God Jul!

God Jul vänner! Ha det riktigt gott, bygg gemenskap och strunta i stressen!

Glöm inte bort vad julen egentligen handlar om. Jag lägger upp en video från Advent Conspiracy:

Konsumtion som religionssynkretism?

Den här posten kanske inte passar sig i jultider, eller så är det just det den gör. Den här julen har verkligen all denna prylhysteri drabbat mig. Julhandeln kommer att slå alla rekord säger de igen. Är det någon gång den inte gjort det? Mitt i allt detta så påminns av något som Allan Hirsch sa på en föreläsning för några år sedan. Han pratade om den kristna församlingen i Kina och fick då frågan från en av oss: "Men är det inte mycket villolära där?" En befogad fråga kan tyckas, de har brist på biblar, liten teologisk utbildning etc. Så vad svarade Hirsch? "Jodå, man räknar med att ca10 procent är i någon form av villolära/religionssynkretism etc" Sen fortsatte han "Men det är ändå bättre än de 70 - 80 procent av de kristna i väst som tillber både Gud och konsumtion samtidigt." Det är lätt att peka finger på fattiga kristna i Afrika Asien och Sydamerika och säga att de sysslar med religionssynkretism när de kanske har kvar nån gammal avgud eller skum ritual. Men vi då?

Den berättelse vi får i tutade i oss från början är att glädje och tillfredsställelse får vi genom att köpa prylar. Ju mer desto bättre. Vad är en religion? Är det inte något som gör anspråk på att ge oss trygghet, hopp, tillfredsställelse och glädje? Prylar gör det, i alla fall ett tag. Sen kommer tomheten. Om berättelsen om glädje genom konsumtion vore sann så skulle vi vara de lyckligaste människorna på jorden, men det är vi inte. Ändå går vi på det om och om igen. Tänk om köpcentren verkligen är tempel för denna tillbedjan.

Jag föreslår verkligen inget fattigdomsideal men jag tror att vi gör rätt i att fundera igenom det här både en och två gånger. Om Jesus fick tre presenter varför ska mina barn få så många att de omöjligen kan glädja sig åt alltsammans?

Slutligen så vill jag rekommendera den här predikan. (Jag fick tipset här). Den är visserligen i en amerikansk kontext men inte desto mindre utmanande. Glöm inte bort Advent Conspiracy!

Juldag med Snobben

Hoppas ni haft en skön jul så här långt. Som den Snobben fantast jag är så lägger jag upp det här sköna klippet. Observera att Linus (visst heter han så?) finner så mycket trygghet i "Jesus storyn" att han mitt i berättelsen släpper sin snuttefilt!

God Jul vänner!

God Jul och ett välsignat år!

Jag hoppas ni får tid med roligare och mer givande saker än bloggar och datorer. Här kommer i alla fall några länkar om det mot förmodan skulle bli långtråkigt.

Stefan Green skriver om Jesu födelse.
Ett gäng biskopar argumenterar i Dagen för julevangeliets rimlighet.
Greg Boyd förklarar varför han tror på jungfrufödelsen
Henrik Engholm skriver om Julens budskap och utmaning.
Yada yada skriver om Karl Barth och julen.

Björn Granholms julhälsning tillhör de mer kreativa.
För er som längtar efter lite ironi och tänkvärt hjärtlig sarkasm så är det få som slår Brant Hansen på Letters from Kamp Krusty.

Här kommer ett tänkvärt citat vi kanske inte vill höra men kanske behöver.

Stilla natt sjunger vi, men var det verkligen så stilla? Kolla in ASBO Jesus:

Slutligen en julhälsning från familjen Elsander!

Ha det riktigt gott!

Utmaning i adventstid. Vad är julens evangelium?

Signaturen Maja svarade på en fråga i mitt twitterflöde här till höger, jag ställdes frågan igår apropå alla julfester man som pastor förväntas hålla andakter på: Vilken twist på julevangeliet ska jag ta den här gången?

Maja föreslog "flykting-twisten". Bra idé! Jag har använt mig av "enkelhets aspekten" Att Jesus föddes i ett stall i en avkrok av det romerska imperiet kontra det kommersiella jippo vi gjort julen till. Sen har vi "fullt på värdshuset faktorn", då frågan om vi har plats för Jesus kan ställas. Ja ni ser möjligheterna är oändliga.

Låt höra: Alla förslag på möjliga predikningar/andakter utifrån julens budskap är välkomna! Utgå gärna från julevangeliet i Luk 2:1-20 men alla relevanta texter och infallsvinklar är välkomna, allt från små betraktelser till tunga grejer om inkarnationen.

Om vi överhuvudtaget ska fira jul så gäller det att vi kan fylla hela grejen med peppande "gudsrikes berättelser" annars blir det bara tomten och kommersen kvar och då kan vi ju släppa hela grejen.

Reclame Christmas!

PS. Jag vet att det finns kristna som ser hela julen som en hednisk högtid som vi inte ska fira överhuvudtaget. Jag tror dock att det finns flera skäl att fira jul, även om utmaningarna är många. DS

Allt kan inte köpas för pengar

Min sexåring har varit med fritids och badat idag. Det var toppen, bara ett litet problem. Han tappade sin lösa framtand i poolen. Gone for ever... Detta gjorde honom naturligvis ledsen för som många sexåringar så sparar han noggrant sina tappade tänder i en ask.

Jag skoj-tröstade honom med orden. "Gråt inte, vi köper en ny". Jag insåg genast hur idiotisk min kommentar var, ens som ett skämt. Samtidigt, är det inte precis så vi många gånger gör. Vi köper nya prylar och tror att allt på något sätt ska bli bra. Men allt kan inte köpas för pengar.

Vi närmar oss juletiden med raska kliv. Det betyder att risken är stor att vi kommer att köpa, köpa och köpa en massa onödiga prylar. Prylar som världsekonomin säger att vi måste köpa för att få snurr på hjulen igen. (Där har du ett dilemma att bita i) Jag gillar verkligen julen, jag uppskattar ljusen i fönstren och allt det där. Jag kan till och med tolerera en och annan tomte. Även om jag har svårt för Coca-Cola varianten, ni vet den röda luvan, det stora skägget, det bullriga skrattet. Kort och gott: konsumismen inkarnerad i "mänsklig" gestalt.

Måtte Gud bevara oss från lögnen att konsumtion är lösningen på alla våra problem!

Bön i juletid

Bön i juletid

En enda sak vill jag be om,
när julen tänder sitt ljus -
inte om stämning och julfrid
och orglars mäktiga brus.

Inte om kostbara gåvor
och festliga, dignande bord,
inte om vänners gamman
och sövande, fromma ord.

En enda sak vill jag be om
på Betlehemsstjärnans fest:
Att Barnet, som allting förvandlar
må bli mitt hjärtas gäst.

Slå sönder den trevna idyllen,
min julkortsbeskedliga jul,
du man, som föddes i smärta
i fattigdomens skjul!

Jag önskar bara få känna
vid ottesångsklockornas slag
att Kristus har vänt mitt mörker
i strålande juledag.

Nils Bolander

Nu stänger jag för helgerna!

Jag önskar er alla riktigt sköna helger!
Här kan den som vill ta del av mig och min familjs julhälsning!

Nu så kommer jag inte att ha tid att skriva på ett tag, det finns faktiskt roligare saker än att blogga. Umgås med goda vänner, äta god mat, läsa en bra bok, stoja med barnen osv! Det tänker jag ägna mig åt i några dagar.

Som vanligt har ASBO Jesus något vettigt att säga:

PS. Nu hittar ni mig här: www.kolportoren.com DS.

Kristna och humor

I veckan så var jag med på en debatt på bloggen Aletheia som kom att handla om kristna och humor. En del, visade det sig, hade väldiga problem med humor. En fördömande och obehaglig ton letade sig snabbt in i det samtalet. (som nu är avslutat) Monica tog upp det hela i sin blogg här.
Även jag har några funderingar kring humorns välsignelser och gränser.

Väldigt grundläggande så tror jag att humor är något gott och välbehagligt, Gud har gett oss humor. I Herrens närhet är det glädje säger bibeln. Jesus var smord med “glädjens olja” står det, med andra ord: Jesus var en rolig kille.
Jag är säker på att lärjungarna ibland skrattade så de kiknade! Sann humor står aldrig i motsatts till överlåtelse, offer och lidande. Humor är inte lika med ansvarslöshet och lättja som ibland kan antydas, tvärtom! Humor är en kraft som jag tror kan förvandla oss till det bättre!

Humorns risker.
jag drar gränsen vid att förlöjliga någon med uppsåt att förödmjuka. Det gäller att vara vaksam här, en del människor inbjuder verkligen till "smash-lägen". Här bör man se upp, vissa har helt enkelt inte lika utvecklade sociala förmågor och då gäller det att inte utsätta dem för onödigt lidande. Här kan frestelsen lätt komma att kamma hem lättköpta skratt med förödande resultat. Att skratta med någon är alltid bättre än att skratta åt någon.

Jag tror att en grundregel är att inte ta sig själv på för stort allvar. Här får man dock se upp, det gäller att komma ihåg att andra kanske inte har lika lätt att bjuda på sig själva. Bara för att du tror att du har självdistans så kan du aldrig förutsätta att andra har det. Humor får helt enkelt inte bli till hån.

Med dessa reservationer så önskar jag att vi låter Julen bli en glädjens och humorns högtid. Glöm inte bort vem den handlar om!

Gissa bilden!

Vem/vad är detta?

1. Ett foto från filmen Arn
2. Ett foto från TV-serien Hemsökta hus
3. En suddig uppfattning om julens innebörd

Julfest, bloggfasta och lite ved

Och jag är tillbaka efter en helg av bloggfasta.
På vår julfest i går så pratade jag lite om jultiden som paradoxernas tid. Visst är det märkligt, vi pratar om "julfrid", samtidigt som vi är jäktade bortom vett och sanns, julklappar ska köpas, det ska städas och bakas + allt annat. Julen handlar om glädje och gemenskap säger vi, samtidigt brottas många med oro, ensamhet och ängslan inför helgerna.

Allt det här leder fram till en aningen drastisk slutsats från min sida, jag tror helt enkelt att vi måste avliva myten om julstämningen. Du vet drömmen om att i stearinljusets sken sitta och titta in i en röd glaskula, samtidigt som man doftar på granen och fylls med en obeskrivlig känsla av samhörighet med världsalltet. (ett försök till ironi från min sida)
Nej! Under den här hysteriska tiden gäller samma saker som alltid, generositet, vänlighet och godhet. Det är viktigt nu och alltid.

Annars har jag huggit ved idag. (riktigt roligt)