Uppföljning från söndagen

I går hade jag som brukligt är för pastorer, en skön ledig måndag.
(läs gärna samtalet om vilodagen som pågår på Jonas Lundströms hemsida)

Söndagens predikan var spännande och jag fick mycket respons och meningsfulla samtal efteråt. Tack alla ni som kommenterat och kommit med värdefulla pusselbitar!
Nedan följer en komprimering av mina huvudtankar från min predikan.
Om du kommer in i min blogg idag så kan det vara idé att kolla in mitt inlägg från förra tisdagen. Jag problematiserade "broillustrationen" utifrån tre punkter. Den är:

• Individualistisk Frälsningen blir oerhört individualistisk Det handlar lätt bara om mig och min själ. Den här bilden saknar också missions perspektivet.

• Passiviserande Vi sitter i våra kyrkor och rullar tummarna och hoppas att någon eventuellt ska hitta dit. Vi har vårt på det torra. I värsta fall blir frälsningen i den här tappningen eskapistisk alltså handlar om flykt från här och nu. En flykt från vardagen och det liv vi egentligen är satta att leva! Vad är det attraktiva med det här livet? Vad är spänningen? Vad är moroten?

• Missar inkarnationen Hela ”klyftan tanken” riskerar att missa inkarnationen. Att Gud faktiskt blir människa.

Min slutsats blev att vi behöver kompletterande bilder och berättelser. Ett viktigt perspektiv är att det kristna livet är en resa. Det kristna livet är mycket mer än att bara flyttas från en punkt till en annan. Vi måste lära oss tänka i processer, det gäller både innan och efter en människa kommer till tro.

Jag avslutade med att lyfta fram gudsrikes tanken. Att det kristna livet handlar om Guds rike här och nu. Jag funderade lite runt himmelriket från Matt 13:33, om att genomsyra den här världen.

Idag så sitter jag som bäst och funderar på nästa predikan.
Temat blir: "Församlingen på väg".
(tyvärr har jag ingen cool skiss idag)

Allt Gott!

Söndagens bloggpredikan

Nu var det dags för min broillustrationen predikan!



Copyright Gospel Communications International

Frälsningsbönen

Tack för all respons på mitt inlägg om broillustrationen. Jag känner mig riktigt peppad inför predikan på söndag!

Jag har funderat vidare på det här tänket som broillustrationen står för. Det har lett mig att fundera lite kring frälsningsbönen. Ni vet, bönen man ber med någon så att personen blir ”frälst”. Den passar perfekt in i bro tänket. Du ber en bön och sen är du en kristen. Klappat och klart. Men finns inte risken att vi missar processen här?

Visst, jag tror att det rent pedagogiskt kan vara viktigt med en ”frälsningsbön”.
Problemet som jag ser det är när det blir ett nästan magiskt tänkande kring denna bön. Vad innebär det egentligen att "personligen ta emot Jesus Kristus som frälsare och Herre"?
Och finns inte risken att frälsningen blir en slutstation i stället för början på något helt nytt om man enbart tänker så här?
Jag tror vi behöver se det kristna livet mer som en resa. Vi är på väg, vi är frälsta men vi håller också på att bli frälsta. Det är en process innan en människa kommer till tro och processen fortsätter efter det att man funnit en tro.

Jag brukar också be en frälsningsbön för egen del, den går så här:
Herre Jesus Kristus, Guds son, förbarma dig över mig syndare.
Den behöver jag be om och om igen.
Allt Gott!

Fastnat i bro illustrationen?

Ja, vad säger ni. Kan vi ha fastnat i broillustrationen?
Vänligen, försök förbise det faktum att vilken 4åring som helst skissar bättre än jag gör ;-)

Allt Gott