Tänk dig Reinfeldt i samma situation...

Igår när jag skulle se på Barack Obamas installation (Inauguration som det så fint heter) så hade vi strömavbrott precis när Rick Warren börjat sin bön. "God almighty..." Sen svart! Min första tanke var att al-Qaida slagit till men sen insåg jag att avbrottet bara drabbat min lilla, lilla del av Falun...

Idag har jag med YouTubes hjälp återupplevt vad jag missade så att säga. Här är mina reflexioner. Rick Warrens bön kändes ödmjuk och äkta. Ännu mer berörd blev jag av den lille farbrorn som välsignade det hela. Joseph Lowery, metodistpastor och tillika en av hjältarna i medborgarrättsrörelsen. En del blir tårögda av vasaloppsstarten, själv berörs jag av sånt här.
(Warrens bön finns nedskriver här och Lowerys här)

Jo jag är kritisk till tal om "kristna nationer" och överväldigande patriotism osv. Men samtidigt, tycka vad man vill om USA men visst måste det väl betyda något när de ärligt ber om Guds välsignelse?

Vad säger ni?

En Obama grej till

Jag kan inte låta bli att fascineras och röras av det faktum att det inte bara är i TV serien 24 som det finns en svart president. Snart har vi en på riktigt också! Greg Boyd skriver så här om det.

"you can’t help but celebrate the day Americans elected a black man to lead them. All politics aside, today is a very good day!"

Jag hittade också den här talande bilden. (Här är originalet)

Att ingjuta hopp

Jag tror det var Napoleon som sa: "En ledares viktigaste egenskap är att kunna ingjuta hopp". För mig är det solklart att det är förklaringen till varför Barack Obama vann presidentvalet. Alla de ledare som jag respekterar har haft den gåvan. Winston Churchill hade den medan bomberna föll över London under "The Blitz". Martin Luther King hade den definitivt. Listan skulle kunna göras lång.

Jag måste säga att jag rent retoriskt tyckte att Obamas tal i morse var lysande och efter att ha lyssnat på olika tal av honom på YouTube är det lätt att se att den killen vet hur man skapar hopp och förväntan. Sen är det en annan fråga om han kan leva upp till det, säkerligen blir det tufft. Samtidigt så måste en ledare kunna måla upp en bild av hopp. Även om jag inte satt mig in i detalj vad han står för så är jag i alla fall fascinerad av detta. Samtidigt får vi inte låta oss bländas av någon jordisk ledare. Den enda som kan skapa verkligt hopp är ledaren för riket vi tillhör. Jesus Kristus!

Slutligen en fråga till oss som predikar världens bästa budskap om världens bästa rike.
Hur mycket hopp skapar vi?

Obama och abort

För många kristna i USA är republikanerna det enda alternativet därför att John McCain tydligt är "Pro-Life" alltså emot aborter. Medan då Barack Obama är "Pro-Choice". Med andra ord ett enkelt val. Även här i Sverige kan man höra kristna resonera på samma sätt. Men är det verkligen så enkelt?

Frågan kom upp på bloggen Jesus Creed. Läs gärna kommentarerna för en inblick i hur amerikanerna resonerar i den här frågan.

Jag tycker att Brian McLaren tar upp problematiken på ett bra sätt här. Han argumenterar att det är inte alls säkert att mer människoliv räddas bara för att ett parti tydligt säger att man är emot abort men samtidigt för en politik som inte minskar klyftorna. Siffrorna i USA är tydliga på att fattiga kvinnor är kraftigt överrepresenterade i abortstatistiken, skulle de få det bättre skulle aborterna minska även med en "Pro-Choice" president. Skulle man inte jobba med dessa frågor lär aborterna inte minska hur många lagar och hur tydlig man än är "Pro-Life".
Brian fortsätter sitt resonemang:

For example, Western European nations, where abortion is legal and available, have the lowest abortion rates in the free world, with less than 10 abortions per 1000 women of reproductive age. In contrast, in Africa, Latin America, and the Caribbean, there are between 29 and 31 abortions per 1000 women of reproductive age – in spite of the fact that abortion laws are highly restrictive there. So it’s clear that in free societies, poverty and a lack of services are more likely to lead to high abortion rates than whether or not abortion is legal.

Alltså behöver inte abortfrågan nödvändigtvis vara ett hinder att rösta på Obama, inte om målet är att verkligen minska dem. Katoliken Nicholas P. Cafardi för ett liknande resonemang.

Uppdaterat 13:15: Som Peter kommenterat så är den amerikanska abortlagen långt mer liberal än vi är vana vid, jag kände själv inte till att det var riktigt så illa. Därför är det också fullt förståeligt om man trots allt väljer den uttalat restriktivaste, alltså McCain. Men det är, så vitt jag förstår, långt ifrån säkert att aborterna verkligen minska för det. Där har nog ändå Brian en poäng.

Abort är dock inte den enda frågan att ta ställning till. Dagen gör en intressant genomgång av hur valet påverkar väldens fattigaste. En sak som ligger Obama i fatet är hans motstånd mot frihandel bla därför hoppas dagens ledare i SvD på seger för McCain.

Hur som helst ska bli riktigt spännande i natt!

PS. Apropå de fattigaste så har ONE just nu en kampanj där man kan skriva ett brev till Anders Borg om att förmå EU ge en biljard euro till världens fattigaste. DS

Uppdaterat 13:15: Jag rör mig verkligen utanför mitt kompetensområde nu! Så kommentera, belys och korrigera!

Val i USA

Även jag skriver några rader om det kommande valet.

Jag känner kristna i USA som tror att man måste vara republikan för att vara riktigt kristen. En vän gav mig en DVD om Georgs Bushs fantastiska andaktsliv. Märkligt andaktsliv tycker jag som inte tror att man kan bomba bort problem eller tortera fram fred. Till Bushs försvar så var 11 september 2001 en mardröm för vilken president som helst. Det är lätt att sitta här i trygga Sverige och ha åsikter. Jag ser att den karismatiska tidskriften Charisma också självklart lyfter fram republikanerna som det enda alternativet för troende.

Å andra sidan så står Brian McLaren bakom Barack Obama, vilket får anses modigt av en kristen ledare i ett land där tex kristna artister vet att deras karriär är över om de inte är lojala republikaner.
Men mest av allt beundrar jag Greg Boyd som håller före att han tillhör ett annat rike. Det är också ett lika modigt som kontroversiellt uttalande i den "kristna" nationen USA.

Amerikas välsignelse är också dess förbannelse. Tanken att du är din egen lyckas smed. "The self made man" är naturligtvis attraktiv. Du kan lyckas, ansvaret är bara ditt, men du kan nå hur långt som helst. Vi känner till historierna om de två tomma händerna som blev fyllda av framgång. USA är byggt på denna filosofi. Den fick Karl-Oskar så väl som José, så väl som Cho, så väl som McGregor, osv att lämna allt för att söka (och kanske finna) lyckan "in the land of hope and glory".

Problemet kommer i hur man bedömer den som inte lyckats. Varför ska jag dela med mig av min framgång till en lat förlorare? Jag har minsann lyckats klara mig, det borde han också kunna. Idén att alla har samma chans, samma möjlighet att lyckas kan vara både stärkande och förintande. Allt tal om att "share the wealth" låter lätt som "kommunistisk propaganda" även för kristna republikaner.

Samtidigt gillar jag verkligen amerikanarna och USA. Hur som helst blir det spännande!