Att "älska syndaren men hata synden". Hur ser det ut?

Ett uttryck som ofta återkommer i lite olika varianter är att vi ska: "älska syndaren men hata synden". Det låter ju rätt och bra men jag undrar, klarar vi alltid av att skilja på synden och syndaren ens i vårt eget liv? Leder inte det här tänket lätt till förakt av människor, både oss själva och andra? (Är det tex lätt att skilja en högmodig person från hennes högmod?) Om vi inte är trygga i Guds kärlek och Guds förlåtelse så återstår inget annat än förakt och självförakt och det blir ingen bättre av. Lägg sen till vår tendens att var dömande så blir det helt enkelt inte bra.

Samtidigt finns det naturligvis sanning i det. Det är klart att det finns saker hos mig som Gud ogillar, som Han vill ta itu med, förlåta och hela. Det finns saker i mitt liv som jag måste jobba med, ta itu med och rent av "döda" som Paulus skriver (Kol 3:5). Så är det för mig och så är det för dig. Gud vill ju helga och upprätta oss. Bibeln ger stöd för att Gud hatar ondska och orättfärdighet i alla dess former. Men jag tror samtidigt att Guds hat skiljer sig från vårt. Guds princip är ju att besegra det onda med det goda. Vi får aldrig glömma att Gud är Kärlek. Hur ofta ser vi förresten Jesus i evangelierna uttrycka hat?

När det gäller oss människor så misstänker jag att hat i alla dess former är riskabelt oavsett vem/vad vi riktar det mot. Jag säger inte att det här uttrycket är fel, bara att det måste användas genomtänkt och med tanke på vår trasighet. Så resonerar jag. Hur tänker ni?

Jag uppskattar annars den här överlåtelsebönen:

Gud, du som ville mitt liv och har skapat mig efter din vilja,
allt i mig känner du och omsluter med ömhet,
det svaga likaväl som det starka
det sjuka likaväl som det friska

*
Därför överlämnar jag mig åt dig utan fruktan och förbehåll.
Som ett lerkärl lämnar jag mig i dina händer.
Fyll mig med ditt goda så att jag blir till välsignelse.

*
Jag prisar din vishet du som tar till dig det skadade
och lägger din skatt i bräckliga lerkärl

*

The Big Story

Det händer mycket spännande i bloggvärlden. Här följer ett axplock, Monica har skrivit väldigt intressant om "Skapelsen väntar ivrigt" apropå en viss Holger Nilssons möte med några ungdomar. (Självaste Birger Schlaug ger sig in i samtalet).
På Jonas Lundströms blogg pågår ett annat samtal om bibelsyn som jag rekommenderar.

Över till något annat (eller kanske inte) Som ny bloggare så ifrågasatte jag den klassiska broillustrationen. Idag snubblade jag över ett YouTube klipp på samma tema. Det är gjort av en kille som heter James Choung. Se det nedan:



Hela min bloggpost idag handlar alltså på olika sätt om samma sak: "The Big Story"

Begravning

Jag var officiant på en begravningsgudstjänst i helgen och slogs på nytt av det vackra i det hela. Vi har en gudstjänst då vi minns den som dött och vi påminns om dödens oundvikliga verklighet för var och en av oss men fokus är ändå på hoppet och uppståndelsen. Sen följer vi kistan ut på kyrkogården, vi ser den sänkas ner i jorden.
Vi säger våra farväl och vi går vidare.
Hur känner ni inför tanken på döden och begravningar?

PS. Dagen skriver om hur individualiseringen har kommit att påverka även vår syn på begravningen. DS.

Israelgrejen

Låt mig försöka beskriva hur jag ser på Israel och judarnas roll, få se vad ni säger. För att citera en en bloggkompis. Det här är "work in progress" så rätta mig, komplettera och ta bort.

Som jag läser bibelns så skapar Gud en perfekt värld. (1 mos 1) Något går riktigt snett (1 mos 3) och vi har syndafallet. Guds plan är upprättelse. Han finner en man, Abraham. (1 Mos 12:1-3) Gud kallar honom att bli ett stort folk, syftet är att genom detta folk ska alla folk bli välsignade. Gud siktar redan här emot upprättelse av hela skapelsen. Gud har genom förbundet med detta folk fått en "landningsplats" i sin fallna skapelse.

Sen har vi Israels historia, Mose som leder sitt folk ut ur Egypten vi har David och de olika kungarna. Vi har attackerna från olika fiender, vi har förfall och fördrivning, vi har återkomst till landet. En massa elände helt enkelt profeterna var viktiga under den här tiden. Sen är det tyst ett tag och vi hamnar till slut i Betlehem där Jesus föds under en tid då landet är ockuperat av Rom. Jesus vänder sig naturligtvis till judarna, han är själv jude men de man förväntar sig skulle ta emot honom, de skriftlärda och fariséerna gör det inte. (Joh 1:11) Däremot de utstötta, de som misslyckas. (Luk 15:1-2) Gud sträcker sig i Jesus ut till alla. Det börjar bland judarna men det handlar om alla. (Matt 28:19) Han vägrar konsekvent att grunda ett jordiskt rike. (Joh 6:15) Istället presenterar han vad Guds rike handlar om. (Bla Luk 4:18; Matt 5, 6, 7)

Jesus dör och uppstår, Anden kommer och församlingen föds. Först består den naturligtvis av judar, den startar ju i ett judiskt sammanhang. (Apg 2) Men snart ser vi hur budskapet om Guds rike når även hedningarna. Det är egentligen klart från början att detta gäller "alla folk" och "hela skapelsen" (Mark 16:15).

Som jag ser det hela så kallas vi alltså till en ny mänsklighet där vi inte längre bedöms utifrån etniskt ursprung, sociala sammanhang osv. (Gal 3:27-29) Som jag ser det har Gud ETT folk bestående av både judar och greker och svenskar osv. (Ef 2:14-22) Självklart ska vi respektera judarna, vi har ju vårt ursprung hos dem. (Rom 11:18-19) De är för alltid en del av vår berättelse.

Men de är i lika stort behov av den räddning Jesus erbjuder som vilken annan grupp människor som helst. (Rom 1:16; 10:12-13) Nu handlar det om visionen om Guds rike. (Matt 24:14; Apg 19:8) Församlingen (bestående av alla grupper) kallas att vara en försmak av, och att gestalta detta riket. Jesus är vår Herre och frälsare men han är också vårt stora föredöme. Han vill fortfarande upprätta oss och hela skapelsen och genom frälsningen är vi en del av denna nya skapelse! (2 Kor 5:17; Gal 6:15-16)

Som jag ser det är Guds mål upprättelse, att hans rike ska bryta fram. Guds kallelse till Israel ersätts inte av församlingen men den fullbordas i församlingen (bestående av judar och hedningar) som i sin tur väntar på att riket ska bryta fram helt och fullt. En fjäril ersätter tex inte puppan, men den fullbordar puppans syfte. Från början fanns Gud och hans skapelse, vi har syndafall och hela storyn däremellan men till slut ser vi Gud och hans upprättade skapelse. (Upp 21:1-2) Däremellan så spelade både Israel och församlingen viktiga roller i olika tider.

Köper ni min "basic storyline"?

Om inte, vad är problemet?

Är det här ersättningsteologi?
(Jag länkar till Henrik Engholms artiklar om detta ämne, här och här)

Hur får man utifrån Nya Testamentets texter in det moderna Israel i bilden?

Help me please!

Det här blev ett lika spretigt som intressant samtal.
Det fortsätter på följande ställen:
Teologiskt forum, här och här.
Metanoia

Biskop Tom Wright om uppståndelsen

Glad Påsk!
Här kommer några riktigt bra predikningar att lyssna på under påskdagarna. Det är N.T. Wright som predikar om uppståndelsen och vad den betyder för oss och hela skapelsen:
Resurrection and the Calling of the Christian
Resurrection and the Future World
Resurrection and the Task of the Church
Tom Wright är biskop i den anglikanska kyrkan.
Här kan du läsa en intressant intervju med honom.

Budskapet om Guds rike handlar om upprättelse!

Jag blir mer och mer fascinerad av Jesus och det rike som han representerar. Jesus har ju lärt oss att be: ”Låt ditt rike komma, låt din vilja ske”. Budskapet om riket är något oerhört centralt i Jesu undervisning och följaktligen för hur den den kristna tron ska gestaltas. För så där tio år sedan så betydde det två saker för mig och det var frälsning och under och tecken. Det var det som Guds rike handlade om, punkt slut.

Det tror jag fortfarande, men nu har mina perspektiv vidgats. Jag går så långt att jag säger att budskapet om Guds rike handlar om alltings upprättelse. Smaka på det! Du, jag, skapelsen, rubbet. Gud vill upprätta allt i Kristus!
Det här får en mängd konsekvenser för oss. Guds rike handlar om fred, Guds rike handlar om miljön, den skapelse som Gud en gång sa var god ska upprättas. Guds rike handlar om rättvisa och fattigdomsbekämpning.
Gud vill upprättelse oss på alla områden! Det här är större än du och jag, det här är större än våra erfarenheter och upplevelser. Kallelsen att vara en del av detta rike utmanar oss så totalt!
Det här kommer jag att återkomma till i många bloggar framöver, var så säker!

Allt Gott!