Stefan Swärd

Stefan Swärd bloggar med den äran. Jag känner mig aningen delaktig, han frågade mig lite om det här med bloggning vid ett tillfälle och jag tyckte absolut att han skulle börja. Stefan skriver i en kommentar att han tycker sig se att hans blogg är i skottgluggen här på min blogg och jag tänkte förklara hur jag ser på det.

Det stämmer att jag inte alltid håller med Stefan. När jag tänker efter så är det fyra specifika gånger som våra åsikter spretat:
1. NOD-debatten, 2. Modern vs Postmodern samtalet 3. Saron-debatten och 4. Tolkningen av Eldebos artikel. I övrigt så nickar jag ofta instämmande till det Stefan skriver. (förutom att jag inte delar hans passionerade intresse för sport)

Jag gillar bla hans funderingar kring medlemsbegreppet. Vi behöver verkligen be och fundera över det i frikyrkan. (just därför tyckte jag det var onödigt att sopa på Saron) Så även om jag ibland skiljer mig lite från honom i en del frågor så angående skottgluggen: Nej, jag önskar inte att ha Stefan i någon skottglugg här. Tvärtom så är jag glad att samarbeta med ett samfund som tillåter att det bryter och bänder lite, där det är fokus på Jesus men högt i tak.

Jag tycker faktiskt Stefan har den bästa samfundsledarbloggen i kyrksverige. (Någon som kommer på en bättre?) Han tillåter kommentarer (ingen självklarhet). Han ger sig dessutom in och kommenterar bland sina egna kommentarer. (verkligen ingen självklarhet). Han skriver med humor även om han ibland kanske underskattar både sin bloggs genomslagskraft och sin teologiska förmåga. (vilket yttrar sig i att han ibland raljerar lite med teologer precis som om han inte var en av dem)

Jag tyckte hans initiativ att äta lunch med Jonas Gardell var mycket bra. Hoppas deras samtal fortsätter, jag tror såna här möten behövs.

Vårstädning på Kolportören

Jag har ett problem och det är att jag gillar så många bra bloggar som jag vill rekommendera. Fram tills idag så har jag bara lagt till och lagt till i min sidospalt. Jag var uppe i över sextio länkar och jag inser att det är ohållbart i längden. Min sida blir för plottrig. (Den är i plottrigaste laget ändå).

Istället för att ta bort vissa och spara andra så gjorde jag något radikalt. Jag tog bort alla. Jag vet att det finns bloggar som inte länkar till någon annan men jag tycker det känns lite fult på något vis, så jag tog och uppdaterade mitt Blogguniversum ordentligt istället. Där finns alla bloggar som jag länkade till tidigare plus några nya. Jag hoppas att ingen känner sig sårad att jag skippar direktlänken fördelen är att nu finns alla på ett lättöverskådligt sätt.

Jag är inte helt nöjd med mina kategorier. Jag delade upp bloggarna jag följer i följande: "Mer åt teologi", "Mer åt kristet liv" (idiotiskt, jag vet självklart kan dessa inte skiljas åt). Samt "Mer åt humor" och sen bloggar som mer specifikt handlar om tjänst i "Församling". Jag vet de går i varandra hela tiden. Om du tycker att just din blogg hamnade helt fel så tveka inte att höra av dig!

"Är du frälst Jocke?"

Ofta är jag ganska slätstruken. Men ibland så spetsar jag till saker. (även om jag även då försöker vara saklig och balanserad). Det jag upptäckt och som förvånar mig är hur en del (kristna) bemöter de inlägg de inte håller med om.

"Är du född på nytt, Jocke?" skrevs nyligen i en kommentar. (jag ska säga att just den kommentatorn bad om ursäkt, men varför överhuvudtaget...) Under samma kategori räknar jag varningarna att Gud kommer att döma mig. Samma människor brukar indignerar uppröras över att en sån avfällig typ som jag är pastor.

Det finns hos en del en längtan efter missförstånd och konflikt istället för samtal och möten. Jag finner det märkligt. Samtidigt vill jag inte bara ha ja sägare här på bloggen. Jag uppskattar när folk säger emot och vill problematisera det jag skriver. Men när vissa vill förpassa mig till de lägre regionerna så undrar jag stilla att det måste väl finnas någon sorts rim och reson. Eller?

Is this the price to pay for a blogging pastor?

Varför är det så enkelt för en del?

Hur du tänkt på det absurda i att allt är så enkelt för vissa (kristna) människor, de vet alltid vad som är sant. Inga tvivel, inga funderingar allt är ständigt självklart.

• Vilken bibelöversättning?
  Inga problem. Vi vet vilken som är "bibeltrognast"
  

• Svar och vitt?
  Vad snackar du om din flummis, vi tror inte på några gråzoner...

• Himmel och helvete?
  Vi vet precis vilka som kommer vart, passa dig!
  

• Eskatologin, den yttersta tiden och hela antiktrist köret?
  Vi vet allt om tidstecknen, du blir med all säkerhet lämnad kvar...
  
  
• Det här med miljön tycker jag känns angeläget...
  Allt ska brinna! BRINNA!
  
  
• Teologi då?
  Det finns bara ett sätt att förstå. Vårt!
  
  
• Men visst kan väl Gud verka på olika sätt?
  Nej! Han verkar bara på MITT sätt!
  
  
• Ja men det här med olika tolkningar?
  Tolkningar? Din liberalteolog!
  

• Katolikerna?
  Inga problem, vi vet allt om hur fel de är...

• Ja men Livets Ord då?
  Sluta! Alla vet väl vad de vill nu för tiden...
  
  
• Kyrkflykten då?
  Alla vet väl hur usel frikyrkan är konstigt att det nån kvar...
  
  
• Emerging Church då, det verkar fräscht?
  Lägg av, det är villolära för det har jag sett på YouTube
  
  
• Ja men är nått bra då?
  Ja visst! VI är bra!
  
  
• Men hur ser livet med Jesus egentligen ut?
  Va! Har du fastnat i lagen? Du behöver nåden din självrättfärdiga usling!
  
  
• Okej, men..?
  Inga men, Vi VET!
  
  
• Jo, men..?
  Tig! Villolärare!!!
  

Vi som inte alltid vet det där och hundra andra saker får väl fortsätta ställa våra frågor, vrida och vända och blogga på. Känner du igen dig mer i frågorna är i de självklara svaren ovan och liknande så är du välkommen hit till Kolportören och fundera med oss andra.

Stone him! Stone him!

Har ni märkt de bloggar som enbart tycks existera för att utmåla andra kristna som villolärare? Jag tycker det hela är något problematiskt, en del av dessa bloggar ligger dessutom högt på topplistorna. Varför undrar jag?

Ni som läser den här bloggen vet att jag ibland ifrågasätter saker inom kristenheten och att jag ofta vill ha ett samtal kring olika företeelser. Det är inte det jag vänder mig emot, det tror jag tvärs om behövs. Jag vänder mig emot den självklarhet med vilken vissa bloggare ropar "Stone him!".

För att lätta upp det hela så slänger jag med ett favoritklipp:

Att växa som bloggare del 2

Tack för all respons och tack för all bra uppslag! Det som gör det här med bloggande lite problematiskt är att man lätt hamnar i olika diken. En risk är de bloggare som bara skriver rakt upp och ner hur de ser på saker och ting, utan intresse för dialog eller för att ev ändra sig. Bloggen används bara för att slå fast "hur det är". Sen finns det andra diket som tenderar att problematisera lite för mycket (jag tror Kolportören riskerar att hamna här ibland). Samtidigt är de bästa bloggposterna de som leder till verkliga samtal. Men visst, kanske ska jag "sätta ner foten" lite oftare.

En annan sak som jag tycker är svår är hur personlig man ska vara, både som pappa, make och pastor. Barnen gör ju saker hela tiden som skulle bli lysande inlägg men jag är väldigt försiktig med att lyfta in dem. När det gäller "pastorsbiten" skulle jag ju kunna skriva om vårt Alphaarbete tillsammans med EFS, om vår "Kristen på nytt sätt grupp" (den är superspännande) om gudstjänsterna som vi försöker ha en liten annan twist på. Jag skulle kunna skriva om ungdomsarbetet. Om nya människor med spännande livsöden som kommer till vår gemenskap m.m.

Problemet är att alltid när jag börjar skriva något sådant så låter det väldigt lätt lite pompöst och självgott. Lite mycket "Jag är minsann en framgångsrik pastor som möter verkliga människor så det så. Hurra vad bra jag är!". Samtidigt finns ju risken där att allt blir för teoretiskt, men för mig är det egentligen inget problem om bloggen är en plats där man prövar teorier. Verkligheten är ju ständigt närvarande, varje gudstjänst är ju "på riktigt", varje möte med en människa är "på riktigt" osv. Förresten varför dela upp det, varje samtal här på bloggen är ju också "på riktigt". Nu höll jag på att bli så där modernt dualistisk igen, istället för postmodernt holistisk ;-) Självklart finns det tankar och idéer där jag är nyfiken på era synvinklar så mer om församlingen här i Borlänge kan det nog bli. Jag älskar ju också att predika och undervisa, det skulle jag kanske kunna skriva mer om.

Kom gärna med mer tips. Jag uppskattar er som läser otroligt mycket. Fortsätt att ifrågasätt, läs kritiskt och fram för goda samtal i massor!

Att växa som bloggare

Nu har jag bloggat ett tag. Jag gillar det skarpt. Det är givande och jag har lärt känna många trevliga människor genom bloggen och jag har också lärt mig jättemycket. Just nu känns det dock lite segt, uppslagen växer inte på träd direkt. Därför vänder jag mig till er mina kära läsare.

Vad saknar du här på Kolportören? Vad kan bli bättre? Finns det något dike du tycker jag kört fast i? Alla synpunkter motages tacksamt.

Om du aldrig skrivit en kommenter förrut, gör gärna det. Det vore jätteskoj att höra från just dig!

Går folk på sånt här?

Jag fick precis ett mejl med ett erbjudande att bli $10.500.000.00 rikare! Men naturligtvis kostar det lite att bli rik, jag citerar:

"Let me repeat again, try to contact them as soon as you receive this mail to avoid any further delay and remember to pay them their Security Keeping fee of $270.00 US Dollars for their immediate action. You should also let me know through email as soon as you receive your Atm Card.
Yours Faithfully, Dr. David William"

Men jag bryr mig givetvis inte, jag är nämligen redan rik i cyberrymden. Efter ett tips från Mackan så kollade jag vad min blogg var värd, se själv!



53 481kr är inte att förakta! Men man har ju lärt sig att läsa det finstilta, BlogVärde skriver: Ansvarsfriskrivning: Det värde som beräknas behöver inte ha något med verkligheten att göra. Då denna beräkning görs med tränade apor är det svårt att uppskatta ett exakt värde.

Jag visste att något inte stämde!