Vad ber ni om?

Jag har bett så länge jag kan minnas, jag är uppvuxen i en kristen familj och vi bad aftonbön och sen har det fortsatt. Bönen har utvecklats och förändrats under åren. Jag har varit med om allt möjligt, hört all möjlig undervisning du kan tänka dig på området. Bön för mig ter sig oftast som ett samtal. Bön är viktigt för den gör Gud verklig och jag har upptäckt att när jag ber för andra så vidgas mitt hjärta.

Häromdagen så tappade jag bort mina bilnycklar och jag hade naturligtvis bråttom. En tanke som kom var den här. Be Gud om hjälp. Men sen tänkte jag. Visst jag kan slänga iväg en "Gode Gud hjälp mig hitta nycklarna" bön som om Gud var någon sorts himmelsk spåtant som inte har annat för sig än att hjälpa slarviga typer som jag att hitta nycklar. Sen tänkte jag på tragedier i min närhet och över vår värld.

Plötsligt kändes det väldigt förmätet att tro att Gud skulle släppa allt och mirakulöst fixa fram mina nycklar. Visst vi kan alltid mumla nått om att Gud är så stor att han både kan stoppa jordbävningar, väcka upp döda och hitta nycklar. Men jag är faktisk tveksam, riktigt tveksam. Inte på Guds storhet. Snarare på mig själv. Gud har gett mig en hjärna, han har gett mig ett liv att leva, han har kort och gott gett mig ansvar att faktiskt hålla koll på bilnycklarna om jag nu envisas med att ha bil. Eller?

För om man hårdrar det hela så handlar bön inte om mig och min agenda. Som jag tänker handlar bön om relation och de vänner man har enbart för att få saker är rätt fort ex vänner. Bön handlar väl om Guds agenda, vad Han vill i den här världen. Helt ärligt, där är kanske inte mina bilnycklar prio ett...
(När nycklarna väl kommer fram beror det på en av två saker, jag använder hjärnan Gud gett mig eller hustrun Gud gett mig använder sin. Det andra alternativet dominerar...)

Hur tänker ni kring bön?


PS. Dagen skriver idag om bön ur ett historiskt perspektiv, intressant. DS.

Bönsöndagen Luk 11:1-13

"Father, Reveal who you are.
Set the world right.
Keep us alive with three square meals.
Keep us forgiven with you and forgiving others.
Keep us safe from ourselves and the Devil.”
Luk 11:2-4 (The Message)
Läs gärna hela texten från luk 11:1-13.

Har ni hört det här resonemanget någongång:
"I bönen blir vi förändrade, inte Gud. Det är inte Gud vi ska påverka, utan oss själva."?

Jag säger inte så längre. Därför att:
Tänk om bön är mer än bara psykologi. 
Tänk om bön inte bara förändrar oss. 
Tänk om våra böner verkligen berör Faderns hjärta. 
Tänk om våra böner betyder något för universums Herre. 
Tänk om våra böner öppnar dörrar som annars skulle förblivit stängda. 
Tänk om vårt sökande i bönen leder till att vi finner saker som annars ingen skulle hittat.
Tänk om våra böner rentav påverkar Gud...
Tänk om... 
"It rocks our world" Eller?

Att vara ett bönesvar

Det finns alltid en risk att vi intellektualiserar tron så att den bara handlar om logik och för den delen känslor. Tror jag rätt? Vad tror jag egentligen? Tror jag överhuvudtaget? etc, etc. Det här är relativt vanliga frågor i själavården men även i den andliga vägledningen.

Ibland möter jag människor som tex börjar undra om de någonsin fått bönesvar. Är det mer karismatiska personer så kan tvivlen komma gnagande. Var det verkligen ett under? Växte benet verkligen ut? Varför blev inte den och den helade då? Kan jag bygga min tro på de här grejerna? För den mer intellektuelle (OBS jag antyder ingen motsättning) kanske tvivlen handlar om Guds existens, skapelsen, jungfrufödelsen, etc. För den mer fundamentalistiske så är blotta tanken på tvivel farlig, de riskerar att få hela det stundtals bräckliga trosbygget att totalt rasa samman. Därför försöker man att krampaktigt tro "rätt" hela tiden.

Allt det här riskerar att leda till navelskåderi och onödiga grubblerier. Vad jag vill är att hjälpa människor att fokusera på nått praktiskt. Fråga inte: Har jag fått bönesvar? (Den frågan kan i värsta fall leda till ändlösa funderingar) Nej, VAR bönesvaret! Gör det som är gott, hjälpt till när du kan, offra den egna bekvämligheten för någon annan. Sätt kött och blod på de goda nyheterna. Om inte du och jag gör det, vem ska göra det?

Det berättas om Moder Teresa att hon brottades med stora tvivel, det här framkommer även i hennes dagböcker. Ändå gick hon upp varje morgon och tvättade de smutsiga och förband de skadade och visade med sitt blotta liv vad tro är för något. Förresten, om inte vår tro visar sig i våra gärningar så är den kanske bara ett tankespöke som det kvittar om vi har eller inte. Eller?

Vad är ditt recept så att inte tron bara blir tomma teorier och fromma förhoppningar?

Semester och sommardvala

Nu börjar min semester och pappaledighet. Allt som allt blir jag ledig i sex veckor. Det här kommer att påverka bloggen på det sättet att jag bara kommer att skriva:
Om jag för det första har tid och för det andra inspiration.
Skulle dessa båda infalla samtidigt blir det kanske en post om inte, ingen post.

Förra sommaren skickade jag med en liten utmaning. Jag tycker den platsar i år också!

God for us, we call You Father,
God along side us, we call You Jesus,
God within us, we call You Holy Spirit.

You are the Eternal Mystery
that enables, enfolds, and enlivens all things,
even us,
and even me.

Every name falls short of your
Goodness and Greatness.

We can only see who You are in what is.
We ask for such perfect seeing.

As it was in the beginning, is now,
and ever shall be.

Amen.

Richard Rohr

Ha en riktigt skön och välsignad sommar vänner!

En bön på 1 maj

Lord, give me love and common sense
And standards that are high
Give me calm and confidence
And - please - a twinkle in the eye.
Christian Worker's prayer

Annandagsvälsignelse

Deep peace of the green-blue sea
Deep peace of the rising sun
Deep peace of the shore-side Christ
Deep peace of the Risen One
Be ours today.

Tänk dig Reinfeldt i samma situation...

Igår när jag skulle se på Barack Obamas installation (Inauguration som det så fint heter) så hade vi strömavbrott precis när Rick Warren börjat sin bön. "God almighty..." Sen svart! Min första tanke var att al-Qaida slagit till men sen insåg jag att avbrottet bara drabbat min lilla, lilla del av Falun...

Idag har jag med YouTubes hjälp återupplevt vad jag missade så att säga. Här är mina reflexioner. Rick Warrens bön kändes ödmjuk och äkta. Ännu mer berörd blev jag av den lille farbrorn som välsignade det hela. Joseph Lowery, metodistpastor och tillika en av hjältarna i medborgarrättsrörelsen. En del blir tårögda av vasaloppsstarten, själv berörs jag av sånt här.
(Warrens bön finns nedskriver här och Lowerys här)

Jo jag är kritisk till tal om "kristna nationer" och överväldigande patriotism osv. Men samtidigt, tycka vad man vill om USA men visst måste det väl betyda något när de ärligt ber om Guds välsignelse?

Vad säger ni?

Ett brinnande hjärta

Välsignelse för ett brinnande hjärta

Må Gud välsigna dig med olust
inför enkla svar, lätta sanningar
och ytliga relationer,
så att du må leva från djupet av ditt hjärta.
*
Må Gud välsigna dig med vrede
över orättvisa, förtryck och utnyttjande,
så att du må arbeta för
rättvisa, frihet och fred.
*
Må Gud välsigna dig med tårar att fälla
för dem som lider av
smärta, avvisande, svält och krig,
så att du må sträcka ut en hand till tröst.
*
Och må Gud välsigna dig med dåraktighet nog
att tro att du kan förändra världen,
så att du kan göra det andra kallar omöjligt.
*
Må välsignelse från Gud
- Skapare, Förnyare och Upprätthållare -
vara med dig nu och för evig tid.

Från boken Legender och Välsignelser

Skrivna böner?

Jag har en något kluven inställning till det här med färdigformulerade böner. Av och till har jag verkligen försökt ta dem till mig och använda mig av dem i mitt andaktsliv, jag har provat tidegärdsbönerna och liknande och jag kan verkligen se en massa fördelar med det. Man slipper komma på saker att säga själv, man kan istället vila i bibelordet och den kristna traditionen genom att be beprövade ord som andra bett före. Jag använder färdigformulerade böner, tex när jag ber med mina barn. Jag tror det ger trygghet och kontinuitet även om det är viktigt att barnen också själva får formulera sina böner.

Personligen är jag nu inne i en fas då jag återigen vågar mig på att relatera till Gud som en vän. Någon som primärt vill ha en relation till mig och då känns det plötsligt lite konstigt att komma med färdigformulerade böner. Min fru uppskattar om jag någon gång nu och då tillägnar henne en dikt (okej, det händer inte så ofta, men det händer) men skulle mitt huvudsakliga sätt att kommunicera med henne vara genom färdigskrivna dikter, hur vackert jag än reciterade dem, så skulle vår relation garanterat ta skada.

Jag börjar mer och mer upptäcka bön som samtal med Gud. Jesus är min Herre men han är också min vän, han är med mig, han lyssnar på mig och han vill ha en relation med mig. Han inte bara lyssnar, han vill tala med mig också och jag är kallad till gemenskap med honom. Om färdigformulerade böner hjälper dig i din gudsrelation så använd dem, jag kommer att fortsätta göra det ibland*. Men hur vi än gör det så låt oss hålla den naturliga, otvungna relationen med Jesus i fokus.

Hur tänker ni kring det här med färdigformulerade böner, hur ser er vandring ut på bönens område?

*Jag har tex den här sommaren bett utifrån min utmaning.

En sommarutmaning!

Vänner!
Kolportören går nu in i vad som närmast är att betrakta som en sommardvala. Vilket innebär att jag inte kommer att hålla tempot uppe med nya uppdateringar, jag ska vara riktigt ledig och bloggen är trots allt förknippad med en del arbete.

Däremot har jag en sommarutmaning för er att bita i. Här kommer den. Ta, daaa!



Allt Gott!

Hjälp med en bön

Här kommer en utmaning i dubbel bemärkelse. Jag hittade den här bönen som Tom Wright formulerat och jag föll för den. Den innehåller väldigt mycket väsentligt:

Father almighty, maker of heaven and earth:
Set up your kingdom in our midst.

Lord Jesus Christ, Son of the living God:
Have mercy on me, a sinner.

Holy Spirit, breath of the living God:
Renew me and all the world.

Det är en lite utförligare variant av "Jesus bönen" man skulle kunna kalla den "treenighetsbönen". Här kan du hitta mer matnyttigt kring bönen.

Min utmaning till er är att tugga på den i sommar och inte bara det, hjälp mig göra en översättning som flyter bra på svenska.
Se där. Något att bita i!

Uppdaterat: Tack vare en vaken läsare (Tack Daniel!) gjordes jag uppmärksam på att bönen redan finns översatt till svenska. Den fanns i boken "Genom nålsögat" av Tom Wright som gavs ut av HFs förlag 1993. Så var det med det, om någon filar fram en bättre översättning är det ju fritt fram men så här ser den befintliga bönen ut.

Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare:
låt ditt rike komma.

Herre Jesus Kristus, du den levande Gudens son:
visa nåd mot mig, en syndare.

Helige Ande, du Ande av den levande Guden:
förnya mig och hela världen.

Det ofattbara

SMS:en ramlade in i kväll om att tända ett ljus till minne av Engla, även vi letade fram ett värmeljus. Att se bilden på den lilla cyklande tjejen och veta att hon sekunderna efter möter något man önskar bara fanns i fiktionens och skräckfilmernas värld är nästan för smärtsamt.
Jag saknar ord.

Björn Granholm som fanns med och letade skriver så här. Om hämndbegäret skriver Marcus Birro följande, Daniel Astgård på Tro & Tänk har formulerat en bön.

En bön

Lord, a thousand voices shout at me this day,
Sound-bites and slogans, images and screens,
Conversations and traffic, newspaper and Internet...
Help me to filter out and turn away
All that is not of you,
And to spot and hold to
All that is of you.

Ray Simpson

Helgelse, tålamod och ett Bonsaiträd

Det mesta i det kristna livet tar tid. Vi gillar det inte, men så är det. Karaktär tar tid, frukt växer sakta fram. Det finns inga "Quick fixes". Kristuslikhet tar tid.

Fast å andra sidan, om man vänder på det hela så kan det hända något varje dag. Vi är på väg, vi förvandlas, varje steg kan föra oss närmare målet. Vi befinner oss i en process där varje ögonblick är viktigt. Vi är under förvandling! (Rom 8:29)

Jag gillar Bonsaiträd, de kräver något jag har alldeles för lite av, nämligen tålamod. Visserligen har jag tagit livet av alla jag köpt, men jag gillar tanken. Ett projekt som tar tid, som kräver noggrannhet och tålamod. Medan du kontemplerar detta kan du roa dig med detta virtuella Bonsaiträd, det kan du forma precis som du vill.

Bön i juletid

Bön i juletid

En enda sak vill jag be om,
när julen tänder sitt ljus -
inte om stämning och julfrid
och orglars mäktiga brus.

Inte om kostbara gåvor
och festliga, dignande bord,
inte om vänners gamman
och sövande, fromma ord.

En enda sak vill jag be om
på Betlehemsstjärnans fest:
Att Barnet, som allting förvandlar
må bli mitt hjärtas gäst.

Slå sönder den trevna idyllen,
min julkortsbeskedliga jul,
du man, som föddes i smärta
i fattigdomens skjul!

Jag önskar bara få känna
vid ottesångsklockornas slag
att Kristus har vänt mitt mörker
i strålande juledag.

Nils Bolander

Kreativ bön!

Ett område som jag personligen har kämpat med är bönens område, inte den personliga bönen så mycket som den tillsammans med andra. Min erfarenhet är att det är många i min ålder, 30-40år som funderar och brottas med det här. Den äldre generationen i våra församlingar är ofta bärarlaget när det gäller bön. Men det kännas som om deras sätt att be aldrig kan bli mitt fullt ut.

Jag uppskattar deras böner mycket, men för egen del så känner jag mig inte riktigt nöjd. Det måste finnas bättre, mer kreativa sätt att be. Inte så att den äldre generationen ber fel, tvärt om! Deras trogna böner är livsviktiga.
Men hur ser bön ut för min generation? Hur fostrar man ungdomar att bli böne människor utan att stöpa dem i samma mall som "böne-tant Agda" (fingerat namn)

Det här är något jag funderar mycket på som pastor. Jag attraheras av böneinitiativ som 24-7 och likande. Ungdomarna gillar det och jag tror vi som är lite äldre också behöver mer kreativa uttryckssätt. Jag hittade till och med en webbsida med en ”böne lavalampa” Kul idé tyckte jag!

Kom gärna med mer förslag på idéer, hemsidor, böcker m.m. om bön. Vänligen, hjälp mig med följande fråga:
Hur kan den gemensamma bönen för oss som är födda på 60- och 70-talet se ut? Är det möjligt mitt bland småbarn och karriärer, husköp, köksbyten och andra renoveringsprojekt.
Det är min övertygelse att vi behöver varandra, att vi behöver be tillsammans.
Men hur ser det ut?

Jag tror att det är livsviktigt att vi kommer kommer fram till ett svar. Inte ett svar som fyller oss med dåligt samvete och fördömelse, (finns det något mer kontraproduktivt att bara konstatera att vi ber för lite) men ett som sporrar oss till bön på ett nytt sätt som vi helt och fullt kan relatera till.
Allt Gott!

Frälsningsbönen

Tack för all respons på mitt inlägg om broillustrationen. Jag känner mig riktigt peppad inför predikan på söndag!

Jag har funderat vidare på det här tänket som broillustrationen står för. Det har lett mig att fundera lite kring frälsningsbönen. Ni vet, bönen man ber med någon så att personen blir ”frälst”. Den passar perfekt in i bro tänket. Du ber en bön och sen är du en kristen. Klappat och klart. Men finns inte risken att vi missar processen här?

Visst, jag tror att det rent pedagogiskt kan vara viktigt med en ”frälsningsbön”.
Problemet som jag ser det är när det blir ett nästan magiskt tänkande kring denna bön. Vad innebär det egentligen att "personligen ta emot Jesus Kristus som frälsare och Herre"?
Och finns inte risken att frälsningen blir en slutstation i stället för början på något helt nytt om man enbart tänker så här?
Jag tror vi behöver se det kristna livet mer som en resa. Vi är på väg, vi är frälsta men vi håller också på att bli frälsta. Det är en process innan en människa kommer till tro och processen fortsätter efter det att man funnit en tro.

Jag brukar också be en frälsningsbön för egen del, den går så här:
Herre Jesus Kristus, Guds son, förbarma dig över mig syndare.
Den behöver jag be om och om igen.
Allt Gott!

Computers and prayers

I dag blir det en bön skriven av Esther de Waal:

"I programme my computer
with the love of God.
God be with me now
as I call words into being.
May they make real my work of love.
May they join the work of creation.
Called from nothing, uttered over chaos
bringing order."

Esther de Waal

Från boken: Celtic Blessings For Everyday Life av Ray Simpson