Begravning

Jag var officiant på en begravningsgudstjänst i helgen och slogs på nytt av det vackra i det hela. Vi har en gudstjänst då vi minns den som dött och vi påminns om dödens oundvikliga verklighet för var och en av oss men fokus är ändå på hoppet och uppståndelsen. Sen följer vi kistan ut på kyrkogården, vi ser den sänkas ner i jorden.
Vi säger våra farväl och vi går vidare.
Hur känner ni inför tanken på döden och begravningar?

PS. Dagen skriver om hur individualiseringen har kommit att påverka även vår syn på begravningen. DS.