessa människor fortsatt åka till Lakeland efter det att Bentley slutade predika? Det var ju inte för Bentleys skull man åkte dit, det var för att möta Jesus har ju alla sagt. Men om så var fallet, borde väl resandet till Lakeland fortsätta efter att Bentley slutade predika där, och Jesus borde ju bli ännu mer närvarande efter det att synden och dubbellivet avslöjades?"

Läs hela hans bloggpost här.

Ett stycke eskapism

Snart så är vår vandring slut
uppå jorden här
och vi skall få flytta hem,
som beslutat är.
Om ej dödens bud oss når,
Jesus kommer snart,
hämtar oss, då jord förgås.
Tänk hur underbart!

Tänk när släkt och vänner
alla mötas där
på den gyllne stranden,
skiljas aldrig mer,
prisa Gud och Lammet,
som oss friköpt har.
Sorger flytt, morgon grytt
uti himmelen!
(Denna sång är ett typexempel på eskapism,
jag hörde den sjungas senast igår på ett äldreboende)

Som uppvuxen i svensk frikyrka och dessutom pastor sedan snart 10år så är det vissa saker jag måste ställa mig kritisk till. Det här blir den första bloggposten i en serie där jag tar upp områden där jag tror vi hamnat lite snett. Jag börjar idag med den starka eskapism som har präglat vår historia. Eskapism handlar om längtan bort. Längtan någon annanstans, till himlen, till den stora väckelsen, till en stad ovan molnen etc. Carl Öst sjöng så här: "Vi ska fara bortom månen, vi ska fara bortom Mars." Bort härifrån bara så blir det nog bra.

Den här eskapismen har gjort oss kristna världsfrånvända, den har gett oss argument att inte bry oss om skapelsen. Att inte bry oss om fred. Varför det? Det är ju kört, vi ska ju härifrån. Rättvisa? Vadå? Världen är ju som den är, förresten ska vi ju bort.

Lyckligtvis så sker det ett uppvaknande bort från denna flyktlängtan. Teologer som N.T. Wright pekar på ett helt annat perspektiv. Upprättelse perspektivet. Gud vill upprätta den här världen. Om det är så blir allt annorlunda. Skapelsen blir viktig, vi är satta att samarbeta med Gud, att förvalta den redan här och nu. Fred blir viktigt, om Guds rike handlar om fred, rättvisa och glädje så är vi kallade att leva ut och verka för det här och nu. Det här ställer mycket av våra värderingar på ända. Ändå är det som jag förstår det hela ett mer bibliskt sätt att tänka. Hur kunde vi hamna så fel?

Vad säger ni?

Sorgligt och tragiskt

Todd Bentley, killen med Lakeland Revival, har tragiskt nog separerat från sin fru. Brother Maynard skriver om det hela här. Han konstaterar bland annat:

"The power-laden hype-driven type of spirituality doesn’t seem to sustain the everyday challenges of life"

Sorgligt, tragiskt och sant. Låt oss se upp med att prioritera det spektakulära på bekostnad av det vardagliga och vanliga.

På Todds hemsida (Fresh Fire Ministries) kan man läsa följande:

"Undoubtedly the pressures and the burden of the Outpouring, which approaches 144 days on August 23rd, have helped to create an atmosphere of fatigue and stress that has exacerbated existing issues in their relationship."

Uppdaterat: Dagen har ett reportage om det hela här.

Jag har tidigare berört hela Lakeland-grejen här, här och här.

En ny väckelse poppar upp del 3

Dagen fortsätter att bevaka skeendet i Florida och jag fortsätter med en tredje del i min "poppa upp" serie. En del har tolkat mina bloggposter som att jag helt tar avstånd från det som händer i Florida, men så är det inte. Däremot så måste vi få ställa frågor. Ett argument som man ofta hör är att "det är bättre att det kokar över än att det inte kokar alls" och "överdrifter har funnits i varje väckelse" osv. Jo visst, men frågor måste få ställas.

Jag tror att en del kristna faktiskt behöver bli tryggare i att ifrågasätta och fundera. En grundregel måste vara att om Gud verkligen gör något så tål han våra frågor!
Det värsta är om det kommer in "doms ord" över de tveksamma. Jag skulle vilja säga att det är ett av de säkraste sätten att se att något inte är från Gud. Hör du detta eller liknande så dra öronen åt dig: "Om du inte hänger på nu står du emot Anden", "Alla som står i vägen kommer att svepas bort", "Nu har du din chans, tar du den inte så kommer Gud att stänga himlen över dig". Det är helt enkelt inte den Jesus vi möter i evangelierna som talar.

En sak som man borde fundera på är hela "åka och hämta Anden" tänket. Jag minns att jag reagerade på det här redan när jag började läsa Benny Hinn och liknande böcker på 90-talet. Man betonar väldigt starkt att Anden är en person, inte en kraft. Men samtidigt så är det paradoxalt hur mycket fokus det är på Anden som just en kraft i dessa samanhang, på massmöten, väckelsemöten och dyl. Jag har svårt att få det att gå ihop. Anden är en person som är med oss säger man, men samtidigt är han alltid mer verklig någon annanstans. Hur stämmer det? Linda Bergling verkar tänka på samma sätt.

- Jag tror inte man kan ta hem Den helige ande hur som helst. Anden är ingen kraft utan en person.

Samtidigt så vill jag inte döma någon som vill "smittas". Jag tror vi behöver se nya sammanhang och lära oss av dem. Men inte primärt för att Anden är mer där än här. En risk om man tänker så är att man får en väldigt magisk kristendom som bygger på att kraften kommer om rätt person ber för mig på rätt ställe. (Här riskerar vi få en karismatisk variant av en ämbetssyn som i alla fall jag känner mig främmande inför)

Visst sa Jesus något om ”Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten" (Joh 7:37-) ? Jag vet inte hur det står i din bibel men i min står det inget om att man måste åka någon annanstans för att få del av dessa strömmar. Samtidigt, åk dit för all del och kom hem och berätta vad du sett. Jag ser fram emot att följa rapporterna efter hand.

Missa inte Emanuel Karlstens blogg om detta.
Även David Nyström skriver intressant om ämnet.
Uppdaterat den 22 maj: Norska Oas-rörelsen hänger på Floridagrejen.

Dagens visdoms ord från ASBO Jesus


(Klicka på bilden så blir den större)

En ny väckelse poppar upp del 2

Jag kommer från en "karismatiskt bakgrund" inom frikyrkan, jag tror fortfarande att Gud kan göra under idag. Guds rike handlar inte bara om rättvisa och fred (även om det är väldigt, väldigt viktigt) Guds rike handlar också, till viss del, om under helanden och befrielser. Jag tror vi kan få uppleva allt detta här och nu när vi ber (och lever ut) "tillkomme ditt rike". (Själv så håller jag som bäst på att upptäcka och utmanas av Guds rike enligt första definitionen, med det inte sagt att den andra slutat utmana.)

Samtidigt är vi många som tröttnat på avarter, överdrifter och rena konstigheter. Därför reagerar jag med, inte så lite, skepsis på det senaste väckelse fenomenet i Florida. Jag måste säga att jag fascineras och skräms över den totala entusiasm en sån här grej framkallar hos vissa kristna. Samtidigt så kan jag på ett plan förstå det. Jag var med på "Toronto välsignelsen", jag åkte till Filadelfia, Stockholm när Rodney Howard-Browne var där. Jag åkte till Uppsala för att få ta del av "smörjelsen" från olika "Guds män" som kom på Europakonferenserna under 90-talet. So I know the drill. (Bilden är från bloggen RobbyMac)

Risken finns att jag bara känner mig trött och cynisk när saker som de i Florida kommer, allt för medveten att somliga omedelbart hoppar jämfota av glädje. Som pastor finns alltid risken att man blir en åsiktsmaskin, (kanske speciellt som bloggande pastor) samtidigt så upplever jag att jag måste svara ärligt när människor frågar. Om inte jag ger mina perspektiv, vem vet vilkens perspektiv de får? Hur tänker jag då kring detta?
Jag har gått igenom det, jag har sett en hel del urspårningar. Jag har knuffats omkull under förbön. (Handen på pannan och sen: "Stå inte emot smörjelsen!" ett snabbt tryck. Stuch, dunk!) I´v been there! Läs gärna den här artikeln apropå karismatikens avigsidor: I'm weary of weird Christians

Trots detta så tror jag en sund karismatik är nödvändig. Jag har positiva erfarenheter av bla Vineyard rörelsen, New Wine och "Alpha karismatiken". Stanley Sjöberg skriver om karismatiken i dagens Dagen och jag delar hans syn på att den behövs, samtidigt ställer jag mig tveksam till hur den ser ut ibland. Jag attraheras personligen av det som fler och fler kallar ett "post-karismatiskt" perspektiv. Läs mer här för den som vill fördjupa sig.

Slutligen ett uppskakande YouTube klipp som sätter hela "floridagrejen" i ett globalt perspektiv.

(Bilden är från ASBO Jesus, klicka så blir den större)

Uppdaterat den 20 maj: Elisabeth Sandlund skriver vettigt i Dagen om hur de som tidning förhåller sig till företeelser som de i Florida.

Vad säger ni? Hur ser eran resa ut i karismatikens snåriga djungel?

Väckelsegrejen del 2

Risker med osund väckelsefokusering

Man blir lätt...

1. frustrerad.
   När kommer det där fantastiska som Birger Skoglund (eller var det Böne-Sven?) profeterade om?*
   
   
2. passiviserad.
   När ska de ofrälsta komma hit till våran fina kyrka egentligen?
   
   
3. mottaglig för minsta nyck.
   Vi drar till Florida, där verkar det hända grejer!
   
   
4. fast i en förlegad världsbild.
   Vilken tur att jag har alla svaren när de ofrälsta kommer, då du ska de minsann få höra att Darwin hade fel!
   
   
5. dömande.
   Det här är det största Gud gjort på vääälidigt länge och nu, nu, nu går tåget (flyget) och om du missar, aj, aj, aj!
   

Fördelar med sund gudsrikesfokusering.

Jesus sa ju trots allt inte: När ni ber. Be om väckelse.
Han sa: När ni ber. Be att riket ska komma.

1. Vi utmanas varje dag till förvandling
   
   
2. Vi aktiveras och tar Guds sändning ut i världen på allvar
   
   
3. Vi blir en hoppets röst
   
   
4. Vi förs närmre Gud och varandra
   
   
5. Vi jobbar med Gud för upprättelse i hela skapelsen
   

Fyll gärna på med mer!

Daniel Astgård på Tro & Tänk som ofta tänker som jag (eller är det tvärs om) skriver om det han kallar väckelsemyten här och här.
Uppdaterat den 14 maj: Bloggen "Tankar i natten" skriver också väldigt intressant om det här med väckelse här.

*Detta är absolut inte för att raljera med dessa personer, jag har den största respekt för IBRA:s arbete och vi behöver verkligen bedjare som Böne-Sven. Men ofta när väckelse kommer på tal så refereras det till profetiska tilltal på ett lite väl vidlyftigt sätt kan jag tycka.

Väckelsegrejen

OBS. En liten varning till alla mina icke kristna läsare. Den här bloggposten är troligtvis inte så intressant, många introverta "frikyrko termer" osv.

Som uppvuxen i frikyrkan så har jag ända sedan jag varit liten hört om väckelsen som ska komma. Den ska förvandla allt, tusentals människor ska dras in i våra kyrkor och bli frälsta. Den ena profetian efter den andra har avlöst varandra, väckelsen kommer från norr till söder, osv. Som pastor så har jag varit på oräkneliga bönemöten där man bett om detta. Jag har själv hört en massa profetior på den här linjen, så när jag skriver om detta så vet jag vad jag talar om. Bloggen apg29.com är ett typexempel på detta.

Jonathan Edwards. Sinners in the Hands of an Angry God

Självklart så önskar jag att människor ska finna Jesus och hans rike men ärligt talat så bekymrar jag mig inte så mycket över "väckelsegrejen" längre. Låt mig förklara hur jag tänker. Jag tror vi primärt är kallade att vara lärjungar som följer Jesus och gestaltar vad Guds rike handlar om i vår vardag. Vi är kallade att "vara församling" där vi finns. Det handlar om något väldigt konkret, jordnära och verkligt. Min erfarenhet är att för mycket fokus på en eventuell framtida väckelse lätt leder till frustration och uppgivenhet. I värsta fall kan det också hindra oss som församlingar att göra nödvändiga förändringar. Vi kanske minns skeenden i historien och vi tror att det måste ske på samma sätt en gång till med följden att det är bäst att inte ändra något. Det här blir verkligen som jakten efter skatten vid rengnbågens slut. En pastor i en växande församling sa så här: "Det var när vi slutade prata om väckelse för att istället fokusera på att vara församling som människor började komma till tro" Jag tror det ligger något djupt sant i det.
Hur ser väckelse ut? Jag tror det tex ser ut som när St Clara betjänar sin omgivning.

Sen vill jag alltid vara öppen för att Gud kan gripa in på extraordinära sätt. Självklart kan han det! Problemet är att vi lätt missar det naturliga om vi bara fokuserar på det extraordinära. (Florida tex) Jag är öppen för att spektakulära omvändelser (Typ Paulus) fortfarande sker, men man kan inte bygga hela sin kristna förväntan på några undantag.

En annan aspekt är att vi i Sverige idag lever mer i "Athen" än i "Jerusalem". Läser vi i Apostlagärningarna så ser vi Petrus predikan på pingstdagen då tre tusen kommer till tro (apg 2:14-41). Sen har vi Paulus i Athen, där bara en handfull kommer till tro (apg 17:22-34). Varför denna skillnad? Var Petrus mer smord med "väckelsens ande" än Paulus? Inte alls. Som jag ser det så hade Anden mer att jobba med hos judarna Petrus predikade för. De hade "grundberättelsen" klar för sig. Den saknades i Athen och därav resultatet. För mig är det självklart att vi i Sverige idag lever mer i ett sammanhang och en kultur som påminner mer om "Athen" än "Jerusalem", människor har inte "grundberättelsen" vi måste, precis som Paulus gör i Athen, börja från början. Det kanske inte smäller till med tre tusen på en dag men om vi enträget, både i ord och handlingar, håller oss till evangelium om Jesus så kommer fler och fler att komma till tro.

Några tankar från mig om det här med väckelse.

Hur skulle en "väckelse" se ut?

Jag ska snart skriva en post där jag utvecklar några tankar kring det här med väckelse. (Det är ju på tapeten igen) Men först vill jag hänvisa till Allan Hirsch (Det blev mycket Allan nu) senaste bloggpost där han har en bild över sekulariseringen i världen. Sverige ligger i topp!
(Bilden är längst ner)

Vad tror ni? I Sverige idag, vad funkar bäst? Hesa evangelister som står på plattformar och skriker (Så tänker sig många faktiskt väckelse) eller en massa små grupper där man verkligen delar livet i vardagen. Är väckelse tanken att en massa folk ska gå till oss på "väckelsemöten" eller handlar det om att vi, församlingen går ut till människorna? Vilken bild har vi av hela väckelse grejen?

Självklart behöver vi Anden (Jag misstänker att någon kommer att påpeka det) Det är i Andens kraft vi är sända ut i världen. Men hur skulle det se ut i Sverige 2008? Precis som i Florida, eller? Kanske helt annorlunda? Vad säger ni?
"Tankar i natten" funderar kring detta också.

En ny väckelse poppar upp

Så var det dags igen. En ny väckelse har poppat upp i Lakeland Florida (någon som mins Pensacola?). Det är alltså inte bara sol, bad, Disney och den kristna parken The Holyland Experience som gäller (läs om Dan Kimballs besök där). Den Kanadensiske evangelisten Todd Bentle står i centrum för denna senaste "happening in Florida". En mötesserie har förlängts, människor sägs helas och komma till tro i tusentals. Dagen skriver om det hela här. Brittiska pastorer uppmanar tydligen människor att sätta sig på första bästa flyg och åka dit.

Jag vill absolut inte sätta mig till doms över skeendet i Florida. Men, ärligt talat, behöver vi verkligen en "enmansshow väckelse" till? En väckelse som bygger på att människor åker till en kykobyggnad i USA förstås, var annars? Jag misstänker att sånt här funkar där bara av den enkla anledningen att sekulariseringen inte gått riktigt lika långt.

Här hemma i Sverige gäller istället det Allan Hirsch talade om. Att jobba långsiktigt, att forma lärjungar och bygga församling. Vi är sända, inte till Florida, men ut i vardagen. Det ska hur som helst bli spännande att följa det här. Dagen låter några kritiska röster göra sig hörda här. Jag vill absolut inte kasta ut något barn med badvattnet men även jag ställer mig frågade till hela hypen, men vi får väl se.

Uppdaterat den 13 maj: Två bloggar som jag ofta läser tar upp Florida fenomenet här och här. Klart läsvärt!