Stress, glädje och en predikan

I dag var det en sån där katastrofmorgon, jag var stressad, barnen var arga, frun var den enda som behöll lugnet någotsånär. Så kan det väl se ut antar jag. Problemet var bara det att jag skulle predika. Dessutom hade vi glädjande nog dop idag. Min predikan skulle handla om: "Dopet, tecknet på en ny mänsklighet". Men ärligt talat så kände jag mig som ett rätt urkasst exemplar av den nya mänskligheten när jag åkte iväg. Nåväl, Gud är god och det blev en bra gudstjänst, det kändes som om predikan landade och dop är ju alltid roligt.

Jag läste det här i början av gudstjänsten:

"När de fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade. Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn."
Matt 28:17-19

Här har vi den uppståndne Jesus som ger sina vänner en sista pepptalk, ändå är det några som tvivlar medan andra hyllar.
(visst har vi ofta den mixen både i församlingen och våra egna liv?)
Undra om de tvivlade på Jesus eller sig själva? Jesus lovar i alla fall att vara med dem när de går ut. Det finns alltså hopp både för dig och mig!

Tunga grejer!

Ibland känner man igen sig i saker som inte är så där väldigt smickrande. Dagen har i dag en artikel om stress bland kristna.
Värst stressade av alla var skrämmande nog men kanske inte helt förvånande pastorerna. Visst vet vi hur det ska vara i teorin, vi kan vår bibel vi känner till berättelsen om Marta och Maria. (Luk 10:38) Ändå stressar vi. Trots att Jesus säger att hans ok är milt och hans börda är lätt. (Matt 11:30) Vi har uppenbarligen förutsättningarna för att slippa stressens gissel!

Men alla måsten då? predikoturer som ska in, hembesök som ska hinnas med, inte minst predikoförberedelser med allt vad det innebär. (till listan kan nu läggas bloggar, kravet att vara uppkopplad och en ständigt ökande mängd e-post)
Samtidigt så finns ju motgift i form av retreater, tex på Bjärka-Säby eller Berget, Rättvik.
Goda föredömen finns också Peter Halldorf för att nämna en. (Den killen kan verkligen utstråla lugn och närvaro)

Jag är övertygad om att det här är helt avgörande. Kommer vi inte till rätta med det här så är vi pastorer vingklippta i vår tjänst. En grundläggande fråga i den här problematiken är att skilja på vad som är viktigt och vad som är viktigast!

En bok som hjälpt mig är Working the angels av Eugene Peterson. Den vänder sig speciellt till pastorer och den hjälper oss se vad som är viktigast, nämligen Ordet, bönen och andlig vägledning. (undrar var predikoturerna passar in?) Den finns att köpa på tex Bokus. Helt klart väl spenderade pengar!