torsdag 20 september 2007

De goda nyheterna för de fattiga!

I går morse när jag läste Svenska dagbladet (pappersvarianten) så fascinerades jag över en artikel om pingstväckelsen världen över, den fortsätter att växa så det knakar och den växer mest i de fattigare delarna av vår värld.
Roligt att Svd uppmärksammar en sån sak!

Pingstväckelsen karakteriseras ju bl.a av en levande karismatik. Men samtidigt är ju under och tecken inte något som vi ser så där förtvivlat myckt av här hemma i Sverige. Jag menar helanden, mirakler och sånna grejer. (även om det händer ibland)

Varför ser vi så lite av den varan? Jag tror att det är för att vi har det så bra.
Vi behöver inte Guds hjälp på det här områdena i samma utsträckning helt enkelt. Blir vi sjuka så kan vi lätt ta oss till en vårdcentral. (OK det kan vara lite krångligt här också, men jämfört med de flesta människor på jorden är det rena paradiset).

När jag besökte Malawi för ett antal år sedan så såg jag en helt enastående förväntan och förtröstan på Gud när det gällde helande och under av olika slag. Malawi har 2 läkare per 100000 invånare! (Sverige har 3.28 läkare per 1000 invånare).
"I Europa ligger antalet läkare per 1000 invånare ungefär mellan 2-4 st medan i Afrika söder om Sahara är förekomsten av läkare runt 0,1. Detta trots att det är just söder om Sahara som behovet är som störst, p.g.a. AIDS, svält, malaria och många andra sjukdomar."
(Uppgifterna från Wikipedia)

Är det då så konstigt att pingstväckelsen växer i dessa delar?
Jesus sa ju i Luk 4:18-19 "Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren."

Med det här har jag inte sagt att vi inte behöver Gud här i Sverige och Europa.
Det gör vi, gissa om! Det finns fler sorters fattigdom!

Allt Gott!


1 kommentar:

Tobias Struck sa...

Jag gillar Pingstväckelsen. Jag hoppas att min nya religion skall få samma folkliga och karismatiska, jämlika och frejdiga stämning som Pingstväckelsen hade på 1950-talet i Sverige och fortfarande har på sina håll. Länge leve Målle!